Det verkar som dagens bilar är byggt efter vitvarukonceptet, dvs kortast beräknad livstid.
Hur noga du än är med din bil idag, hur mycket du än vårdar den så är det alltid något väldigt dyrt som måste repareras.
Senaste gimicken på det området är xenon ljusen, 8000kr att byta hos Audiverkstan, Årliga Berra halva priset.
De skulle hålla hur länge som helst, men verkligheten säger att dom är just bättre än gamla H4.
Köper du en Mercedes så får du räkna med plåtbyten då de nu inte längre kan pressa en plåt och lacka den.
Listan kan göras hur lång som helst!
Jag vet om flera som har haft en i övrigt väldigt fin och välvårdad bil, men som valt att skrota den då reparationskostnaderna inte har varit försvarbara.
Det lustiga i sammanhanget är att det i dag finns s.k miljöbilar LOL. Med tanke på den slit o slängmentalitet som nu råder i bilbranchen så borde ingen bil kunna bli miljöklassad.
Kommentarer
Vidstige "Om vi börjar prata 30 år så kan jag nog hålla med, men var det +30 år som tråden handlar om?"
Det finns ju inget i trådens ämnestitel som motsäger det, eller hur? Det handlar ju om bilkvalite´.
Lason, håller inte med, bensinkostnaderna är ju avsevärt högre för en 740, men om du jämför med en motsvarande modern bil blir kostnader för skatt, försäkring och värdeminskning avsevärt högre, bara värdeminskningen kan ju uppgå till 20-30:-/mil!
Och att påstå att 740 har trygga vägegenskaper är väl en överdrift! Sämre vinterbil på vägen är svår att hitta.
saabnisse, det jag funderar på är vilka år denna diskussion ska gälla för en bil. Är det t.ex. 0-15 år. Eller är det 15-30 år? Båda ju viktiga på olika sätt. I fallet HSD som jag pratat om ligger nog ändå fokuset 0-15 år. Sen är det mer osäkert med reservdelar, batteriets funktion, elektronik etc. Liksom verkstäder som kan fixa sånt.
740 är väldigt speciell av flera skäl, inte minst var det så att den såldes enormt bra och är en svensk bil, dvs det finns och har funnits en enorm eftermarknad. Men förstås även mycket bilar på skroten att plocka delar av. Men idag börjar det bli svårt att hitta nån 740 i bra skick. Ett problem i sammanhanget är ju också detta med marknadsvärde kontra försäkring. Jag minns en bekant äldre man som hade en 240 som han vårdade ömt. Men den krockades sönder när den stod parkerad om jag minns rätt, hur som helst så blev den skrot. Detta var bara några år sen. Han blev helt knäckt av detta och trots att han hade gott om pengar och mycket väl kunde köpa en sprillans ny bil. Men varken bilen gick att ersätta och dom pengar man kan få av försäkringsbolagen är mycket små för bilar över 15 år. Marknaden bedömer helt enkelt bilar som förbrukade efter 15 år.
Så enl vad jag kan se så finns egentligen inga starka skäl att bilar används efter 15 år i Sverige egentligen. Har själv kört två stycken +15 bilar och tycker det var betydligt mer grejor som var dåliga och slitna än som sägs. Tycker man romantiserar gamla bilar och denna tråd innehåller moment av det. Visst kan man köra en gammal 740 eller 940 men man ska vara medveten om att det är mycket som är slitet eller fungerar halvbra. Bara en sån sak som att sätena kan vara ordentligt nersuttna. Bilarna kan också kännas ganska sunkiga. För att inte tala om problemet med att hålla igång funktioner som AC.
På min 940 som jag ägde tidigare så bytte jag kondensor m.m. för att fixa AC. Efter 2 år pajade kondensorn och fick bytas igen. Det fanns ett tag en bättre variant man kunde köpa i koppar som höll mycket bättre sa dom på AC-specialisten i Stockholm men den hade utgått. Jag skaffade även ett kombi-instrument för turbo och varvtal men den var halvtrasig och när jag ville byta så sa Bilia att det var sista exet! Dvs den hade slutat tillverkas och lagret var slut. Och detta var då som sagt ändå en Volvo. Jag hade även en del elfel på den, bl.a. glappade ett relä för halvljusautomatik och när jag undersökte säkringsdosan under askkoppen så det en sektion som var grillhet så man brände fingrarna. Fick rycka ut den. Jag byte även nån komponent i motorrummet som var riktigt varm, nån slags datorenhet/styrenhet. Ibland tändes en lampa för motorfel på instrumentpanelen och felsökning med "OBD" gav inget direkt av värde. Ryckte man ut minuspolen på batteriet så nollande man felet och kunde göra några månader i bästa fall innan felet kom tillbaka.
Min Audi var 12 år, hade gått under 10 000 mil. Fick bra över60k i inbyte. Utpriset sen var betydligt högre.
Bilen var i superskick både i lack och invändigt. Mekaniskt kan jag inte säga att den var något sämre än under hela dess livslängd.
Med det sagt så gillade den verkstan. För den som är beredd att besöka verkstan då och då så har den här bilen minst 10 år till att ge.
Den har xenon esp och asp och XXX hur mycket förkortningar som helst. Så mycket bättre är inte bilarna i dag.
Att en bil inte kan köras i 15-30 år är ju nonsens. Nu om någon gång så är det ju bara lull lull som utvecklas och som nu anses nödvändigt, ex.vis autobroms. Kan man inte bromsa själv , ja då bör man inte köra bil.
Tror att ngn kom på 14 år pga att Toyota Mirai antagligen måste skrotas efter 14 år:
http://insideevs.com/2016-toyota-mirai-refuel-2029/
I vilket fall så är 14 år inte så mycket, det är bara bilar från 2002!
Skulle tro att 20 år är en mer magisk gräns.
laponia, 10,000 mil är ovanligt efter 12 år. Normalbilen går 1500 mil per år i snitt. Så du måste ta hänsyn till mil också och dom flesta bilar som är 15 år har nog gått över 20,000 mil. Då är det inte mycket kvar av bilen. Marknadsvärdet är då inte heller så mycket att hurra för, din var 12 år men är den 15 år så blir den klart mindre värd. En Audi som är äldre än 15 år och gått över 20,000 mil är mycket sliten och har många fel. Inte heller ett märke som är känt för att vara problemfritt om man säger så.
Sen undrar jag alla som här pratar om att bilarna ska gå längre (typ 15 år), men vem ska köra dom? Leva som man lär eller snackar man bara? Ska man tvinga folk att köra gamla bilar? Ju bättre ställt folk får det desto mer kommer dom undvika såna bilar, överlag. Miljömässigt anser jag att det är en vinst att få bort bilar som släpper ut mycket dåliga avgaser. Det gäller då definitivt +15 år bilar generellt, få som hade riktigt bra avgasrening då, om ens någon. Ser det också som en trafiksäkerhetsvinst att få bort bilar utan ESP på sikt.
1988 kom katalytisk avgasrening på bilar dvs 28 år sedan.
Reglerna för bensinbilar har inte blivit extremt mycket hårdare sedan dess.
Dieselbilar däremot är en helt annan sak.
Den VERKLIGA förbrukningen har inte heller blivit extremt mycket bättre däremot pappersförbrukningen.
ESP finns på upp till 20 år gamla bilar.
Att nyare bilar är säkrare är däremot helt klart.
De är oftast säkrare, tyngre och mer komfortabla men har ungefär samma verkliga förbrukning.
Min Avensis 1998 gick faktiskt något snålare än min 2014 års modell med i stort samma motor.
Kollade på min gamla dokumentation och min 1998 snittade 0,68 över ett år medan 2014 snittade 0,75
Stor skillnad i avgaser på den 940 jag hade och den Prius jag har nu, som natt och dag.
Även förbrukningen är som natt och dag.
Men visst, äldre dieselfordon är värst, dom utan partikelfilter.
Dom kan väl funka utanför storstäderna och/eller om dom inte körs på vintern när det är minusgrader.
När det är minusgrader (och lite vind) ligger avgaserna kvar på ett helt annat sätt.
ESP blev standard för ca 10 år sen på alla bilar.
Vad gäller förbrukning så kan hårdare avgasregler innebära högre förbrukning.
Även lägre vikt, idag är det mycket säkerhetsutrustning.
Dum jämförelse, det är stor skillnad på din Prius och en Tesla också.
Båda finns i mycket små antal och speglar inte bilparken.
Det är svårt att sätta en fast ålder det är den enskilda bilen som avgör.
Em Volvo V70 med ESP från 1999 mot en Mitsubishi space star från 2003?
Jag håller på Volvon där faktiskt.
Man kan inte generalisera.
På pappret ja inte i verkligheten (bensinbilar).
Dieslar har blivit snålare det kan jag gå med på.
junkers, 940 var inte snål ens på sin tid.
V70 femcylindrig bensinare inte särskilt snål heller, även om bättre än 940.
Och det är skillnad på många bilar idag vad gäller förbrukning, dvs klart snålare än förr.
Volvos nya fyra (VEA) är klart snålare än den gamla femman.
Och då har ändå femman modifierats i omgångar under åren för att bli snålare.
junkers, handlar om verkligheten också.
Volvos nya fyra är klart snålare än femman i verkligheten, med bensin.
Så dagens motorer generellt är snålare och släpper ut mindre med skit, så är det.
Sen går alltid att hitta undantag, men det exemplet du gav om Avensis så kan man nog ganska säkert säga att avgaserna är renare i alla på den nyare motorn, även om motorn kanske inte är snålare just i det exemplet.
Körde min äldre Audi 32000 mil. Det fanns ännu mycket kvar av den. Den var dock inte lika säker som dagens bilar. Men vad har hänt sedan 2004? En massa lull lull. Senaste Audin var en skitbil, men nog går den att jämföra säkerhetsmässigt med dagens.
Min poäng är att den skulle vara värd att behålla många år till även om den gått 20000 mil, men den mekaniska kvaliten i kombination med verkstadspriserna sätter stopp för det. Hellre kör man ju en ny pålitlig bil för samma kostnad.
Att det har sjunkit överhuvudtaget beror mest på dieslar.
http://www.theicct.org/laboratory-road
Sedan kan jag hålla med om bensinare till liten del, de absolut två senaste åren har det hänt en del på bensin också.
Tar man bort hybridbilar och dieselbilar från de senaste femton åren har nästan ingenting hänt på bensinare förutom de två senaste åren.
Om vi införde amerikanska förbrukningsuppgifter i Sverige så skulle de stämma bra med verkligheten.
Så om man vill veta vad en bil drar så surfa in på motsvarande modell i USA.
laponia, hur många år och mil menar du en bil ska konstrueras för att hålla?
junkers, VWs 1,2 TSI är ett exempel på snålare och trevligare bensinmotor än motsvarande förr (VWs 1,8 eller 1,6 utan överladdning). Sen må vara att överladdning är omdiskuterat och inte alltid sänker förbrukningen så mycket (känsligare för hur man kör). Å andra sidan får man bättre bottendrag och eventuellt renare förbränning. Hållbarheten med överladdning blir dock förmodligen sämre, allt annat lika. Men finns flera här på forumet som kan vittna om att 1,2 TSI är snål i verkligheten. Dvs downsizing kan fungera. Sen tycker jag hybriderna är en del av utvecklingen och också kan nämnas när det gäller bensinmotorer. Exempelvis nu när Toyota hävdar att det är 40% termisk verkningsgrad på senaste gen HSD. Bensinmotorer drar dock mer än motsvarande dieselmotor då det även är mer energiinnehåll och det som hänt på senare år är ju att många bilägare gått från en bil med bensindrift till en som går på diesel. Skattesystemet är ju dessutom gynnsamt numera för dieseln och bränsleskatten är lägre. För många bilägare har det då inneburit nära halva förbrukningen milen i praktiken jämfört med bensinbilarna förr som t.ex. 740.
1,2 TSI är snål om man kör lugnt. Nu har jag kört dryga 500 mil, och var nere på 0,48 på sträckan Örebro-Linköping. Men min normala pendlingsväg där jag nu med sommardäck ligger på 0,54 om jag ligger exakt på hastighetsgränserna (100-110 med lite 50 i början o slutet) behöver jag inte busa till det mycket för att raskt komma upp i 0,6 och däröver. Ett par omkörningar där jag gasar lite extra, krypa upp i 110-120 i stället... Men har också dragit på rejält en gång jag var försenad (140+), och kom inte högre i förbrukning än 0.61 då heller, så sedan verkar förbrukningen stanna ganska konstant. Passagerare o bagage verkar påverka ungefär på samma sätt, dvs. en ökning uppemot 0,6 och sedan stabilt.
Visst kan downsizing vara ett otyg, jag hade en Yaris 1.0 som hyrbil i Spanien, den låg på 0,70 i förbrukning. Och då var det minimalt med stadskörning.
Min gamla Xantia med automat hade inte dragit mer under samma förhållande, men så hade den en motor som inte behövde full gas vid minsta motlut...
Så, nånstans går undre gränsen för vad som är vettigt.
hultarn, normalt brukar man mena överladdning när man pratar om downsizing. Den 1.0 du pratar om var väl en sugmotor.
Suck! Det svenska ordet.
Ja undermotorisering är inget bra heller, en motor som är för klen kommer dra mycket för att den får jobba hårt.
Saabnisse: Ja, du har rätt, ska man jämföra på lika villkor är ju en 740 svårslagen rent ekonomiskt sett.
Men som jag tagit upp i min tråd är jag sugen på en ny Suzuki Swift, en bil som med vagnskadegaranti landar på 300 kr mer per år i försäkring, drar lite mer än hälften (0,55 mot 0,95) och kostar 1400 kr mindre i skatt, på 4000 mil så går det på ett ut med lån och värdeminskning per månad. Men ska man upp över 150k i inköpspris så blir det ju andra bullar.
Dock, en sådan går ju inte ha till så mycket mer än att köra.
740:in har jag ju till att dra upp stubbar bl.a och har faktiskt hela 1600kg i dragvikt och 100 kg i taklast så den går ju använda till så mycket annat. Har dessutom rymligare bagage än flera kombibilar i mellanklassen.
Men - det börjar bli svårt med reservdelar även på skroten.
En sån är ju konstruerad och tillverkad i en tid när Volvo var en del av folkhemmet och det gick att ta bra betalt för i princip ingenting, och på ett sätt väldigt japansk - istället för att göra något nydanande och ta risken att det blir något dåligt, kör man på i samma hjulspår och förbättrar en redan beprövad konstruktion. Och 740 är en rätt mycket trevligare vägvagn än 240.
Jag anser inte att köregenskaperna är speciellt dåliga, i jämförelse med t.ex en Audi 100 från samma tid, eller även en A6 från slutet på 90-talet är det en ren fröjd att köra 740 i halka. Har haft 6 stycken bakhjulsdrivna Volvo och jag lever ännu, provocerar man dom inte sladdar dom ingenting. Man får ju givetvis anpassa farten efter väglaget, men det gäller ju även moderna bilar.
Sen kan man såklart jämföra med annat, och då framstår ju 740 som fullständigt värdelös mot t.ex en gammal Saab 900... Eller något fyrhjulsdrivet.
Jag tycker inte man ska skönmåla det gamla, bilarna var inte alltid bättre förr, men de var byggda för en annan tid med ett annat tänk. Är ju mycket mode i bilarna idag, som i USA på 50-talet. En helt oinvigd ser ju knappt ingen skillnad alls på en 745 -88 eller en 945 -98, medans även den mest oinvigda ser skillnad på en S60 -06 och en S60 -16...
Är ju kanske lite svenskt också, hur mycket är likadant på en Passat -88 och en Passat -98 liksom...
Lason, jag avskyr verkligen vägegenskaperna hos 740, jag har vid ett par tillfällen blivit vettskrämd vintertid och då har jag ändå åkt väldigt mycket med motor i häcken!
Men jag kan inte hjälpa det, jag skulle vilja lägga ett bud på grannens 740 GLT som jag skrivit om i en annan tråd.
Det skulle vara en totalt sett billig bil, helt utan värdeminskning!
saabnisse, 740 med ESP hade varit nåt annat, men tyvärr fanns det inte på den tiden. Hade räddat 740 vintertid en hel del. Å andra sidan blir det då mer elektronik...
Du har helt rätt Vidstige, 740 skulle verkligen behövt ESP, men den är ju, bortsett från just den här med turbo, ett rullande järnspett som kan hållas igång länge.
Men man kanske ska bortse något från kostnader. Teknikutvecklingen accelererar konstant så länge kapitalet stegras och det medför att bilar med dagens mest oundgängliga finesser, som alla (!) bilar borde ha, ändå är fruktansvärt omoderna i morgon!
Men ibland är det skönt att bromsa upp lite och tänka just på det motoriserade spettet!
Men observera att jag hittills inte nämnt Saab 9000 som ju var samtida med spettet, men ändå decennier före i utvecklingen.
Men jag tror att utvecklingen går mot allt mindre mekanik och alltmer elektricitet och elektronik, det blir avsevärt billigare i produktion.
Och, inte att förglömma, det knäcker många garagemeckar!
saabnisse, på min 940 var det lättrycksturbo. Turbon pajade så jag fick byta den, kostade ca 15,000 kr (och då var det billigast möjligt). Hade problem också med att motorn började dra motorolja efter att jag skiftat från halvsyntet till helsyntet. Så fick hålla på att fylla på rätt ofta och jag ogillar starkt motorer som drar olja. Kanske hade det gått att fixa (typ nån dålig packning) men då hade det kostat ännu mer pengar. När jag gjorde mig av med bilen så hade även fyran precis lagt av på automaten. Trots då att just den automaten sägs hålla extremt bra.
AL, även framkomligheten var rätt dålig och då hjälper det inte med att trycka på bromsen. Fanns s.k. slungdiff att köpa till men dom brukade paja har jag för mig. Jag tröttnade på den dåliga framkomligheten och eftermonterade en torsen diff på min, fast då blev den istället något mer sladdbenägen. Var en rysare att köra när det var mycket snö i hög fart, bakvagnen kunde fara iväg om man hjulen släppte. Då var det bara att ta det så lugnt som möjligt och se till att man hade bästa möjliga däck. Så ESP hade verkligen gjort skillnad på 940. Automatlådan gjorde det hela svårare då man ju kan slira på kopplingen på en manuell låda. Automaten hade inte heller nåt vinterprogram i 940 så som den hade på 850 vid samma tidpunkt båda modellerna tillverkades (ca 1992-1998).
Lustigt, är vanans makt så stor? Jag upplever inte allt 740 så lömsk. Det där med framkomligheten är dock sant, men riktigt bra däck är en bra hjälp. Vet hur stor skillnad det blev på min när jag bytte bort mina slitna dubbdäck mot dubbfria blizzak.
Har fått oväntad sladd ett par gånger men är ju inte speciellt spänstigt chassi på en sån, men faktiskt hyfsad viktfördelning så man känner rätt tidigt när det börjar sticka...
Dock har jag aldrig fastnat på plan väg med en Volvo, där var mercan oslagbar. Men kinadäcken på så räckte det med en snöflinga i Umeå för att den skulle fastna i Kalmar. Räckte med att byta till dubbade begagnade conti dock så löste det sig.
Kanske har ni kört gamla Volvo där ägaren tycker man ska ha bästa däcken fram?
Esp är ju tyvärr inte så lätt att eftermontera på en Volvo, då den bara har en givare bak, och en bromslednimg bakåt.
Vad gäller exitensen så fanns antisladd på 940-tiden men det tog lik förbaskat "säkerhetsmedvetna" Volvo lång tid innan de monterade in det i sina bilar, trots att redan 850 hade allt som krävdes. BMW och Mercedes var tidigare ute, och de gamla systemen, liksom de riktigt gamla relästyrda ABS-systemen som också fanns i Volvo var faktiskt väldigt driftsäkra. Även om de inte var så raffinerade som idag skötte de sitt jobb med glans.
Och om de gamla boschsystemen i Volvo. Mercedes och BMW fungerar än idag efter 30 år, varför skulle inte dagens gör det? 30 år av teknikutveckling skojar man inte bort.
Men Lason då - det vet du väl att "elektroniskt bling, bling" inte fungerar i längden...:)
AL, den diff jag känner till som eftermonderades verkade bara upp till ca 30 km/h, just antagligen för att man skulle minska risk bakvagnssladdar vid högre fart. Den jag eftermonerade fungerade i alla hastigheter, på sätt å vis blev då beteendet mer konsekvent. För med en vanlig öppen diff var bakvagnen rätt oberäknelig egentligen om än möjligen rätt snäll som Lason1 beskriver.
Annars var ju en fördel med bakhjulsdriften mindre slitage på drivaxeldamaskerna. Nåt som skapade problem på framhjulsdrivna bilar och med risk att mer saker fick bytas om damasken gick sönder och det inte upptäcktes i tid. En framhjulsdriven bil sliter ju mer på damasken i och med att man svänger hjulen hela tiden.
Vidstige, damaskskador är inte så vanliga nuförtiden, det finns framhjulsdrivna bilar med väldigt långa körsträckor som har kvar originadamasken.
Men visst kan den gå sönder och då pajar knuten nästan direkt.
Annat var det förr, franska bilar hade till en början inga damasker, man förlitade sig på att rundsmörjningen skedde var 100e mil.
När sedan "smörjfria" bilar kom på 60-talet hade man t.ex. på Simca 1100, Frankrikes mest sålda bil i många år, en halv damask runt Rzeppaknuten!
I Sverige höll knutarna 1500-2000 mil på de första årsmodellerna. Nu har ju alla gått över till täta damasker.
Men samma typ av damasker finns ju på bakhjulsdrivna bilar med separat fjädring.
Att det inte var några damaskproblem på 940 var ju för att den hade samma typ av bakaxel som Volvo använt ända sedan ÖV1 från 1927!
Kan tycka att det är rätt bra att bilar inte har en förväntad livslängd på längre än ca: 15 år, det har inte så mycket med slit och slängmentalitet att göra utan mer att en så pass gammal bil inte har särskilt mycket att komma med när det gäller säkerhet och miljö.
Dessutom, ska en tillverkare göra en bil med beräknad dubbelt så lång livstid så lär priset också fördubblas...
Farhågor när det gäller problem per automatik om det är mycket bling bling i bilar är inte heller särskilt välgrundad.
Jämför med datorer, mobiler, tv-apparater, tvättmaskiner, spisar, kaffebryggare, frysar, DVD-spelare o.s.v. så är de mycket mer krångelbenägna än bilars elektriska tillbehör, hur många av er har något av ovanstående hemma som är äldre än 15 år och fortfarande fungerar?
Det är snarare så att bilelektronik är väldigt driftsäkert med tanke på vad den utsätts för, allt från 30 minusgrader till trettio plus, snö och is, hällregn, dåliga vägar, bristande underhåll m.m.
Vilken annan teknikspäckad pryl klarar det lika bra?
En sak att inte glömma är elektronikens och karossens fiende nr1, saltet på vägarna.
Vill man ha en bil länge i Sverige så kan man vinterförvara den i garage och därmed bara köra när vägarna är osaltade.
Tror inte saltet är ett speciellt stort problem heller. Mer klimatet i allmänhet med kallt och fuktigt väder.
I Tyskland, Schweiz och Österrike t.ex saltar dom som tokar men bilarna rostar inte ändå.
Det är bara det att när elektroniken i bilar börjar krångla (och det gör det) blir det otroligt dyrt att laga. Är det en äldre bil så är det inte lönt att laga utan det är lika bra att skrota.
Håller med Prestigelös i hans inlägg.
Hackenbush, är det du skriver personlig erfarenhet eller bara något du skriver för att du "tror" att det blir så? Med andra ord det går åt helvete för att jag tror det, typ.
Prestigelös, det är en dålig liknelse med prylar som kostar en bråkdel av en bil, dessutom kräver de sällan eller aldrig lika ofta och lika dyr service.
En dator som kostar en femtiondedel av en bil är ju helt omodern vart tredje år, men är oftast ändå helt användbar, men byts ändå ut.
Problemen är just elektroniken i gamla bilar, inte för att den är dålig eller benägen att gå sönder, men går den sönder kan det vara knöligt att hitta ekvivalenter som jobbar ihop med den CPU som sitter i den gamla bilen.
Det kan betyda att en i övrigt fullt brukbar bil, som tolv år tidigare var premium i allt, ändå blir värdelös om en tio kronors slavdator med primär funktion inte finns som reservdel!
En kaffebryggare kastar man, likaså med frysen, tvn osv. men bilen som ändå kan ha kvar ett värde på kanske 50000:- känns det grymt att vara tvungen att skrota.
Elektronikkomponenterna i fordon har helt andra specifikationer än de som sitter i en pc eller telefon. Hade man använt standardkomponenter hade bilen haft samma livslängd som en smartphone, dvs 18-24 månader. Fördelen med mekaniska komponenter är att man kan se på dem vad felet är. Med elektronik uppkommer inget slitage på samma sätt och då känns det som ett mindre fel även om elektroniken egentligen är betydligt mer avancerad än en växellåda.
Mäkinen, det är en missuppfattning att det skulle vara olika specifikationer på fordonselektronik och hemelektronik, det är det sällan annat än där det krävs speciella egenskaper. Däremot kan specifikationer på kapslingar och kontaktering skilja en hel del för att klara de miljökrav som gäller.
I så stor utsträckning som möjligt försöker man alltid hålla sig till standardkomponenter för att hålla ner kostnader.
När det gäller MIL-spec. gäller dock helt andra förutsättningar, men där är inte kostnader lika viktiga.
Och när det gäller smartphone så är den väl sällan slut efter 18-24 månader! Det är väl istället så att det kommer nya modeller som gör den gamla seg och tråkig?
Mobilerna lägger ju oftast av p.g.a. olämplig hantering, tappad i betonggolvet, badad i toaletten osv.
Jag laddade nyligen en 14 år gammal mobil (P900, en av de första med tryckkänslig skärm) och visst fungerade den!
Christer_1, jag har erfarenhet av det. Fick byt till en annan bil p.g.a. för dyrt att laga elektroniken.
Okey, då förstår jag att du har på fötterna.
hacken, därför viktigt att skaffa en bil som har robust elektronik så det håller i långa loppet.
Jag har ett typexempel på gammal elektronik som ger en hel del problem. En bergvärmepump där allt bör fungera som det ska, men inte gör det därför att delar av den dator som styr vissa kretsar har lagt av och den finns inte längre som reservdel. Ett kretskort har jag fått tag på som reservdel, men tyvärr var det ett annat kort som är slutlevererat. Hade den delen funnits kvar hade reparationen kostat någon tusenlapp, nu vill man byta hela pumpen för 130000:-!
Nu börjar experiment med elektroniska reläsystem för att få ordning på den.
Hade det varit en bil som dessutom skulle repareras på verkstad hade det varit billigare att skrota den.
....och hur vet man det för de nya bilar som säljs idag, Vidstige ? Gamla sanningar är sällan tillämpbara på helt nya och mycket mera avancerade produkter. Se bara på Toyotas problem med autobroms-systemet som introducerades i höstas så borde även du inse att märken som fungerade bra när dom inte var så avancerade kan "go bananas" när man introducerar mera avancerade funktioner. Tror helt enkelt att det är svårt att förutse vilka bilar som har oklanderligt fungerande elektronik om typ 10--15 år. Det kanske t o m är tvärtom jämfört med tidigare - d v s de som varit snabbare än t ex Toyota att introducera nya funktioner kanske lärt läxan och snabbare kommit underfund om hur man får dessa att fungera även i långa loppet ? Tja - det är svårt att veta idag vad som kommer att fungera bra imorrn.
Pi, läste en studie för några år sen där man kunde konstatera att japanska bilmärken generellt har typ robustare lödningar, mer infettning, bättre jordpunkter, kraftigare elkablar etc. Ta t.ex. ett märke som Mitsubishi som länge haft kring 10 års elektronikgaranti på sina bilar.
Vad gäller Toyota har man helt klart missat med autobromstekniken i vårt klimat, i alla fall vad vi har hört vittnesmål om även om jag inte tror alla är drabbade som köpt Toyota senaste året. Är ju dessutom lite olika lösningar i olika bilar. Men här handlar det ju mer om fel från början, robust elektronik menar jag snarare grejor som fortsätter fungera år från år. Där har ju Toyota visat sig hålla hög nivå genom åren, låt vara att man kanske haft färre och enklare funktioner i bilarna än t.ex. VW. Är väl så man tänker, man introducerar inte gärna ny teknik på bred från utan mycket tester. I fallet autobroms fick jag en känsla av att Toyota låg lite efter och var tvungen att forcera fram autobroms till alla bilar pga krav från media. Inte säker på att kunderna efterfrågat det lika mycket, själv har jag ju också varit mer skeptisk till den tekniken i allmänhet oavsett märke.
VAG har jag hört har haft mycket problem och en bekant som mekar begagnade VAG-bilar sa att "om du känner nån som kan elektronik så finns hur mycket som helst att göra". Med det sagt kan det ju vara så att VAG på senare år, liksom Mercedes, har gjort totalt redesign av elektroniken. Så det kan vara så att det är bilar från 00-talet som har mest problem.
Åter Vidstige - man skall nog inte dra alltför omfattande slutsatser om det som varit och under den tid som t ex Toyota var förhållandevis enkla bilar. När alla märken mer eller mindre blir tvungna till mera avancerade lösningar så kan förhållandet vara ett helt annat så förutsätt inte att gamla sanningar gäller längre. F ö har jag haft mycket få eller snarare inget alls elektronikfel på de VW-bilar jag ägt typ senaste 15 åren - vilket jag däremot hade på den enda Toyota jag ägt. Tillfällighet eller inte men så var det i alla fall. Allteftersom utvecklingen närmast exploderar avseende bl a nya hjälpsystem så går det nog inte att ligga längst bak och avvakta längre utan tillverkare som Toyota måste nog också ligga i framkant och då kanske inte kvaliteten blir bättre än konkurrenterna. Många märken, inkl Toyota och VW, får nog se upp för främst Kia och Hyundai misstänker jag.
Det är ett jäkla trams med nya funktioner såsom autobroms och nu självkörande bilar. Det har ju funnits länge. De kallas taxi och är säkert billigare att åka än i en egen "taxi". Enda elektroniken jag behöver är en bra bilstereo. Nuförtidens bilar börjar mer likna en plåt playstation.
Nåväl, så länge vi köper det för att överglänsa grannen desto mer "glitter i granen" blir det.
Otroligt intressant ämne, det här!
Är det någon som sett någon biltidning som på seriöst vis bemöter och skriver om det här ämnet? De här i Sverige är ju bara att glömma, men kanske någon utomlands?
Dvs en lite tuffare blaska som inte bara gör sig höga på nybilsdofter och ägnar hela "biltestet" åt att smeka läderklädda växelspakar. Dvs mer grävande och ifrågasättande än bara en massa skitsnack.
Man behöver ju inte ens en "bilstereo" längre, -bara en möjlighet att docka sin smartphone (inte halvmesyrerna med carplay etc utan på riktigt) och få lite större skärm & bättre högtalare. I värsta fall skulle jag kunna nöja mig med blåtandshögtalare och inget mer.
Anitfeminsten, dom flesta vill ha en bil som klarar allt, för frihetskänslan och alla möjligheter. Jobbresorna är en sak, men ofta bar en del i vad bilen används till. I staden tycker jag golfklass eller mellanklass är lagom.
Vet inte vad du menar exakt med bling bling, bilarna är ju idag totalt datoriserade.
Och ABS och ESP känns för mig som obligatoriskt på allt som säljs idag och körs vintertid.
Problemet är väl i såna fall när man inte lycks tillverka robust elektronik.
Ja, det är verkligen skrattretande hur lätt man kan sälja in en massa svammel till annars intelligenta människor.
Bilen är förmodligen mannens motsvarighet till kvinnans antirynkkräm. Med rätt reklam o "tester" så går allt att sälja.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.