Nästa artikel
Begtest: Mercedes E-klass
Begbil

Begtest: Mercedes E-klass

Publicerad 12 maj 2011 (uppdaterad 8 maj 2014)
Mercedes E-klass är säker och rymlig, men dyr att köpa och äga. Tyvärr lever varken kvalitet eller rostskydd upp till stjärnstatusnivå.

Förra generationen E-klass, internt kallad W211, kom våren 2002. Kombin lanserades ett år senare. Båda modellerna fick en facelift sommaren 2006. E-klass är bakhjulsdriven, men fyrhjulsdrivna exemplar har också sålts, dock i begränsad omfattning.

E-klass finns med en rad motorer, både bensin och diesel. Basmotorn är på 163 hk, kallad E200 kompressor. V6-motorer finns på 177 hk, 224 hk, 231 hk samt 272 hk. V8-motor finns på 306 hk eller 388 hk samt prestandamodellen AMG där V8:an är på 5,5 liter och har 475 hk. Dieselmotorer finns från 122 till 314 hk. Vanligast är de med 136, 150 samt 170 hk.

Köregenskaperna är mycket gedigna, E-klass är stabil på motorvägen och gör inte heller bort sig på kurviga småvägar. I stadstrafik kan dock styrningen upplevas som tung.

Säkerhet starkt kort
Förarplatsen är elegant, välordnad och trivsam. Komforten är hög och utrymmena generösa, man sitter mycket bra såväl i framsäte som baksäte. Det finns en anledning till att E-klass är populär som taximodell. Bagageutrymmet är stort, både i sedanen och kombin, den senare är givetvis mer flexibel.

Säkerheten är ett starkt kort när det gäller E-klass, med högsta betyg, fem stjärnor, i Euro NCAP. Antisladdsystem är standard i alla versioner.

Besiktningsresultaten är ojämna, bäst klarar sig E-klass sedan i bensinutförande. Glapp i spindelleder eller styrleder är relativt vanliga anmärkningar, främst på exemplar som rullat långt. Det märks genom klapprande ljud och kostar några tusenlappar att åtgärda. Risk för fjäderbrott finns också, speciellt på äldre exemplar. Kärvande parkeringsbroms får också anmärkningar.

Elektronikfel är relativt vanligt, bland annat kan varningslampan för krockkuddar tändas utan anledning. Buggar i dataprogrammen har också gett upphov till problem i navigations- och telefonsystemen.

Ett styrdon har orsakat fel på batteriet som har lett till att bilen plötsligt inte går att starta. Många av de här felen har åtgärdats inom garantiramen. Men när garantin gått ut blir felsökningen dyr för bilägarna.

Det elektroniska bromssystemet har fått mycket kritik från ägarna, bromsverkan har också i några fall varit dålig. Under 2006 fick E-klass konventionella bromsar.

Sök efter rost
Automatlådor som slirar eller som läcker olja förekommer främst på tidiga exemplar. Ett byte blir mycket dyrt – räkna med minst 50 000 kronor. Osmidiga växlingar kan vara ett tecken på att programvaran till automatlådan behöver uppdateras, vilket inte alls är lika kostsamt. Turboaggregat till dieselmotorerna har också havererat, dyrt att byta. Vattenläckage i kupén har förekommit, främst orsakat av undermålig dränering från taket.

Exemplar som är tillverkade före oktober 2003 bör synas mycket noga med tanke på rost. Undersök främst skärmkanter, dörrkanter och baklucka. Bakskärmarna har en smutssamlande hylla. Kritik ur rostsynpunkt får även plastsköldarna undertill som har ersatt traditionellt slitskydd.

Efter att en ny generation E-klass kom under 2009 har priserna sjunkit rejält på den här generationen. Att ha gamla Mercedesmodellen ger inte alls samma status och därför faller priserna. Kombimodellen är mer eftertraktad som begagnad och därmed också något dyrare för begköparen.

Privatimporterade bilar utan känd servicehistorik bör betraktas med skepsis. Mätarfiffel och falska serviceböcker förekommer. Även rostskyddet är troligen sämre på privatimporterade exemplar.

Testinformation

Modeller i det här testet:

Mercedes E 200 1,8 K, 2006A Mercedes E 220 CDI, 2006A Mercedes E 200 1,8 K, 2007

Betyg

  • 5 = Utmärkt
  • 4 = Mycket bra
  • 3 = Bra
  • 2 = Godkänt
  • 1 = Underkänt
Tekniska data:

Mercedes E 200 1,8 K, 2006A:

Längd/bredd, cm: 482/182
Tj.vikt/maxlast, kg: 1 570/535
Max släpvikt, kg: 1 900
Cyl/slagvolym, cm3: 4/1 796
Effekt, kW/hk: 120/163
Toppfart, km/tim: 230
0–100 km/tim, s: 9,6
Bränsle, liter per 100 km: 8,7

Mercedes E 220 CDI, 2006A:

Längd/bredd, cm: 482/182
Tj.vikt/maxlast, kg: 1 610/535
Max släpvikt, kg: 1 900
Cyl/slagvolym, cm3: 4/2 148
Effekt, kW/hk: 110/150
Toppfart, km/tim: 216
0–100 km/tim, s: 10,1
Bränsle, liter per 100 km: 6,7

Mercedes E 200 1,8 K, 2007:

Längd/bredd, cm: 486/182
Tj.vikt/maxlast, kg: 1 580/525
Max släpvikt, kg: 1 900
Cyl/slagvolym, cm3: 4/1 796
Effekt, kW/hk: 135/184
Toppfart, km/tim: 230
0–100 km/tim, s: 9,1
Bränsle, liter per 100 km: 8,8

Konsumentverkets kalkyl bygger på att bilen behålls i tre år och att den årliga körsträckan är 1 500 mil. Bensinpris: 14,08 kr/l, diesel: 14,14.

Mercedes E 200 1,8 K, 2006A:

Pris, kr: 168 400 kr
Värdeminskning: 22 860 kr
Skatt, besiktning: 2 090 kr
Försäkring: 7 960 kr
Bränsle: 18 370 kr
Reparationer, serrvice mm: 7 840 kr
Däck: 3 260 kr
Totalt per år: 62 400 kr
Totalt per mil: 42 kr

Mercedes E 220 CDI, 2006A:

Pris, kr: 180 400 kr
Värdeminskning: 25 040 kr
Skatt, besiktning: 5 600 kr
Försäkring: 7 960 kr
Bränsle: 14 210 kr
Reparationer, serrvice mm: 8 470 kr
Däck: 3 810 kr
Totalt per år: 65 000 kr
Totalt per mil: 43 kr

Mercedes E 200 1,8 K, 2007:

Pris, kr: 213 100 kr
Värdeminskning: 28 930 kr
Skatt, besiktning: 2 360 kr
Försäkring: 8 300 kr
Bränsle: 8 590 kr
Reparationer, serrvice mm: 7 840 kr
Däck: 3 260 kr
Totalt per år: 69 300 kr
Totalt per mil: 46 kr

Reparationskostnader:

Reparationskostnaderna, material och arbete, Mercedes E-klass. Prisuppgifter från verkstäder i Stockholmsregionen. Priserna kan variera mellan verkstäder.

Avgassystem, exl främre rör: 11 575 kr
Katalysator: 19 569 kr
Bromsbelägg fram: 1 911 kr
Hjullager höger fram: 3 790 kr
Kamrem: Kedja
Elektronikbox, motor: 19 450 kr
Koppling: Automat
Stötdämpare fram: 7 750 kr

Ämnen i artikeln

Kommentarer

#1 • Uppdaterat: 2011-05-12 09:07
Raymond K (ej verifierad)

Med andra ord ett mycket osäkert kort som begagnad bil.

#2 • Uppdaterat: 2011-05-12 09:45
Gösta_L

Ägde en E-klass av modellen innan denna i början av 00-talet. Maken till rostproblem på dörrar och baklucka har jag aldrig upplevt.
Tyvärr verkar inte denna efterföljare vara mycket bättre.

En hög tekniknivå med många (onödiga) finesser gör att det blir lite av ett lotteri huruvida reparationskostnaderna skall skjuta i höjden eller ej.

Kan möjlighetvis användas som entusiast- eller hobbyfordon. Men som bruksbil vid daglig användning är jag mycket skeptisk till att det är ett vettigt köp.
Satsa istället på en nyare mindre teknikspäckad bil. Man får nästan en ny Dacia för priset av en 6-7 år gammal Mercedes.

#3 • Uppdaterat: 2011-05-12 13:09
Konrad Bärnevik (ej verifierad)

Håller med Gösta_L

Kan dessutom tillägga att Dacia överraskar med tanke på sitt pris enligt min vän som kört sin Sandero i 2 år och 4 200 mil. Mkt nöjd.

Jag blir nästan lite sugen på en Duster...

#4 • Uppdaterat: 2011-05-12 13:10
Raymond K (ej verifierad)

Detta är väl förklaringen till att man ser många lätt begagnade Mercedes som är väldigt billiga.

#5 • Uppdaterat: 2011-05-12 13:32
tjabo44

Hm, Så att å ena sidan ser man många lätt begagnade mercedes som är väldigt billiga , men å andra sidan är dom enligt artikeln väldigt dyra att köpa?? Jag hajar noll, eller syftar artikelns pris på nypriset ? Jag trodde den handlade just om begagnade MB.

#6 • Uppdaterat: 2011-05-12 13:40
FLAC

sammantaget en riktig skräpbil, alltså... usel kvalitet på Mekanik, elektronik och plåt... det läcker in och skramlar... verkar som om nöjet med att köra dessa är tämligen kortvarigt. Om ett begtest på Alfa Romeo hade visat upp alla dessa brister hade väldigt många sagt "visste väl alla, typiskt italienska bilar..."

#7 • Uppdaterat: 2011-05-12 14:08
tjabo44

Det skulle vara intressant att veta hur många av skribenterna här som verkligen har erfarenhet av de bilar som diskuteras hit och dit.
Jag har ca 14.500 mil med Toyota och ungefär lika mycket med MB (en ny Camry + två MB varav en inköpt ny) och kan inte se mer än rätt marginella kvalitetsskillnader och i så fall till MB:s favör. Det talas ofta om rost här, men Toyotan sökte nog sin make som rostlåda. Å andra sidan var servicen överkomlig och driftkostnaderna relativt låga. Men kom inte och säg att dom är felfria.
Mina 14.500 mil genererade tre (!) ljuddämparbyten (billiga men dock), byte av båda stötdämparna bak, samt två byten av kablar och lock till fördelardosan (fuktproblem). Rosten dök upp efter ca 6 år och förvärrades hela tiden.
Än så länge har inte motsvarande problem dykt upp på min senaste MB. Den är dock än så länge bara drygt 7 år med 9000 mil vilket får anses som nytt för en MB. Vid motsvarande tid var dock Toyon mer eller mindre avrostad i höjd med bakhjulen!

#8 • Uppdaterat: 2011-05-12 19:41
Hanzzon

stellann, Du har inte så mycket bättre verkliga erfarenheter du heller med tanke på att du i så fall garanterat pratar om en Toyota utvecklad på 80-talet även om du inte berättar det men den Camry-versionen som kom redan -92 hade rostfritt avgassystem orginal och blev galvade med väl förseglade skärmkanter och rostade därför inte ens i närheten av vad tidigare modeller gjorde och inte det minsta mer än en lika gammal Merca eftersom Toyota lärde av sina misstag och tog bort svagteterna med gammla modellen och gick vidare, så det måste vara den gammla trotjänaren Camry SV21 du pratar om som kom 1987 som är den Toyota-modell som rostat mest av alla och dessa hade även lika dåliga avgassystem som många andra bilar från den tiden. För på nyare Camry-modeller efter -92 finns det nog inte en enda ägare som bytt avgassystem på ens två gånger under alla dessa år hitills för så stor blev skillnaden när Toyota började med rostfria legeringar i sina avgassystem.

Toyota har förändrats och förbättrats en hel del för varje ny modell som kommit under de senaste 20-åren, Mercedes har tyvärr inte följt denna utveckligt och håller i stället lägre kvalitét i dag jämfört med tidigare...

Kan nämna att även min familj har kört Mercedes i årtionden och vi har säkert haft totalt ett 20-tal Mercor i familjen genom åren men i dag kör både min mor och far sina varsinna första Toyotor båda två, en från -00 med över 25 000 problemfria mil bakom sig och en från -06 med över 12000 mil hitills och dessa bilar säger båda två är de mest problemfria och bästa bilar de haft hitills och dom kommer förmodligen aldrig mer köpa en modernare Merca.

#9 • Uppdaterat: 2011-05-13 08:49
tjabo44

Du har helt rätt Hanzzon att mina direkta erfarenheter av Toyota är från äldre årgångar och dom kan ha blivit bättre än tidigare (precis som exempelvis Alforna som jag haft tre av tidigare). Vad jag egentligen vill säga är att det är svårt att vara tvärsäker beträffande det aktuella "kvalitetsläget" för olika bilmodeller. Ingen av oss kan ha aktuell kunskap och erfarenhet av nya versioner av alla olika märken samtidigt! Toyota kring början av 90-talet hade dock också väldigt bra (och delvis välförtjänt) rykte även då.
Jag kan bara -färskt- referera till en MB C-klass som gått sina 7,5 år helt felfritt frånsett en läcka på AC:n efter 6 år.
Man får ibland känslan av att alla njuter av att hitta fel på just MB. På nåt sätt verkar märket (stjärnan?) reta folk nåt otroligt. Prislappen på en normal MB vill jag påstå är snarast lägre än exempelvis vissa Audi BMW och Volvo. (Standardutrustningen som tidigare var medioker är på helt annan nivå numera.) Då bör inte heller förväntningarna vara högre på dom än på andra märken, men det tycks alltid vara en större sensation att en MB kan gå sönder och rosta. Jag kan inte påminna mig att jag sett nån MB från senaste 10 åren som uppvisat rost men jag kan vara enögd. (Jag bortser från MB:s skåpbilar, som rostar som alla andra, men dom byggs ju såvitt jag vet inte av MB!).

#a • Uppdaterat: 2011-05-13 11:19
Thommys

Så fort det handlar om Toyota eller Mercedes problem och rost så lyfts de till ofantliga höjder. Skulle bilarna vara så dåliga hade inte folk köpt dem. De hade inte funnits kvar.

När det gäller Mercedes skåp byggs de av VW, de har mycket gemensamt vad gäller kaross, men drivlinan och elektronik mm. är Mercedes egna. Vist rostar de men inte mer än t ex, Ford och Renault. Mercedesskåpen är avsevärt bättre än Ford eller Renault. Motorerna går lätt 60.000 mil. En Ford eller en Renault oftast inte mer än 20.000 mil.

Missa inget från Vi Bilägare

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.