Bild
Nästa artikel

Provkörning: Fiat Bravo

Provkörning

Med snål och hypermodern dieselmotor klarar Fiats mellanklassare Bravo att kvala in som miljöbil. Vi gillar drivlinan, ljudkomforten och kvalitetsintrycket men hittar också några nackdelar.

Fiat har i många år fört en tynande tillvaro i Sverige. Nu ökar försäljningen, delvis tack vare den nya miljöbilen Fiat Bravo Eco.

Det första som slår en när man sätter sig i förarsätet och börjar fingra, är hur bra ihopskurvad inredningen känns. Upplevd kvalitetskänsla behöver inte ha något att göra med hur bra prylarna håller i längden, men känslan i knappar, rattar och paneler kommer säkert att få många potentiella kunder att falla för Fiat.  

Det andra som slår en är att det är väldigt svårt att se vad hastighetsmätaren visar! Instrumenttavlan är försänkt djupt ned i en brunn och skalans viktigaste del, d v s hastigheter upp till 90 km i timmen, döljs av rattkransen.  

När motorn startar hör man genast att det handlar om en diesel men redan efter några minuter är dieselknattret nästan helt borta, i alla fall inuti. Fiat har satsat en hel del på att isolera kupén från motorbuller, bland annat genom tjockare glas i fönstren samt nya motorkåpor med effektivare bullerdämpning.

Resultatet är väldigt bra! I normala farter hörs nästan inte motorn alls. Även vägljudet känns relativt väl dämpat. Låt vara att bilen vi provkörde rullade på dubbfria vinterdäck som normalt brukar gå tystare än vanliga sommardäck.


Bravo Eco är ovanligt tyst men har några mindre skönhetsfel som drar ned komfortbetyget. Stoldynorna är korta och ger inte tillräckligt lårstöd för förare av medellängd och uppåt. Fjädringen är också väl fast vilket gör Bravo lite stötig på ojämnt underlag.

Däremot behåller Bravo kontroll och balans på kurviga vägar och i högre farter. Köregenskaperna är utmärkta. Styrningen är väl avvägd och har dessutom en extra finess i form av ett "city" läge. Med en knapp på panelen kan man öka den elektriska styrservons verkan och göra bilen extremt lättstyrd. Låter kanske lite fånigt men är faktiskt väldigt bekvämt vid fickparkering!

I stadstrafik lider Bravo av dålig sikt, både framåt och bakåt. Samspelet mellan motor och växellåda fungerar dock väldigt smidigt vilket ändå gör bilen lättkörd. Drivlinan tillhör marknadens bästa. Den nykonstruerade dieselmotorn är en lite pärla. Den drar kraftfullt från väldigt låga varvtal och är dessutom snål på dropparna. Den sexväxlade växellådan är smidig och lättanvänd.
 
 Utrymmena är ungefär som genomsnittet i klassen men benutrymmet är snålt i baksätet. Dessutom gör karossens höga midjelinje att baksätespassagerarna lätt känner sig lite instängda.
Bagageutrymmet är generöst men lider av en ganska hög lasttröskel. Bakluckan har inte heller något handtag vilket gör det svårt att öppna den utan att smutsa ned sig.

Säkerheten håller högsta klass. Fem stjärnor i krockprovet hos Euro-NCAP, sidokrockkuddar och sidokrockgardiner samt antisladdsystem är standard.

I grundutförandet är utrustningen snål men fram till årsskiftet säljer man ett komfortpaket för 4 900 kr som bland annat innehåller AC, stereo, farthållare och allt annat man behöver. Med det blir Bravo Eco väldigt konkurrenskraftig och är ett spännande alternativ för den som vill ha en snål diesel och gärna en bil som skiljer sig lite från mängden.

Tyvärr drabbas ofta udda bilar av sämre andrahandsvärde. Hur det går för Bravo Eco är naturligtvis svårt att säga på förhand, men privatköparen ska vara medveten om att det finns risk att drabbas av högre värdeminskning, än om man valt någon av de vanligare konkurrenterna.    

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.