Vi Bilägares forum

Det här var en bil som jag aldrig gillade, men när man fick en riktig växellåda i den blev den skaplig.
Just det här exet kommer säkert att få ett lyckligt hem ändå eftersom det är nästan nya bilen.

343 med lilla motorn och manuell låda är det mest körglada som sålts med Volvo-logga.

För mig är 340 en parentes i Volvos histora- ingen bra bil.

Märkligt att det blir köpsug och överbud på 40-50-åriga standardbilar. Knappast körda, men fleråriga stillestånd brukar inte vara bra för packningar, slangar, däck osv. Men dessa bilar kanske inte ska köras i fortsättningen heller av nya ägarna?

40-taklisten,
Många känner glädje i att äga och köra äldre bilar.
Packningar, slangar, drivremmar osv. är ju enkelt och billigt att byta ut, men en gammal rostig kaross är dyr och besvärlig att återställa.
Det är en av anledningarna till de många gånger väldigt höga priser som är på gamla bilar i gott skick.
För sällsynta museiföremål blir det ofta extremt höga belopp.

Senast jag köpte en 343 gav jag 3000:- och den hade gått 3000 mil. Tjockt lager damm ingick, och en halvtimmes flyttande av möbler o kartonger för att få ut den ur garaget.
Åkte direkt från säljaren till närmaste besiktning och frågade efter en återbudstid, en halvtimme senare åkte jag hem med den utan anmärkning.
Den hade t.o.m bensinvärmare som fungerade.

saabnisse skrev:

40-taklisten,
Många känner glädje i att äga och köra äldre bilar.
Packningar, slangar, drivremmar osv. är ju enkelt och billigt att byta ut, men en gammal rostig kaross är dyr och besvärlig att återställa.
Det är en av anledningarna till de många gånger väldigt höga priser som är på gamla bilar i gott skick.
För sällsynta museiföremål blir det ofta extremt höga belopp.

Såg en parkerad Ford Anglia (?) av 50-talsmodell häromveckan. Bilen var inte i gott skick, tvärtom rent skabbig med smuts och rost. Vad är det för glädje att köra en sån 70-årig nedgången bil? Och hur kan bilbesiktningen godkänna sådana vrak?

40-talisten - fordon äldre än 50 år blir besiktningsbefriade om de varit besiktade och godkända den senaste 2-årsperioden innan de blev 50 år.

40-talisten, det som av vissa ses som rost och smuts kallar de rättrogna veteranbilsentusiasterna för patina!
Det finns de som anser det vara en dödssynd att ta bort patinan för att försöka få fordonet i nyskick.
Och kom ihåg, det tekniska skicket syns inte på utsidan.

Jag har en bekant som hade en till det yttre nästan förmultnad Toyota.
Vänster bakdörr hade ett hål som man skulle få in en fotboll i, det var lagat med en på insidan tejpad Expressen!
Fransiga , men invikta skärmkanter och flera andra rostskador i karossen.
I högra bakre sidrutan hade han tejpat protokollet från senaste kontrollbesiktningen.
Det var helt utan anmärkning!

Saabnisse
Ja, verkligen en annan definition av patina. Rishög är nog ett mer pricksäkert ord.

Vidare låter det som när säljare på Blocket kränger dussinbil. ”Fin patina”.

Wolfgang Reitzle sa en gång i tiden att alla Volvo 300-serier, DAF och 400-bilar skulle behöva köpas upp av Volvo (eller lättare sagt Ford) och skrotas. Han ansåg dem som förkastliga för Volvo som varumärke betraktat.

Jag kan inte annat än att hålla med honom. Volvo 300-serien är ett av många dumma projekt som kan tillskrivas en ledning som inte trodde på personbilsdivisionen och teknisk utveckling.

MVH AL

A.L, där var det faktiskt fel, just 300-serien var början till en modernare Volvo och den första som skilde sig från den konservatism som bottnade i ÖV4 från 1927.
Att det sedan blev en ganska dålig bil är en annan sak, den blev ju ändå riktigt bra efter modifiering och borde ha fått mer av sin teknik förflyttad till de större plattjärnsprodukterna.

Det Volvo borde ha lärt sig av 343 var att man kan ha feedback i styrningen och balans i bilen. Viktfördelning och lågt polärt motstånd är inte att förakta.

Har aldrig förstått varför människor vill köpa gamla bilar till överpriser.
Allt är kass på dom.
Köp en ny bil i retrodesign istället.

MC, man behöver inte förstå, det räcker med att inse att det är så.
Många är inte nöjda med att sitta i en bekväm möbel och bli förflyttade i tillvaron utan vill ta mer eller mindre aktiv del i den.

Många nöjer sig med att köra helt normala dussinbilar med komfortabla egenskaper, andra kräver mer och lägger rent löjliga summor på extravaganta monsterbilar för att täcka sina krav.

Sedan finns en grupp som tycker om just att köra relativt moderna, relativt kända, men ändå ovanliga bilar som ofta kräver lite mer omvårdnad för att fungera och omtanke vid körning än nya bilar.

Och så har vi gänget som har riktigt gamla bilar och som själva vill ta del i så gott som varje rörlig detalj på bilen, som vill känna arbetet som utförs av varje kugg i den osynkroniserade växellådan som måste ha exakt rätt motorvarv för att kunna växlas perfekt.
Dessa fordon kräver också extremt mycket underhåll, smörjning i upp till trettio nipplar var 100e mil, oljebyte minst var 200e och givetvis tillsyn före och efter körning med nödvändiga reparationer.

Så har vi också en grupp med mycket pengar som finner nöje med att äga så många gamla bilar som möjligt, ju ovanligare ju bättre, en del används medan andra är till för att betraktas.

Personligen tycker jag det är trevligt med gamla bilar och är betydligt mer intresserad av teknisk utveckling mellan 1920-1940 än mellan 2000-2020.

MC - dina ord kan man i så fall tillämpa även på många andra typer av fordon - t ex det som brukar kallas sportbilar. Varför åka runt i en liten obekväm sportbil när man kan åka i en bekvämare standardvagn ? Det har helt enkelt med intresse för olika fordonstyper att göra och ekonomiska möjligheter att äga ett hobbyfordon.