Bild
Nästa artikel

Begtest: Hyundai Santa Fe

Begbil

Hög komfort, tuff design och fyrhjulsdrift. Men se upp med svagt rostskydd och glapp i spindellederna.

Santa Fe har blivit en succé för Hyundai i Sverige sedan introduktionen 2000/2001. Under ett par år var Santa Fe den bäst säljande SUV:n i landet, i konkurrens med Toyota RAV4 och Volvo XC90. 2006 kom en ny modell.

Motoralternativen är flera, trevligast är den starka V6:an på 2,7 liter och 173 hk. Tyvärr är den också rejält bränsletörstig. V6-motorn finns endast i kombination med automatlåda. En fyrcylindrig 2,4-liters motor på 136 hk (senare 146 hk) finns som ett snålare alternativ. Tyvärr är den ganska trött och behöver växlas ofta. Dieselmotorer på 113 hk eller 125 hk finns också i programmet. 

Santa Fe liknar en personbil att köra. Väghållningen är tryggt understyrd och stadig, även om fjädringen är ganska mjuk. ESP-system finns tyvärr inte att tillgå. Fjädringen klarar dåliga grusvägar bra.

Men någon riktig terrängbil är det inte fråga om. 4WD-systemet med viskokoppling är ganska enkelt i funktionen. Det finns varken lågväxel eller diffspärrar. På vissa exemplar, vanligen med fyrcylindrig motor, sker överföringen av kraft till bakhjulen ganska långsamt. Då kan framhjulen redan ha grävt ned sig om underlaget är mjukt. Santa Fe är ingen stenget i terrängen, men framkomligheten och markfrigången räcker för isiga eller snöiga skogsvägar.

För den som använder Santa Fe som dragbil rekommenderas V6-versionen. Då slipper du nämligen ett problem med slirande koppling. V6:an är också betydligt starkare, vilket är en fördel som dragbil.

Förarmiljön är bra med tydliga instrument och reglage. Även om utförandet är plastigt är det lätt att trivas bakom ratten. Stolarna är bekväma och det är lätt att hitta en bekväm körställning.

Sitthöjden är som i de flesta SUV:ar lite högre än i en personbil, vilket förbättrar framåtsikten. Även sikten bakåt är skaplig, eftersom Santa Fe inte har något skymmande reservhjul på bakluckan.

Komforten i baksätet är inte lika god som i framsätet. Sittdynan är för låg för vuxna passagerare, duger bättre för barn. Bagageutrymmet är ganska stort, större än hos konkurrenterna.

Säkerhetsmässigt fick Santa Fe fyra stjärnor i Euro NCAP:s krocktest. Ett par missar är dock att strålkastarrengörare saknas och att det bara finns midjebälte på baksätets mittplats.

Det vanligaste felet på Santa Fe är glappa spindelleder, något som Bilprovningen anmärker på. Ett byte kostar cirka 1 500 kr per sida. Överlag klarar sig äldre Santa Fe dåligt i besiktningen, nyare bilar bättre. Trasiga lyktor får också många anmärkningar.

Många ägare har använt sin Santa Fe som dragbil. På den fyrcylindriga bensinmodellen är slirande koppling en svag punkt. Flera kopplingar har bytts på garantin, annars kan det bli en dyr reparation på uppåt 12 000 kr.  

Ett annat problem är kondensvatten på bakre ljuddämparen. Det kan leda till startproblem och drabbar vanligen bensinfyran. Ofta har detta åtgärdats på garanti.

Intervallen för att byta kamaxelrem var tidigare 9 000 mil på bensinfyran. Men i några fall kuggade remmen över i förtid och intervallet har nu sänkts till 6 000 mil. Kolla så att remmen är bytt i tid.

Vibrationer i framvagnen förekommer på en del exemplar. Det kan bero på obalans i fälgar.  Undersök bilen undertill och leta efter skrapmärken efter terrängkörning. Slitna kulleder och drivknutar förekommer också. Ägarna är missnöjda med bränsleförbrukning och klagar också på högt vindbrus.

Rostskyddet är annan svaghet, bränsletank i plåt är en rostfälla. Underredet är öppet för angrepp, slitskyddet är överlag svagt. Vårt rostskyddsbetyg blev en tvåa.

Koreanska Hyundai har länge åkt snålskjuts på japanska bilars kvalitetsrykte, men riktigt så välbyggda är de inte. Begagnande Hyundai brukar bland annat därför inte stå högt i kurs. Men stor efterfrågan har gjort att andrahandsvärdet på just Santa Fe varit väldigt högt.

Vissa privatimporterade exemplar är endast framhjulsdrivna. Dessa bör vara rejält mycket billigare än priset som anges i prislistan här intill.