Bild
Nästa artikel

Biltest: Audi A6, BMW 520, Volvo S80

Nybilstest

Självskrivna ledare i premiumklassen är Audi A6 och BMW:s 5-serie. Volvo vill så gärna upp på samma nivå med S80, men vågar inte riktigt begära lika höga priser. Volvo S80 är tveklöst värd pengarna, men att den är lite billigare märks tyvärr.

För åtta år sedan lanserades Volvos stora bil S80 just när Sverige var som vackrast vid pingst. Nu är det dags igen. Volvo har tydligen påbörjat en tradition att visa sin finaste bil mellan hägg och syren. Pingstsolen skiner av alla krafter när vi kör iväg på testets  första 100-mila-rutt.

Dieselmotorns 185 hk mullrar dovt. Att lansera S80 med en stark diesel är rätt tänkt av Volvo. 90 procent av S80 ska säljas utomlands och i många länder är en diesel det enda tänkbara alternativet för köpare av stora lyxbilar. Även svenskar vågar i allt större utsträckning välja diesel. Härhemma är idag cirka 30 procent av alla sålda Volvobilar utrustade med dieselmotorer.

I luftdraget bakom den spänstigt skulpterade S80-aktern rullar ärkerivalerna Audi A6 2,7 TDI och BMW 520d. Det kanske kan verka snett att matcha BMW med en lite svagare fyrcylindrig motor mot Volvos femma och Audis sexa, men BMW har diskvalificerat sin större diesel, 525d, genom priset som börjar på 363 000 kronor. Fyran är 30 000 kr billigare och att representeras av den är alls ingen nackdel för BMW ska det visa sig.

På motorvägen söderut praktiserar vi lite omkörningsövningar så att vi kan studera bilarna. Att en bil ser "rätt" ut på vägen är ju extra viktigt i statusklassen och det gör alla tre. Bakifrån ger Volvo S80 ett kompakt och starkt intryck.

En gammal S80, som vi sveper förbi, påminner om en platt sardinburk i jämförelse. BMW:s tunga, lite klumpiga linjer är maffiga, men det råder delade meningar om skönhetsvärdet. Alla är dock överens om att Audis strama design är elegantast.

Volvos designteam har jobbat hårt för att S80 ska få så tydliga Volvodrag som möjligt. Att de har lyckats mycket väl får vi bevis för på färjan över Bråviken.  Båten är fullastad med pingstfirare och tre av dem kör gamla S80. Det går åtskilliga minuter innan någon av S80-ägarna lägger märke till den nya modellen!

I Östergötland väntar många mil krokiga landsvägar där både motorer och chassin ställs på prov. Vi gasar glatt iväg.

Volvos diesel-femma tar i med härlig råstyrka, men skorrar grovt. Det är inte precis några premiumtoner som dånar ut från motorrummet. Motorn skapar ett oskönt, vibrerande  muller som ständigt ligger som en irritation i öronen, oavsett i vilken fart bilen körs.

- Den låter som en gammal fet amerikanare, menar testförare Felix.

I testbilen är motorn ihopkopplad med en sexstegad automatlåda (pris 16 900 kr) som Volvo verkar ha kommit över billigt på något restlager. Växlingarna sker kantigt och växelbytena tar väl lång tid. När föraren bromsar inför en kurva och sen gasar på kommer motorkraften först en bra bit in i svängen.  Det är mycket knäckande för körglädjen.

- Jag trodde inte att såna här automatlådor tillverkades längre, säger testförare Kurt besviket.
Med en manuell låda skulle körupplevelsen säkert blivit en annan, för det är sannerligen inget fel på varken chassi eller styrning. 

Hjulupphängningarna har tagits fram i samarbeta med  Ford som har lika duktigt chassifolk som Volvo. Styrningen går att ställa i tre hårdhetsgrader.  Läge "medium" är okej för de flesta situationer. Bilen lyder ratten med absolut precision, fjädringen håller karossen i ett stadigt grepp, bilen ligger tungt och tryggt på vägen och känns helt neutral.

Volvo S80 rör sig så komfortabelt på ojämna vägar och håller emot så stadigt i svängarna, att vi ett tag misstänker att bilen smygutrustats med Volvos aktiva chassi.

Men rivalerna är sannerligen inga dåliga körmaskiner heller! Audis V6:a verkar orka hur mycket som helst och sjunger med mäktiga bastoner när gaspedalen trampas ned. (I jämn fart hörs den där-emot inte alls.) Den har visserligen ett något lägre vridmoment än Volvos femma, men utvecklar sin bästa styrka från mycket låga varv (1 400) och över ett långt varvtalsregister (upp till 3 300).

Audin har en sexväxlad manuell låda, men den fungerar nästan som en automatisk. Föraren kan lägga i sexan vid 50 km/tim och låta högsta växeln ligga i. Motorn orkar. Den kan hålla farten i stan på tomgång!

Mest imponerar ändå BMW:s lilla fyrcylindriga turbodiesel.

- Va? En fyra? Det hade jag aldrig trott, utbrast en testförare klentroget efter att ha kört BMW:n ett tjugotal mil.

Nej, inte finns det någon större anledning att lägga 30 000 kr till för att få en 525d med 17 hästar till. Fyran är tillräckligt stark och snabb för att vara körglad och torde nog klara både vardags- och körbehoven för de flesta.
 
Testbilen är utrustad med en sexväxlad automatlåda som Volvo nog borde be att få köpa till S80. BMW-lådan växlar kvickt och mjukt och föraren behöver aldrig vänta på någon motorkraft. Ett sportläge (som Volvo saknar) låter motorn gå på lite högre varv och gör 520d extra alert att köra på krokvägar.

Eter många mils slingrande utnämner vi enhälligt BMW 520d till bästa körmaskinen. Den har inte bara en imponerande motor utan också det mest avancerade chassit som till stora delar är uppbyggt av aluminium (vilket bidrar till att 520d är den lättaste bilen av de tre).

Framåt kvällen sträcker vi ut på motorvägen hemåt. Efter ett halvt dygn i förarstolarna kan kropparna berätta hur tillverkarna lyckats med komfort och ergonomi.

Audi A6 får med beröm godkänt av alla förare. Stol och ratt går att ställa in med hög precision och det uppblåsbara svankstödet får ett extra plus (fast det tillhör ett utrustningspaket för 14 500 kr).

BMW 520 har rejäla stolar som inte alla trivs med. Den minsta föraren (158 cm) lyckas inte höja sätet tillräckligt utan känner sig rätt nedtryckt bakom ratten.  Den magraste föraren tycker att stolen känns ett nummer för stor:

- Sätet är nog gjort för tjocka chefer, säger han.

I Volvos fast stoppade säte sitter de flesta bra, men inte alla. En av testförarna får ont i högerlåret av det polstrade sidostödet.

Under den långa testkörningen har vi haft gott om tid att fingra runt i kupéerna. Volvo talar mycket om "vardagsrumskänsla" och "skandiavisk lyx", vilken präglas av rena och lugna ytor.

En av de mest framträdande detaljerna är den vackert vågformade och tunna mittkonsolen. Den som fingrar där blir dock besviken på känslan i den skandinaviska lyxen. Konsolen är gjord av tunn, hård och billig plast som suger åt sig damm och som lätt fläckas av läsk, frukt och godis som vissa förare gärna lättar upp körtiden med.

Såna missar i materialvalet går inte att finna i varken Audi eller BMW. Där känns allt exklusivt och dyrt. Men BMW:s standardklädsel i slätt tyg är trist. Skön att sitta på, visserligen, men rena magneten för damm, småhår och annat skräp. Tyget är dessutom svårt att dammsuga rent och sätena ser alltid lite solkiga ut.

Hur standardklädseln fungerar i Audi A6 och Volvo S80 får vi inte veta. Båda är utrustade med skinnklädsel som kostar 19 500 kr hos Audi och som ingår i Volvos värsta paket Summum för 45 000 kr.

Många ägare till statusbilar som Audi, BMW och Volvo kör inte själva utan sitter i baksätet.  Långbenta  direktörer sitter bäst i Audi. Den är ju störst och bakom framstolarna öppnar sig en golv-yta som i en engelsk taxi. Den som är kort trivs inte så bra bak i BMW. Soffan är låg och sidorna höga och en kortväxt passagerare får nästan sträcka sig för att se ut genom sidorutorna.

Volvos baksäte får beröm av de flesta. Sittdynan är skönt vinklad och både tak- och benutrymme generöst. Redan gamla S80 var ju stor därbak och nya bilen, som är både bredare och högre, erbjuder ännu lite mera plats.

Att sitta på mittplatsen är inte skönt i någon av bilarna, men det är åtminstone lättast att kliva in i Volvo S80. Den har en låg kardantunnel. I både Audi och BMW tvingas mittpassageraren grensla en tunnel hög som en liten ponny.

Som limousine för direktörer, eller för all del även för barnen i familjen, hävdar sig Volvo S80. Men som lastbil är den inte så kul. Bakrutan sveper långt bakåt, vilket gör lastrumsöppningen hopplöst trång.  Den som vill frakta en flyttlåda i S80 får ställa in den i baksätet.

Premiumbilar är välutrustade redan från början, men standardutrustningen räcker sällan för köparna. En äkta premiumbil bör följas av en lång lista på extra lyxprylar. Det gör både Audi, BMW och Volvo S80. Värst är BMW som har nästan 110 artiklar i sina listor - varav ett dussin olika aluminiumfälgar.

Audi har drygt 100 och Volvo kommer sist med cirka 90 detaljer. Men det räcker.Test-Volvon, som har ett grundpris på 305 900 kr, var exempelvis utrustad för närmare 120 000 kr!

Mycket bra standardlyx finns i tre paket, fyndigt döpta till Kinetic, Momentum och Summum, som kostar 15 000 kr styck. I Volvos tillbehörslistor ingår också en del som inte finns hos de andra märkena. Volvo försöker ju rycka åt sig bilherraväldet i säkerhet och till S80 lanseras en del ny säkerhetsutrutning.

BLIS, (blind spot information system), till exempel,  består av kameror i backspeglarna som spejar i döda vinkeln. Befinner sig någon där lyser varningslampor. Systemet kostar 5700 kr. Aktiv farthållare som bromsar bilen när den kommer för nära en framförvarande bil har även de andra märkena men det är nytt för Volvo.

BMW är ensamt om att erbjuda Night Vision, en värmekamera som spanar ut i mörkret och som visar om någon människa eller ett djur rör sig framför bilen. Det kostar 21 000 kr.

"Välbefinnande" har varit ett ledord när Volvo S80 skapades och detta uppfylls bland annat av ett system som renar inkommande luft extra noga och av allergitestad läderklädsel. Alla versioner är utrustade med ett fläktsystem som startar när bilen låses upp och det är över tio plusgrader i kupén.

Nya Volvo S80 är uppbyggd på ett helt annorlunda sätt än den gamla. Det innebär bland annat, att batteriet flyttats från bagaget till motorrummet.

När kabeln mellan batteri och motor inte längre går utmed kupén minskar risken för höga magnetfält. Med en känslig magnetfältsmätare kontrollerar vi bilarna på sammanlagt 28 punkter både stillastående och i 90 km/tim. Volvo S80 visar sig som väntat ha ytterst låga magnetfält, vilket säkert ökar välbefinnandet för somliga.

Både BMW och Audi har sina batterier baktill. Tillverkarna känner till risken för att strömkabeln kan ge höga magnetfält - och vet också att problemet enkelt kan åtgärdas med en extra jordkabel. Men varken Audi eller BMW tar riskerna med magnetfält på allvar. Följaktligen mäter vi upp värden på upp till 22 mikrotesla i Audi och över 12 mikrotesla i BMW.  Magnetfälten är högst på passagerarsidan.

Amerikanska National Institute of Environmental Health Science har placerat elektromagnetiska fält på sin lista över cancerframkallande ämnen. I Sverige tillämpas en princip att gränsvärdet inte bör överstiga 0,2 mikrotesla i miljöer där människor vistas länge.

Volvo S80 är också konstruerad för att ge välbefinnande åt andra trafikanter, exempelvis fotgängare som blir påkörda. Fronten ska vara snäll, men hur snäll har vi inte sett än. Resultaten från Euro NCAP kommer senare.

Ingen tror väl annat än att det blir toppoäng för Volvo - och då får BMW skämmas igen. När 5-serien krockades år 2004 blev resultatet generande fyra stjärnor.

 

Testad i Vi Bilägare nummer: 10/2006

Läs mer om: Audi A6, BMW 5-serie, Volvo S80

Kommentarer

#1
Dodik
2010-10-25 14:00

tycker att BMW är överprisad, Audi är trist men Volvo är mest värd pengarna.

#2
Messerschmitt
2010-11-25 22:03

Jag tycker att Volvo är överprisad Premium-wanna-be, Audi är solid men BMW är mest värd pengarna.

Hej!

Våra annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta göra det vi gör. Så vi vore tacksamma ifall du kunde stänga av adBlocker!