Begtest: Jaguar S-type

Jaguar S-type kom 1999 och påminner till utseendet om klassiska Jaguarmodeller från 60-talet. En facelift introducerades 2002 med nya stolar, ny ratt och instrumentbräda. En exteriör facelift med förändringar i front och bakparti gjordes 2004.

S-type är vanligast med V6-motor, till en början på 238 hk. Senare kom en V6 på 201 hk samt V8-motor på 400 hk. En 2,7-liters diesel finns också i modellprogrammet, liksom värstingmodellen V8 4,2R med kompressor.

V6-motorn är stark och ger bra prestanda. Ljudnivån är också behagligt låg, vilket gör Jaguar till en bra långresebil. Automatlådan på den bil vi provade växlade dock något ryckigt.

Köregenskaperna är ett starkt kort vad det gäller Jaguar S-type. Chassiet är välbalanserat och styrningen lagom exakt. S-type trivs både på kurviga småvägar och motorvägar. Bakhjulsdriften kan dock ställa till problem i vinterhalka. Antispinnsystemet hjälper i så fall inte särskilt mycket. Antisladdsystem fanns inte i början, men är standard på senare årsmodeller.

Förarmiljön är både lättarbetad och behaglig att titta på. Kombinationen av träpaneler och läder i inredningen är typisk Jaguar. Komforten i framsätet är mycket hög. Sikten bakåt är däremot dålig.

Baksätet passar bäst för personer under 180 cm. Annars är det lätt att slå huvudet i taket. Det är inte särskilt lyxbilsmässigt. Men för kortare personer är baksätet bekvämt. Bagageutrymmet är högst medelmåttligt, men torde rymma resväskor för fyra personer.

S-type klarar besiktningen bättre än medelbilen, med undantag för trasiga skyltlyktor. Men det finns andra saker att se upp med. En del exemplar är privatimporterade. Dessa bilar kan ha fejkade mätarställningar. Då blir köparen lurad dels på bilens värde, dels på vilka reparationer som väntar.

Även förfalskade serviceböcker förekommer, liksom krockskadade bilar som fusklagats. Sådant kan en verkstad i bästa fall avslöja.

Slitna hjullager fram är relativt vanliga, det kostar runt 2‑500 kr att byta. Även slitna spindelleder är vanligt fel, det kostar cirka 3‑000 kr att fixa. Krängningshämmarbussningar kan vara slitna, ofta på långmilare. Slitna , liksom skeva bromsskivor förekommer. Det sistnämnda kan upptäckas genom skakningar i ratten.

Expansionskärlet till kylsystemet kan läcka. Då kan motorn gå varm och i värsta fall blir det ett dyrbart motorras. Håll därför koll på varningslampor och kolla kylvätskan. Vattenslangar som går sönder brukar kosta 100‑500 kr att byta. Kamkedjesträckaren kan gå sönder, främst på V8-motorerna. Då väntar en reparation på 15 000-20 000 kr.

Automatlådan är en en annan svag punkt, främst på tidiga exemplar. Om den slirar eller om det är svårt att lägga i växel är en renovering nödvändig. Det brukar kosta minst 20 000 kr.

Mekanismen till vindrutetorkarna har fått bytas på en del exemplar. Det kostar cirka 4 000 kr. Låsmekanismen till förardörren krånglar på många S-type. Ibland låser bilen upp sig av sig själv eller vägrar låsa. Det är en elektronikenhet som spökar. Ett byte kostar runt 3‑000 kr.

Serviceintervallerna är täta, 1 600 mil. Servicen är ofta dyr och det finns bara ett tiotal auktoriserade verkstäder i landet.

S-type är inte rosttestad, men lillebror X-type fick en tvåa i rostbetyg. På den fanns det gott om rostkänsliga skarvar i underredet. S-type är en äldre konstruktion och lär knappast vara bättre.  

Höga ägandekostnader gör att lyxbilar är kalla som begagnade. Ju mer exklusiv bil, desto högre värdefall. Andrahandsvärdet på Jaguar är inget vidare. Det gör att priserna pressas nedåt och prutmånen blir bättre.

En före detta direktörsvagn kan alltså bli ett klipp att köpa som begagnad, men försäkringen och inte minst bränslekostnaderna blir tunga utgifter. I stadstrafik lär "Jaggan" dra över en och en halv liter milen. Och på landsväg krävs det synnerligen mjuk hantering med gasfoten för att komma ned under litern. Men för anglofilerna är självklart en S-type något att visa upp för bekantskapskretsen.