Provkörning: Kia Stonic (2017)

Att bygga om småbilar till småsuvar har sitt pris – fjädringskomforten blir ofta lidande. Högre tyngdpunkt innebär att hjulupphängningarna måste bli styvare om man vill minimera krängning och behålla småbilens rappa kör-egenskaper. 

Stonic bygger på småbilen Rio och har ärvt dess goda uppförande i en krissituation. ESP-systemet håller sladdviljan under kontroll utan att påverka styrningen negativt och bidrar till att bilen nästan klarar 76 km/tim genom våra fyra snabba svängar runt ett simulerat hastigt uppdykande hinder. Under normal körning medför den hårda fjädringen tillsammans med hjulen i 17-tums utförande att komforten blir skral. Det dunsar hårt i vägens ojämnheter.

Tyvärr verkar Stonic också ärvt en av Rios svagare sidor. Redan på provkörningens släta danska asfalt hör vi rejält med oljud från däcken. På svenska vägar fruktar vi att Stonic kan bli riktigt högljudd!

Förarmiljön är överflyttad från Rio och fungerar alldeles utmärkt. Tydliga mätare och högt placerad pekskärm för det standardmonterade infotainmentsystemet är lätta att läsa av. Rejäl justeringsmån för stol och ratt gör det möjligt för de flesta att hitta en bra körställning. Kupén känns bred och det är gott om plats för huvudet. 

Även i baksätet är det rymligt för huvud och axlar, i alla fall så länge man bara är två vuxna där. Benutrymmet räcker med nöd och näppe men eftersom framstolarnas baksidor är klädda i mjukt material gör det inte så mycket ifall smalbenen skulle få lite kontakt. I bilar med hårdplast på baksidan av framstolarna kan sådant bli smärtsamt. Man sitter högt i baksätet och har bra utsikt. Med sina 352 liters volym tillhör bagageutrymmet de mindre i klassen.  

Kia Stonic är väldigt lättkörd. Koppling och växellåda är smidiga att hantera. Den lättgående styrningen och hög sittpositionen bidrar också till att bilen känns lätt att umgås med. Men det blir problem när man försöker titta snett bakåt. De grova bakre takstolparna döljer det mesta och dödavinkelvarnare finns inte. Annars är det väl sörjt för den aktiva säkerheten. Standardutrustning i Sverige är nämligen en mycket väl fungerande autobroms som även klarar att upptäcka fotgängare. 

Prismässigt ligger bilen väl till jämfört med konkurrenterna och i förhållande till Rio har den i det testade utförandet en stor fördel. Den 3-cylindriga bensinmotorn är en riktig pärla! Den är pigg, drar starkt från låga varv och bidrar till att Stonic är en kul bil att köra. Skillnaden är milsvid jämfört med det bojsänke till 84-hästars motor som hittills varit det enda alternativet för stackars Rio i Sverige. Sju års garanti är ett starkt kort för Kia i kampen om privatköparna.

Diskutera: Vad tycker du om Kia Stonic?