Om denna Kia Pride GLXi av okänd årsmodell är finbilen så undrar man förstås hur fulbilen ser ut.

Kungen ska ju bli morfar för första gången i början av mars nästa år. Därmed har Carl Gustaf och jag faktiskt någonting gemensamt.

Jag vet inte om han har funderat så mycket på födelsedagspresenter till barnbarnet men det har jag. Bland det första jag ska köpa är en bok som heter Paddan, Bubblan och Kojan - bilar som blivit klassiker.

Författare är Carl Legelius, chefredaktör på Vi Bilägares systertidning Klassiker.

Jag har inte sett boken ännu (den kommer ut i mitten av september) men är ändå rätt säker på att den blir många barns önskepresent - för att inte tala om barnets morfars.

I boken får man svar på frågor som många barn ställer sig. Vad är en fena, en fartrand, en kofångare? Vilka var sportbilarna mamma och pappa drömde om? Folkbilarna? 

Carl Legelius bok fyller ett tomrum och kommer att räta ut många barnsliga frågetecken.

”Ansvariga politiker måste våga gå emot en stor opinion av allmänhet, representanter för fordonsindustrin och motorjournalister genom att avsevärt höja skatterna för privatbilismen…”

Citatet är hämtat från en debattartikel i Svenska Dagbladet (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/bilen-en-lyxvara-vi-kan-vara-utan_6421708.svd) som är skriven av ”fem ledande transportforskare”.

Forskarna avfärdar bilen som en lyxvara vi kan vara utan.

Jag tycker att de fem ledande transportforskarna gör det lätt för sig. Bilen är lyx, beskatta bort den och få pengar till att bygga ut kollektivtrafiken, är budskapet. Tanken att börja i andra änden och först se till att vi har en fungerande kollektivtrafik som alternativ till bilen (se även SJ!) verkar inte ha föresvävat transportforskarna.

Nu väntar vi bara på nästa påbud: Förbjud fördyrande design på allt. Stöp allt i samma form. Stoppa utvecklingen!

Storebror har talat.

Det här är Traviata, ett roro-fartyg som är specialbyggt för att frakta bilar. Ägare är svenska Wallenius Lines. Walleniusrederierna är ett av världens största företag då det gäller biltransporter över världshaven. Men man har också gjort sig känd som föregångare då det gäller miljö. Wallenius har till och med ett eget företag som tillverkar reningsutrustning för att garantera att allt vatten som lämnar båtarna är rent.

Bilar ska byggas med så liten miljöpåverkan som möjligt – men också transporteras till kunden på ett säkert och miljövänligt sätt. Men Traviata besökte Stockholm i helgen för att visa en annan tänkbar användning. I stället för elva bildäck skulle man på en enda båt kunna bygga 650 lägenheter. Exempelvis för studenter! Det kan ju bli idealisk slutstation för en gammal bilfraktare.

Visst är det skönt när solen värmer och snön smälter, men fy sjutton så skitiga bilarna blir! Jag har åkt omkring i en svart bil några dagar och inget kan bli lortigt så fort som svart lack. Nästan varje dag har jag suttit i en snabbtvätt och förvånats över hur skonsamt den jobbar, trots att det låter som om borstarna piskar bucklor i plåten.

Första gången jag kom in i en tvätt med de nya, kraftiga borstarna backade jag ut igen. Jag vågade inte utsätta bilen för dessa grova spröt. Mackägaren lugnade mig med följande historia:

– När min nya tvätt hade installerats och skulle justeras in hade vi ingen annan bil till hands än min egen. Den var precis nylackerad, jag hade hämtat den samma dag. Tvättmontören körde sju tvättar i följd med längsta programmet. Jag trodde inte det skulle finnas en lackgnutta kvar på bilen. Men det blev inte ett märke.  

Sedan dess tvättar jag alla Vi Bilägares testbilar i snabbtvätt.

Lyssnar ni på Spanarna i P1? Det gör jag så ofta jag kommer åt. Senast var Sissela Kyle lysande i sin trendspaning när jag satt i bilen i lördags någonstans mellan Härnösand och Sundsvall.

Jag har också gjort en trendspaning och precis som i Spanarna så ska jag ge tre exempel som stärker min tes att det lönar sig att göra prisjämförelser:

1. Bensinmackarna har ofta stora lådor med 55 grams Kex-choklad. Priset är 12-13 kronor. Köper du samma choklad på en stormarknad så får du den för 6,50 kronor. Halva priset.

2. Jag var uppe och åkte längdskidor i Levi, finska Lappland, förra veckan. En stav gick av och priset för två nya var 650 svenska kronor. Jag lånade en stav och väntade med att köpa nya tills jag kom tillbaka till Stockholm. Här hittade jag ett par för 150 kronor. En inbesparing på 500 kronor.

3. En bekant tar bilkörkort 20 år "för sent". Han har köpt en V70 -97 och skulle teckna halvförsäkring. Första budet var 22 000 kronor per år. Nu är han nere på strax under 10 000 kr hos ett annat, udda, försäkringsbolag.

Vissa tester är svårare att göra än andra, exempelvis tester av rostskydd. Det är ju först med tiden man får svar, och det kan ta både fem och tio år.

Genom åren har jag vid ett antal tillfällen fått erbjudanden om att testa ”revolutionerande” elektroniska rostskydd – sådana uppfinningar brukar dyka upp på marknaden med jämna mellanrum. Importören hävdade i det här fallet att tester på universiteten i Belgrad och Budapest kommit fram till att metoden fungerar. Och det ska även finnas ett utlåtande från tyska verkstadskontrollföretaget Dekra.

Problemet för importörer av den här metoden är att svenska forskare inom korrosion gjort tummen ned. För ett antal år sedan lät vi dåvarande Korrosionsinstitutet testa en motsvarande produkt och utfallet blev att ”den har noll och intet värde”.

”Katodiskt skydd har använts sedan lång tid i jord och vatten”, läser vi i rapporten. ”En förutsättning är att det skyddande objektet ligger i en elektrolyt med god ledningsförmåga. Hur väl skyddet fungerar beror på skyddsströmmens spridning från anoden. Strömmen från en anod monterad på metallytan når aldrig längre än några centimeter från anoden.”

Forskare på Kungliga Tekniska Högskolan och Statens Provningsanstalt är inne på exakt samma linje, men importören i det här fallet är envis, och hävdar att svenska forskare inte gjort tillräckliga studier och att produkten visst fungerar.

Tja, vad ska man tro…?

GPS är Guds Present till Samhällsmedborgarna. Hur många gånger har man inte haft den lilla manicken att tacka för att man hittat rätt direkt och fått en massa andra intressanta uppgifter om färden på köpet.

Men det finns irriterande brister. Varför tar det ibland helt orimligt lång tid innan nya vägsträckor finns med på GPS-kartorna?

Stefan Nordin, en av våra läsare, hörde av sig om det. Stefan köpte en ny Garmin Nüvi 205 i julas och utnyttjade rätten till fri kartuppdatering i slutet av februari.

Trots det fanns inte den nya motorvägen mellan Enköping och Sagån utanför Västerås med. Vi talar här om en motorväg som invigdes i oktober men som alltså inte fanns med i det uppdaterade kartmaterialet fyra månader senare.

Garmins svar till Stefan Nordin var att deras kartdataleverantör, Navteq, inte hade lagt in den nya informationen. Då kan man ju tycka att Garmin borde be Navteq att skärpa sig.

Stefan Nordin tycker med all rätt att det är riktigt dåligt att en av landets största vägar, i drift sedan snart ett halvår, inte existerar på hans GPS trots uppdatering.

Få se...hur länge sen var det som första människan landsteg på månen?

Titta på bilderna här intill. Den övre visar nya Audi A3 som visades på Genèvesalongen i början av mars. Men redan en månad tidigare hade vår eminente tekniske illustratör, Herbert Müdsam, sin bild av hur den nya Audi-looken skulle se ut.

Herberts illustration gäller visserligen A4 men dragen i fronten är gemensamma inom märkesfamiljen. Mitt i prick!

Strax efter SIKA:s statistik om bilinnehav fick jag Vi Bilägares Begköpguiden 2009 från tryckeriet. Här kan man verkligen tala om en våt dröm för kalenderbitare.

Prislista med 20 000 begbilar, 334 rostskyddsteester, 188 ljustester, 150 begbilstester, 244 sidor. Allt för bara 129 kronor.

Enda minustecknet är att det dröjer till tisdagen den 3 mars innan Begköpguiden 2009 ligger ute på tidningshyllorna. Men då – spring och köp!

I dag fick jag äntligen klämma på den och försiktigt bläddra mig fram genom alla 244 sidor. Den senaste, och sjätte årgången av Begköpguiden landade på mitt skrivbord, rykande färsk från tryckeriet Sörmlands Grafiska i Katrineholm. Nästa vecka ska den finnas ute i handeln.

Det har varit mycket jobb med att färdigställa och framför allt uppdatera materialet. 25 000 nya prisuppgifter har lagts in och 395 nya ägarekalkyler har räknats fram. Totalt har 188 begbilar testats.

Lite mer siffermatematik ger vid handen att redaktionen har erfarenhet av totalt 968 301 testmil sedan 1988, alla milen avverkade i Sveriges enda långteststall. Vi Bilägare köper varje år in utvalda bilmodeller och iklär sig därmed ägarrollen med full kontroll över kostnaderna i ett längre perspektiv.

Rostregistret är ett annat signum som är kopplat till Vi Bilägares testverksamhet. Över 400 bilar har granskats och bedömts avseende rostskyddets verkan. I nya Begköpguiden redovisas alla rostskyddsbetygen sedan 1997.

Det köps bilar som nästan aldrig förr i landet, både nytt och begagnat. Jag hoppas att Begköpguiden 2011 ska vara till god hjälp.

Ljuset i tunneln börjar synas, inte bara får att våren är på väg – det måste vi tro på – utan för att jag i veckan lägger sista handen på Begköpguiden 2011, en maffig produktion på 244 sidor som jag varit ”gift med ” sedan tidigt i höstas.

Det har testats, det har granskats, det har skrivits och det har räknats in i det sista. Alla siffror av ekonomisk betydelse har uppdateras, vi har lagt in 25 000 nya prisuppgifter och gjort kalkyler för 395 bilar. Och i rostregistret har vi en databank på över 400 bilar. Och när vi summerar testmilen i våra långtestbilar sedan 1988 är vi snart uppe i en miljon mil, smaka på den siffran!

Till och från har jag fullständigt varit begravd i sifferuppgifter, men det har inte funnits några genvägar och när man nu ser slutet på det hela – för den här gången – känner man sig ganska nöjd, men också aningen orolig för att man missat något. Det brukar alltid vara så att man knappt vågar öppna boken, när den rykande het kommer från tryckeriet.

8 mars ska den finnas ute i handeln, och eftersom våren traditionellt inbjuder till bilköparfunderingar är jag övertygad om Begköpguiden 2011 är till god hjälp. Ljuset är på väg tillbaka, bara en så´n sak.

Inom bilvärlden är det precis som när det gäller idrott, musik, litteratur och en massa annat vanligt med supporterstöd. För Saab har till exempel sajten SaabsUnited tveklöst spelat en viktig roll i arbetet med att bli en självständig biltillverkare. 

Och nu har alltså Saab anställt grundaren och tidigare ägaren till SaabsUnited, australiensaren Steven Wade, med uppgift att jobba med sociala medier.

Med all respekt för nya försäljningsdirektörer, formgivare och andra – Wade kan vara den viktigaste värvningen Saab gjort.

Vissa dagar är jag mer upptagen av att sitta i telefon och att svara på mejl än att producera texter för publicering. Trots tidsåtgången är det förvisso också viktigt att ha direktkontakt med läsarna, och spannet på ärenden kan röra sig om allt från att tipsa om romantiska vägar vid sidan om Autobahn till att försöka få grepp om någon konflikt mellan en specifik bilhandlare och någons dotterdotter ute i landet. Jag lovar, alla typer av ärenden kan hamna hos mig och ibland känner man sig mer som konsult än journalist.

Här ett ärende som en läsare nyligen bad mig reda ut. Det hela utspelade sig på en avfallsanläggning någonstans i Sverige. Läsaren hade hyrt kärra för att lasta av skräp vid olika containrar. Det var trångt om utrymme och alla parkerade sina ekipage lite kors och tvärs.

När läsaren var klar lade han in ettan och smög iväg, för att i nästa stund ställa sig på bromsen. Hans kärra som breddmässigt stack ut någon decimeter fastnade i en hastigt öppnad bildörr.

Försäkringsbolagen kopplades in och föraren med dragkärran ansågs ensam vara orsak till skadan, det var han som fick stå för självrisken. Läsaren tyckte att han blivit orättvist behandlad, och hänvisade till vad som skulle ha hänt om en bildörr plötsligt öppnas i vanlig trafikmiljö och inte på ett avgränsat område inne på en soptipp.

Tja, vad svarar man på sån´t? Mitt förnuftsresonemang är att båda parterna visat ett viss mått av oaktsamhet och att båda borde ta ansvar för det inträffade. Om det är ett riktigt resonemang i juridisk mening har jag ingen aning om.

Läsaren köpte tacksamt min tolkning, och tycktes bli stärkt av samtalet. Ibland räcker det att bara med att vara vanlig medmänniska.