Bild
Nästa artikel

Biltest: Dacia Duster 1.5 dCi Lauréate

Nybilstest

Dacia Duster ser minsann inte ut som någon lågprisbil. Med linjer lånade från terrängbilar ger den snarare ett tufft och potent intryck. Inuti hittar man snart besparingarna. Det är enklare material och ovanligt få knappar att trycka på. Och det kan man ju leva med. Men ingen suv borde säljas utan ESP!

 I många avseenden överraskar faktiskt Dacia Duster. Framför allt är utseendet helt trendriktigt. Duster ser bra ut och har funktionella linjer. Dörrarna är breda, taklinjen är rak och bakluckan sluttar mer försiktigt än vanligt. Det innebär att man får skapligt insteg och bra kupé- och bagageutrymmen.

Vårt test av Dacia Duster inleddes med en rejäl skogspromenad i terrängen - på Ekeby terrängcamp är kanske bäst att tillägga. Där utsatte vi Duster för allehanda elaka hinder. Vi valde bort den besvärligaste teknikbanan och tog in på några andra nog så kniviga slingor i skogen.

Där stötte vi på hinder som vi tidigare provat med andra bilar av den här typen. Och vi måste erkänna att Duster gjorde riktigt bra ifrån sig.

Normalt så kör man också den fyrhjulsdrivna versionen av Duster i 2WD-läge. Då sparas framför allt bränsle men också onödigt slitage. ”Lock” som låser fördelningen mellan fram-  och bakaxel används över huvud taget inte annat än vid sidan av vägen eller om det är mycket halt och man till exempel ska dra upp ett släp från ett lerigt gärde.

Man börjar med att koppla bort  ESP - om bilen nu har det. Då kopplas nämligen också den elektroniska strypningen av motorn ur.

Det gick bra
Därefter är det bara att lägga i ettans växel och krypköra över stock och sten. Vid 1 000 v/min på ettan går Duster framåt med en så pass låg hastighet som 5,8 km/tim. Vi kunde därför låta Duster mala fram på tomgång. Det blev aldrig stopp och jag tror att jag endast bromsade en gång i ett nedförslut.


Duster har inte automatisk kontroll i utförslöpor, en finess som finns på dyrare system. Men den låga utväxlingen och dieselmotorn håller emot bra ändå.

Mer än en gång befarade jag att det skulle ta i undertill. Men nej, det gick bra. Mycket korta överhäng och ovanligt bra angreppsvinklar både bak och fram är uppenbara fördelar hos Duster. Den har dessutom för biltypen ovanligt hög markfrigång, 21 cm (mot främre undre bärarmen).

Vi var också nere och slirade i ett lerhål . Med lätt gaspådrag klarade vi oss. Vadningsdjupet är maximalt 35 cm. Däcken som testbilen hade, Michelin Latitude, är visserligen i första hand avsedda för landsväg men tycks ändå vara bättre vid sidan av vägen än rena gatudäck. Det kunde vi notera när vi angrep ett besvärligt sandtag.

Döm om vår förvåning
Jag trodde ärligt talat inte att Dacia skulle ta sig upp. Vi har blivit stående mitt i stigningen med betydligt dyrare fyrhjulsdrivna bilar än Duster. Döm om vår förvåning när Dacia klättrade upp till synes utan större bekymmer.

Jag kände hur krängningen som åstadkoms av ojämnheterna fick bilen att tappa greppet diagonalt men drivsystemet tycktes bromsa spinnande hjul så snabbt att den inte stannade. Troligen har också den låga ettan stor betydelse. Vi åkte ner och körde upp en gång till bara för att kolla att det inte var en tillfällighet att vi lyckades betvinga sanden.

Uppfarten var ojämn och vi kände hur Duster dunsade i underlaget flera gånger. Men det var ingen fara. Plastpanelen fram är bara för syns skull. Men under den är det faktiskt riktig plåt under plasten. Den skyddar motor och delar av hjulupphängningen.

Vissa andra skydd finns också, bland annat för bromsrören. Det finns också ett plåtskydd vid sidan av katalysator och partikelfilter som tar stötarna innan dyrbarheterna blir mosade. Bra tänkt.

Efter att ha klivit över en stock, klarat av en riktig mördarkörning över ojämnt placerade plåtar och stockar kollade vi hur Dacia kändes vid lutning i sidled.
Därefter kände vi oss mätta på terrängen och kopplade över drivningen till 2WD igen och så bar det ut på vanliga vägar.

Förarstolen har vissa brister. Det heter att den är höj- och sänkbar i tre lägen. Men när man väl sitter där, är den möjligen sänkbar. Ska man ha upp stolen får man nämligen ha starka benmuskler och själv lyfta i sitsen samtidigt som man frigör spärren. Eller börja med att ställa in stolen i högsta läget innan man kliver in och sätter sig och sedan justera nedåt.

Blänk i ögonen
Vår testbil hade, som oftast är fallet, all utrustning som går att få – och lite till. Ratten var därför läderklädd, med bra känsla och grepp och med bekväm storlek. Den snygga, blanka logon i rattcentrum kan dessvärre ge irriterande blänk i ögonen när solen ligger på från sidan.

Och ratten går bara att höja och sänka. Man kan inte justera den i djupled, vilket är en möjlighet som ofta hjälper till att ge optimal körställning.

Komforten i framstolarna är inte den bästa. Sittdynan är alldeles för kort, stoppningen ganska tunn och sidostöden lite för mjuka. Det känns som att sitta i en säck med plastkulor som var modern för 20 år sedan. Å andra sidan körde jag 85 mil en dag och det gick ju det med.

”Läderpaket. Klädsel av läder/konstläder, läderklädd ratt och växelspaksknopp – 6 000 kr” låter ju fantastiskt billigt. Och det är just vad det är. Efter någon eller några timmar känns det som att sitta med våtvarmt omslag. Sitsen andas inte.

Och det var enda anledningen till att jag var tvungen att stanna till på långkörningen – för att lufta byxbaken. Instrumenteringen är enkel och lätt att begripa. Det finns ju inte så mycket att vrida och trycka på.

Tyvärr är belysningen i färddatorns display alldeles för svag. Den funkar bra i mörker. Men när det är dagsljus försvinner de röda siffrorna.

Av gamla sorten
Mittpanelen är av gamla sorten, en rakt stående bräda mellan förare och passagerare. Det gör att man har svårt att se till exempel radions inställning men också ventilationens justering. Men okej, ägaren lär sig snart vilka rattar man ska vrida hur för att få önskat resultat.

Mitt högra knä skavde dessutom mot mittpanelens kant när jag ställt in stol och ratt så bra som möjligt. Allt det här kan man i och för sig leva med. I interiören känner man igen detaljer från tidigare bilmodeller, exempelvis luftutsläppen. Men det är också lite charmigt och de fungerar hur bra som helst.

Växelspaken är ovanligt lång och ger också den en touche av bruksbil. Det stämmer bra med växellådans mekaniska känsla. Den är lättväxlad och har tydliga lägen. Det gäller bara att hålla något till höger när sexan ska in annars blir det lätt fyran i stället.

I och med att ettan är så låg, rekommenderar Dacia att man startar på tvåan. Så vid normal körning på vanliga vägar - och det är ju där man oftast håller till - är Duster snarare femväxlad. Men det fungerar utmärkt. Bilen känns aldrig trög, snarare skulle Renaults vridstarka diesel orka lite mer.

Vid 90 km/tim ligger varvtalet vid drygt 2 000 v/min, vilket ändå är ganska lågt och bidrar till en suveränt bra bränsleförbrukning och lite lägre ljudnivå. Nåja, det finns en hel del ljud som letar sig in i kupén. Över 70 km/tim börjar man höra vindbrus och vid 90 är det ett markant ljud för de åkande i framsätena.

Inte extremt jobbigt
På ojämn asfalt hör man också, i vart fall när det inte sitter någon i baksätet, hur vägbuller letar sig in från bakvagnen. Personligen upplever jag ändå inte oljudet som extremt eller jobbigt. Det beror troligen på, har vi lärt oss av bullerexpertis, att hjärnan tydligt kan identifiera ljudkällorna som dieselslamret och vindbruset och därför slipper bearbeta det som ett problem. Det är heller inte ett extremt tröttande lågfrekvent buller.   

Bränsleförbrukningen med dieselalternativet är en positiv överraskning. Trots den höga karossen och fyrhjulsdrivningen, som man visserligen kan koppla ur, går det att köra under 6 liter/100 km. 2WD innebär ändå att drivaxeln till bakvagnen och drivaxlarna bak snurrar med även om de inte förses med någon kraft.

Men  när vi räknar med testkörningarna på flygplatsen i Hagfors och körningen till Stockholm i maximalt tillåten hastighet, vilket då mest handlar om 90, 110 och 120, så hamnade förbrukningen på låga 5,9 l/100 km! Den dagen hade vi dessutom ganska mycket vind snett framifrån. Stadskörning drar förstås mer. Men vi tycker att Dacia lyckats bra med bränsleförbrukningen.

Den styrka som Duster har i terrängen vänds till svagheter på vägen. Bilens höjd och markfrigång är självklart en nackdel. Det har delvis kompenserats genom väl tilltagen hjulbas och spårvidd. Jämfört med till exempel Nissan Qashqai, som har på centimetern när lika lång kaross, så har Duster lite längre axelavstånd och lite bredare spårvidd.

Svajar till och börjar luta...
Fjädringen var en av våra farhågor gentemot ett stabilt uppförande på vägen. Duster kändes ganska mjuk och följsam över stenar. Hur fungerar det om man kommer för fort in i en kurva? Jo, Dacias kaross svajar till och börjar luta, vilket först känns aningen obehagligt. Men det visar sig att fjädringen strax stoppar upp rörelsen och lutningen.

Fjädrarna har en markant progressivitet. Det beskrivs bäst i seglartermer – Dacia är vid kurvtagning initialvek men slutstyv. Det går att ligga på riktigt hårt, så länge man svänger åt ett håll.

Ganska bekvämt
Det är också en av förklaringarna till att Duster går ganska bekvämt också på ojämn väg. Fjädringen har viss mjukhet som så att säga jämnar ut guppen samtidigt som multilänkbakvagnen förmår hålla kontakt med vägen och tillsammans med fastheten i fjädrarna och väl avvägd stötdämpning räddar vägegenskaperna.

Vi har kört sämre alternativ. Men krängning innebär ändå att bilen bygger upp kraft vid en undanmanöver. Och det är alltid en nackdel. Därför ska den här typen av bil alltid ha ESP.
Komforten i baksätet är riktigt bra, faktiskt bättre än i framstolarna.

Sitsen är nämligen längre. Takhöjden räcker till för långa. Mittbältet sitter däremot lite knasigt till. Det är fäst längst bak i bagageutrymmet och ska länkas i två fästen vid soffan. Man kan självklart fälla och dela ryggstödet. Lastutrymmet blir nästan slätt.

Bagageluckan har en tryckknapp som är ganska trög. ”Ganska?” kommentar en kvinnlig testförare. ”Den är för trög”. När man väl fått upp luckan erbjuder Duster ett lättlastat och rymligt utrymme. Bättre än de flesta konkurrenter. Golvskivan är klädd med billigt ludd, skyddande plastmatta rekommenderas.

Under den finns mer utrymme i en ganska känslig plastlåda vars kanter också bildar stöd för lastgolvet (om man inte valt att betala extra för ett riktigt reservhjul).

Testinformation

Modeller i det här testet:

Dacia Duster 1.5 dCi Lauréate

Betyg

  • 5 = Utmärkt
  • 4 = Mycket bra
  • 3 = Bra
  • 2 = Godkänt
  • 1 = Underkänt
Modellfakta

Dacia Duster 1.5 dCi Lauréate

Tillverkningsland: Rumänien.
Modell: 5-d suv.
Motor: Rak fyrcylindrig turbodiesel med common rail direktinsprutning. Katalysator med partikelfilter. Cylindervolym 1 461 cm3. Borrning/slag 76/80,5 mm. Kompression 15,7:1.  
Effekt/vridmoment: 109 hk 80 kW vid 4 000 v/min. 240 Nm vid 1 750 v/min.
Kraftöverföring: Fram eller fyrhjulsdrivning via sexväxlad manuell låda.
Hjulupphängning: Fram MacPherson fjäderben med undre triangellänk och krängningshämmare. Mulilänkbakvagn med MacPherson fjäderben och krängningshämmare
Hjul: 215/65 R16 på 6,5 tums fälgar. Testbilen med Michelin Latitude Tour 98T.
Styrning: Kuggstång med hydraulisk servo. Vänddiameter 10,8 m. 3,3 rattvarv mellan fulla rattutslag.
Bromsar: Ventilerade skivor fram. Trumbromsar bak. Låsningsfritt ABS-system med elektronisk bromskraftfördelning och bromsassistans.
Prestanda: 0–100 km/tim på 12,5 s. Toppfart 168 km/tim (enl tillv).
Övriga versioner: Duster 1.6 4x4 med bensinmotor på 105 hk och 1,5 dCi 4x2 med diesel på 107 hk.

Ekonomi:

Grundpris, kr: 168 900.
Testbilens pris, kr: 197 600.
Förmånsvärde, kr/år: 35 500.
Skatt kr/år: 3 416.
Försäkring, kr/år: 2 920.
Serviceintervall, mil/år: 6000/2år.
Garantier, år: Tre års nybilsgaranti, tre års vagnskadegaranti, sex års rostskyddsgaranti och tre års vägassistans.
Milkostnad, kr: 30.
Kamremsbyte: 16 000 mil/6 år.

Vi tycker

Dacia Duster är en frisk fläkt. En bil utan allsköns bjäfs som vi är bortskämda med. Vi gillar den raggiga charm som back to basic har. Det har vissa klara fördelar.

Lägre vikt, lägre bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp. Färre grejer som kan gå sönder. Det här är en bil för den som struntar i status och flärd och sätter funktion främst. Rostskyddet är föredömligt bra.

Vi har bara en invändning och en fundering. Antisladd ska vara standard. Och hur klarar sig Duster i Euro NCAP:s krocktest?

Kommentarer

#1
Thomas liberg
2011-02-20 12:59

Tack för en ärlig och objektiv (positiv) test. Har sneglat ett tag på denna modell och när jag var inne och servade frugans v50 så stod den i utställningshallen och kunde naturligtvis inte motstå en provkörning. Resultat: beställde en omgående. Har nu kört ca 100 mil ( väldigt lugn inkörning på lågt varv enligt instruktionsbok). Jag visste att detta var en "lågprisbil" men den har verkligen överraskat på alla punkter trots att förväntningarna inte varit de högsta från början. Har kört Renault kangoo ( 07) i ur och skur i tre år, så jag vet ju redan Renaults kvalitet och driftsäkerhet. Jämfört med sistnämnda är Dustern en dröm att köra komfortmässigt och väljer man till det lilla sista i utrustningen så tycker jag inte att man saknar någonting, men då är det knappast någon ren lågprisbil längre men jag tycker det är väl väldigt bra att kunden själv kan välja. Angående klagomål från vissa testförare om avsaknaden av esp mm i de billigaste versionerna: Tänk alla år vi klarat oss utan detta, när dessa system sätter in har man kört fortare än vad situationen tillåter. Trots alla säkerhetssystem i dagens bilar skall man väl ändå köra med förnuft och marginaler, dessutom bidrar denna biltyp till en lugnare körstil. Längtar efter sommaren så man kan häkta på båten därbak och utmana de brantaste sjösättningsramperna.
Han som alltid älskat XC 70.

#2
Mats Thörnblad
2011-02-23 02:47

Bra kommentarer Thomas! Gillar oxå hur dom redovisar testen. Har sett recensioner där dom säger att den "är ett magplask" för att den inte har antisladd som standard. Plussa på 4000 spänn så är väl det löst! Det gjorde jag direkt på min. Tror att de flesta kan ta egna beslut om detta.
Lite avis på dig som redan har en. Köpte idag en till familjen och en till mitt företag (Vikingsoda AB). Men vi får vackert vänta i 3-4 månader på leverans. Kunde iofs gått lite snabbare om vi nöjt oss med de lagerbilar som var på ingående, men vi ville ha den fabriksmonterade Ebersprächer-värmaren i våra. Och lite annat lull-lull (lite kan man ju fakiskt plussa på även denna minimalistiska, men ändå nyttigt funktionella SUV). Utmanade frugan på en ny grej på semestern; hitta en dirt-road, kör iväg och se vém av oss som kommer hem igen (?) (först !!). Nya familjesemestern. Tips på vart vi ska dra?
Har oxå kört fransk, för nåra år sen, en R Grand Scenic, mkt komfortabel och praktiskt - UTOM när man skulle byta lampor - halv dag på verkstan!! GALET. Första jag kollade med Dustern - superenkelt - gott om plats även för en manshand!!
Starta en DUSTER-Club kanske?

#3
2011-02-24 09:34

" så tycker jag inte att man saknar någonting"
Skriver Thomas liberg.
"Med linjer lånade från terrängbilar ger den snarare ett tufft och potent intryck." Skriver VB.
Dacia Duster, dessvärre utmärkte den sig negativt. Euro NCAP imponerades inte av krocksäkerheten och delar endast ut tre stjärnor till Duster.
Då gäller det att man inte krockar med någon när man sitter i sin tuffa och potenta bil.

#4
Thomas liberg
2011-02-24 22:05

Tackar för edra kommentarer angående mitt lilla inlägg. Trevligt! Mitt uttryck " saknar ingenting" får man naturligtvis ta med en liten nypa salt. Har kört det mesta i mitt liv. bl.a ; gamla 240, Cheva Impala, Cadillac 59, Cheva Blazer och på äldre dagar xc 70, V 50 mm samt kör Volvo FH i arbetet dagligen så man har faktiskt provat det mesta. Naturligtvis finns det bekvämare bilar med betydligt mer och bättre utrustning, men som sagt: för mig har den överträffat alla förväntningar. Kollade precis på krocktestet. Den verkade faktiskt vara hyfsat säker för de inne i bilen fast det är ju värre om man råkar köra på en fotgängare. MEN! i dustern ser man fotgängarna som kastar sig ut på övergångsställena, det gör man knappast i en modern bil numer. Man vågade knappast köra in till stan med t,ex XC,n av rädsla att köra på någon. De breda stolparna fram på de flesta av dagens "säkra" bilar skymmer tyvärr sikten mycket snett åt sidan. Jag lät eftermontera dieselvärmaren på min men tyvärr ingick inte tiduret men det är beställt och skall väl snart vara på plats.(Mats. kolla detta innan du får dina nya) Har även Xenonkonverterat samt satt i godkända DRL ljus i kofångaren, resultat:Bör upplevas !!! Helljuslamporna var faktiskt bökiga att få på plats då 50 watts xenonen var större på baksidan än de ynkliga originalhalogenarna men det löste sig efter lite tänkande och någon mild svordom. Hör av dig om du vill ha tips när du fått hem dina efterlängtade Dustrar( rekommenderas).

Tack så länge för mig/ Ha det.

#5
Hassehopp
2011-03-02 20:12

Previa: Om du läst krocktestet noggrant så menar de att bilen lätt fått en fyra om den haft ESP som standard. De flesta som köper Duster lägger 4000:- extra på detta. Hedin bil har sagt att de inte ens skall ta in bilar utan ASR/ESP till sverige.

#6
2012-01-27 22:52

Ni som har en Duster, hur har den klarat sig från rost?
Det finns en del bilder på underredet med en del ytrost (bakvgn, framvagn och avgassystem.
Den jag funderar på är en 4x4 dci.
Någon som vet vad ett kamremsbyte kostar och intervall?

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.