Kvinnan är liksom bilen gjorde för olika ändamål - för att vara vacker måste kvinnan ha åtminstone sju cm höga klackar - när kvinnan inte vill städa och stryka tar relationen slut - kvinnan måste vara yngre än mannen i en relation, mannens ålder dividerad med två plus sju är lämpligt - kvinnan måste ha samma värderingar och skolning som mannen - kvinnor är inte lämpliga som ledare eftersom de inte tänker på helheter - om kvinnan är tjock är det ofta självorsakat...

Det blev förstås ett djäkla liv i finska medier, Kiesi gick under jorden, skickade ett pressmeddelande och förklarade att han skämtat. Strax därefter sa han upp sig.

För Audi i Finland återstår att  sopa ihop spillrorna av varumärket. "Försprång genom teknik" är som bekant Audis slogan. När det gäller den före detta försäljningsdirektören Kiesis kvinnosyn handlar det dock inte om något försprång minsann - den hör hemma i stenålderns grottor.

Det blir alltså affär. Spyker får köpa Saab av GM. Det var inte oväntat även om man under det senaste året vant sig vid att den här affären kan ta i stort sett vilken vändning som helst, när som helst.

Det faktum att GM och Spyker förhandlade i Stockholm, granne med regeringskansliet, talade för att det verkligen kunde bli en uppgörelse.

Detta är förstås en stor lättnad för alla anställda i Trollhättan men jag tror att de, luttrade som de är, väntar ett tag till med att jubla. Mera information om vad GM och Spyker kommit överens om måste upp på bordet.

Dock kan man utgå från att GM inte gått med på att sälja Saab till en ren lycksökare; det skulle kunna slå tillbaka på GM och innebära en mycket större kostnad än en avveckling av Saab.

Trollhättan-personalen kan nog känna sig trygg tills vidare. Spyker och GM har säkert sett till att skapa förutsättningar för att driva tillverkningen av Saab vidare under minst något år framåt. Om inte så vore fallet skulle förstås ingen av parterna vara intresserad av att fullfölja.

Men frågan återstår fortfarande: vad händer när Spyker måste driva verksamheten helt på egen hand?

Jag känner att det inte är rätt opinionsläge att ge sig in på att försöka diskutera svaret på den frågan just i dag... Nu är det bara att säga: Grattis, Trollhättan!

För er som är intresserade av att se och höra debatten på Publicistklubben i går kväll om hur medierna har behandlat Saab-affären så finns det möjlighet att göra det på webben. I debattpanelen deltog bland andra Håkan Matson, Dagens Industri och Robert Collin, Aftonbladet.

Gå in på www.publicistklubben.se .

På sportsidorna är det ett återkommande tema att tippa vilka elittränare som får sparken under det kommande verksamhetsåret.

I bilvärlden är det inte lika vanligt att ledarna får foten och jag tror absolut inte att Jan-Åke Jonsson, vd för Saab, ens är i riskzonen. Jonsson har ju blivit något av symbolen för den envetna kampen för Saabs fortlevnad. Han har inte sviktat utåt ens under den mest pressande tiden.

Däremot är jag nästan säker på att Jan-Åke Jonsson själv väljer att sluta. Och det lär nog ske ganska snart, redan under våren skulle jag tro.

För hur ska han kunna orka ta ny sats efter förra året? Jonsson har i allra högsta grad bidragit till att Saab får en ny chans men han har nog spillt mycket krut på vägen dit.

Och om Jan-Åke Jonsson ger ett jordnära intryck så är det väl knappast vad man kan säga om Victor Muller. Ett omaka par.

Jag tror att Jonsson med all rätt tycker att han har gjort sitt när det gäller Saab.

Saab-affären är klar - och ingenting är klart. Det är nu det otroligt svåra och mödosamma arbetet börjar med att bygga upp märket igen.

Om det lyckas - vilket jag är övertygad om att vi alla verkligen hoppas och önskar! - så finns det inte nog med bragdmedaljer i världen att dela ut till de de nya ägarna, ledningen och personalen.

Fyra och en halv månad kvar innan Svensk Bilprovning blir av med sitt monopol den 1 juli.. Vi har världens bästa bilprovning, världens mest nöjda kunder och världens lägsta kostnader för besiktning. Ungefär.

Ändå ska den konkurrensutsättas.

Erfarenheter från andra länder, Finland framför allt, visar att avmonopolisering av den här verksamheten leder till sämre kvalitet och högre priser = missnöjda kunder.

Att det verkligen blir effekten vet Ture Töyrä som har erfarenhet från både svensk och finsk bilprovning. Ture flyttade från Sverige till Ã-terbotten i Finland för några år sen.

"Bättre bilprovning än den svenska går inte att få", säger han i ett reportage i nummer 3 av Vi Bilägare som ni prenumeranter får i brevlådan den här veckan (i butik nästa tisdag).

"Behåll monopolet!", säger Ture.

Tyvärr är det för sent. Dumheten har segrat och bilisterna får betala priset.

Agenda i SVT tog upp mobil i bil i går kväll. Förutom i Sverige så är det tillåtet att tala i mobiltelefon utan handsfree endast i två länder i Europa: Malta och Albanien.

En folkpartistisk riksdagsledamot har lämnat in en motion om att ett förbud införs även i Sverige. Det lär inte ske. Åsa Torstensson, centerpartistisk infrastrukturminisiter, säger kaxigt: "Det kommer inte att ske under min tid som ansvarigt statsråd."

Torstensson kanske tror att hon är smart ett valår som detta. Men då har hon uppenbarligen missat resultatet av en undersökning som visar att 76 procent säger ja till ett förbud.

Jag pratar själv i mobilen ibland när jag kör bil men jag är helt på det klara med att jag blir en mindre uppmärksam bilförare genom det. Därför har jag inget emot att Åsa Torstenssons efterträdare har en vettigare syn i den här frågan.

Fick just en elegant svart papperspåse hitbudad med mitt namn snyggt textat på en svart lapp.

I påsen fanns, förutom en påse godisbilar, ett fint informationshäfte från ett företag som heter Carspect.

Exakt på dagen en månad innan fordonsbesiktningen avregleras i Sverige meddelar Carspect att man ska starta bilprovning här. Carspect är ett dotterbolag till finska A-Katsastus Group som har fordonsbesiktning i åtta länder.

Jag ringde Swedac (Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll), som är den statliga myndighet som godkänner ansökningar om att få utföra fordonsbesiktning, för att höra vilka aktörer som sökt ackreditering.

- Det är sekretessbelagt så länge vi inte fattat beslut om att godkänna ansökningarna, blev svaret.

Så mycket fick jag dock veta att tre aktörer står beredda att utmana Svensk Bilprovning, varav alltså Carspect är en. Men företaget går händelserna lite i förväg när det i ett pressmeddelande säger att det ska ta emot sina första kunder från den 1 juli.

Först ska ansökan godkännas av Swedac, vilket sker tidigast vid halvårsskiftet och sen ska man ha ha en lokal och utrustning. Carspect söker lokaler och personal runt om i landet men säger sig redan ha en station klar att öppnas den 1 juli och räknar alltså kallt med att bli godkänt.

På Swedac tror man att det dröjer långt in på hösten innan Svensk Bilprovning får någon konkurrens att tala om från andra aktörer.

Som Vi Bilägare tidigare skrivit om har avregleringar i andra länder lett till fördyringar för bilägarna och sämre kvalitet.

Carspect talar mycket i sin fina broschyr om kundorienterad fordonsbesiktning, större tillgänglighet och kortare väntetider. Dock inte ett ord om priset.

I dag kostar det 300 kronor att besiktiga bilen i Sverige. Vad kostar det vid årsskiftet? Om ett år? Mitt tips: 750 kronor.

Redaktionsmötet i dag handlade en hel del om senaste numret av Vi Bilägare (nr 15) som ni prenumeranter får senast i morgon medan lösnummerköparna måste vänta till på tisdag.

K-G Bergström debuterar som krönikör, Erik Rönnblom har gjort två stora tester: ett på extraljus och det andra på odubbade vinterdäck. Marianne Sterner rappporterar från Frankfurts bilsalong och testar VW Polo mot Ford Fiesta. Långtestrapport, vägassistans-villkor, husbilar från Elmia-mässan är annat ur innehållet. Och så har Christer Gerlach gjort ett besök på den hemliga Duett-kyrkogården i Dalarna.

Själv har jag i morse varit och besiktigat vår Peugeot 205 Junior - igen. Varför, ska jag skriva om i mina memoarer men den gick i alla fall igenom även om bakbromsarna var ett gränsfall.

Det ska åtgärdas liksom ett kamremsbyte innan 205:an får gå i vinterdvala.

Att köra rattfull behöver om några månader inte innebära att man mister körkortet. Ett beslut om det kan komma i riksdagen redan i höst efter att regeringen lämnat in en lagrådsremiss i frågan i dag.

Den som ertappas rattfull kan, om förslaget går igenom, välja mellan ett år utan körkort eller ett år med alkolås. Två år om det är grovt rattfylleri.

Hur logiskt är det att en person som visat så dåligt omdöme att han kört bil i berusat tillstånd får fortsätta att köra?

Inte så klokt kan man tycka spontant. Men om man lyfter blicken och tittar på vad man vill åstadkomma - att minska rattfylleriet - så är det vettigt.

30 procent av de som döms för rattfylleri och blir av med körkortet, fortsätter att köra bil. En hel del kör rattfulla igen.

Med ett alkolås minskar risken för återfall. Men, om man nu vill reducera antalet rattfyllerister: varför låta den dömde välja mellan att bli av med körkortet och alkolås?

Alkolås åt alla!

Sju veckors ökenvandring är över, äntligen kan jag köra bil igen. Och vad kunde passa bättre för nypremiären som bilförare än att prova nya Volvo S60 som vi har inne för test.

Ser att diskussionen bland kommentarerna på vår hemsida handlar mycket om huruvida S60 ska räknas till premiumsegmentet eller inte.

Ja, det ska den tycker jag. Men även inom ett bilsegment finns det ju nyanser. S60 matchar inte riktigt de allra värsta tyska konkurrenterna men det sparar man å andra sidan in på prislappen.

S60 är snygg, rymlig (även baktill), säker, komfortabel, har en utmärkt drivlina och optimerad förarmiljö.

Vad mer kan man begära?

Ja, framför allt bättre utstikt framåt från baksätet. Se bilden! Annars tror jag att S60 har alla utsikter att bli en succé.

Jag var till Bilprovningen i Solna i dag och besiktigade vår projektbil, Peugeot 205 Junior -89.

En del har klagat över svårigheter att få tid för besiktning. Det förstår jag inte. Jag fick vänta två-tre veckor på tid men det är ju helt okej när man har hela hösten på sig.

Och när jag kom dit en kvart för tidigt med bilen så var en kontrollplats ledig och jag kunde köra in i provhallen direkt.

205:an är i närmast perfekt skick så besiktningen blev som väntat en formsak.

Än så länge kostar det dessutom bara 300 kronor att besiktiga, trots att Bilprovningen nu (i konkurrenssyfte?) ställt fram en fruktkorg.

Medan 205:an undersöktes käkade jag vindruvor och mådde allmänt gott. Klockan 14.30, när jag egentligen skulle ha kört in bilen, åkte jag därifrån med ett blankt protokoll.

Snabbt, effektivt och problemfritt.

Kia erbjöd för något år sen sju års garanti på sina bilar istället för normala tre år. Erbjudandet var dock villkorat; service måste utföras på en Kia-verkstad. Servades bilen på annan auktoriserad verkstad var det tre års garanti som gällde.

Nu ingriper EU-kommissionen mot de villkorade förlängda garantierna. Det är bra därför att branschen konkurrensutsätts hårdare, vilket förstås i förlängningen betyder lägre servicekostnader för bilägarna.

Sveriges Bildelsgrossister uppskattar att verkstadspriserna kan sänkas med 10-20 procent.

Ett annat sätt för branschen att tjäna ännu mera pengar på eftermarknaden är de höjda miltalen. I stället för serviceintervallet 2 000 mil för 2 500 kronor har till exempel Kia, enligt Berne Thulin, en ViB-läsare i Lund, infört 3 000 mil för nästan 4 000 kronor.

- Det är ett sätt att smyghöja servicekostnaderna, anser Berne Thulin som har en Kia Cee´d diesel. Jag kör inte mer än drygt 1 000 mil om året men måste ändå 3 000-milsserva bilen eftersom det är det som inträffar först,  3000 mil eller ett år, som gäller.

Det är ett gammalt känt faktum att bilbranschen tjänar de stora pengarna på eftermarknaden - service, reparationer och reservdelar. Prissättningen är en djungel, villkoren snåriga och kvalitetskontrollen har stora brister.

Hela tiden verkar det som om bilägaren står med Svarte Petter.

Jag såg en kul sak i dag på förmiddagen. Det var en matte som gick över ett övergångsställe på Ynglingagatan med en sån där liten rackare till hund. Tji wow-wow, tror jag att dom heter.

Mitt på övergångsstället satte sig jycken på bakhasorna, krummade med ryggen och krystade å det värsta så att ögonen nästan trillade ut. Det pluppade mycket riktigt ut något ur bakdelen, något som påminde om ett russin och framstod som en fjärt i världsrymden där det låg bland grus och småsten på gatan.

Men matte, hon var seriös hon. Fram med den in- och utåtvända plastpåsen, upp med den lilla skiten, knut på plastpåsen och deponering i närmaste skräpbehållare.

Jag berättar den här historien som en motbild till all skadegörelse och allt klotter som förfular vårt offentliga rum.