Har precis rattat in min långtest-Volvo i redaktionsgaraget efter en 60-milatripp genom mellersta Sverige.

Och för ovanlighetens är jag irriterad på en del av mina medbilister. Det brukar jag normalt inte vara, men ibland kan man inte undgå att reagera över dumma beteenden.

Det som retat upp mig den här gången är de många onyanserade förare som finns därute ute på landsvägarna. Med det menar jag de – oftast äldre – bilister har för vana att hålla samma fart, oavsett hastighetsbegränsning.

I regel håller de drygt 80 km/tim, sedan spelar det ingen roll vad som står på skyltarna. På 80-vägar funkar det förstås, men på 90- och 100-vägar blir följden att övrig trafik bromsas upp. Det i sin tur vållar onödig köbildning och (i värsta fall trafikfarlig) irritation. Folk som kör långsammare än tillåtet har en jäkla förmåga att väcka ont blod hos andra bilister.

Men när fartgränsen sedan sänks till 70 km/tim händer något märkligt. Då byter de onyanserade förarna skepnad och förvandlas plötsligt till fartsyndare. De struntar nämligen högaktningsfullt även i 70-skyltarna och rullar obekymrat vidare i sin invanda 80-lunk.

Resultat: Om jag lyckats köra om dem i ett tidigare skede, så har jag dem snart uppe i häcken på den långsammare sträckan. Och råkar det dessutom vara dubbla filer på 70-sträckan blir jag förstås passerad.

När fartgränsen sedan höjs dröjer det inte länge innan jag är ifatt dem igen och då är det bara att försöka köra om på nytt. Så där kan det hålla på i många mil under en långresa på vägar med flera olika hastighetsgränser. Klart frustrerande, enligt min åsikt.

Det jag funderar över är hur 80-lunkarna tänker – och om de tänker överhuvudtaget. Märker de överhuvudtaget någonting av det som händer runt omkring dem när de åker omkring i sin egen lilla fartbubbla?

Jag tvivlar på det...

Det var som jag har misstänkt, vilket Dagens Nyheter berättade i dag. I trafiken skadas många fler än vad som syns i statistiken. Minst 7400 enligt tidningen fick söka vård för trafikskador år 2010. Statistiken uppger däremot, att bara 2888 hade skadats. Anledningen är, att alla olyckor inte rapporteras till polisen och då hamnar de utanför de officiella siffrorna. Sjukhusens egen bokföring över trafikoffer är däremot sannare.

Speciellt stor är skillnaden mellan statistik och verklighet för cyklisterna.

– Det skadas nog tio gånger fler cyklister än vad vi känner till, sa en polis till mig för några dagar sedan.

Att det var en bra gissning bekräftas av DN:s undersökning. Statistiken rapporterade 269 svåra cykelolyckor, sjukhusens siffror anger 2 597 vårdkrävande cyklister. Att det är så många förvånar nog ingen som sett cyklisternas framfart i Stockholm.

Många struntar dessutom i att ha cykelhjälm. Dom kan inte vara riktigt kloka. Risken att skada huvudet är ju överhängande om man cyklar ikull. Jag kan hålla med om att cykelhjälmar ser lite fjantiga ut, men det är väl bättre att känna sig lite löjlig än att inte känna något alls.

Nu går vi in på sista varvet med våra fem långtestbilar. Under året har vi bytt bilar med jämna mellanrum och efter att ha kört Opel Ampera, Hyundai i40, Mercedes B-klass och BMW 118d fick jag i går ta plats i VW Up. Den ska jag köra tills de nya långtestbilarna rullar in i garaget i december.

Up är en liten sympatisk bil, smidig att slinka fram med i Stockholmstrafiken. Så gott det nu går. I morse, liksom de flesta andra morgnar, var det inte så lätt att slinka fram i den tröga bilströmmen.

Up har en liten innehållsrik färddator och den gav mig svart på vitt hur min korta arbetsresa gick. Mina fem kilometer tog 28 minuter att åka och medelhastigheten blev 12 km/tim.

Vore jag klok, parkerade jag Up:en och köpte en cykel! (Men det vore förstås tjänstefel).

Bäst genom tiderna? Ja, vem kan säga emot?

Sébastien Loeb tog sin åttonde raka VM-titel senaste helgen, en unik prestation i motorsportvärlden. Och grejen är att det bara kommer att fortsätta, åtminstone så länge Loeb själv vill. Jag kan inte se någon annan världsmästare de närmaste två åren heller. Det skulle betyda ofattbara tio titlar, världsmästare under ett helt decennium.

Jag har följt rally-VM sedan mitten av 1970-talet och försöker i minnet leta efter likartade prestationer. Det är svårt att jämföra olika tidsepoker, och det som möjligtvis kan tala mot Loeb är att konkurrensen var tuffare förr. De senaste åren har det bara handlat om två fabriksstall, Citroën och Ford, och fyra potentiella vinnarchaufförer.

Tommi Mäkinen ansågs i slutet av 1990-talet vara omöjlig att slå i rally-VM och det resulterade också i fyra titlar. Lika många titlar har hans landsman Juha Kankkunen, det senaste guldet körde han till sig 1993.

Ryktena om att Loeb skulle få sällskap i Citroën-teamet 2012 av sin värsta konkurrent Mikko Hirvonen (Ford) har cirkulerat under en tid, och igår blev det också officiellt. Det är ingen hemlighet att Loeb inte dragit jämnt med sin landsman Sébastien Ogier som nu får lämna plats för finländaren. Kanske kan Loeb för första gången få lite konkurrens inom teamet – men som inofficiell försteförare ligger ändå vägen utstakad för guld nummer nio och tio.

Har just parkerat långtest-Volvon i redaktionsgaraget efter en 35-milaresa genom ett snögloppigt Mellansverige. Mestadels har jag och V60:n fräst fram på motorväg eller 2+1-väg.

Och det var en stundtals ganska hårig upplevelse kan jag meddela. Snömodden stod som spön i backen och slasket låg som en tjock hinna, speciellt i vänsterfilen.

Jag kan för mitt liv inte begripa varför Trafikverket så ofta struntar i att ploga omkörningsfilen. Det är ju där man ska köra som snabbast och om slasket ligger kvar innebär det en brutalt ökad risk för moddplaning, med allt elände som det kan ställa till.

Plogslarvet gäller såväl motorvägar som 2+1-sträckor och jag skulle inte säga något om det bara förekom tidiga morgnar. I det läget måste man givetvis prioritera högerfilen.

Men när ”vänsterfilsmodden” ligger kvar långt frampå dagen undrar man hur Trafikverket tänker. Är det meningen att man ska behöva riskera livet varje gång man kör om, eller..?     

Jag skulle heller inte klaga om plogslarvet bara förekom någon gång ibland, fast så är det inte. Det är snarare regel än undantag att snöslasket ligger kvar i omkörningsfilen mest hela dagarna.

Min enkla undring är: varför plogar man så dåligt där farten är som högst och risken för en olycka är som störst? Det kan i alla fall inte jag, med min lilla enkla hjärna, förstå. Och inte acceptera heller, för den delen.

Det är länge sedan Svenska rallyt var en svensk angelägenhet rent resultatmässigt, närmare bestämt 16 år sedan. Då vann Kenneth Eriksson/Staffan Parmander i en Subaru Impreza. När Sveriges största publikevenemang drar igång idag - enligt arrangörerna beräknas 220 000 åskådare följa VM-rallyt i Värmlandsskogarna – är för första gången på länge åter en svensk med i segerdiskussionen.

Jonas Andersson, en 36-årig före detta bensinstationsföreståndare från Gunnarskog, har ett jätteläge att upprepa Parmanders prestation. Jonas är alltså co-driver och har till uppgift att lotsa fram den nye Petter Solberg, norrmannen Mads Östberg, 25, till slutseger i årets Rally Sweden.

Vi svenskar får numera hålla till godo med kartläsare för att känna av internationella framgångar och det är inte så illa det heller. Svenska kartläsare har genom åren varit högt aktade ute i stora rallyvärlden, Arne Hertz (Hannu Mikkola), Björn Cederberg (Stig Blomqvist), Bruno Berglund (Ari Vatanen) och Tina Thörner (Colin McRae) är lysande exempel på det.

Jag pratade med Jonas och Mads igår och båda är fulla av optimism. Ford är lite av underdog i årets rally-VM sedan de blivit av med fabriksstödet, men Qatar M-Sports teamchef Malcolm Wilson hävdar att utvecklingsarbetet med Fords Fiesta RS WRC inte stannat av.

Ford har sex segrar på raken i Svenska rallyt och där Östberg/Andersson de senaste åren blivit tvåa och trea. Dags att kliva upp överst på pallen den här gången?

Mads Östberg spekulerar så här:

”Redan efter ett par tre sträckor märker jag om vi tidsmässigt kan matcha Citroën och Volkswagen. Och det vill jag absolut tro”  

Räkna med fart- och folkfest i Värmland fram till söndag eftermiddag.

Så har då rally-VM 2013 kört igång, start i Monte Carlo igår och i skrivande stund tycks allt vara som vanligt – det vill säga Sébastien Loeb, Citroën, har genast tagit hand om kommandot.

Det intressanta med årets VM är att Volkswagen debuterar med nya Polo WRC, bilar och besättning som vi snart får stifta bekantskap med i Värmlandsskogarna. När Volkswagen ger sig in i ett projekt är det ingen halvmesyr, se bara hur VW totalt kom att dominera Dakar-rallyt 2009-2011. Ännu så länge har Citroën ett litet försprång med två års tävlande i DS3, men räkna med att VW kommer vad tiden lider.

I tider med åtstramning och nedläggning av bilfabriker är det symptomatiskt att det just är Volkswagen som har resurser för att satsa på den här typen av verksamhet. PSA-koncernen har det tufft och frågan är hur länge Citroën kan hålla på med rally-VM? Ford har redan upphört med fabriksstödet och deras medverkan sker nu på privatsponsrad väg.

Finns det till slut några konkurrenter kvar för Volkswagen att tävla mot? Ja, möjligen sydkoreanska Hyundai – vars bilförsäljning också går bra - och som har aviserat att de ska ställa upp till rally-VM 2014.

I år kan vi i alla fall se fram emot en fight mellan Volkswagen och Citroën, och fransmännen kan mycket väl avgå med segern. Mycket beror på hur motiverad Sébastien Loeb är som egentligen lagt av. Men ponera att Loeb tar full pott i både Monte Carlo och i Sverige, de enda tävlingar han hittills bokat in. Jag skulle tro att den inledningen kan få den niofaldiga världsmästaren att överväga sitt tidigare beslut. Om Loeb själv vill fortsätta – då blir det så.

Rätt bil vann! Men fel bil kom tvåa. Jag hade verkligen unnat Volvo att komma på platsen närmast efter Årets Bil 2013, VW Golf. Det såg länge ut som att det skulle gå vägen. När alla länder utom England hade röstat, låg Volvo V40 på andra plats. Men engelsmän går inte att lita på. Dom är alldeles för förtjusta i sportbilar och gav höga poäng till Toyota GT86 (som också heter Subaru BRZ) och därmed åkte Volvo ned.

Men det är ju inte så dumt att en renodlad sportbil, enkelt och robust byggd och avsedd bara att ha roligt med, kan charma Årets Bil-juryn så till den milda grad att den kommer tvåa. Det visar att det fortfarande finns leklust och körglädje hos ”gubbarna” och det behövs hos alla som ska bedöma bilar.

Volvo ska förresten inte hänga läpp för tredjeplatsen. Den är ärofull nog i det kvalificerade gäng som gick till final.

Men VW Golf förtjänar sin överlägsna seger – med mer än dubbelt så många poäng som tvåan. Jag hade själv röstat på den om jag nu inte hade blivit utkickad ur juryn när jag fyllde 65. Kollegan Tommy gav den dock sina högsta poäng till min belåtenhet.

Jag tror att de flesta som stiftat bekantskap med nya Golf inser varför den är värd att bli Årets Bil. Den är så himla bra på (nästan) alla sätt. Men så har den ju också förfinats i sju generationer. Nu är Golf så gott som komplett. Den finns som halvkombi, kommer som kombi, cabriolet och med förhöjd kaross, den kan förses med alla tänkbara miljövänliga drivsystem, inklusive el och gas. Det finns en Golf för alla, och det kan man inte säga om så många tidigare Årets Bilar.

Läs mer om Årets Bil:
Årets Bil 2013 – därför vann Volkswagen Golf
Podcast: Därför vann Volkswagen Golf Årets Bil 2013

Bilprovningsrapporter är alltid intressanta att studera. Nyligen presenterade Dekra sin, från mer än 15 miljoner huvudbesiktningar i Tyskland och där Audi A4 fick någon slags utmärkelse, "Bäst i alla klasser". Mest felfria bilar i respektive storleksklasser blev Audi A1, Ford Focus, BMW 3-serien och Mercedes E-klass – tysk dominans så det förslår.

I samband med privatiseringen av kontrollbesiktningarna här i landet har den svenska statistiken satts på undantag vilket är djupt beklagligt. Jag tog nyligen kontakt med Bilprovningen – som trots allt har det största underlaget - och nu har de lovat att de under våren ska komma med en sammanställning och det är definitivt efterlängtat.

En återblick i Bilprovningens senaste officiella statistik, gällande tre år gamla bilar, som kontrollbesiktigades 2010 (alltså årsmodell 2007) visar att två japanska bilmodeller och en svensk, var de enda bilar som då "nollades" för modellrelaterade fel, nämligen bensinversionerna av Mazda 3, Toyota Avensis samt Volvo S40. Hur gick det då för Audi A4? Jodå, även hos svenska stationer klarade den sig bra med en felfrekvens på endast 0,2 procent.

Sedan är det förstås en helt annan sak att Audi A4 och andra "bilprovningsfavoriter" kan hamna i betydligt sämre dager i andra undersökningar, typ den som Länsförsäkringar gör. Maskinskador har sällan något med trafiksäkerhets- och miljörelaterade bilprovningsrapporter att göra, men båda sammanställningarna ger förstås intressant information.

Det gäller bara att utvärdera och läsa dem på rätt sätt, precis som med all statistik.

Det är långt till nästa studentvår men Stockholms trafikborgarråd, Ulla Hamilton (M), har redan börjat mota Olle i grind. I en debattartikel i DN.Sthlm i dag skriver hon att det är ohållbart att låta studentflaken okontrollerat täppa till Stockholms vägnät under fyra veckor.

Förra gången begränsningar av studentflaken i innerstan var på tal vrålade studenterna ännu värre än vad de gör på lastbilsflaken och de styrande vek ner sig.

Nu ska riktlinjer tas fram för hur det ska få gå till när studenterna intar Stockholms gator för att festa sig igenom skolavslutningen. Begränsningar av var studentflaken får dra fram ska införas.

Det är verkligen på tiden. Det är ju inte klokt att trafikanterna under fyra veckor ska köa bakom skränande lastbilsflak och därtill få sina bilar nedstänkta av öl och vin.

Och som fotgängare kan man konstatera att gränsen för akustisk miljöförstöring för länge sedan är passerad med råge. Det är ju inte precis sång om studenternas lyckliga dar som framförs utan värsta fyllevrålen.

Jag unnar studenterna att fira skolavslutningen men det funkar inte att göra det på det här sättet i Stockholms innerstad. Ett par flak i Tomelilla, Vilhelmina och alla andra mindre orter är väl okej men att sätta stopp för stora delar av övrig trafik i en storstad som Stockholm under nästan en månad är skandal.

Detta är en känslig fråga – av någon anledning tassar ansvariga (politiker, poliser med flera) omkring i filttofflor för att inte reta upp den unga generationen – och jag lär väl bli kallad surgubbe.

Det tar jag.

Studentflaken har kommit till vägs ände.

I lördags sände SVT en dokumentär om den östtyska kultbilen Trabant. Det satte fart på svenska Trabant-ägare.

Inom några timmar hade utbudet av Trabant-bilar till salu ökat med 500 procent på Blocket, berättar tidningen Klassiker på www.klassiker.nu. Från en till fem bilar.

En 601S för 19 500:-
En 601S -84 för 15000:-
Ett välpaketerat renoveringsobjekt
En öststatsbeige -87 inklusive bogserlina
En körklar -80:a för 15 loppor

Först till kvarn...

Vägverket vill på sikt ha 80 km/tim som maxhastighet på vägar utan mötesseparation. Jag träffade generaldirektören Ingemar Skogö för en tid sedan och frågade om det verkligen är rimligt att sänka till 80 mellan till exempel Porjus och Gällivare och andra glest trafikerade vägar.

- Nä, svarade Skogö, där har dom ju redan infört mötesfria vägar.

Tänkte inte på det…

Gick förbi en snygg BMW 320i kombi på lunchrasten och hajade till när jag såg Till salu-lappen på bakrutan.  Pris: 1 kr/km. Vilken smart idé!

Eftersom bilen var av årsmodell 2001 borde den ha rullat drygt 10 000 mil. Det visade sig vara bättre än så, 9 950 mil = 99 500 kilometer och lika många kronor. Inte så pjåkigt.

Själv har jag en PV -62 stående i ett gödselhus. Den har gått omkring 35 000 mil. Med samma prissättning kan jag alltså casha in 350 000 spänn. Vem slår till?

I ett tidigare blogginlägg förklarade jag varför Volvo XC60 trängde ut Skoda Superb/Ford Mondeo i Vi Bilägares stortest i nr 14. Det har resulterat i ett antal kommentarer. En del tycker det var rätt, en del förstår inte varför en Volvo skulle gå före Skoda och Ford.

Man kan tycka vad man vill om bränsletörstiga suvar (och det gör man!) men faktum kvarstår: om Volvo - eller Saab med för den delen - lanserar ett nytt fordon så är det högintressant för 98 procent av våra läsare. Sen spelar det mindre roll om det så skulle vara en motordriven skottkärra.

När kvällstidningsreportrar provkör en ny bil i tio-femton mil så lanseras det i tidningen som ett test. Så jobbar inte fackpressen. Test för oss är något mycket mer. Det innebär mätningar, broms och acc, undanmanöverprov, långa körpass med egen bränsleförbrukning, granskning av rostskydd, ljusmätning, ljudmätning, ekonomiska kalkyler, med mera,med mera.

Kvällstidningarnas "tester" är egentligen bara en stor rubrik, ett par bilder (med reportern i förgrunden) och lite allmänt underhållningssvammel. Snabbt hopkokat och av noll och intet värde för dig som verkligen vill veta något om bilen.

Därför: köp fackpress när du vill skaffa dig kunskap om nya bilar. Och om begagnade med för delen; såna skriver nämligen inte kvällspressen alls om.