Rålle G, Jes och Mistro prickade rätt. Bilen som sågades så grundligt av ett par motorjournalister i går var Hyundai Veloster.

– Det här är en bil som har ett väldigt kort bäst före-datum, som den ene sa.

Det återstår väl att se. Själv tycker jag att den ser rätt fräck ut framifrån men den lär få svårt att överleva när inte innanmätet motsvarar looken. Av de provkörningsrapporter jag läst så är entusiasmen över Veloster behärskad och i en del fall lyser besvikelsen igenom mellan raderna. En sportkupé som saknar alla sportiga egenskaper kan framkalla en känsla av att man blivit vilseledd. Här kan du läsa Vi Bilägares provkörningsrapport.

I oktober såldes sex stycken Veloster i Sverige, totalt i år har 113 svenska bilkunder fallit för den.

Jag önskar att jag ägde en allmän parkeringsplats. Himmel, vad det går att tjäna pengar på en sådan! Inte minst genom att lappa alla stackare som inte betalar ordentligt. På mitt skrivbord ligger en sådan där förhatlig gul remsa, en hälsning från Q-Park.

Den fick jag klockan 09 04 en morgon när jag stannat till på en helt tom parkeringsplats för att göra ett ärende in i hyreshuset bredvid. P-platsen, ett 20-tal tomma rutor, tillhör en restaurang. Den öppnar inte förrän framåt lunch, så jag tog inte upp plats för någon gäst.

Men vad hjälpte det mot Q-Parks regler? P-vakten måste ha lurat i buskarna, för lappen kom på rutan direkt. Jag har förstås försökt protestera via mail, men det är som att köra huvudet i väggen.

På den tomma planen råder parkeringsförbud tills restaurangen öppnar, påpekar Q-Park. Det sitter en skylt (som jag inte såg) som visar vilka tider man får parkera och mot detta faktum finns inget motargument. 450 kronor fattigare blev jag, pengar som jag minsann hade behövt till julklappar. God Jul, Q-Park!

Äntligen, är jag böjd att säga. Nu kommer en bekräftelse på att Konsumentverket ska ta itu med bilbranschens diffusa och oftast helt vilseledande rostskyddsgarantier.

Bilbranschens till synes generösa garantier med tolv år – ja, i ett fall till och med 30 års garanti – har varit föremål för många diskussioner, inte minst i våra spalter och i vårt forum. Vi Bilägare har i omgångar uppvaktat Konsumentombudsmannen, men ärendet har hela tiden skjutits på framtiden.

Enligt uppgifter kommer KoV under andra halvan av 2012 att inleda en granskning av avtalsvillkoren för ett antal biltillverkares rostskyddsgarantier. Garantiernas omfattning och begränsningar ska studeras och det ska leda fram till en rapport under början av 2013.

Det är verkligen hög tid att villkoren ses över, en mer tandlös produkt än bilbranschens rostskyddsgaranti är svår att finna.

Nyårslöften innebär nästan alltid att man ska börja ett nytt, hälsosammare och bättre liv. Det är också förknippat med ganska omständliga åtaganden.

Jag har några andra förslag som är hur enkla som helst och är garanterat bra för hjärtat och hälsan.

Tänk så här vid tolvslaget. Lova att när du kör ska du:
- inte bli urförbannad på närsynta Knut alternativt Rut, som förföljer dig på 4 meters avstånd!
- inte svära åt fotgängare som går över utan att se sig för, utan vara glad att du kan stanna!
- inte tuta eller ”straffblinka” på den som tränger sig in precis framför dig!
- inte ”ge fingret” åt den som svänger in på gatan där du står och väntar utan att blinka!
- inte försöka hindra slalomåkaren i morgonköerna som vill byta körfält framför dig - igen!

Om du ser det här som omöjligt är det bättre att du överlåter ratten och körningen åt din sambo/fru, innan han/hon tröttnar på ditt humör och börjar åka buss. Om du inte förstår föreslagna löften är du redan så förståndig att du vuxit ifrån nyårslöften. Grattis!

Ett axplock ur högen av pressmeddelanden så här i början av året:

VW: Leveransrekord för koncernen.
Hyundai: Årets bil i USA.
Audi: Rekordsviten fortsätter.
Skoda: Rekordår – närmar sig miljongränsen.
Rolls-Royce: Record sales in company´s 107-year history.
Porsche: Aldrig har det sålts så många Porsche i Sverige.
VW: Rekordår för transportbilar – passerade drömgränsen.
Hyundai: Ökade med 12 procent.
Bentley: Strong growth in all major markets.
Mercedes: Försäljningen slog nytt rekord.
Volvo: Ett lysande bilår.
Kia: Ökade med 11,5 procent.
Bil Sweden: Sjätte bästa personbilsåret någonsin.

År 2011 verkar onekligen ha varit bilindustrins stora återkomst på bred front. Men för att vinnare ska kunna utses så måste någon dessvärre ha förlorat.
 
Visst är det ett ödets ironi att Saab tvärdog ett år när stora delar av bilmarknaden för övrigt tryckte gasen i botten.

Äntligen har vi fångat in den, BMW:s sprillans nya 3-serie! Just nu är vi i full gång med att försöka ta reda på hur bra den är.

Som testmotståndare till BMW:n har vi valt en tysk och en svensk. Tysken är den nyligen ansiktslyfta Audi A4, svensken är Volvo S60 och alla har dieselmotorer.

Än så länge befinner vi oss bara i början av utvärderingen av bilarna och har precis klarat av den elakaste delen av körningen, som gjorts på några av de mest utmanande sträckorna i Dalarnas rallyskogar.

Nästa moment blir prestandamätningar och älgtest på bana och sedan återstår att använda bilarna mer till vardags.

Innan vi kan kora en testsegrare ska vi förstås också kolla bränsleförbrukning, rostskydd, säkerhet, åkkomfort, utrymmen och – inte minst viktigt – ägarekonomin. Först när alla dessa egenskaper är utredda kan vi avslöja vilken bil som är bästa köpet.

Det sker i nummer 3 av papperstidningen, som kommer ut i slutet av februari. Men i väntan på slutomdömet kan vi i alla fall berätta den nya BMW:n, trots bakhjulsdrivning och dubbfria vinterdäck, skötte sig över förväntan på det stundtals mycket slippriga underlag vi hittills hunnit avverka.

Ett bra betyg åt den senaste generationens elektroniska livlinor från den bayerska tillverkaren!

Kollegan och tillika redaktören för Riksettan, Jörgen Persson, och jag besökte en klassisk bilverkstad i dag på lunchen. Solna Saab-Service heter den och ägs och drivs av Bo Söderlind och sonen Leif.

De har fullt upp med att reparera Saab-bilar men det hindrar inte att de har en del egna projekt på gång på fritiden. Som till exempel de två som är avbildade här intill.

Inte för ett ögonblick tvivlar jag på att ni bloggläsare kan tala om märke och modell men frågan måste ändå ställas:

Vilka bilar föreställer bilderna 1 och 2?

När det kommer till vad som är god design råder det som bekant delade meningar. En bil som för en del är höjden av skönhet kan andra betrakta som ett missfoster. (En motorjournalist beskrev en gång designen på en ny bil som resultatet av en formgivningsdag efter en blöt firmafest.)

I morgon, fredag, öppnar Formex-mässan i Älvsjö och det är en branschmässa som i vanliga fall inte har någonting med bilar att göra. Formex riktar sig till dem som arbetar inom present-, hemtextil- och inredningsbranschen; inredare, designers och stylister.

I år får besökarna också vila ögonen på två bilar, Citroën DS3 och DS4. båda uppmärksammade för sin design. DS4 blev lutnämnd till "Årets vackraste bil" vid Internationella Bilfestivalen i Paris i år.

Är den värd priset? Vad tycker du? Och, vilken bil är världens vackraste?

Det finns inga självklara svar på frågorna. Däremot kan vi nog alla enas om att Ford Scorpio av 1995 års modell var riktigt ful baktill.

Riktigt ful.

För 14 år sedan lades det så kallade Dennispaketet ner slutgiltigt. Det hade gett Stockholm en hel ringled, som skulle ha varit klar idag.

Nu närmar sig kungliga huvudstaden allt mer en trafikinfarkt, samtidigt som Stockholm förtätas med allt fler bostäder. Ändå käbblar politikerna om varför inte fler bostäder byggs.

Satsningar på infrastrukturen i takt med ökad folkmängd uteblir. Efter mycket om och men påbörjades bygget av norra länken 2007. Den ska vara i bruk om fyra år – helt klar 2017. Spårvagnar ska vi tydligen inte ha. Förbifart Stockholm ifrågasätts också.

Samtidigt skenar restiderna i region Stockholm. Pendeltågen krånglar särskilt vintertid. Det är infamt att inte inse vad det kostar. Inte bara i bekvämlighet utan för effektivitet och miljö.

Fem ledande trafikforskare påstod på Svenska Dagbladets debattsida i lördags att bilar inte behövs. Vad vi inte behöver är forskare eller politiker som är både blinda och döva. Bygg ut T-banan, skapa bättre tvärförbindelser med spårvagn och utveckla vägnätet.

För närvarande består Stockholms utfart från Norrtull av ett enda körfält. Precis som när vi körde med häst och vagn för hundra år sedan.

Volvos chef Stefan Jacoby, som befinner sig i Frankfurt på bilmässa, höll presskonferens för svenska journalister i går.

Med tanke på att Volvo ska bygga två bilfabriker i Kina så fick Jacoby frågan från Dagens Nyheters Jan Lewenhagen om framtida Volvo-köpare kunde få svar på var deras bil var tillverkad. Sverige eller Kina?

Jacoby blev uppenbart störd av frågan och svarade lätt irriterat:

"Spelar det någon roll? Ingen frågade Ford om de tänkte göra Volvo amerikanskt."

Ja, Stefan Jacoby, det spelar gudskelov roll för rätt många människor. Jag rekommenderar att du läser förra språkrörets Maria Wetterstrand, Miljöpartiet, starka debut som krönikör i Dagens Industri. Krönikan publicerades i måndagens DI och handlade om hennes besök i Kina nyligen i egenskap av delegationsledare för riksdagens näringsutskott.

Wetterstrand träffade svenska företagare i Kina och deras attityd fick henne att haja till ordentligt. När hon kom hem hade förvåningen övergått i ren ilska. Maria Wetterstrand inleder krönikan:

"Ja, jag är faktiskt fortfarande förbannad."

Slutet av Maria Wetterstrands krönika i DI:

"Den attityd vi mötte från de svenska företagarna var milt sagt överraskande. Mötet tycktes från deras sida gå ut på att förklara för oss att Kina inte alls är en diktatur, att de inte känner igen att arbetsförhållanden skulle vara ett problem och att det tvärtom är en effektiv stat 'som fungerar ungefär som ett företag'.

Det visade sig även att vissa av dem inte ens tror på de rapporter som når väst om brott mot mänskliga rättigheter, deportering, avrättningar och fängslande av politiskt oliktänkande.

Visst, de har knappast fått läsa om det i sina tidningar, de kinesiska tidningarna vars redaktionella material och politiska debatt är kontrollerad av Kommunistpartiet.

Den kinesiska regimen håller dem nöjda med skattebefrielser och försörjer dem med arbetare till låga löner. Att Kommunistpartiet har egna kommittéer i alla företag bekymrar inte. Att regeringen äger marken och kan tvinga fabriker att flytta när som helst – inget problem.

Jag tror på frihandel. Jag hade kunnat leva med: 'Vi är här för att tjäna pengar och gör det på landets villkor. Vi gillar det inte, men den här marknaden är för stor för att lämnas åt andra.' Hellre det än att gå i försvar för en diktatur där mänskliga rättigheter åsidosätts dagligen.

Många av företagarna vi talade med verkade föredra diktaturens Kina framför Sverige. Men en sak ville de i alla fall ha från det en av dem kallade 'vår så kallade demokrati': mer pengar. 75 procent av kostnaden tycker de att svenska skattebetalare borde kunna stå för när företag etablerar sig i Kina.

Även om den svenska yttrandefriheten tillåter mig att skriva var jag tycker att de kan stoppa det kravet, så är det nog bäst att jag låter bli.

För övrigt: Hos Volvo gick arbetare hela dagen utan hörselskydd i en ljudmiljö där det knappt gick att samtala.Våra frågor hänsköts till Ford som ägare till fabriken. Volvos personal ansåg inte att de hade något ansvar."

Varför är Stefan Jacoby så rädd för frågan om var Volvo-bilarna är tillverkade?

Kanske beror det trots allt på att han inte har samma naiva inställning till tingens ordning i Kina som de svenska företagarna visade Maria Wetterstrand i Peking.

Det är i så fall bra.

Då var jag tillbaka på jobbet efter förra veckans Frankfurtsalong, detta hysteriska monster, mer stad än bilmässa. Bara tanken på storleken gör mig utmattad.

Därför var det skönt att komma hem till helgen och prompt ge sig ut i svampskogen. Äntligen lite lugn.

När jag gräver i mina väskor bland allt pressmaterial som trycktes upp i mina händer hittar jag den här: nya minstingen Volkswagen Up, i miniatyr.

Den har nu tagit plats på skrivbordet, sida vid sida om tre andra modellbilar. Två amerikaner och en tysk. Ser ni vilka de är?

Jag körde Mercedes C-klass förra veckan. 0,48 liter per i snittförbrukning.

Ja, det var förstås en diesel men ändå imponerande låg förbrukning med tanke på storleken på bil och motor, 2,1-litersvolym, 170 hk.

Jag har vant mig vid en förbrukning kring en halvliter milen eftersom jag kört Opel Meriva, CDTI några månader. Men nu blir det tätare besök på macken. Vi har haft bilbyte i långteststallet och den sista etappen av årets test kör jag vår Saab 9-5. Det lär bli svårt att komma under 0,85-0,90 per mil med den.

I jämförelse med Merivan känns Saab 9-5 jättelik och med sina 501 cm är den även hela 42 cm längre än Mercedes C-klass. 

9-5:an är den sjunde Saaben i vårt långteststall genom åren. Mycket talar för att det blir den sista, vilket känns sorgligt. Vi talar alltså inte om något dussinåk utan om en högteknologisk, säker, komfortabel, snygg bil med riktigt bra prestanda. När man sitter i den är det faktiskt svårt att förstå att märket är på väg att duka under för sotdöden.

Det kommer att bli många mil de kommande månaderna, det gäller ju att ta väl vara på den sista (?) tiden i en Saab.

Katten har nio liv men hur många biltillverkaren Saab har är det ingen som vet – ännu. Redan nu är de minst dubbelt så många som kattens.

Hovrättens ja till rekonstruktion var enligt Eric Geers, Saabs informationsdirektör, "exakt vad vi har förväntat oss".

Skulle inte tro det. Jag är tvärtom övertygad om att Geers och alla andra på Saab var mycket osäkra på vad hovrättens besked skulle bli.

För egen del var jag helt säker på ett nej.

Nu blev beslutet ett ja, tvärtemot vad en enig expertis hade tippat. De anställda får sina innestående löner och Victor Muller rapporteras vara glad. Hans jakt runt jordklotet efter mera pengar och nya finansiärer kan fortsätta.

Hur det ska sluta?

Vi har kommit till ett skede där det är meningslöst att spekulera. Den som lever får se om Saab har ännu ett liv efter detta.

Det finns en ganska ny företeelse i vägmärkesfloran, två tilläggstavlor som heter flervägsväjning och flervägsstopp. En sådan flervägsväjning finns i korsningen Götgatan/Sankt Paulsgatan i Stockholm.

Vid varje infart i korsningen sitter dels vägmärket lämna företräde, dels tilläggstavlan ”flervägsväjning”. Men vad innebär egentligen en sådan korsning? Jo, helt enkelt att alla trafikanter som kör in i en sådan korsning har väjningsplikt. Det är helt förvirrande. I de flesta trafiksituationer finns klara regler om hur man förväntas agera. Men här har alla samma skyldighet. Vem ska köra när? Och vem har gjort fel vid en sammanstötning?

Vid kontakt med Transportstyrelsen medgavs att vid den här typen av korsning är frågan om vem som har gjort rätt eller fel svårare att reda ut efter en olycka.  Samtidigt antyddes att när trafikanter, d v s främst bilister, är osäkra om vad som verkligen gäller så tar man ner farten, och att det är en del av anledningen till att man skapar oklara regler.

Transportstyrelsens tanke är alltså att osäkerhet om vilka regler som gäller i en vägkorsning ska ge säkrare trafik! Vi kanske ska ha otydliga hastighetsskyltar också? Står det 60 eller 80 km/tim? Bäst att köra 60!