Bild
Nästa artikel

Biltest: Opel Meriva

Nybilstest

Långresa med familjen, flytt till en ny bostad, transport till galafesten – Opel Meriva klarar allt. Den tar inte stor plats i trafiken, men inuti är den nästan obegripligt stor.

Karlar i viktklasser över 100 kilo brukar helst hålla sig ifrån baksätena på bilar i fyrametersklassen. Det var följaktligen med stor misstänksamhet som Göran (191 cm) och Stickan (187 cm) tveksamt accepterade att kliva in i Opel Meriva.

– Det var som fan, sa Göran.

– Makalöst, tyckte Stickan.

De spände ut axlarna, rätade på benen, sträckte på nackarna. Jodå, det fanns plats.

– Och vad lätt det var att komma in, sa Göran och lät handen följa den breda, fyrkantiga dörröppningen.

Opel Meriva är mindre än de flesta familjebussar. Jämfört med Zafira skiljer det 27,5 centimeter på längden och cirka fem centimeter på bredd och höjd. Meriva är bara 404 cm lång och därmed kortare än en vanlig Opel Astra.

Men i den lilla höga karossen har Opels ingenjörer lyckats trolla med utrymmena. Det finns tyvärr inte längre något Autograph som kan mäta bilars innermått, men att Meriva står i en klass för sig är uppenbart ändå.

Hemligheten ligger dels i ett ovanligt långt axelavstånd (263 cm), rejäl takhöjd (163 cm) och en ovanligt lång kupé. Opel har tjänat centimetrar genom att kröka torpedväggen i överkant och lägga instrumentbrädan ovanpå.

I det utrymme som karossingenjörerna lyckats skapa har inredarna fått fritt fram för sin fantasi. De har gjort ett häpnadsväckande jobb. Meriva kan vara en femsitsig familjebil med gott om plats för bagage, eller en fyrsitsig limousine, eller en tvåsitsig rymlig transportbil, eller en ensitsig jättelastare som sväljer över två kubikmeter gods som kan vara 240 cm långt.


Tricket ligger i ett patenterat stolsystem som Opel kallar "FlexSpace".  Istället för ett vanligt baksäte har Meriva tre separata stolar. De är höga som köksstolar och passagerarna sitter upprätt med benen rakt ned (vilket de flesta tycker är bekvämt). Stolarna kan fällas, tryckas ihop och skjutas i längs- och sidled.

Den mittre stolen har ett ryggstöd som är 15 cm smalare än sitsen. När ryggstödet fälls sjunker hela stolen så att den fällda delen kommer i nivå med de yttre stolarnas sittdynor.  Ytterstolarna är försedda med tvärställda skenor som tillåter dem att flyttas 7,5  cm inåt, in över sitsen på den fällda mittstolen. När stolarna står i sitt innersta läge kan de dessutom flyttas sju extra centimeter bakåt. Voila! Meriva har blivit en limousine med större utrymmen än i en Mercedes S-klass.

Även när alla tre bakstolarna används för passagerare, går de att flytta individuellt cirka 15 cm i längsled. Ryggstöden kan dessutom vinklas om i flera steg beroende på hur stolarna står.

Ska bilen användas för transport går förstås alla tre bakstolarna att fälla ihop och dessutom trycka ned så att de bildar ett slätt lastplan med bagageutrymmet. I det läget kan bilen lasta prylar som är 170 cm långa och över en meter breda. Den som behöver köra ändå längre last kan betala extra för en framstol som går att fälla ihop, vilket ger 70 cm extra lastlängd.

Skjut- och fällprocedurerna är enkla och fixas på några sekunder. Ingen stol kan lyftas ur bilen, vilket är en fördel. Dels slipper bilägaren problemet med att förvara stolarna och dels går det inte att montera tillbaka dem på ett felaktigt sätt.

Viss försiktighet krävs dock när man hanterar sätena. Inredningen är ganska plastig och alla skarvar passar inte hundraprocentigt bra ihop.  Under testets gång har vi fått trycka fast en och annan plastpanel som lossnat.

En lite bättre detaljkvalitet skulle göra Meriva ännu mer trivsam. Men Opel har snålat in på byggkostnaderna där det gått.  Den som hissar upp sin bil på en lyft upptäcker till exempel att underkanten på dörrarna bara fått ett mycket tunt lager ytlack. Grundlacken lyser igenom. Det syns inte när man står på marken, men det kan märkas om några år. Ett så tunt lacklager skyddar inget vidare mot rost.

Klarar lasten
Meriva får bära nästan ett halvt ton last. Det klarar den utan större problem, vilket vi testar i en undanmanöver med bilen full av passagerare och sandsäckar. Inte förrän farten är uppe över 70 km/tim börjar bakhjulen visa tecken på att vilja släppa greppet. I lägre farter slinker bilen snällt igenom de fyra skarpa svängarna. Opels chassitekniker är duktiga.

Visserligen måste väl Opel Meriva betraktas som en helt ny bil, men egentligen består den av ett hopplock från hyllorna i Rüsselsheim. Framvagnen kommer från Corsa och bakaxeln går att hitta även hos Astra kombi och Zafira. Servostyrningen, som är elektrisk, är ett lån från nya Vectra.

Så kommer antagligen allt fler bilar att byggas i framtiden och för Opel Merivas del är det ingen nackdel att vara ihopsatt av beprövade grejor. Tvärtom. Det är en bil med körtrivsel.

Karossen är ju hög och det innebär att dörröppningarna blir generösa. Dörrkarmarnas överdel befinner sig cirka 150 cm över marknivå. Man svänger in rumpan och sätter sig i de sätena utan att kröka ryggen. Det är lika bekvämt för den som är stor och stel som för en liten och vig.

En hög sittposition ger fin sikt och Opel har dessutom inte sparat på glaset. Meriva är utrustad med tio rejäla rutor. Föraren har en utomordentlig runt- om-sikt och har lätt att lotsa omkring bilen även där det är riktigt trångt. Det sker med lätta handgrepp. Servostyrningen är elektrisk och blir lättare ju saktare bilen körs. I högre farter är styrkänslan fastare och föraren har bra kontakt med framhjulen via ratten.
En kort, hög kaross är inte det lättaste att förse med komfortabla köregenskaper. Men Meriva rör sig lugnt i både gupp och svängar. Det långa axelavståndet hjälper bilen att flyta över vägens ojämnheter och Opels ingenjörer verkar ha jobbat med hjulupphängningarnas gummibussningar. Karossen känns behagligt mjuk i längsled men är trygg och fast i sidled.

Hårt surr
Det finns fem olika motorer till Meriva.  I början säljs den bara med bensindrivna maskiner: 1,6-litersmotorer på 87 respektive 100 hk samt en 1,8-litersmotor på 125 hk. Senare kommer två dieselvarianter.

De flesta väntas köpa 100-hästarsmotorn.  Den gör ett ganska bra jobb men får hjälp med orken av en låg utväxling. Motorn tvingas alltså jobba på höga varv. Redan innan bilen nått motorvägsfart börjar surret bli störande.

Så länge som man är ensam i bilen känns 1,6-litersmotorn ganska pigg, men när det sitter folk i passagerarsätena får den  svårare att sätta fart på bilen. Den starkaste maskinen är betydligt trevligare för alla som ofta behöver köra med last.

Att motorsurret stör så pass beror på att Meriva i övrigt är en tyst bil. Bullret från hjulen är väl avskärmat och trots att karossen är hög glider den tyst genom fartvinden. Luftmotståndsvärdet är måttliga 0,32 och det har förstås också betydelse för bränsleförbrukningen. Håller föraren bara gasfoten i schack klarar sig Meriva 1,6 lätt på 0,75 l/mil.

Fyra stjärnor
Alla biltillverkare brukar skryta med säkerheten hos sina nya modeller. Så gör även Opel men har också sett till att det finns bevis för påståendena om Merivas krocksäkerhet. Den är testad av Euro-NCAP och är en av de sex familjebussar som fått betyget fyra stjärnor (de andra är Renault Scénic, Mercedes Vaneo, Nissan Tino, Citroën Picasso och Honda Stream).

Som standard är Meriva försedd med den vanligaste utrustningen, bland annat fem trepunktsbälten och nackskydd. Någon poäng har den också plockat på en pipande bältesvarnare. Tyvärr börjar den inte ljuda förrän bilen är uppe i 25 km/tim och det är i senaste laget. I den hastigheten kan en obältad person knappast ta emot sig om bilen skulle tvärstoppa.

De fyra stjärnorna är inte samma sak som att Meriva är så säker som den kan bli när den börjar säljas i Sverige. Opel har  snålat in på säkerheten. Bara den som betalar 3 200 kr extra får sin Meriva försedd med sidokrockgardiner och skydd mot pisksnärtskador i framstolarna. Inte ens ljusspolare är standard utan säljs i ett paket med dimljus för 2 500 kr.

Den som  är villig att betala kan utrusta sin Meriva så den blir både toppsäker och mycket bekväm.

Opels nya lilla "höghus" är en av pionjärerna i en ny, extra kompakt familjebussklass som väntas växa sig stor de närmaste åren. Idag säljs det cirka 1,2 miljoner familjebussar av alla storlekar i Europa. Om fem år beräknas siffran ha fördubblats och det är de mindre modellerna som blir bästsäljare.

I Sverige planerar importören att sälja cirka 1 000 Meriva i år.  Den lilla praktiska bilen kommer säkert att locka intressenter från större och dyrare familjebussar. Det lär nog bli ganska knivigt för Opelhandlarna att guida köparna mellan Meriva och Zafira.

 Testad i Vi Bilägare nummer: 6/2003

Kommentarer

#1
2018-11-15 02:31

Den har i verkliga olyckor visat sig ofattbart stryktålig.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.