Starten går i morgon bitti från Stockholm till Trelleborg. Där kör vi ombord på TT-Linefärjan på onsdag kväll och landstiger i Travemünde vid 7.30 på torsdag morgon. Hundra mil senare räknar jag med att nå vändpunkten i Paris sent på torsdag kväll.

Med mig har jag bilmekanikern Ingemar Brandt från Haga Bil & Lack Ã-sterfärneboi som laddat upp med en akutverktygslåda. Det är mest en formsak eftersom jag inte tror att den kommer att behövas.

Du kan följa resan på bloggen och läsa om den i ett större reportage i Vi Bilägare nr 14. 

Totalt tankade vi 217,24 liter 95-oktanig bensin, vilket ger en snittförbrukning på 0,61 liter per mil.

Det går dock att köra riktigt snålt med Pegan om man anstränger sig. Vi kom faktiskt ner i en förbrukning på bara 0,5 l/mil efter 24 mils snålkörning från Skånes Fagerhult till Ã-deshög.

Reportage om hela resan i Vi Bilägare nr 14. Och om tekniken funkar så kommer snart en film på hemsidan, Stockholm-Paris på mindre än tre minuter!

Nästan inga moderna bilar har ett riktigt reservhjul numera. Det blir
för dyrt, för mycket extravikt och stjäl plats. Och framför allt: det
kommer till användning väldigt sällan. I stället utrustas bilarna med
så kallade nödhjul eller en sprayburk med tätningsmedel.

Jag har inte haft punktering på någon av mina bilar på 15 år. Men i morse var det dags, höger bakhjul var på väg att vila på fälgen.

Pyspunka.

Det visade sig att det satt en spik inborrad i däcket. Då är det bekvämt att ha nära till en däckverkstad som fixar det direkt. 

En kollega åkte av Finlands-färjan i morse och fick liksom alla andra bilförare göra ett utandningsprov. Det är bra med såna kontroller och de skulle till och med vara obligatoriska. Ett slags alkolås, alltså. För att komma av färjan måste man blåsa.

Fakta om rattfylleri enligt Motormännen är att 15 000 personer kör rattfulla varje dag. Bara 50 fastnar i polisens kontroller. Det är endast tre promille för att nu använda en term som är fyllerirelaterad.

Rattfyllerister orsakar 125 personers död varje år, en fjärdedel av alla som omkommer i trafiken. Flera hundra blir svårt skadade.

Förra året dömdes 7 604 personer för rattfylleri, 422 för narkotikapåverkan, 5 191 för grovt rattfylleri. Totalt 13 217 personer. Västernorrlands län har flest antal rattfylleribrott på 100 000 körkortsinnehavare, 293 stycken. Jönköping har minst antal, 160 och genomsnittet i hela riket är 223.

Motormännen tycker att det är hög tid att agera och startade därför i går en kampanj för att få allmänheten att tipsa polisen om rattfyllerister genom att ringa 114 114. 

Bli en angivare du också!

- Vad håller ni på med? undrade en läsare i dag. En berättigad fråga faktiskt. Webben och bloggen har legat för fäfot några dagar och det beror enkelt uttryck på lagen om alltings djävlighet. Ryggskott och influensa slog ut all kapacitet.

Lagom till helgen har vi dock piggnat till. Tur det eftersom jag ska jag till Stjärnhov i Sörmland på söndag. Där arrangeras Träffpunkt 80, Hundratals 80-talsbilar ställs ut i solskenet och själv ska jag förstås visa upp vår projektbil, Peugeot 205 Junior -89. Med Stockholm-Paris-dekaler, svenska och franska flaggan och allt.

Kom dit och se den i verkligheten!

Mer om Träffpunkt 80 kan du läsa på www.klassiker.nu .

På allmän begäran från Lennart - här är tre svenska motorjournalisters  åsikter om Saab 96 när den lanserades för 48 år sen:

Bromsar

Motor (tidningen, alltså!): Lagom stort pedaltryck, jämn verkan och knappast någon tendens till mattning.

Teknikens Värld: Bra med behagligt pedaltryck. Vagnen känns stadig även om man bromsar kraftigt från full fart. Liten fadeverkan.

Expressen: Väl dimensionerade - tål flitig användning.

Acceleration

Motor: Något bättre acceleration än sin föregångare.

Teknikens Värld: Förvånansvärt goda över hela fartregistret trots bara tre växlar.

Expressen: Ingen åsikt.

Vägegenskaper

Motor: Stabiliteten fullt tillräcklig för vagnens fartresurser. Mycket goda egenskaper på smala och krokiga vägar.

Teknikens Värld: Utomordentlig kursstabilitet, väl avvägd fjädring, vilsam på långresor.

Expressen: Utomordentliga - nu kommer de ännu bättre till sin rätt tack vare den något starkare motorn.

Växling

Motor: De tre växlarna fullt tillräckliga på stadsgatorna. Ettan går att lägga i utan dubbeltrampning i mycket låga farter.

Teknikens Värld: Man saknar ibland synkronisering på ettan. Den går dock att lägga i även om bilen rullar en aning. På önskelistan: fyrväxlad låda.

Expressen: Riktigt idealisk blir Saaben först när den 4-växlade lådan kommer.

Sikt

Motor: Ganska god - men yttre backspegel behövs om man har passagerare i baksätet.

Teknikens Värld: Full jämförbar med andra moderna vagnar. Backspegeln ger acceptabel sikt bakåt om man inte har passagerare där.

Expressen: Dålig närsikt på grund av den bulliga motorhuven. Backspegeln sitter illa till - man ser minimalt genom den.

Bagageutrymme

Motor: Större än tidigare - men ändå bara medelstort.

Teknikens Värld: Förhållandevis rymligt - men man saknar en gummimatta.

Expressen: Rejält tilltaget.

Utseende

Motor: Saab har blivit modernare. Men vackrare - det är tveksamt...

Teknikens Värld: Ingen åsikt.

Expressen: Ingen åsikt.

Som helhet

Motor: Bilen gör intryck att vara byggd av goda tekniker för fordrande bilister. Konstruktionen är tekniskt elegant.

Teknikens Värld: Bilen får genomgående gott betyg. Allt är välgjort med god finish.

Expressen: Bra, robust landsvägsvagn. Ett litet minus: de alltför starka bromsljusen...

Jag fick inte fingret, men väl ett ilsket darrande rött bromsljus i synfältet.

Det hände häromdagen på E 4:an, strax söder om Jönköping. Jag låg i omkörningsfil, körde i drygt 110 km/tim – tillräckligt fort för en smidig omkörning, men uppenbarligen inte kvickt nog för en chaufför i en van som plötsligt dök upp i backspegeln. Jag låg jämsides med långtradaren när föraren i vanen satte igång med att hysteriskt blinka med helljuset, för att få mig att lämna plats (hurdå?) eller för att pressa mig att köra fortare och med råge överskrida hastighetsbegränsningen.

Jag passerade långtradaren med vanen i häcken. Och när dennes chaufför sedan körde om mig och föraktfullt blängde in i min bil kunde jag inte hålla mig längre. Jag blinkade med helljuset, varpå han ställde sig på bromsen. Jag fick bromsljuset istället för fingret. Jag vet inte om det var så mycket bättre.

Tänk vilka aggressioner som trafiken ändå kan utlösa, och då inkluderar jag också mig själv.

Kia växer så det knakar och sålde under första kvartalet över 565 000 bilar. Det är full fart på bilutvecklingen och att även designavdelningen har förändringar på gång skvallrar de här insvepta modellerna om. Vår medarbetare Joakim Dyredand hittade dem i Stockholms Frihamn där de väntade på transport till fjärran mål.

Under ena överrocken gömmer sig antagligen kommande Cee'd. Den nuvarande modellen har varit med sedan 2006 och redan fått sin obligatoriska ansiktslyftning. Snart är det dags för en mer övergripande modernisering.

Bilkiosken bredvid liknar Kia Soul men är mindre. Det är en helt ny modell, en kort men ändå rymlig bil som är avsedd främst för stadstrafik. Det troliga namnet blir Tam och lanseringen väntas ske nästa år.

Häromdagen ringde en läsare med ett ovanligt bekymmer. Han hade lämnat in bilen för byte av avgassystem. Inte på en auktoriserade verkstad är det bäst att tillägga. Nej, det var en mindre firma, vilket normalt sett inte betyder att jobbet blir sämre utfört, men i stort sett alltid till lägre pris.

Men nu visade det sig, när bilägaren av en tillfällighet hade bilen upphissad på en lyft, att ljuddämparen bak var uppfäst med buntband av plast!  Vart skulle han vända sig för att få rätsida på det här? Det enda raka är förstås att gå tillbaka till verkstaden och be dem montera de korrekta upphängningarna, annars riskerar han att systemet förr eller senare hamnar på vägen.

Jag kan förstå att vederbörande var tveksam inför att vända sig till samma verkstad som gjort bytet. Men att hänga upp ett avgassystem i buntband kan inte anses vara fackmannamässigt. Jag hoppas att det skedde under montering och att mekanikern haft för avsikt att sedan montera rätt fästen, men blivit avbruten och glömt bort att jobbet inte var klart.

Annars är det här inget annat än ett fuskjobb!

Den här veckan är vi ute med Vi Bilägares fem långtestbilar för att göra en så kallad semestertest. Under den kollar vi hur bra bilarna är att lasta och hur bekväma de är att färdas långt i.

Vi har nästan 200 mil framför oss och för första gången kör vi genom Baltikum. Det är obanad mark för alla på redaktionen och vi var nog lite ängsliga när vi körde på Baltic Queen i söndags kväll. Vi visste inget om vägarnas standard och skulle vi klara dagsetapperna på 40 mil inom rimlig tid?

Men första dagen har gått som smort och givit oss nya erfarenheter. För det första: vägarna i Estland och Lettland är inte alls dåliga. Men tråkiga. Långa, långa raksträckor som mestadels går genom skog. Inget att titta på och oändligt sövande. Små grå kameraskåp övervakar att man håller sig inom fartgränserna.

Vi har autentiskt semesterväder. I morse haglade det. Vi har umgåtts med tanken på att fly söderut mot varmare trakter, men det lär regna även i Venedig.

Än har vi inte behövt tanka, men skyltarna utanför mackarna berättar att det inte är dyrt att köra bil i Baltikum. I Estland kostar soppan cirka elva kronor litern, i Lettland bara åtta.

Under resan har fyndiga skämt om våra östliga broderfolk florerat i kommunikationsradion. Värst är det här: ”Det är inte lett att va´ est men lita på att det är balt!”