Länsordningspolisen i Västra Götaland har underskott i indrivningen av trafikböter. Det saknas 2 500 ordningsböter innan målet för i år, 18 000 stycken, är nått.

Därför ska trafikpolisen förstärkas med kolleger från piket, hundförare, rytteri, sjöpolis och gränspolis för att under de tre veckor som återstår av året rätta till statistiken, enligt Göteborgs-Posten. Läs också Vi Bilägares artikel.

Den första ryggmärgsreaktionen är att detta verkar ha mer med ekonomi och teoretiska statistiska mål att göra än med trafiksäkerhet. Enligt G-P har även berörda poliser reagerat mot denna omprioritering. De gillar inte tanken att behöva sätta dit Svensson extra hårt inför julhelgen och menar att andra polisiära övervakningar blir eftersatta.

Men jag tycker inte att det är riktigt så enkelt. Det är nödvändigt med kvantitativa mål som utgångspunkt även för polisens verksamhet. Att man bestämt att årets mål ska vara 18 000 ordningsböter i Västra Götaland är också är ett mått på trafikövervakningens kvalitet. Hög eller låg – det är inte möjligt för utomstående att bedöma men det är i alla fall vad polisledningen i Västra Götaland kommit fram till.

För bilisterna borde det egentligen inte vara något problem; det är ju bara att se till att följa trafikreglerna så slipper man böter.

Jag tycker, kort sagt, inte att det är något fel på den här extrainsatsen.
 

Snabbaste sättet att få parkeringsböter är att ställa bilen vid Arlanda flygplats. P-vakter går runt hela tiden och kollar.

Söndag kväll skulle jag hämta ankommande på terminal 5, körde in en en P-ficka, satt kvar bakom ratten och kollade ankomsttider på mobilen.

Jag hade väl suttit där 1,5 minut när det knackade på rutan och en P-vakt sa:

- Ursäkta, men jag vill bara informera om att det här är en avgiftsbelagd parkering.

- Jag vet, sa jag och klev ur för att gå bort till automaten och köpa en P-biljett.

Lite nervöst blev det eftersom en dam före mig i kön tog god tid på sig vid automaten. Frågan var om jag skulle hinna köpa P-biljett innan jag fick böter?

Den här gången gick det bra.

Nedskruvad produktionstakt, missade försäljningsmål, kvalitetsproblem (läs Vi Bilägare nr 1/11) och så de här bilderna intill som vår webredaktör Fredrik Diits Vikström tog när han besökte bilsalongen i Detroit förra veckan. Den visar att Saab står ute i kylan, bokstavligt talat.

Visst, det var självmant eftersom det blev billigare än att hyra monterplats inne i mässhallen. Enligt Saabs evenmangschef i Nordamerika, Chris Wiseman, var valet av utställningsplats utanför Cobo mässcenter också ett sätt att visa vad Saab står för. "Vi tänker inte som de andra", förklarar Wiseman.

Jag vet inte... nog har den där p-platsvarianten lite av loserstämpel över sig. Det hade varit bättre att inte ställa upp alls i Detroit.

Lite synd tycker jag som under förra veckan hade tillfälle att köra Saab 9-5 ordentligt under vårt vinterbilstest i Grövelsjön (läs hela testet i Vi Bilägare nr 3/11). 9-5 är en kanonbil att ratta! Framför allt imponerar vägegenskaperna. Man skulle inte tro att en så stor bil kunde kännas så lätthanterlig som 9-5:an gör på snö och modd.

Jag fick en liten chock för en stund sen. I ett nyhetsbrev berättade Tjänstebilsfakta att man som första nyhetsmedia fått provköra Saab 9-5 SportCombi.

Tillsammans med några andra utvalda "restvärdesexperter" fick Tjänstebilsfaktas chefredaktör, Mikael Lindström, köra nummer två och tre av de hittills tillverkade 9-5 kombibilarna.

Det är klart som tusan att vi på biltidningsredaktionerna spärrar upp ögonen, harklar oss och kanske känner oss lite förbigångna. Inget ont om restvärdesexperter, men visst harmar det.

En del av förklaringen är nog att Saabs marknadsstrateger gett sig den på att optimera uppmärksamheten kring lanseringen av 9-5 SportCombi. Därför börjar man så att säga i "fel ände".

Men detta visar också att tjänstebilsförarna med råge är viktigare för Saab än privata bilägare. Och då blir utportioneringen av informationen om den nya bilen därefter. 

Och vad anser då experterna om restvärdet för nya Saab-kombin? Jo: "...marknadens rädsla för dåliga restervärden...känns obefogad. ...har alla förutsättningar att ta tillbaka marknadsandelar i segmentet."

Läs provkörningen på www.tjanstebilsfakta.se

Saab har som bekant släppt en, säger en, bild på nya 9-5 SportCombi. Om en knapp månad premiärvisas modellen vid bilsalongen i Genève. Innan dess lär Saab släppa fler bilder på bilen. Det brukar ju gå till så.

Först en bild, sen någon till och så visning av bilen. Det gäller att trissa upp förväntningarna och intresset.

I väntan på fler officiella bilder brukar det dyka upp foton från olika håll, spionfotografer och vanliga bilintresserade. Även dessa välkomnas egentligen av tillverkarna eftersom de hjälper till att hålla spänningen vid liv.

Den oskarpa bilden intill har vi fått från en skärpt amatörfotograf som är övertygad om att bilen under skynket är nya Saab 9-5 SportCombi. "Kombichassit under duken är alldeles för stort för att vara en 9-3", skriver han.

Tja, vad säger ni?

1. Danskar må vara kända för att inte var särskilt rigida men när det kommer till hastighetsskyltar så spåras en viss övertydlighet. Eller vad sägs om att komplettera 30-skylten (och alla andra fartskyltar) med det lilla tillägget "km".

Ja, inte tror man väl att det handlar om vare sig "kg" eller "cm". Om man nu ska vara så noggrann, borde man inte löpa linan ut och skriva "km/tim"?

2. Det danska gemytet har man ju hört talas om men en sak är säker: det existerar inte på motorvägarna. Där är det hets, hets, hets. Gud nåde den bilist som ligger i omkörningsfil och inte flyttar på sig direkt när dansken kommer bakifrån som den värsta Fangio.

3. Vägnätet i Danmark erbjuder många alternativa färdrutter. Kanske är det därför som minst varannan dansk bil är utrustad med GPS. Världens navigatortätaste land enligt min empiriska undersökning.

Förra året inträffade 514 trafikolyckor i Sverige där en inblandad påstod sig ha satt igång att supa direkt efter olyckan. Vilket skulle vara förklaringen till att vederbörande var berusad när polisen kom.

Rena lögner i samtliga fall enligt Wayne Jones, professor på Rättsmedcinalverket. Eller rättare, i 99,9 procent av fallen.

Eftersupning kallas det och är ett sätt att slippa ställas till svars för att man kört rattfull.

Nu blir det precis som i Norge slut med de här lögnerna. En ny lag som förbjuder eftersupning ska arbetas fram efter norsk modell där det är förbjudet för en förare som varit inblandad i en olycka att dricka alkohol inom sex timmar efter händelsen.

Enda felet med det här är att lagen borde kommit för länge sen.

Provkörningen av nya framhjulsdrivna Hyundai ix35, slutade med långtidsparkering hemma över helgen. På morgonen efter ett häftig snöfall och sjunkande temperatur skulle ix35 in till jobbet för att återbördas till importören.

Det var visserligen kaos i hela Stockholmsområdet. Inte en buss släpptes ut! Men hög markfrigång och ny bil skulle ju inte vara några problem?

Jag kom inte ens ut från parkeringen med Hyundai. Den slirade envist hur försiktigt jag än gasade. Tog långtestbilen, vår Ford C-Max och körde ut från tomten genom snöhögarna ut på vägen. Backade tillbaka och körde ix35 i samma spår. Då kom jag ut. Men där spåren tog slut tog också drivförmågan slut. Framvagnen började kasa i sidled mot dikeskanten. Då gav jag upp.

Backade in koreanen på parkeringen och körde till jobbet med C-Max.

Tror inte att ix35 har sämre antispinnsystem. Däremot har Vi Bilägares Ford C-Max Nokian Hakkapelitta R. Det hade inte Hyundai. Det var ett däck från samma land som bilen – Kumho Asymmetric I’zen RV. Och det kändes halfotat på is.

Har sedan några veckor haft det stora nöjet att ratta vår långtest-Saab. Det är en suveränt härligt bil att köra. Snabb, bekväm och rapp i reaktionerna som en förvuxen gokart när så behövs.

9-5:an har också skött sig snyggt rent elektroniskt – ända tills för några dagar sedan. Då började plötsligt bakluckans elektriska lås att öppna sig helt på egen hand. Under en resa mellan Karlskoga och Stockholm, knappt 25 mil, fick jag stanna tre gånger och klappa igen luckan.

Underliga äro elektronikens vägar…

För övrigt konstrar även den främre p-sensorn. Med jämna mellanrum struntar den att larma när man kommer för nära bilen framför, eller något annat hinder. Lite otrevligt när man har vant sig vid att bli varnad. (Läs rättelse.)

Som tur är har jag ännu inte duttat emot något. Däremot har jag totalt slutat att lita på Saabens parkeringselektronik.

Svenska bilister betalar stora summor i böter för fortkörning. Nästan 500 miljoner blev det under förra året.

Över huvud taget drar polisen in rätt mycket pengar till statskassan för trafikförseelser. Men det finns en annan ordningsförseelse som slår sig in på tio-i-topp-listan bland trafiksyndarna.

4 875 personer bötfälldes förra året för förargelseväckande beteende genom offentlig urinering. Sammanlagt betalade de pinknödiga 3,3 miljoner kronor i böter.

Åtalad för bristfälligt förankrad last på ett biltak. Det kan väl i och för sig vara relevant.

Men snö på taket - ska det verkligen räknas som last? Och hur förankrar man den i så fall?

Nog verkar åtalsrubriceringen mot mannen på Västkusten vara av det mera rigida slaget. "Uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåtit att ha lasten förankrad på föreskrivet sätt", heter det.

Dubbelfel. Snö på taket är väl knappast att räkna som någon "last" och inte heller lär det finnas några föreskrifter om hur man förankrar snö på biltak.

Orsaken till det sistnämnda är att man inte ska förankra snön; man ska sopa bort den. Det borde förstås snömannen på Västkusten ha gjort innan han gav sig ut i trafiken.

Ett nytt avsnitt i följetongen P-platsen, fläcken i korsningen Ynglingagatan-Norrtullsgatan i Stockholm dit udda bilar dras som flugor till en gödselstack.

Bilen är en Lada Niva 4x4, lagom patinerad. Förlagets Niva-expert, Carl Legelius på tidningen Klassiker kommenterar:

- Det kan vara en -84:a, det kan vara en -96:a, det kan vara en -08:a. Lada Niva risar snabbt men dör långsamt. En perfekt stadsbil med bra utsikt och små yttermått. Läs mer i i Klassiker 1/2007.

Efter 150 mils körning har Vi Bilägares däcktestteam anlänt till testanläggningen White Hell strax utanför Ivalo i Finland. Nu har vi fullt upp med vinterdäckstestet som ska presenteras i höst.

Första dagen utförde Niklas Carle mätningar av bromsförmåga på is, uppskattningsvis 300 stycken, varför han tillfälligt fick smeknamnet ”Bromsklossen”. Själv flinade jag lätt åt hans stela högerben eftersom jag körde handling på is. Det är i och för sig minst lika svårt att få korrekt men i vart fall roligare att köra.

I dag testar Niklas grepp vid start och bromsning på snöunderlag och jag jagar upp för en backe sa snabbt som möjligt. Det ger ett mått på grepp vid acceleration men också i kurva eftersom backen svänger. Än har ingen hamnat i drivan men det lär någon av oss snart göra, troligen jag! Hela testet kan ni läsa i höst.

Jag misstänker att det är mycket ovanligt att utländska biltestförare åker fast för fortkörning i Arjeplogs kommun. Även polisen i Arjeplog är nog väldigt medveten om den betydelse som testverksamheten har i kommunen och man biter inte gärna den hand som föder en.

Jag hade tänkt ta reda på exakt hur litet problemet med hastighetsöverträdelser är i Arjeplog och hur polisen där ser på testföretagens begäran om dispens från de nya fartgränserna.

Men det gick inte. Efter 1,5 timmes fruktlösa försök att komma i kontakt med Arjeplogs-polisen gav jag upp. Slutsatsen måste bli att testförarna inte behöver vara oroliga för att bli bötfällda för fortkörning. Polisen på orten verkar bara finnas till namnet.

Innehavare av automattvättar drar in rätt mycket pengar den här tiden på året. Jag kom tillbaka från en 275-milaresa i lördags med en kraftigt nedsmutsad bil. Eftersom det är en Volvo V60 så var även bakrutan igenbeckad; bakrutetorkaren på V60 är som bekant i praktiken värdelös.

Jag körde direkt till OKQ8, Solna, för att tvätta bilen. Lång kö. Gjorde ett nytt försök i söndags, kö. Ett tredje försök hos OKQ8, Globen, var lika fruktlöst. Vem har tid att sitta och vänta trekvart för att få bilen tvättad?

Annat som mackarna tjänar mycket pengar på den här tiden på året är spolarvätska. 75 spänn för fyra liter färdigblandad är ett rätt saftigt pris. Faktiskt en krona dyrare per liter än långfil.

I alla fall köpte jag en dunk spolarvätska på en mack i dag och grabben i kassan fick syn på min bil utanför med dekalen "långtest".

– Testar du bilar? Hur går det till? Får du låna bilen gratis? Var...

Där kände jag att jag var tvungen att bryta av och förklara:

– Alltså, Vi Bilägare köper in fem nya bilar varje höst som vi kör ett år och testar på olika sätt.

Vi Bilägare, Sveriges överlägset största biltidning, hade grabben i kassan inte en susning om (ja, det sved!) men det där med att köra testbil ett år fick honom att spärra upp ögonen på allvar.

– Va´, sitter du och kör bil ett helt år!? Vilken dröm...

Inte förrän jag hade satt mig i bilen förstod jag att han trodde att jag inte gjorde annat än körde omkring med en testbil på heltid i ett år.

Bensinmackar, förresten – jag har noterat att det hänt saker med kundbemötandet på senare tid. Inte nog med att man ofta möts av vänligt leende personal – de har sin uppmärksamhet riktade mot kunderna och inte mot varandra bakom disken. Och de tuggar inte på lösgodis.

Ja, det finns ju tyvärr undantag förstås. På en mack i Sverige har tiden stått stilla. Jag hade inte tankat där på flera år när jag gjorde det häromdan. Som kund kände man sig lika ointressant och betydelselös som för 20 år sen.

Jag begriper inte detta nonchalanta sätt mot kunderna som dessbättre blir allt ovanligare. Det är ju detsamma som att själv, med berått mod, sabotera sin egen verksamhet.

Det gjorde minsann inte den unga kvinnan i recpetionen på Scandic i Örnsköldsvik när jag checkade in där på fredagskvällen på väg hem. Jerry Williams hade turnépremiär i Ö-vik just den kvällen så det var rätt fullt på alla hotell i stan.

Men jag fick ett rum och dessutom bästa tänkbara bemötande.

Sånt har betydelse. Om jag tar omvägar runt den dåliga macken så åker jag gärna en omväg för att ta in på det goda hotellet.