Bild
Nästa artikel
Bekanta former, främmande proportioner. Nya Clubman är inte någon liten hundkoja.

Provkörning: Mini Clubman (2015)

Provkörning

Aldrig har en Mini varit mer praktisk än nya Clubman. Vi provkör och frågar oss: hur mycket Mini finns kvar efter förvandlingen till familjekombi?

En ”månpromenadsgrå” bil står och blänker på parkeringen. Vi närmar oss framifrån och känner igen uppsynen med de runda lyktorna – en Mini. Ovanligt bred, lite tillplattad, men tydligt en Mini.

Från sidan är intrycket ett annat. Karossen sträcker ut sig över hela 425 centimeter, proportioner fjärran från den klassiska hundkojan, men också långt från vanliga femdörrars
Mini som inte ens når fyra meter mellan stötfångarna.

Att Mini satsar på en större modell för att locka nya kunder är kanske inte så konstigt. Ändå har vi svårt att släppa tanken på Mini som en liten bil.

När vi rundar Clubman räknar vi till sex dörrar (och fyra vindrutetorkare). Föregångarens knasiga lösning med en bakhängd dörr på högersidan har slopats i förmån för ett par normala bakdörrar.

Nåja – dags att ta plats bakom ratten.
 
Sittpositionen är sedvanligt låg och stolen av det välskålade slaget. Yttervalkarna på dynan är lite väl hårda, ryggstödet ger bra kurvstöd. Här och var finns uppiggande detaljer, till exempel den stora rundeln på instrumentbrädan och den röda vippströmbrytaren som fun-gerar som startknapp, men det känns ändå som att Mini dragit ned på den varan.

Arvet från BMW är tydligt. Funktionsvredet mellan framstolarna är hämtat rakt av från ägarbolaget, plattformen är i grunden samma som BMW X1 och 2-serie Active Tourer.


Bensinturbon på 192 hästar går igång med ett morrande. Motorn är det vassaste som Mini har att erbjuda till Clubman och nog drar bilen piggt iväg. Högt eller lågt i registret spelar ingen roll, udd finns i toppen, gott om ork i botten.

Prestandan är inte hisnande men tvålitersmaskinen sätter bra fart på ekipaget och jobbar relativt tyst. Önskas mer gurglande finns ett sportläge som också livar upp bilen i övrigt. Den manuella växellådan gör ett bra jobb med en knubbig knopp på spaken och korta distinkta lägen. Alternativet är en åttastegad automat (18 400 kr).

Att bilen lyder minsta rörelse på ratten och följer med dit föraren styr gör också Clubman rolig att köra, men kanske inte lika inspirerande som de mindre Minisyskonen. Clubman är trots allt klumpigare och åtminstone 200 kilo tyngre.
 
Vinsten med det längre formatet är att bilen rullar lugnt och stabilt, vilket får Clubman att framstå som väldigt mogen för att vara en Mini. Första intrycket är dock att en god portion vägbuller läcker in i kupén. Det får vi undersöka närmare i ett kommande test.

Om vi förflyttar oss till baksätet finns gott om plats för både ben och huvud. Dynan är i hårdaste laget och ganska lågt placerad, vilket gör att benvinkeln kan bli tröttsamt hög. Utsikten över den raka fönsterlinjen lär dock gå hem hos lite kortare passagerare.

Bra bakåtsikt finns däremot inte. En stolpe skymmer sikten mitt i innerbackspegeln och påminner om de sidohängda bakdörrarna. Nog för att dörrarna är en rolig lösning men de är också tjocka och stjäl viktigt lastutrymme. Att dörrarna sedan måste öppnas i rätt ordning, höger-vänster, lär bli en källa till irritation.

Men en Mini ska väl inte vara maximalt praktisk – eller?

360 liter går in i bagageutrymmet, vilket gör att Clubman kan fungera som familjebil om lastkraven är måttliga. Krokar och lastsäkringsöglor finns och med tillvalet Comfort Access System (3 700 kr) räcker det att vifta med foten under bakre kofångaren för att öppna bakdörrarna. Dragkrok finns också på tillvalslistan (7 600 kr).
 
Hur det står till med krocksäkerheten vet vi ännu inte, Clubman har inte testats av Euro NCAP. Modern säkerhetsteknik som autobroms finns tillgänglig men tyvärr inte som standardutrustning (5 600 kr).

Som vanligt när det gäller Mini går det att anpassa utseendet in absurdum med olika färger, material och mönster. Men det kostar förstås och med några kryss i utrustningslistan kan priset sticka iväg och landa över 300 000 kronor. Lite billigare kommer man undan om man väljer den trecylindriga bensinaren (136 hk) eller det enda dieselalternativet (150 hk).

Frågan är vart Mini är på väg. Kan bilarna bli hur stora som helst utan att urholka originalkonceptet? Vad kommer härnäst – en fullstor suv?

Diskutera: Vad tycker du om Mini Clubman?
Mini Cooper S Clubman

Pris, från kr: 249 000.
Modell: Sexdörrars kombi.
Säljstart: Nu.
Mått, cm: L 425/B 180/H 144.
Tjänstevikt, kg: 1 465.        
Max dragvikt, kg: 1 300.
Motor: Fyrcylindrig bensinturbo, volym 1 998 cm3, max effekt 192 hk vid 5 000 v/min, max vridmoment 280 Nm vid 1 250 v/min.
Kraftöverföring: Framhjulsdrift, sexväxlad manuell växellåda.
Prestanda: Toppfart 228 km/tim. Acceleration 0–100 km/tim på 7,2 s.
Deklarerad förbrukning: 6,2 l/100 km.
CO2-utsläpp: 144 g/km.
Konkurrenter: Mercedes CLA Shooting Brake, Audi A3 Sportback, BMW 1-serie, Volvo V40, med flera.

Plus: Rejäla utrymmen för en Mini, fin körkänsla, pigg motor, glad design.
Minus: Dålig bakåtsikt, dyr med tillval, autobroms kostar extra, störande vägljud.
 
Vad nytt? Ny modell.
För vem? Den som tidigare valt bort Mini på grund av storleken. 

Kommentarer

#1
2015-11-18 13:55

Senaste upplagan av Mini är designmässigt en stor besvikelse tycker jag, och det gäller både interiör och exteriör.
Mini är nu mer mainstream än någonsin tack vare sina 4 dörrar i clubman och standardutförande.

Men visst är den fortfarande rätt kul att köra i Cooper S utförande.

#2
2015-11-18 13:59

Det är nog inte en tillfällighet att många hantverkarbilar har två bakdörrar istället för en stor lucka, dock så är en vanlig baklucka bra att ha när det regnar ute och man vill ha ett skyddande tak vid kaffepausen

#3
2015-11-18 19:49

Den första bilen i denna serie var snygg, man ack så opraktisk. Jag pratar inte om originalet. Den här är helt åt helsike.

#4
2015-11-19 10:46

Hade en gång en "riktig" Mini, och min första reaktion var -vad rymligt det var (rätt förvånad när man sett yttermåtten). När det gäller nya Mini så provsatt jag en sådan för något år sedan och reagerade precis motsatt... vad märkligt stor den var till yttermåtten, och sedan när jag satte mig i den så begrep jag ingenting -hur kan man få en såpass stor bil så trång inuti?

#5
2015-11-19 20:15

Säkert en jättetrevlig bil men en Mini ska inte vara så här stor och tung, det är ju tokfel. BMW skulle kanske istället gjort de här större Mini-modellerna under att annat märke som man har namnrättigheterna till; Triumph?

Men folket köper ju dom här ändå så tyskarna gör nog rätt ändå.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.