"Ford Scorpio försvann lika snabbt som den dök upp"

Scorpio blev Årets Bil 1985, mycket tack vare att den var först med låsningsfria bromsar som standardutrustning.

Onekligen fanns också mycket annat som talade för den limpformade, stora tysken, ersättaren till den mer fyrkantiga Ford Granada. Scorpio ärvde en del av sin föregångares teknik, bakhjulsdriften inte minst.

Designen knöt an till – och utvecklade, med lyckat resultat – den strömlinje som kommit med 1982 års Ford Sierra. Den i sin tur var ju också en modell som byggde på äldre teknik (från Taunus) men som under designchefen Uwe Bahnsens skickliga penna såg ut som framtiden mer än det mesta under det 1980-tal som födde märkvärdigt många lyckade bilmodeller. Enligt legenden ska Bahnsen ha haft en Rover 3500 SD1 som skalmodell centralt på sitt skrivbord.

Drinkare av rang

Scorpios motorer, den gamla raka fyran på två liter eller den så kallade Kölnsexan med cylindrarna i v-form och 2,8 liters volym, var nog det äldsta med Scorpio. I Vi Bilägare nummer 13–14/1987 testades dock en version som den falkögde kunde se hette 2,9i på baklucke-emblemet, inte 2,8i. Scorpio hade därmed fått katalysator och ny insprutning, bland annat, i takt med lagkravet på den avgasrening i synnerhet bilindustrin inledningsvis var skeptisk till.

Scorpio med sexa hade alltid varit drinkare av rang men nu sjönk törsten samtidigt som farten ökade – en fin kombination. 

Scorpios baksäte var legendariskt rymligt, här kunde Långben sträcka ut. I stolarna fram fanns en finess i form av justerbart svankstöd, reglerat med en gummipump formad som en handgranat. 

Tre ansiktslyft

I Vi Bilägares test ströddes lovord men konkurrensen från Opel Omega 3000 och Volvo 740 GLE var tuff. Snart var svenska vägar fulla av de slanka Sierra och Scorpio. Mängder av utrustningsvarianter till lågt extrapris trycktes ut på marknaden och plötsligt var gamla stofil-Ford något av design leader i klassen.

Scorpio genomgick inte mindre än tre ansiktslyftningar under sin levnad till 1998, den allra senaste av synnerligen subtil art.

Kvaliteten och trilskande bakre hjulupphängningar var nog det sämsta med modellen. Rätt vad det var var nästan alla Skorpor borta från vägarna igen, lika snabbt som de dykt upp. Att hitta en av första utförandet och i gott skick är svårt, samlare och entusiaster har inte flockats på alls samma sätt som nybilsköparna gjorde.