Bild
Nästa artikel
Alfa Romeo Giulia Quadrifoglio, även kallad QV.

Provkörning: Alfa Romeo Giulia Quadrifoglio (2016)

Provkörning

Alfa Romeos starkaste standardbil någonsin får entusiasterna att jubla. Men det är standardversionerna av Giulia som ska dra tyngsta lasset i märkets comeback – klarar de det?

Jag hoppar in på passagerarplats i den länge emotsedda Alfa Romeo Giulia QV på fabrikens testbana Balocco, belägen en knapp timmes färd västerut från Milano. I förarstolen sitter redan en av Alfas rutinerade testförare och ler brett mot mig, han har kört tusentals varv här. ”So, let’s see what five hundred and ten horsepower and rear wheel drive can a do in this a lot of rain”, säger han på italiensk engelska, trycker på startknappen nere till vänster i ratten och skyfflar med en drygt decimeterlång rattpaddel i ettan i den åttaväxlade automatlådan.

Sedan lägger vi i väg. V6-motorn med dubbelturbo tvekar inte ett uns utan ångar furiöst och under ett mörkt, melodiskt smatter upp i varv. När ett nytt växelläge pangar i förnimmer jag att bakvagnen släpper en aning – det är snorhalt i ösregnet – men min chaufför berättar obekymrat om motor, styrning, bromsar och kontrollsystem där vi stormar fram. I en vass vänster lägger han upp en bildskön bredsladd men återför oss snabbt på rätt linje med endast en lätt vrickning på handlederna. Så direkt är styrningen, bara två rattvarv mellan ändlägena.

Jag tror inte att någon kommer att bli besviken på Alfas återkomst till bakhjulsdrift, vare sig i den extrema QV eller i någon av standardversionerna. Under provkörningen rattade jag såväl QV som den förväntade mestsäljaren 2,2 turbodiesel med 180 hk och automatlåda, samt den 200 hk starka bensinfyran med turbo, också automat. Det är samma åttaväxlade ZF-låda i alla oavsett motorstyrka, medan den manuella lådan är sexväxlad.


Modellnamnet förpliktigar. 1960-talets fräcka lilla Giulia med de snedställda helljusstrålkastarna var en av föregångarna på avdelningen ”familjesportbil”, före till och med BMW:s 02-serie, och är numera en av det klassiska märkets mer eftertraktade klassiker.
 
Utvecklingen startade för snart fyra år sedan. Bakhjulsdrift och behovet av en verklig toppversion, en utmanare till BMW M3 och liknande, var två hörnpelare. Man studerade lämpligheten hos Maseratis V6-motor i Ghibli S men fann snart att det behövdes en annan maskin och vände sig till Ferrari, varifrån ett antal rutinerade konstruktörer kontrakterades. En av dem var Leonardo Guinci, som på sitt samvete bland annat har V8-motorn i Ferrari 488. Man utgick från den, kapade två cylindrar och gjorde sedan så omfattande modifieringar att det blev en helt ny motor. Volymen är 2,9 liter, den har dubbelturbo och en udda finess som avstängning av ena cylinderbanken under låg belastning.

All effekt når bakhjulen via en kardanaxel av kolfiber och fördelas mellan drivhjulen med hjälp av två elektromekaniska kopplingar, en på var sida om differentialen.

Kolfiber används även i motorhuv och tak, medan dörrar och åtskilligt undertill är av aluminium. Keramiska bromsskivor och skalstolar är tillval. Standardversionerna har motorhuv av aluminium.

Tomvikten för QV är bara något över 1,5 ton medan 180-hästardieseln tom väger knappt 1 380 kg. Viktfördelningen är 50/50 för samtliga versioner.

QV har rörlig frontspoiler, på samma sätt som salig Alfa Romeo 90 från 1980-talet, men denna gång styrs den inte av fartvinden utan av små elmotorer. Luftmotståndskoefficienten anges till 0,32.
 
Körlägesväljaren DNA finns också här, i QV med fyra lägen (tre på de andra): Dynamic, Natural, Advanced Efficency och Race, då antisladdsystemet är helt urkopplat. Driv- och motorkaraktären är annorlunda än i tyska motsvarigheter, Giulia QV har verkligt kraftfull men samtidigt tilltalande progressiv effekt- och grepputveckling. När bakvagnen släpper sker det mjukt och gradvis. Även en förare som jag hittar snabbt ett sätt att balansera bilen på ett underhållande manér, istället för att greppet plötsligt bara släpper helt och fullt. Autobroms är för övrigt standard i alla versioner, med fotgängar-igenkänning och verksam upp till 65 km/tim.

Inredningen är elegant och välgjord. Rejäla mätare i djupa ”brunnar” framför föraren, en 8,8-tums informationsskärm mitt på panelen och genomgående lättskötta, snygga reglage. Stolarna är sköna och tilltalande att se, baksätet överraskande stort medan bagageutrymmet (och den ynkliga tanken på 52 liter i standardversionerna) gott kunde vara större.

Styrningen är alldeles delikat, löper lätt, givetvis fritt från drivaxelryck och känns ytterst exakt. Bromsarna har Alfatypisk kraftig servoverkan men man vänjer sig snabbt.

Dieselfyran (helt av aluminium) på 180 hk och automatlåda har tilltalande mjuk gång men kan också bita ifrån riktigt ordentligt – spontant skulle jag hålla kombinationen som klassens kanske främsta. Av de cirka 500 bilar importören hoppas kunna sälja under ett år kommer merparten att ha denna motor.

Bensinfyran kommer inte till den svenska debuten i september men är också värd att kolla. Inte riktigt samma lågvarvs-tryck som dieseln, förstås, men med en härlig ”Alfakaraktär” för den som gillar varvvilja och läcker motorton när varvräknaren pekar norrut.

Giulia är den avgjort bästa Alfa jag stött på sedan modell 156 debuterade för snart 20 år sedan. Kan man äntligen få fason på den så darriga svenska sälj- och eftermarknadsorganisationen och ge ett bra kunderbjudande kan bilen betyda en seriös comeback för märket.

Diskutera: Vad tycker du om Alfa Romeo Giulia QV?
Alfa Romeo Giulia 2,9 V6 Biturbo Quadrifoglio

Pris, från kr: 690 000 manuell, 710 000 automat.
Säljstart: September 2016.
Mått, cm: L 464/B 188/H 143.
Tjänstevikt, kg: Cirka 1 650.
Motor: Längsmonterad V6 med dubbelturbo, två överliggande kamaxlar per cylinderrad, fyra ventiler
per cylinder, direktinsprutning, laddluftkylare. Volym 2 891 cm3. Max effekt 510 hk (375 kW) vid 6 500 v/min. Max vridmoment 600 Nm vid 2 500 v/min.
Kraftöverföring: Bakhjulsdrift, sexväxlad manuell låda eller åttaväxlad automat.
Prestanda: Toppfart 307 km/tim. Acceleration 0–100 km/tim på 3,9 s.
Deklarerad förbrukning: 8,5 l/100 km.
CO2-utsläpp: 198 g/km.
Konkurrenter: Audi RS4, BMW M3, Mercedes C63 AMG.

Plus: Motor, chassi, styrning, körkänsla, design.
Minus: Liten tank, begränsat bagageutrymme.

Vad nytt? Bakhjulsdriven italiensk sportsedan med extrema fartresurser.
För vem? Alfa Romeo-älskare och den som söker alternativ till tyska motsvarigheter.

Kommentarer

#1
2016-07-23 11:12

Fattar inte varför man blandar fyrkantiga urblås med runda.. ser ju designmässigt efterblivet ut.

#2
2016-07-23 13:26

Jag tycker att alla 4 utblåsen på QV ser ganska så runda ut!

#3
2016-07-23 15:05

Det är ju fullständigt uppenbart - Jag behöver lönehöjning.

#5
2016-07-23 22:11

Tror Milkylainen syftar på ventilationens utblås - interiört alltså. Ser onekligen tokigt ut. Runda på sidorna och kantiga i mitten.

#6
2016-07-24 19:05

På ren fåfänga och varma löften om att ha kul bakom ratten så är habegäret stort. Sedan behärskar man sig en smula och funderar på om bilen verkligen håller. Dvs om den kommer ge mig mer problem än glädje.

Väntar några år. Visar sig denna modell vara ett kalasbygge kanske det blir ett begköp ngn gång i framtiden..

#7
2016-07-23 22:44

Mina ögon mår bra när jag ser en Alfa Romeo. De skiljer sig från sörjan av Golfar och wannabe-Golfar. MEN sjuhundratusen för en liten trimmad familjebil med garanterat uselt andrahandsvärde. ALDRIG!

#8
2016-07-23 23:22

RWD rules! Alla med körkort borde få uppleva de körmässiga fördelarna med en bakhjulsdriven bil. Om man nu inte bor i Norrland förstås för där är det AWD som gäller. En del av året i alla fall...

#9
2016-07-23 23:41

En miljöbilsvariant av bilen hade garanterat underlättat försäljningen.

#10
2016-07-25 10:00

Varför en sån liten tank, (52 liter) ?

#11
2016-07-25 10:04

Snygg men lite dyr för att ha som familjebil och kvalitén undrar man ju över med tanke på A R:s rykte.

#12
2016-07-25 18:56

Var inne på A-R svenska sida men det stod inget om en 200-hästars bensinare. Kommer den senare?

#13
2016-07-28 20:17

Lungn Peter E, den kommer snart!

#14
2016-07-30 22:38

saabnisse: Vilken tur!

#15
2016-08-11 18:22

Att den är läcker är väl ställt utom allt tvivel, men den verkar faktiskt välbyggd också. Kanske en Alfa man törs äga. Vad (den tydligen trevliga) dieseln kostar förtäljer inte historien. Men, å andra sidan, är väl den lilla bensinaren ett bättre val, totalt sett, vad nu den kostar.

Jag stör mig inte så vansinnigt på att de mindre platskrävande och de desigmässigt diskretare ventilationsutsläppen mitt på panelen inte är kopior av dem där ute i ändarna.
Däremot får bilen gärna ha en större tank.

#16
2016-08-19 17:58

Det är bedrövligt när det gäller Mazda. Mazda var en tyst bil fram till 1990 men därefter har ljudnivån höjts o blivit sämre allt efter åren gått. Jag hyrde en Mazda under tiden jag bytte ruta i min bil o kunde konstatera att en årsmodell 12 hade lika dålig värme i 30 graders kyla som de bilar vi har haft inom familjen.. Absolut ingen vinterbil alltså.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.