40-talisten trodde ingen ville berätta om sitt sämsta bilköp.
Jag kan väl börja
Mitt sämsta ur förväntningssynpunkt och dyrast milkostnad är väl två.
Den nya 2014 BMW520xd touring jag köpte med med tanken att jag specade som jag ville ha inom övre budget. Tanken var att ha bilen i kanske fem år.
Kryssade för det jag ville ha, bytte framförallt för att jag inte trivdes med sportsätena i min förra BMW. Så valet blev standardsäten, men var för snål för att kryssa för svankstöd.
Det var en miss, stod ut i max ett halvår innan jag började irritera mig på stolens ryggstöd. Trixade med lös kudde i svanken, tog isär stolen och stoppade in ett lite svankstöd, skar bort otrevlig skumgummikant i stolens överkant. Klarade att leva med bilen i två år innan den byttes bort.
Kanske inte sämst ur kostnad men utifrån förväntning på bilen.
Den andra var efterföljande Mazda CX5, tänkte prova en ”billigare” bil. Men blev heller inte bra då de sätena heller inte var de bästa men framförallt så blev vägljudet för enerverande så den byttes ut i förtid.
Båda dom kostade ca. 44kr/mil totalt i ägandekostnad.
Så dom är nog mina sämsta bilköp. Sämsta bil däremot är en Peugeot 309.
Mitt sämsta bilköp
Uppdaterat: 2020-06-03 21:41
Guran
Kommentarer
Mitt sämsta bilköp sett till oväntad kostnad var en Ford Scorpio 2.9 jag köpte begagnad, efter 2 veckor slutade automaten att driva.....kommer inte ihåg vad kostnaden blev men det var långt ifrån gratis.....
Mest värdetapp procentuellt på kortast tid var en Audi A6 biturbo -00, det blev otroligt dyra mil, iofs till viss del då det även är den törstigaste bil jag haft med, inklusive ett par V8-bilar.
Sämsta bil jag haft sett ur förväntningar som Guran med tog upp är en Passat 2.0 tdi GT 4-motion -13. Köptes ny och såldes efter ett par månader! Den tappade dock inte många kronor då det var en hallbil som stått 6 månader i bilhallen som visningsex så fick den rejält nedsatt.
Sämsta bil jag haft, hmmm, står nog mellan Insignian och Aygon.....
Ja jag har nog många sämsta köp under 70-80 och nittiotalet. :)
Men då köpte du väl bara gamla skitbilar enligt tidigare utsago?
Nu är det mer utifrån förväntad prestation/kostnad kontra levererat av bilen.
Den BMW jag köpte för 480kkr levde inte alls upp till det jag förväntade av säteskomfort.
Milkostnaden reducerades dock väsentligt genom att jag stod ut med den, eller hade troligen inte blivit något högre om jag bytt den mot en nästan ny med komfortstolar och mer utrustning som jag fick ett bra erbjudande på vid ett byte efter ett halvår. Men jag är inte som Henrik som hade bytt omedelbart, blev dumsnål, rådvill och hade uppgraderat motorn med Mpower kit som var trevligt.
Däremot fungerade bilen klanderfritt och väldigt bra kundbemötande hos handlaren, förövrigt fortfarande lika bra. Även milkostnaden var acceptabel då jag körde ganska många mil med milersättning på 40kr/mil skattefritt :)
Men oavsett var det det sämsta, utifrån förväntan och därtill väntan på leverans. Detta ihop med försöket att kliva ned från ”premiumbilars” komfort. Mazdan blev 10kr/mil dyrare att äga än förväntat då jag inte stod ut med bullernivån och den fina svarta metalliclacken som blev fylld av stenskott.
Jag tror dock inte att nuvarande bil kommer kvala in på listan över sämsta bilköpen.
Jag har turligt nog inte ägt en strulande bil som krävt dyra reparationer.
Har aldrig gjort några dyra bilköp, och således inga större förluster.
Största var nog min ena Mitsubishi Sigma som jag köpte för 95" och sålde för 50" 3 år senare, men de var å andra sidan en av de bästa bilar jag haft.
Sämsta köp var en Ford Escort, köpte den bara för att en kompis var i akut ekonomisk knipa och behövde 10" på sekunden, bilen var värd ca 20". Men korkat nog sålde jag inte bilen vidare direkt, utan åkte med den ett tag. Reparationerna översteg inköpspriset med det dubbla innan jag lyckades bli av med skräpet.
Bästa var en fin lågmilad MB 200 -85 som jag köpte för 50". Fick ont i ryggen av att köra hem bilen 3 mil, så jag sålde den dagen efter för 60"
Guran: Just Passaten byttes av samma anledning som du med BMW:n, jag fixade inte stolarna. Jag fick så sjukt ont i ryggen av dem så det gick bara inte. Sen var den i övrigt med mycket sämre än jag hade förväntat mig vad gällde komfort, förbrukning, prestanda m.m.
Min sämsta bilaffär var min första husbil. Vi gick all-in och slog till på en ny fin Adria Matrix Supreme, byggd på Renault-chassie med automat och 160hk. Fantastisk husbil men efter lite funderingar och en invägning så visade det sig att den i princip med två personer och en tub kaviar så gick den på rött med sina 3800kg i totalvikt.
Jag bråkade ganska rejält med den vi köpt bilen av och det slutade med att vi bytte in den mot en annan modell, även den helt ny och fick lägga en bunt tusingar till i affären och förlorade en skaplig slant, men jag vägrade att ha en husbil som inte gick att använda utifrån vad den var tänkt för. Den nya vägde mindre men hade högre lastvikt med sina 4250kg i totalvikt.
Det gjorde att den gick att använda med allt vi ville ha med, full tank vatten och diesel och fyra pers innan den närmade sig rött.
Med en titt i backspegeln så blev det ganska många nätter i dessa två, men vi hade fått ganska feta hotellrum för mindre pengar... Men det är klart, det fanns inte hotellrum på många platser vi bodde på så det fick väl vara plus...
Det kostar att ligga på topp...
Det du beskriver Robban hörde jag för ett tag sen av 2 olika vänner med som är husvagnsägare, att de hade kunnat bo på bra hotell för samma pengar de lägger varje år på sitt husvagnande. Men det är ju som jag var inne på i en annan tråd, det handlar ju om olika prioriteringar och intressen här i livet. Själv väljer jag hotell före husvagn 8 dagar i veckan om det handlar om samma pengar.
Mitt sämsta bilköp var definitivt en två år gammal Saab 9-5 2.0t "sportkombi". Det var den billigaste som fanns att köpa i Mälardalen och jag köpte på avbetalning. Trots att jag la en hög pengar initialt och amorterade friskt hann jag inte med att betala i samma takt som bilen sjönk. Den var snudd på omöjlig att använda i snö eftersom allt vridmoment fanns på precis över tomgångsvarv så minsta motlut var ett helvete. Det blev lite bättre efter att TuningChip hade lånat bilen en dag.
Efter 6 månader ville jag sälja den, men det tog ett år till innan jag ville acceptera förlusten.
Den drog åtminstone inte så mycket bensin.
Sämsta köp med avseende på produktkvalitet var en Honda Civic Type R -03. Stötdämpare som inte var ihopmonterade vid leverans, tunn lack så den rostade på nån månad ovanpå tröskeln, synkringar som kärvade, styrväxeln behövde bytas efter några månader. Har aldrig åkt så mycket tunnelbana som när jag hade den.
Vilket år? Vi köpte en 9-5 SC Biopower -06 ca 2012, och då uppfattades de som snorbilliga pga konkursen. Man fick fina lågmilare för 1/2 av priset för motsvarande Volvo V70, så på min dåvarande arbetsplats köpte typ vart fjärde person en 9-5:a under denna period.
Vi gav 54kkr och när den löstes in 2,5 år senare pga krockskada erbjöd LF 45kkr, och jag fick dessutom behålla en massa utrustning (avtagbart drag, mattor, extraljus o dyl) som sedan såldes för åtskilliga tusenlappar :)
Vårt sämsta bilköp var nog en Toyota Yaris som frugan skulle använda. Hon bytte in en Pega 207 som jag tyckte hade viss vägkänsla och komfort. Som passagerare i Toyotan kände jag att jag satt ovanpå stolen ungefär som på en pall. Frugan klagade på att bilen kändes seg trots fler hästar jämfört med Pegan. Det löste sig genom en närkontakt med ett vajerräcke varvid bilen skrotades och vi fick ut en helt ny Yaris som omgående såldes.
Det måste ha varit 2004 eller 2005 jag köpte den. Jag skaffade hund och bytte bort en BMW 525i sedan mot Saaben.
Enda bilen jag haft som rostade var en Saab 9000CD, den fick fyra nya dörrar på rostskyddsgarantin.
Men i övrigt, efter dörrbytena, så fungerande den helt utan några reparationer i sex år. Faktiskt den bil jag haft längst, sex år och 14000 mil. Inte alls ett dåligt köp. Men då var det en ”negercykel”, som säljaren kallade det, utan några finesser som AC mm som kunde strula, ABS bromsar och katalysator var väl det mest avancerade.
Sämsta bilköp, detta kan bli långt. ;)
Ärligt talat har jag haft mycket skrot och kopplat till inköpspriserna så får man nog säga att de där bilarna rullat bra men en bil var på riktigt inte bra. Ford Fiesta 1.1 -83. Köptes för 7000 med förevändningen att "man skulle åka billigt". Har nog aldrig haft en så dålig bil. Den levererade en myriad av fel. Genomrostad tank, trasiga bränsleledningar, bromsrör till förbannelse, slet däck, svårstartad, käkade glödlampor till frukost (?) och drog olja så man behövde eget borrtorn på tomten. Underligt nog var den inte rostig i karossen men stötdämpare, kulleder slets extremt fort. Inredningen var lätt en av de sämsta och tristaste jag haft i nån bil. Till slut spräckte den topplocket av egen kraft (har råkat ut för många olika konstiga fel men det var nog ganska extremt). Som tur var så var inte reparationerna så dyra, skrotarna var fulla av "gratis" delar men oj, vad man fick mecka. Den drog inte i närheten av så lite bensin som jag hoppats. Under 0.8 gick den aldrig, rekordet var nog 1.2 på motorväg, men med facit i hand så läckte nog det mesta ut. Vilket mök. Om ni skulle möta en sådan bil ute på öppen väg (minimal risk, alla måste vara döda nu) så håll undan, det kan lätt lossna delar...
Sämsta "nya" bilen jag haft var en två år gammal Peugeot 205 GTI från 1988. En verklig drömbil för mig på den tiden. Köpte den beg men insåg väldigt snart att den inte alls levererade som utlovat och efter lite koll kom jag till insikt att kolvringarna var tokslut, ett känt fel när man talade med Peugeot, resultat, inget oljetryck, lustigt nog togs det inte som garanti eller goodwill från Peugeot. Kan dock säga att dagens Peugeot inte varit så dåliga. Lägsta nivån är kanske höjd en aning, även i mittens rike.
Tog körkort sent och har inte hunnit ha så många bilar. Är inne på min tredje nu. Den sämsta affären är nog min Skoda Superb. Lockades av det enorma utrymmet och hur mycket utrustning man fick för pengarna. Men efter två år började jag tröttna på den. Oljetörsten, den slamriga hjulupphängningen och bullret från däcken gjorde att jag ville byta bil. Stod dock ut i två år till innan jag bytte den till nuvarande bil, som jag efter 5 år och över 7000 mil fortfarande inte tröttnat på.
Ständiga bilbyten hit och dit utan ordning och tanke leder oundvikligen till en del dåliga köp, sådant slipper man ju när man behåller sin drömbil för resten av livet.
Inklusive en mängd andra bekymmer som också undviks.
Förövrigt, ju kortare tid man har en bil, desto sämre kunskap om den har man.
Vad är det för fel på nätet !!
.
Ständiga bilbyten hit och dit kan ju bero på dålig ekonomi och otur med bilarna i fråga.
Under mina typ 40 års bilägande av tiotusenkronors bilar och det är nog ett femtital så har jag svårt att komma ihåg något enskilt extremt dåligt köp.
Eftersom jag är mekaniker och intresserad så har jag oftast köpt för 5t och kört skruvat och oftast sålt för 10-15 ett år senare eller 2 månader senare om bilen i fråga var dålig, tråkig eller utan värme etc.
Och att slumpen 2007 gjorde att jag köpte en billig nerkörd 05 Securitas octavia som bara gick utan kostnader och problem gjorde att det bilen några till.
Men dåliga köp från åttitalet och framåt.
Som sagt svårt att få fram någon enskild men dom franska har varit svåra och problemfyllda och rostiga.
Dom japanska rostiga och olidligt dyra delar och svårt att få rätt delar.
Tyska, typ samma rostproblem som alla andra.
Volvo har jag nog bara haft ett par av och det är väl samma här men billigare delar.
Men om jag skulle välja så är det nog en Citroën CX 1975.
Frän bil som imponerade ända tills dagen efter.
Olidliga problem med Precis allt och rosten ovanpå allt annat.
Trotts det blev det också en bx 10 år senare. Och samma visa där.
Nja jag vidhåller nog att begbil bilägande är ofta en stor del tur eller otur.
Jag hade nog tur 2007 när jag satte mig på tåget och köpte min första Securitas tdi octavia för den hiskeliga summan av 60000:- och en två år gammal bil med 16000 mil på mätaren.
Och sedan kanske turen följt mig då jag haft skoda sedan dess och varit problemfri och nöjd.
Och en anledning att det blev så är väl när man kört 3000-4500 privat mil per år orkar man inte med törstiga och problem bilar utan då byter man nog fabrikat.
Det är ju helt riktigt att man slipper dåliga köp om man behåller samma bil resten av livet, men det förutsätter att man kör väldigt få mil, att man är duktig på att reparera eller har gott om pengar, för alla bilar går sönder, att man är fullständigt ointresserad av teknisk utveckling eller att man inte räknar med att leva så länge.
För mer normala människor är det bara att acceptera att det blir några dåliga affärer, men man lär sig dock mer än vad man gör om man har hållit fast vid en enda bil.
Mitt sämsta bilköp eller snarare nybilsköp var när jag köpte en Peugeot 307. Den drabbades av alla möjliga elektronikfel och spenderade många dagar på verkstaden. Motorvarningslampan tändes stup i kvarten, centrallåset gav upp 2 veckor efter jag hade plockat ut bilen, bagageluckans eller gav upp efter 500 mil och det allvarligaste felet var att vevhusventilationen vart igengsatt under en vinter så att oljan tryckte sig ur motorn. Peppar peppar att det inte vart ett motorhaveri, bilen återkallas och insugsröret byttes ut.
Inte slutade det här klimatanläggning slutade fungera under en sommar så jag fick åka svettig under en hel sommar.
Stod ut med bilen i 2 år innan jag sålde den med en brakförlust. Verkstadskillarna suckade varje gång när jag kom in med bilen och tyckte genuint synd om mig att generalagenten var så arrogant och krångliga mot mig angående återköp och garantiåtaganden.
Efter peugeoten köpte jag en Mitsubishi Space star med GDI motorn och problemen slutade inte där men det är en annan historia.
Alla bilmärken har byggt dåliga bilar någon gång.
Men när jag tänker på 307:an så brukar jag associera med detta videoklipp
https://m.youtube.com/watch?v=W5auEs8o32w
Min 307 -07 (sista årsmodellen) faller nog också inom denna tråds domän. För min del var elektronikproblemen ett ständigt byte av trasiga strålkastarlampor, och att stolsvärmen snart la av permanent. Fönsterhissarna vågade jag inte använda i minusgrader. Ett knirkande och knakande började höras från drivlinan efter några tusen mil. Vid 8000 mil började säkringen till startmotorn lösa ut, med flera åtföljande bärgningar. Ny startmotor plus batteri blev nödvändigt.
Peugeot 307 var en rymlig och bekväm bil i golfklassen. och den såldes bra i början på 00-talet. Men kvalitén fick Peugeot ingen ordning på, så modellen fick och har dåligt rykte. Det tar lång tid och mycken ansträngning att reparera sådant (minns Opels rykte för lättrostad).
40-talisten håller med om att 307:an är bekväm och rymlig. Jag hade också ett knakande ljud från drivlinan samt ryckig gång, fick först ny programvara till motorstyrenheten men det hjälpte inte, så verkstaden fick byta gasspjället. Jag tror att halva av bilens delar byttes ut när jag ägde den.
Jag kom inte heller riktigt överens med den manuella växellådan, växellänkaget kändes löst.
En kompis köpte en beg Passat Alltrack typ - 15 då den nya generationen precis kommit för 260k med typ 6000 mil på mätaren. Bytte in den nu 5000 mil senare för 120k. Tappat 140k plus säkert 20-30k i kapitalkostnad för lånet... 5000 mil på 3 år...
Om man bara bryr sig om körkänsla och körupplevelse och struntar i de tekniska specifikationerna på papperet och den nya bilen inte är ett smack bättre att köra eller åka i än den gamla, utan en del nya rent av är sämre... vad är då vitsen att byta, meningslöst.
Och att veta pyttelite ytliga slumpartade saker om 120 bilar innebär i praktiken att man inte vet någonting relevant om någon av dem, och därmed vet man egentligen ingenting överhuvudtaget - men man kan ju lätt inbilla sig motsatsen.
Och om en ny bil kostar 240 000 och den gamla behöver fixa slitdetaljer för 12 000 vart 12 000:de mil så tar det bra många år innan man gjort av med 240 000...
Och att man väljer en modell som inte har för vana att gå sönder stup i kvarten säger sig ju självt...
Vilket innebär avsaknad av massor av avancerad och komplicerad teknik som ökar och ökar ju nyare bilen är...
N-iklas, jag hade en gång under tiden jag jobbade på bilverkstad, en jobbarkompis som envisades med att köra Ford A långt in på 1960-talet. Förmodligen började han tidigt på 50-talet då han fick körkort, det var ju bilar som var väldigt billiga på den tiden, ytterst få ville ha en så urmodig bil.
Han resonerade ungefär som du och satte ekonomin före allt.
Nåja även A-Fordar går sönder och även om det mesta går att reparera med slägga och spett och de flesta delar kunde hämtas för några kronor på skroten, så visade det sig att bilarna krävde en hel del handpåläggning för att vara i drift.
Säkerhet var aldrig något problem på den tiden, det var inte uppfunnet ännu mer än i vissa undantagsfall.
Körkomfort var ju inget vidare och krävde en hel del kunskaper och kraftiga armar och stark högerfot, däremot var sittkomfort riktigt bra liksom ur och insteg.
Att det i mitten av 60-talet kommit betydligt bättre alternativ var inget han trodde på, moderniteter som hydrauliska bromsar,synkroniserade växellådor, automatisk tändförställning imponerade inte och inte heller onödigt krafs som bilbälten och plåt i hela taket!
Han visste det mesta om A, men förutom de enkla jobb han fick på verkstan kunde han inte mycket om andra bilar.
Jag har ibland undrat vad han fortsatte med för bilar när A-Fordarna tog slut?
Det är uppenbart att N-iklas inte är familjär med en modern bil. Inget ont i det, det är lätt att fastna i att "det var bättre förr".
Som TUR är, finns det mer begåvade människor (som inte fastnat i "det var bättre förr") som har tagit fram det ena efter det andra system som höjer säkerheten på bilarna på marknaden. Allt det där som gör att så många fler människor slipper att skadas allvarligt eller dö.
Men N-iklas har ju svaret och där är en 30 år gammal Omega lösningen. Tur för oss andra att beslutsfattarna och de som jobbar med bilars säkerhet har en annan infallsvinkel. Så vi slipper att dö i onödan.
Min sämsta bil var utan tvekan en Saab 99 CC, var aldrig mindre än 3 fel på bilen trots att både firman och jag mekade och bytte grejor på den i stort sett varenda vecka. Då var den ändå bara 9 år gammal.
Dock generaliserade jag inte märket, utan köpte några år senare en 900 Turbo, som rullade snällt.
Sen har ju massor av bilar i prisklassen 600 kr och uppåt passerat genom åren, men ingen var lika besvärlig om 99:an.
Tråkigaste bilen: Volvo 240
Pappigaste bilen: Audi 80
Skönaste bilen Peugeot 605
Busigaste bilen: 405 MI16
Sämsta köp var en lätt beg Mercedes 180, som var importerad från Tyskland. Som tur var köpte jag den från en stor och seriös bilhandlare. För det visade sig att den hade varit rejält krockad i Tyskland och hela bilen var sned, vilket jag upptäckte efter ett par veckor. Bilhandlaren gick med på att ta tillbaka bilen, fick bara betala en liten slant för milen jag hade kört.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.