Bild
Nästa artikel

Biltest: Mitsubishi Outlander, Hyundai Santa Fe

Nybilstest

Is, modd, djupsnö, lera världen är full av besvärliga väglag och allt fler bilister tröttnar på att slira fram. På fem år har försäljningen av fyrhjulsdrivna bilar mer än dubblats i Sverige och det är de höga suvarna som ökar mest. Mitsubishi Outlander är en av de nyaste. Hyundai Santa Fe är bästsäljaren sedan flera år. Båda håller fast vid vägen, fast på lite olika sätt.

Vädret är inte längre vad det brukade vara. Ända upp i norra Norrland kan det töa i februari och snökaos i södra Svealand börjar bli mera regel än undantag.

Om det beror på växthuseffekten eller något annat varde osagt, men besvärligt är det. Inte minst för bilisterna.

Den som någon gång kört en dagsetapp från södra Sveriges smutsiga vintervägar upp genom landet och drabbats av hela spektrat av väglag - is som smälter i solen, djup och tung snömodd, rasande yrväder över oplogade vägar - inser att en fyrhjulsdriven bil har sina fördelar.

När alla fyra hjulen driver verkar det liksom ligga asfalt ovanpå varje väglag.  Att styra ut i den tjocka mittsträngen och köra om en bil med släp är inte mycket mer dramatiskt än att göra samma manöver på bar väg. Branta, isiga backar är bara att köra uppför.

Den som provar en fyrhjulsdriven bil för första gången brukar i allmänhet häpna. Den som har kört fyrhjulsdrivet ett tag brukar sen inte vilja ha något annat.

Det syns i försäljningsstatistiken. För fem år sedan såldes knappt 11 200 fyrhjulsdrivna bilar i Sverige. I fjol var det över 27 500. Störst är ökningen bland de högbyggda SUV-bilarna som har fyrdubblat sin andel på marknaden (från 4 000 år 1998 till nästan 17 000 i fjol).

SUV står för Sports Utility Vehicle, fritt översatt en bil som är praktisk att ha i sportiga verksamheter.

Idag finns närmare 40 olika SUV-modeller på svenska marknaden och det lär komma flera.  Mitsubishi Outlander är en av de nyaste. Den är dock ingen ren SUV utan tillhör den biltyp som kommit att kallas crossover. Det betyder, att den är ett mellanting mellan vanlig kombi och högbyggd SUV.

Hyundai Santa Fe är däremot en renrasig SUV. Den kom för snart fyra år sedan. Tills den petades från förstaplatsen av Volvo XC90 var den Sveriges mest sålda fyrhjulsdrivna bil, tillika Hyundai-importörens storsäljare nummer ett.

Det är Santa Fe som alla vill tävla med, inte minst Mitsubishi Outlander.

70 cm upp

Inte bara framkomligheten gör att många gillar att åka SUV. Man sitter dessutom högt och har bra överblick över väg och trafik. Den trygga "von oben-känslan" är stark i Hyundai Santa Fe. De åkande sitter på drygt 70 cm höjd över marken och föraren ser taket på de flesta andra bilar.

Höjden är å andra sidan en orsak till att andra inte gillar SUV:ar. En högbyggd bil blir lite mer svajig än en vanlig personbil. Hyundai Santa Fe är inget undantag.

Att sitta i en Mitsubishi Outlander ger däremot inte alls samma upphöjda och lätt gungiga känsla. Både kaross och sitthöjd är cirka sex centimeter lägre än i Hyundai Santa Fe. Det märks ingen större skillnad att köra Outlander mot en vanlig personbil och den som kliver ur blir ofta förvånad över att se hur stor och hög Mitsubishin egentligen är.


Skillnaden undertill är dock betydligt mindre än takhöjden. Santa Fe har en markfrigång på 20,7 cm. Mitsubishi Outlander tar sig fram över 19,5 cm höga stenar och rötter.


Ingen av bilarna har någon lågväxel eller låsbar diffspärr och är förstås inte särskilt lämpliga att ta ut i svårare terräng. På riktigt dåliga vägar och uselt underlag tar de sig emellertid fram lika envist som skogshästar.


Bekvämast att köra i spår och gropar är Santa Fe som rullar på höga däck och har en lite mjukare fjädring. Mitsubishi Outlander går på lägre och hårdare däck och har en fjädringskomfort som ligger närmare en sportkombi än en SUV. Fast, med andra ord. Den är stötigare men också mer precis och följsam.

Sladdglad

Mitsubishi är ju sedan länge engagerat i rallysporten. Det märks på Outlander. Dess fyrhjulsdrift är densamma som i rallyättlingen Lancer Evolution och väghållningen verkar också vara inspirerad av rallyteamet.

Alla hjulen driver ständigt med hjälp av en viskokoppling mellan hjulaxlarna. Bilen tar sig fram stadigt och snällt så länge som hjulen driver med kraft, men börjar föraren mixtra med gasen, kan det hända saker. Outlander är lätt i baken och slänger lätt ut i sladd. Den som hanterar gasen rätt kan köra bilen med uppställ i svängarna precis som en rallyförare, men den som inte gillar den sortens övningar kan nog tycka att bilen är lömsk.

En ESP som gick att stänga av vore ingen dum utrustning till Mitsubishi Outlander men någon sådan erbjuds inte.

Ovana förare som fick prova testbilarna kände sig tryggare i Hyundai Santa Fe.  Dess fyrhjulsdrift är fördelad  med 60 procent fram och 40 bak och den beter sig mer som en vanlig, framhjulsdriven bil. Om det går för fort i någon sväng kasar den lätt med framhjulen. Den rör sig lugnare och lite sävligare än den livliga Mitsubishin.

Egenheterna märks extra tydligt i halt väglag men går också att avslöja på torr asfalt. Vid ett tidigare tillfälle har vi provat både Mitsubishi Outlander och Hyundai Santa Fe med full last i en undanmanöver; fyra hårda svängar fram och tillbaka som runt ett hinder. Ingen av bilarna fick toppbetyg.

"Bilen sladdar våldsamt och ena framhjulet lättar från marken. Det känns osäkert och otrevligt, trots att farten bara är 52 km/tim".

Detta sagt om Mitsubishi Outlander.


"Mjuk fjädring får bilen att svaja hårt och det verkar som om framhjulen svänger efter viss fördröjning. Föraren får ingen känsla av att bilen lyder särskilt bra. Proven avslutas vid 55 km/tim".


Så lyder omdömet om Hyundai Santa Fe.


En bil ska förstås bete sig säkert även i tuffa situationer som ett undanmanöverprov. Ingen av SUV:arna kan betraktas som onormalt osäker, men de bör förstås framföras efter vad de klarar.


MIVEC
Något som i högsta grad bidrar till att ge Mitsubishi Outlander en extra körglad karaktär är den nya motorn på 2,4 liter och 160 hk. Modellen säljs också med en mindre maskin på två liter och 136 hk men den orkar inte riktigt med bilens drygt 1 600 kg.


Men 2,4-litern orkar. Outlander är kvick som många vanliga, starka kombibilar. Den koreanske rivalen verkar tung och lite trött i jämförelse.


Mitsubishis nya 2,4-litersmotor har beteckningen  MIVEC. Det står för Mitsubishi Innovative Valve (timing and lift) Electronic Control (system). Pust.


I klartext betyder beteckningen att motorn har variabla lyfthöjder och öppningstider för ventilerna. På kamaxeln sitter nockar med olika höjd som ser till att ventilerna öppnar olika mycket vid låga respektive höga varv. När motorn snurrar över 3 500 varv/min ställs vipparmarna om till en högre lyfthöjd vilket fungerar som en vitamininjektion. Det hela styrs förstås av en dator.


 Hyundai gör inget extra väsen av sin 2,4-litersmotor men det är en toppmodern maskin med dubbla överliggande kamaxlar och s k multi point-insprutning. Den är emellertid inte lika dragstark på låga varv som rivalens MIVEC-maskin och måste oftare växlas ned för att inte tappa flåset.

Trots att Mitsubishis motor är både alert och stark, har tillverkaren inte vågat lita på att det räcker. Därför har man försett Outlander med en låg utväxling. Alltför låg. I motorvägsfart surrar det hårt från motorn och föraren fingrar ofta på växelspaken för att kolla om femman verkligen ligger i.

Hyundai Santa Fe är högre utväxlad och de flesta tycker att den är märkbart tystare och mer vilsam i höga farter.

Båda testbilarna var dock bullrigare än normalt eftersom de rullade på dubbdäck. Det bör åtminstone inte Mitsubishi Outlander göra. Slamret från däcken rullar in i kupén och skakar om öronen med hårda, gälla frekvanser. Vi har också provat en bil med dubbfria vinterdäck och den var tystare. Åtminstone från däcken. Däremot dånade turbulensen runt den kraftiga takrelingen desto mer hörbart.

Omotiverad prisskillnad

Trots att det skiljer en del i höjd mellan Mitsubishi Outlander och Hyundai Santa Fe är de inre utrymmena tämligen lika. Någon fullständig mätning har inte kunnat göras sedan Autograph gick ur tiden, utan vi har fått nöja oss med subjektiva omdömen.

Hyundai Santa Fe är något kortare, men har å andra sidan högre säten. När passagerarna sitter mer upprätt krävs det mindre plats för benen och därmed har lastutrymmet kunnat göras stort.  Med passagerare på alla säten har Hyundai ett både längre, bredare och högre lastrum än konkurrenten.

Passagerarna trivs också bättre i den koreanska bilen eftersom de sitter högre och har bättre sikt än i Mitsubishis stumma och ganska låga baksäte.

Mitsubishi Outlander kostar nästan 40 000 kr mer än Hyundai Santa Fe. Den prisskillnaden känns inte motiverad. Koreanen ger ett mer rejält och genomtänkt intryck, utom i ett avseende. Krocksäkerheten.

Ingen av bilarna är testad av Euro-NCAP, men Mitsubishi har åtminstone satt in en ganska bra säkerhetsutrustning. Outlander har trepunktsbälten på alla platser och sidokrockkuddar.

Santa Fe har bara midjebälte mitt bak och den som vill ha sidokuddar tvingas köpa till ett utrustningspaket för 19 900 kr. Därmed får bilen visserligen även läderklädsel, tonade bakrutor, farthållare och annat smått och gott men god säkerhet borde kunna tillhandahållas utan att köparna ska tvingas betala för en massa lyx.

Summering:

Mitsubishi Outlander är en SUV med roliga, sportiga egenskaper. Den är pigg och snabb (om än lite krävande) att köra. Men den är dyr. När det handlar om användbarhet, lastförmåga och komfort kör Hyundai Santa Fe ifrån. Koreanen är en prisvärd SUV - vilket många också upptäckt. Men den som funderar på en Hyundai Santa Fe bör kvickt låta bilen genomgå en extra rostskyddsbehandling, vilket ökar priset med drygt 5 000 kr.


Testad i Vi Bilägare nummer: 4/2004

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.