Att köra rattfull behöver om några månader inte innebära att man mister körkortet. Ett beslut om det kan komma i riksdagen redan i höst efter att regeringen lämnat in en lagrådsremiss i frågan i dag.

Den som ertappas rattfull kan, om förslaget går igenom, välja mellan ett år utan körkort eller ett år med alkolås. Två år om det är grovt rattfylleri.

Hur logiskt är det att en person som visat så dåligt omdöme att han kört bil i berusat tillstånd får fortsätta att köra?

Inte så klokt kan man tycka spontant. Men om man lyfter blicken och tittar på vad man vill åstadkomma - att minska rattfylleriet - så är det vettigt.

30 procent av de som döms för rattfylleri och blir av med körkortet, fortsätter att köra bil. En hel del kör rattfulla igen.

Med ett alkolås minskar risken för återfall. Men, om man nu vill reducera antalet rattfyllerister: varför låta den dömde välja mellan att bli av med körkortet och alkolås?

Alkolås åt alla!

Sju veckors ökenvandring är över, äntligen kan jag köra bil igen. Och vad kunde passa bättre för nypremiären som bilförare än att prova nya Volvo S60 som vi har inne för test.

Ser att diskussionen bland kommentarerna på vår hemsida handlar mycket om huruvida S60 ska räknas till premiumsegmentet eller inte.

Ja, det ska den tycker jag. Men även inom ett bilsegment finns det ju nyanser. S60 matchar inte riktigt de allra värsta tyska konkurrenterna men det sparar man å andra sidan in på prislappen.

S60 är snygg, rymlig (även baktill), säker, komfortabel, har en utmärkt drivlina och optimerad förarmiljö.

Vad mer kan man begära?

Ja, framför allt bättre utstikt framåt från baksätet. Se bilden! Annars tror jag att S60 har alla utsikter att bli en succé.

Jag var till Bilprovningen i Solna i dag och besiktigade vår projektbil, Peugeot 205 Junior -89.

En del har klagat över svårigheter att få tid för besiktning. Det förstår jag inte. Jag fick vänta två-tre veckor på tid men det är ju helt okej när man har hela hösten på sig.

Och när jag kom dit en kvart för tidigt med bilen så var en kontrollplats ledig och jag kunde köra in i provhallen direkt.

205:an är i närmast perfekt skick så besiktningen blev som väntat en formsak.

Än så länge kostar det dessutom bara 300 kronor att besiktiga, trots att Bilprovningen nu (i konkurrenssyfte?) ställt fram en fruktkorg.

Medan 205:an undersöktes käkade jag vindruvor och mådde allmänt gott. Klockan 14.30, när jag egentligen skulle ha kört in bilen, åkte jag därifrån med ett blankt protokoll.

Snabbt, effektivt och problemfritt.

Kia erbjöd för något år sen sju års garanti på sina bilar istället för normala tre år. Erbjudandet var dock villkorat; service måste utföras på en Kia-verkstad. Servades bilen på annan auktoriserad verkstad var det tre års garanti som gällde.

Nu ingriper EU-kommissionen mot de villkorade förlängda garantierna. Det är bra därför att branschen konkurrensutsätts hårdare, vilket förstås i förlängningen betyder lägre servicekostnader för bilägarna.

Sveriges Bildelsgrossister uppskattar att verkstadspriserna kan sänkas med 10-20 procent.

Ett annat sätt för branschen att tjäna ännu mera pengar på eftermarknaden är de höjda miltalen. I stället för serviceintervallet 2 000 mil för 2 500 kronor har till exempel Kia, enligt Berne Thulin, en ViB-läsare i Lund, infört 3 000 mil för nästan 4 000 kronor.

- Det är ett sätt att smyghöja servicekostnaderna, anser Berne Thulin som har en Kia Cee´d diesel. Jag kör inte mer än drygt 1 000 mil om året men måste ändå 3 000-milsserva bilen eftersom det är det som inträffar först,  3000 mil eller ett år, som gäller.

Det är ett gammalt känt faktum att bilbranschen tjänar de stora pengarna på eftermarknaden - service, reparationer och reservdelar. Prissättningen är en djungel, villkoren snåriga och kvalitetskontrollen har stora brister.

Hela tiden verkar det som om bilägaren står med Svarte Petter.

Jag såg en kul sak i dag på förmiddagen. Det var en matte som gick över ett övergångsställe på Ynglingagatan med en sån där liten rackare till hund. Tji wow-wow, tror jag att dom heter.

Mitt på övergångsstället satte sig jycken på bakhasorna, krummade med ryggen och krystade å det värsta så att ögonen nästan trillade ut. Det pluppade mycket riktigt ut något ur bakdelen, något som påminde om ett russin och framstod som en fjärt i världsrymden där det låg bland grus och småsten på gatan.

Men matte, hon var seriös hon. Fram med den in- och utåtvända plastpåsen, upp med den lilla skiten, knut på plastpåsen och deponering i närmaste skräpbehållare.

Jag berättar den här historien som en motbild till all skadegörelse och allt klotter som förfular vårt offentliga rum.

Länsordningspolisen i Västra Götaland har underskott i indrivningen av trafikböter. Det saknas 2 500 ordningsböter innan målet för i år, 18 000 stycken, är nått.

Därför ska trafikpolisen förstärkas med kolleger från piket, hundförare, rytteri, sjöpolis och gränspolis för att under de tre veckor som återstår av året rätta till statistiken, enligt Göteborgs-Posten. Läs också Vi Bilägares artikel.

Den första ryggmärgsreaktionen är att detta verkar ha mer med ekonomi och teoretiska statistiska mål att göra än med trafiksäkerhet. Enligt G-P har även berörda poliser reagerat mot denna omprioritering. De gillar inte tanken att behöva sätta dit Svensson extra hårt inför julhelgen och menar att andra polisiära övervakningar blir eftersatta.

Men jag tycker inte att det är riktigt så enkelt. Det är nödvändigt med kvantitativa mål som utgångspunkt även för polisens verksamhet. Att man bestämt att årets mål ska vara 18 000 ordningsböter i Västra Götaland är också är ett mått på trafikövervakningens kvalitet. Hög eller låg – det är inte möjligt för utomstående att bedöma men det är i alla fall vad polisledningen i Västra Götaland kommit fram till.

För bilisterna borde det egentligen inte vara något problem; det är ju bara att se till att följa trafikreglerna så slipper man böter.

Jag tycker, kort sagt, inte att det är något fel på den här extrainsatsen.
 

Snabbaste sättet att få parkeringsböter är att ställa bilen vid Arlanda flygplats. P-vakter går runt hela tiden och kollar.

Söndag kväll skulle jag hämta ankommande på terminal 5, körde in en en P-ficka, satt kvar bakom ratten och kollade ankomsttider på mobilen.

Jag hade väl suttit där 1,5 minut när det knackade på rutan och en P-vakt sa:

- Ursäkta, men jag vill bara informera om att det här är en avgiftsbelagd parkering.

- Jag vet, sa jag och klev ur för att gå bort till automaten och köpa en P-biljett.

Lite nervöst blev det eftersom en dam före mig i kön tog god tid på sig vid automaten. Frågan var om jag skulle hinna köpa P-biljett innan jag fick böter?

Den här gången gick det bra.

Nedskruvad produktionstakt, missade försäljningsmål, kvalitetsproblem (läs Vi Bilägare nr 1/11) och så de här bilderna intill som vår webredaktör Fredrik Diits Vikström tog när han besökte bilsalongen i Detroit förra veckan. Den visar att Saab står ute i kylan, bokstavligt talat.

Visst, det var självmant eftersom det blev billigare än att hyra monterplats inne i mässhallen. Enligt Saabs evenmangschef i Nordamerika, Chris Wiseman, var valet av utställningsplats utanför Cobo mässcenter också ett sätt att visa vad Saab står för. "Vi tänker inte som de andra", förklarar Wiseman.

Jag vet inte... nog har den där p-platsvarianten lite av loserstämpel över sig. Det hade varit bättre att inte ställa upp alls i Detroit.

Lite synd tycker jag som under förra veckan hade tillfälle att köra Saab 9-5 ordentligt under vårt vinterbilstest i Grövelsjön (läs hela testet i Vi Bilägare nr 3/11). 9-5 är en kanonbil att ratta! Framför allt imponerar vägegenskaperna. Man skulle inte tro att en så stor bil kunde kännas så lätthanterlig som 9-5:an gör på snö och modd.

Jag fick en liten chock för en stund sen. I ett nyhetsbrev berättade Tjänstebilsfakta att man som första nyhetsmedia fått provköra Saab 9-5 SportCombi.

Tillsammans med några andra utvalda "restvärdesexperter" fick Tjänstebilsfaktas chefredaktör, Mikael Lindström, köra nummer två och tre av de hittills tillverkade 9-5 kombibilarna.

Det är klart som tusan att vi på biltidningsredaktionerna spärrar upp ögonen, harklar oss och kanske känner oss lite förbigångna. Inget ont om restvärdesexperter, men visst harmar det.

En del av förklaringen är nog att Saabs marknadsstrateger gett sig den på att optimera uppmärksamheten kring lanseringen av 9-5 SportCombi. Därför börjar man så att säga i "fel ände".

Men detta visar också att tjänstebilsförarna med råge är viktigare för Saab än privata bilägare. Och då blir utportioneringen av informationen om den nya bilen därefter. 

Och vad anser då experterna om restvärdet för nya Saab-kombin? Jo: "...marknadens rädsla för dåliga restervärden...känns obefogad. ...har alla förutsättningar att ta tillbaka marknadsandelar i segmentet."

Läs provkörningen på www.tjanstebilsfakta.se

Saab har som bekant släppt en, säger en, bild på nya 9-5 SportCombi. Om en knapp månad premiärvisas modellen vid bilsalongen i Genève. Innan dess lär Saab släppa fler bilder på bilen. Det brukar ju gå till så.

Först en bild, sen någon till och så visning av bilen. Det gäller att trissa upp förväntningarna och intresset.

I väntan på fler officiella bilder brukar det dyka upp foton från olika håll, spionfotografer och vanliga bilintresserade. Även dessa välkomnas egentligen av tillverkarna eftersom de hjälper till att hålla spänningen vid liv.

Den oskarpa bilden intill har vi fått från en skärpt amatörfotograf som är övertygad om att bilen under skynket är nya Saab 9-5 SportCombi. "Kombichassit under duken är alldeles för stort för att vara en 9-3", skriver han.

Tja, vad säger ni?

1. Danskar må vara kända för att inte var särskilt rigida men när det kommer till hastighetsskyltar så spåras en viss övertydlighet. Eller vad sägs om att komplettera 30-skylten (och alla andra fartskyltar) med det lilla tillägget "km".

Ja, inte tror man väl att det handlar om vare sig "kg" eller "cm". Om man nu ska vara så noggrann, borde man inte löpa linan ut och skriva "km/tim"?

2. Det danska gemytet har man ju hört talas om men en sak är säker: det existerar inte på motorvägarna. Där är det hets, hets, hets. Gud nåde den bilist som ligger i omkörningsfil och inte flyttar på sig direkt när dansken kommer bakifrån som den värsta Fangio.

3. Vägnätet i Danmark erbjuder många alternativa färdrutter. Kanske är det därför som minst varannan dansk bil är utrustad med GPS. Världens navigatortätaste land enligt min empiriska undersökning.

Förra året inträffade 514 trafikolyckor i Sverige där en inblandad påstod sig ha satt igång att supa direkt efter olyckan. Vilket skulle vara förklaringen till att vederbörande var berusad när polisen kom.

Rena lögner i samtliga fall enligt Wayne Jones, professor på Rättsmedcinalverket. Eller rättare, i 99,9 procent av fallen.

Eftersupning kallas det och är ett sätt att slippa ställas till svars för att man kört rattfull.

Nu blir det precis som i Norge slut med de här lögnerna. En ny lag som förbjuder eftersupning ska arbetas fram efter norsk modell där det är förbjudet för en förare som varit inblandad i en olycka att dricka alkohol inom sex timmar efter händelsen.

Enda felet med det här är att lagen borde kommit för länge sen.

Provkörningen av nya framhjulsdrivna Hyundai ix35, slutade med långtidsparkering hemma över helgen. På morgonen efter ett häftig snöfall och sjunkande temperatur skulle ix35 in till jobbet för att återbördas till importören.

Det var visserligen kaos i hela Stockholmsområdet. Inte en buss släpptes ut! Men hög markfrigång och ny bil skulle ju inte vara några problem?

Jag kom inte ens ut från parkeringen med Hyundai. Den slirade envist hur försiktigt jag än gasade. Tog långtestbilen, vår Ford C-Max och körde ut från tomten genom snöhögarna ut på vägen. Backade tillbaka och körde ix35 i samma spår. Då kom jag ut. Men där spåren tog slut tog också drivförmågan slut. Framvagnen började kasa i sidled mot dikeskanten. Då gav jag upp.

Backade in koreanen på parkeringen och körde till jobbet med C-Max.

Tror inte att ix35 har sämre antispinnsystem. Däremot har Vi Bilägares Ford C-Max Nokian Hakkapelitta R. Det hade inte Hyundai. Det var ett däck från samma land som bilen – Kumho Asymmetric I’zen RV. Och det kändes halfotat på is.

Har sedan några veckor haft det stora nöjet att ratta vår långtest-Saab. Det är en suveränt härligt bil att köra. Snabb, bekväm och rapp i reaktionerna som en förvuxen gokart när så behövs.

9-5:an har också skött sig snyggt rent elektroniskt – ända tills för några dagar sedan. Då började plötsligt bakluckans elektriska lås att öppna sig helt på egen hand. Under en resa mellan Karlskoga och Stockholm, knappt 25 mil, fick jag stanna tre gånger och klappa igen luckan.

Underliga äro elektronikens vägar…

För övrigt konstrar även den främre p-sensorn. Med jämna mellanrum struntar den att larma när man kommer för nära bilen framför, eller något annat hinder. Lite otrevligt när man har vant sig vid att bli varnad. (Läs rättelse.)

Som tur är har jag ännu inte duttat emot något. Däremot har jag totalt slutat att lita på Saabens parkeringselektronik.