Provkörning: Citroën C2 1,4i VTR

Citroëns C2:s fräckt skurna bakre sidorutor liknar ingenting annat. Snyggt eller fult, det får var och en bedöma.

Fast rutdesignen är inte bara ett stilgrepp. Det finns även praktisk funktion bakom den neddragna fönsterlinjen: sikten blir bättre för barn och andra som åker därbak.

Den nya lill-Cittran är generöst kryddad med nyttiga finesser och snitsiga formgivningsdetaljer, men det är också en bil som är både underhållande och behaglig att köra.  

Chassiet är fint avstämt i balansen mellan fjädringskomfort och sportighet och den elektromekaniska servostyrningen fungerar alldeles lysande. Styrprecisionen är hög och vägkänslan alltid närvarande.

En extra dimension åt körningen ger, efter viss tillvänjning, den fint arbetande automatiserade växellådan SensoDrive med paddlar på rattstången så att man växlar på racingvis.

I Sverige finns SensoDrive till en början bara på 1,6-litersversionen. Det är lite synd, eftersom den elektroniskt styrda växellådan fungerar väldigt bra ihop även med den klenare 1,4-litersmotorn; det var så vår provkörningsbil var utrustad.  
 
Perfekt stadsbil

C2 är med sina behändiga yttermått och fina sikt en perfekt stadsbil. Men den skäms inte för sig på landsvägen heller, där den uppträder ovanligt moget för att vara en småbil. Och kurviga småvägar är mums för den lilla Citroënen. Kort sagt, C2 behärskar ett brett register.

Interiören är lekfullt färgglad och bredden i kupén imponerar. I de bekväma framstolarna finns plats även för storvuxna och det är lätt att justera in en bra körställning bakom den treekrade ratten.

Inte ens de digitala instrumenten stör särskilt mycket, tack vare en vettig utformning.

Bak är det förstås inte lika bra ställt med utrymmena, här bör man inte vara över 170 centimeter för att sitta bekvämt. Men utformningen är smart och baksätet består av två separata skjut- och fällbara stolar, så C2:an är i alla fall flexibel.

Den delade bakluckan är en annan vettig detalj, som gör att det går att lasta även om bilen står trångt parkerad. Fast själva bagageutrymmet är inte mycket att hurra för, i alla fall inte med baksätena i uppfällt läge.

Nya C2 är byggd på samma tekniska plattform som den större Citroën C3 och visst känns mycket igen från den bilen. Men C2:an är rappare och stadigare att köra och ger dessutom ett gedignare kvalitetsintryck än C3:an.  

Hyfsat utrustad

Citroën Sverige har valt att ta in volymversionerna (1,4 och 1,6) av C2 i VTR-utförande, en utrustningsnivå med dragning åt det sportiga hållet. Men paketet innehåller även saker som elfönsterhissar, färddator, farthållare, fjärrstyrt centrallås, elstyrda ytterbackspeglar och dimljus. Däremot kostar luftkonditionering och CD-radio 8 900 kronor extra.
   
Även på säkerhetssidan är C2 hyfsat utrustad och såväl ABS-bromsar som fyra krockkuddar är standard. Sidokrockgardiner kostar 2 000 kronor i tillägg och den som även vill ha antisladdsystem får punga ut med ytterligare 4 700 kronor.

Men ett stort minus för att antisladdsystemet inte finns i kombination med de båda minsta motorerna. Visst borde det gå att få optimal körsäkerhet utan att behöva välja den dyraste versionen?

Det är också lite svagt att år 2003 komma ut med en ny bilmodell där bara en av motorerna, 1,6:an, klarar kraven för miljöklass 2005.   

Priserna börjar på 92 900 kr för C2 med 1,1-litersmotor på 60 hk och basutrustning. Med 1,4-litersmotor och VTR-paketet blir priset 105 900 kronor och toppversionen, 1,6i 16V VTR med 110 hk, kostar 121 900 kronor. Men då får man den automatiserade SensoDrive-lådan på köpet.
 

Testad i Vi Bilägare nummer: 15/2003