Första exemplaret rullade ut 20 oktober 1927 och i början av december startade försäljningen. På två dagar köade mer än tio miljoner amerikaner för att få en skymt av Henry Fords nya skapelse – och försäljningen gick utmärkt. Redan 1929 hann över 1,5 miljoner exemplar säljas, innan den förödande börskraschen inträffade 29 oktober. Mängder av små amerikanska biltillverkare slogs ut, men Ford klarade sig trots allt relativt väl – tack vare A-Ford. Den gav kunderna valmöjlighet på ett helt annat sätt än T-Ford gjort. Mängder av karosser, färger och utrustningsnivåer läskade konsumenterna. Motorn var densamma under hela produktionstiden, en mycket måttligt stressad, rejäl 3,3-litersfyra som presterade cirka 40 hk.
Det blev nästan 4 850 000 exemplar av modellen åren 1927–31, innan A-Ford lades ned till förmån för nästa knall från Ford: 1932 års Ford med V8-motor. I Sverige sålde bilen bra och är fortfarande en av de allra populäraste äldre veteranbilarna. Det finns cirka 1 200 registrerade exemplar och lika många avställda. Är du sugen på att köpa och köra en drygt 80 år gammal bil med förbluffande moderna egenskaper är A-Ford förmodligen det bästa valet. När äldre ägare/renoverare börjat tackla av har just A-Ford en hel del nytillkomna entusiaster, ett faktum verkligen inte alla så gamla bilar kan skryta med.
En vettigt användbar standardmodell i originalskick kostar cirka 100 000 kronor, medan en mer ovanlig coupéversion betingar uppåt det dubbla. Expertis finns det gott om, exempelvis inom klubben Svenska A-Fordarna.
Artikeln är publicerad i samarbete med Klassiker och publicerades i Vi Bilägare nr 4/14.
Diskutera: Vad tycker du om A-Ford?
Nypris: 3 350 kr.
Värde idag: 100 000 kr.
Motor: Rak fyrcylindrig, sidventiler, två ventiler per cylinder. Enkel fallförgasare. Vattenkylning. Volym 3 287 cm3. Max effekt 40 hk vid 2 200 v/min.
Kraftöverföring: Längsmonterad motor fram, bakhjulsdrift. Treväxlad osynkroniserad manuell växellåda. Golvspak.
Mått: L 390/B 170/H 185 cm.
Fjädring/hjulställ: Fram och bak tvärställda bladfjädrar. Stela axlar. Hydrauliska stötdämpare.
Styrning: Snäcka. Vändcirkel 10,4 m. Antal rattvarv 2,8.
Hjul: Stålekerfälgar. Ballongdäck 4,75x19.
Elsystem: 6 volt.
Bromsar: Mekaniska trumbromsar fram/bak.
Fartresurser: Toppfart 104 km/tim.
Förbrukning: 1,3 l/mil.
Livscykeln
1928–29 har Model A stora 21-tums hjul och skärmkanter som följer hjulens radie. Stötfångarna kröker inåt i ändarna och torpedväggen är också svagt krökt. Blankdelar är kromade.
1929 säljs nästan 1,5 miljoner A-Ford. Den 29 oktober skakas USA av börskraschen på Wall Street. Under de efterföljande depressionsåren tappar bilförsäljningen fart rejält.
1930–31 blir hjulen mindre, 19 tum får räcka. Kylaren görs högre, är av rostfritt stål liksom strålkastarna. Stötfångarna är raka men fortfarande kromade.
1931 är tillverkningen nere på drygt 600 000 exemplar. Konkurrensen med tillverkare som GM och Chrysler är stenhård och vinstmarginalen minimal. Än en gång behövs en ny modell för att locka köpare. För att få in pengar till företaget säljer Henry Ford licensrätten för Model A till Ryssland. Totalt byggdes A-Ford i 4 849 340 exemplar i Fords fabriker jorden runt.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Helt klart en mycket bra bil för tiden. Sedan gick det bara utför för Ford. Vad gick fel?
Skulle jag någon gång köpa en Ford så får det bli en A-Ford. Den minskar inte i värde.
Fel Peter, det gick inte bara utför.
Man hade problem då V8an introducerades 1932, så stora att man under tiden man kunde lösa bl.a. kylproblemen fick börja använda A-Fordens motor som i en uppskrämd version kallades B och fick hela 50 hk. Det roliga med den motorn är att den tillverkades i många delar av världen och ända in på 1980-talet.
Men när problemen var lösta blev ju V8-motorn en succè och bilen skulle ha kunna förblivit det om inte Henry fortsatt på sin stockkonservativa linje, han förhindrade effektivt alla nymodigheter som t.ex. hydrauliska bromsar som alla konkurrenter hade, men som inte kom på Ford förrän hösten 1939.
Eller den ålderdomliga framhjulsfjädringen i form av en stel axel med tvärställd bladfjäder som introducerades på modell T 1908 och som inte ersattes förrän 1950!
Under 50-talet tog man också, nu när protesterna från Henry tystnat, han dog ju 1947, fram en sexcylindrig motor (det hade aldrig Henry godkänt) och den var inte speciellt lyckad.
Men man hade många fina modeller som sålde bra, tänk bara på Crown Viktoria och på sextiotalet då Iacocca lyckades övertala ledningen att ta fram Mustang!
Jag kom att tänka på att jag hade en jobbarkompis som körde A-Fordar långt in på 60-talet, han ansåg det vara det absolut mest lönsamma som fanns att köra med och dessutom den mest praktiska bil som funnits.
Rymde väldigt mycket och tålde tung last och skulle den, mot förmodan, någon gång gå sönder var den väldigt lätt att reparera!
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.