Vi hade en en bra diskussion i artikeln om långtest-V70:n, men den tråden stängdes (!), så då kan vi ju fortsätta här istället.
Det påstås från ett håll att det mest ekonomiska är att ha dyra bilar, som t.ex. V70 och MB C- och E-klass, för att de i snitt rullar längre än mindre bilar.
Å andra sidan kostar de ju dubbelt så mycket i inköp som en mellanklassbil och drar mer bränsle, har dyrare skatt (och förmodligen försäkring), dyrare delar och service. Kvarstår då ett högre begagnatpris, vilket i sig tonas ut med tiden. Efter 15 år är det inte mycket skillnad längre.
En större bil är oftast säkrare för de åkande, men å andra sidan så ersätts den mindre bilen av en ny säkrare efter kortare tid än den stora. Vore intressant att jämföra vilket som är bäst.
Vad är din åsikt i ämnet?
Kommentarer
Nu handlar det ju också på hur lång tid man behåller bilen. Det är ju inte många som köper en bil för att behålla tills den är helt slut.
Men om man nu skulle göra det med Antifems exempel så skulle det vara intressant att veta just vilken av dessa som håller längst.
Jag tror inte att det blir elektroniken som knäcker dem, det blir nog rent mekaniska bitar och skulle det bli elektronikfel klarar sig nog Qashqai bättre, japansk elektronik brukar vara tillförlitlig.
Duster är ju inte så fri från elektronik som många tror. Där finns bl.a. ABS, EDB, ESP, ASR, MEDIA NAV: (7" pekskärm, navigering, radio, uttag för AUX+USB, Bluetooth® och rattreglage), färddator, elhissar, el.backspeglar osv. Alltså det mesta som finns på de flesta bilar, dock är en del extrautrustning. Det märkliga är att det inte går att få ACC!
En billig bil är det mest ekonomiska.
Värdeminskningen går jämnt upp med den lägre köpesumman, service och delar kostar mindre, försäkringen är lägre och den rullar minst lika länge som de flesta andra bilar.
Dyrare bil handlar om mervärden som inte ligger på det ekonomiska planet typ om man vill ha sköna mil, mediokra eller som i del fall ett rent o skärt lidande.
Om man kan stå ut med att inte vara den första ägaren av bilen så tycker jag att man får mycket mer bil för pengarna om man väljer en bättre begagnad bil än att köpa en mindre sämre utrustad ny bil. Den begagnade från början dyrare bilen behöver inte vara törstigare mindre krocksäker eller ha dyrare skatt eller försäkring än den dyrare nya småbilen om man väljer ett modernt bilmärke. Väljer man ett bilmärke med riktigt bra elektronik så händer inget med den utökade elektroniken under bilens livslängd heller jämfört med den billigare med mindre finesser. En del begagnade bilar har även mycket långa garantiåttaganden som täcker det mesta vilket gör köpet mindre riskfyllt.
Ok, men du jämförde med Qashqai 4x4 och då blir det den dyraste versionen av Duster som gäller.
Men visst, den kostar hälften.
Sedan elektroniken i Duster. Var kommer den från? Är den egen, fransk eller japansk?
Och riktigt det går att få manuell AC, men inte ACC!
Fast för de flesta betyder "vilken blir billigast" definitivt vilken bil som blir billigast för den egna börsen och inte nationalekonomiskt. Sen bör man veta om preferensen är att köpa nytt eller begagnat och hur länge man avser behålla bilen. Samt givetvis en massa andra variabler också varav bilstorleksbehovet är en central parameter. Så att ge nåt generellt svar anser jag vara helt omöjligt på den frågan. Men att en i grunden dyr , ny bil skulle bli billigare än en vid köptillfället avsevärt billigare, ny bil lär nog bli svårt att bevisa - om vi talar om kostnaden privatekonomiskt och med ägartider typ 3--5 år och normala körsträckor. Dyrt nytt blir nog också nästan undantagslöst dyrt att äga.
Helt riktigt Pi, det finns nog mängder av en gång dyra, men nu beg, bilar som gått att köpa till bra pris och sedan körts många mil till lågt totalpris.
Det är ju något som flera skribenter här på forumet har redovisat.
Men jag tror att man är en korkskalle om man alltid ser enbart till kostnader vid ett bilinnehav, Vissa saker måste få kosta och en sådan kan vara trivsel, man måste gilla bilen annars spelar det ju ingen roll hur bra och billig den är.
AL framhåller ofta Volvo och MB, jag åker Volvo ganska ofta, olika modeller, men inte är det speciellt kul och jag skulle aldrig köpa någon hur bra den än är.
Och jag tror att för de flesta nybilköpare spelar det ingen roll om bilen håller 15 eller 25 år, den byts ändå efter 3-5 år.
Varför försöker då inte miljömaffian tvinga oss att köra volvo och mb, och förbjuda skrotning av fungerande fordon, denna horribla överproduktion av skitbilar borde kosta nåt djävulskt i miljöpåverkan.....
Jag som är den typen som kör gamla bilar, kör om inte alltid billigare, inte mycket dyrare med stora bilar, dom har ofta mer kvar, dom är fortfarande bekvämare än en lite nyare mellanstor fransos, vars stolar är nedsuttna efter 10k....
Den sämsta ekonomin har jag haft i samma biltyp, 6 år gamla och behållt i 5 år...
De tappar sitt värde under den tiden, min erfarenhet är att de går sönder lika mycket, och händer det värsta, måste man reparera, inte bara skrota och gå vidare i livet.....
Nya bilar har jag bara haft som tjänstebil, en helt annan ekonomi.....
Jag vill påstå att du har fel. Man måste inte ta med alla saker. Ganska ofta skiter man fullständigt i om samhället i stort förlorar på det man gör om man själv kan spara på det. Privatekonomi kallas det för och är också ekonomi.
Nu är det ju inte gratis att hålla liv i någon bil i 40.000 mil, milkostnaden och inte minst värdeminskningen är betydligt större. Och som sagt: säkerhetsmässigt finns det säkert stora nackdelar. T.ex. om alla kört runt i 22 år gamla V70 och MB, så hade det orsakat många fler olyckor, skador och förmodligen dödsfall, då de gamla bilarna saknar de flesta moderna säkerhetshjälpmedel.
Fortfarande är det så att köpkraften inte finns hos gemene man. Det finns en anledning till varför mellanklassarna är storsäljare privat.
Var ska den ensamstående föräldern få 350.000 kr från?
Jobbet?
Ja hade det varit på 740/940-tiden kanske det varit lönsamt, men absolut inte med de bilar Volvo tillverkar idag.
T.ex. en V70 kan kosta skjortan att hålla rullande när den kommit upp i de milen, det gör f.ö. många andra bilar också, men de har inte haft så högt inköpspris som den övervärderade Volvon.
Så måste man ju också komma ihåg att det här säkert är Fordar, de kinesiska Volvo har väl inte hunnit upp i miltal ännu, kanske?
MVHAL 6#
Vackra lik kallar jag sådana bilar för.
När premium bilar når 120 000kr och nedåt så är den bästa saften urkramad och kvar står kostnader, dyra kostnader.
Dyr bil = dyra delar.
AL: värdeminskningen blir inte mindre per mil, för man kör ju inte mer bara för att bilen är dubbelt så dyr.
Väldigt få behåller en bil i mer än 10 år, men även om vi sträcker oss till 15 år, så blir ändå¨värdeminskningen enorm på en V70, MB eller liknande dyrt plåtskrälle.
OK, den dyra är nog dubbelt så mycket värd, från 10-15 till 25-30000...
Att rekommendera en ensamstående mamma en 15 år gammal V70 är knappast att rekommendera, hon borde istället ha något modernt, körsäkert och ekonomiskt.
Alltför ofta har hon inte råd att köpa den i längden billigare lätt begagnade mellanklassaren, som hon såväl skulle behöva.
Pappa har ofta berättat, att ska man köpa en äldre bil, ska det vara en volvo.....
Jag skulle vända på det, köp en fransk bil, citroen picasso, renault megane eller nåt, mycket mer och nyare bil för mindre pengar,
behåll några kronor till de reparationer som oundvikligen kommer.....
En volvo är bra, men utan kunskap att veta vad man köper och att råd underhålla den, risar den till sig fort, den också, och då kan det bli dyrt, när felen får hopa sig på hög....
En billig bil som sköts och körs exemplariskt är billigast.
Min fabror köpte 1999 en ny Skoda Felicia, det enda stora haveriet någonsin på den har varit ett tändlås 2009.
Annars har bromsarna fram bytts tre gånger, och bak en gång.
Fördelarlock och rotor en gång.
Resten vanlig service med 2000 till 3000 mils intervall.
Den har gått 26.000 mil.
Ponera då att den kostade under 90.000 ny, det är billiga mil.
Hans kompis förra tjänstebil, Audi A6 -13, kostade mer bara i service på tre år än vad Skodan kostat i hela sitt liv...
Så billigast av allt måste vara en Dacia Sandero som man kör ordentligt och sköter exemplariskt.
Lason 1
Jag är helt på din linje.
Ska man se krasst privatekonomiskt på detta så är det ingen raketforskning det handlar om.
Daciorna är redigt ihopskruvade av prövade komponenter ur Renault, skulle tro att Dacia Sandero till och med är ett säkrare kort än vad Skoda Felicia var.
Eller som frugan och min första gemensamma bil, en Toyota Corolla för 70 000kr, det blev ack så tråkiga men ytterst ekonomiska 13 000 mil, byte av däck, bromsbelägg och någon lagning av avgassystemet det var allt.
Tvärnit:
Jag tror också det. Dels för att Ränå är bättre på motorer än VAG (Sett till hållbarhet då) och sen var Skoda Felicia inget skolexempel i rostskyddsteknik direkt :-)
Jo hans sambo har en Corolla, också den från 1999, som är pedantskött men gått 10.000 mil mindre än Skodan, aldrig varit några fel på den heller och får alltid beröm på besiktningen.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.