Bild
Nästa artikel

Provence - Medelhavet, Alperna och Rhone skapar ett älskat landskap

Resor

Jörgen Persson har rest för Vi Bilägares räkning genom hela Europa under drygt 20 år.  Flera hundra resereportage har gjorts. Nu väljer Vi Bilägares reseredaktör ut sina 10 favoritreportage - och börjar med Provence i södra Frankrike.

Hav, berg och flod. Medelhavet, Alperna och Rhone har tillsammans skapat ett av Frankrikes mest älskade landskap. Trots massturism och allt högre priser lockar Provence fortfarande. En bit upp i bergen är det betydligt lägre tempo än nere i Cannes och Nice. Vi valde en liten oansenlig bergsby som utgångspunkt för tre bilutflykter i Provence.

Det tar drygt 1,5 timme att köra från flygplatsen i Nice till bergsbyn Villecroze. Den som längtar bort från Rivierans stress kör direkt upp till parfymstaden Grasse opch letar sig sedan på mindre vägar fram till Villecroze. En snabbare variant är att ta den avgiftsbelagda motorvägen västerut och sedan vika upp i bergen via Draguignan.

Det är mest en slump att vi valt just Villecroze som utgångspunkt för en veckas bilutflykter i Provence. Det skulle kunna vara Cotignac eller Tourtour men det blevVillecroze. Mest på grund av en historiekunnig norsk hotellägare…

Att hyra bil i Provence är relativt enkelt. Via resebyrå eller via nätet hittar man lätt uthyrare i området. Att hitta bra logi kan vara lite mer komplicerat. Resebyråerna säljer sällan lågprishotellen uppe i bergsbyarna.  Då återstår att leta på nätet.

Det var där vi hittade Auberge des Lavandes på Place Charles de Gaulle i Villecroze. Och det var där vi upptäckteRagnvald Larsen. Tillsammans med Hilde Sundal driver han ett av Villecrozes få hotell som dessutom är en restaurang med Ragnvald själv bakom grytorna.

Ragnvald och Hildes hotell har ett halvdussin rum och priset för ett dubbelrum är 500 kronor. Det är billigt, framför allt om man räknar in att "guiden " Ragnvald Larsen igår i priset. Varje morgon när vi planerar dagens bilutflykt vid frukostbordet finns han på plats vid grannbordet. Redan efter de första hälsningsorden flyttar han över till vårt bord och har svar på de flesta frågor kring Provence.


Med färgpennan i högsta hugg förser han vår Michelinkarta med små kryss på platser som vi inte får missa. Det kan handla om den svenska fotografen Christer Strömholms favoritkrog "i en vägkorsning" om de bästa badplatserna eller om pannkaksbagaren Paul Amoros i Soleils.

Ragnvald Larsen har dessutom ett stort historieintresse med medeltiden och korsriddare som specialitet. Han tycker att Jan Guillou har lyckats "ganska bra" med sina Arnböcker.

-Väldigt intressant, så länge inte läsarna tar allt på allvar

Det omdömet gäller även boken "Ett år i Provence" skriven av den brittiske reklammannen Peter Mayle. Den blev en bästsäljare över hela världen och lockade horder av turister till Provence.

Enligt Ragnvald Larsen blev Peter Mayles bok så populär att japanska turister stod utanför författarens trädgård i Luberon och fotograferade rakt in i vardagsrummet.  Det fick så småningom familjen Mayle att fly från Provence för att få lite lugn och ro.

Peter Mayles bästsäljare är på samma gång korrekt och fördomsfull. Han upprepar de flesta fördomarna om Provence och glömmer varken lavendeln, boulespelarna, aiolin eller fransmännens berömda långluncher.

Ragnvald Larsen, som är både norsk och fransk efter decennier i Provence, känner bara delvis igen sig i Mayles bok.

-Turistboomen i Provence är nog över. Många nordeuropeer väljer istället Bretagne och Normandie , inte minst för att det är "närmare" och lite billigare.

Han verkar inte sörja utvecklingen så mycket när han sitter ut tittar ut över "sitt torg" i Villecroze. På Place Charles de Gaulle är alltid lugnt. På morgnarna sitter några få gäster på uteserveringarna och duvorna kuttrar i kapp i platanerna.

Det är färre turister i Villecroze men det betyder att vår hotellägare får tid över att spela boule på eftermiddagarna. Det är nästan lika mycket värt. I synnerhet som han vinner dagens tävling.

Väg 1
Villecroze ligger i hjärtat av Provence och det är aldrig långt till nästa samhälle. 45 minuter till Grand Canyon du Verdon, 25 minuter till Draguignan och cirka 75 minuter till Medelhavet.

Samhället består av en bygata, en gammal och en ny stadsdel och massor av grottor i de höga klipporna ovanför Villecroze. Ett postkontor, ett bageri , några barer, ett par hotell  och en stor parkeringsplats. Det är allt att hålla reda på i Villecroze. Möjligen bör man känna till att bageriet erbjuder croissanten bakad antingen på smör eller margarin.

Längs norra sidan av torget i Villecroze ligger tre restauranger och en mekanisk verkstad. Det skulle inte vara Provence om inte verkstadsägaren då och då dyker upp på någon av serveringarna för att ta en kaffe eller en diablo. Det senare är något så ofarligt som lemonad. Ett bra val när det är 35 grader varmt.

Lunch- och middagsvalet i Villecroze är också relativt lätt.  Ragnvald Larsens gastronomiska kunskaper är minst lika stora som hans historiska. En kväll bjuder han på stekt gåslever, biff med murkel- och rosmarinsås samt ost och creme brulé.

Till Salernes ska man helst åka på en onsdag eller söndag. Då är det torgdag och det är all idé att följa råden att parkera bilen några kvarter från centrum. Nästan varje samhälle i Provence har sin eller sina torgdagar. Villecroze har valt torsdagar precis som Aups . Det sista stället är också berömt för sin tryffelmarknad under vintermånaderna.

Att det har blivit väldigt dyrt i Provence märker man omedelbart på storget i Salernes. Ett kilo nektariner kostar nästan 45 kronor jämfört med 25 i Sverige.
                      
I dyra Provence känns det skönt att hitta ett utflyktsmål som är helt gratis. Sillans-a-Cascade, fem km väster om Salernes, är områdets mest berömda vattenfall. Från p-platsen (även den gratis!) är det en 10-minuterspromenad till vattenfallet med massor av naturliga bassänger. Det är förbjudet att bada - och alla gör det.

Naturligtvis är den enda serveringen i denna ickekomersiella oas också ett fynd. En bit från vattenfallet står en dam och serverar färkpressad citron för 2 euro glaset.

Cotignac 6 km söderut är en större, lite elegantare och dyrare version Villecroze. Den som är på jakt efter författaren Peter Mayles Provence har kommit rätt. Lavendelbuketterna, houngsburkarna och de provencalska tygerna finns i överflöd. Däremot är det ont om p-platser på tisdagar (Marknadsdag) och det är först i utkanten av Cotignac som det går att hitta en lucka mellan alla tyska, holländska och skandinaviska bilar.

Kanske är den stora behållningen av Cotignac att klättra upp till grottorna ovanför staden. Den sista biten kostar 2 euro och vän av ordning har satt upp en skylt som varnar höjdrädda för klättringen. Glöm det - det här är verkligen höjdpunkten i Cotignac.

Lunchkrogen Chez Jean, i en vägkorsning norr om Fox Amphoux, hade vi aldrig hittat utan vår hotellägare. Fotografen Christer Strömholms favoritlunchställe ligger mitt i en trevägskorsning. Ut mot vägen har ägaren byggt en pergola av gammal järnvägsräls och bakom huset ligger en ännu charmigare uteservering. Billigt och inte så märkvärdigt men ändå väldigt bra. 11 euro för en 5 rätterslunch gör inte saken sämre. "Visst minns jag Kristärrr" säger madame när vi inte kan låta bli att fråga.

Det tar åtminstone en dag att lära sig körstilen uppe i de provencalska bergen.  Det är ett högt tempo med småtokiga omkörningar och mycket turister på vägarna. Många struntar i högerregeln och halvljuset sätter man sällan på förrän det är riktigt mörkt. På de allra mest kurviga vägarna är disciplinen bättre. Lokalbefolkningen håller högre hastighet men satsar sällan på knasiga omkörningar och tutar gärna strax före en kurva..

Det relativt nyöppnade förhistoriska museet (2001)  i Quinson har blivit en stor succé. I engelsmannen Norman Fosters modernistisk museum finns visserligen en servering men många väljer att luncha på Relais Notre-Dame strax söder om samhället.

Det är en många charmiga landsvägskrogar (med hotell) som serverar bra provencalsk husmanskost. Köket ligger på en sida av vägen ock serveringen på den andra. Det innebär att servitriserna med risk för livet ilar över landsvägen med sina entrecoter och sallader. Det ser farligt ut men den här dagen går det bra…

Några mil norr om Quinson börjar lavendelodlingarna färga landskapet blålila.  Kör in vid vägkanten veva ner fönstret och lukta. Det är lågpristurism.

Söder om Lac de Sainte Croix är vi på nytt inne i lavendeldistriktet. En äldre man säljer lavendelbuketter längs vägen. Han nickar stolt mot en modern traktor som skördar den blålila lavendeln på fälten. "Det är min bror som kör!

Då kan inte ens vi låta bli att köpa en bukett.
 
Väg 2
Efter några dagar i sommarvärmen längtar vi efter svalkan och vinden. Med Villecroze som utgångspunkt har vi två alternativ: Medelhavet eller Lac de Sainte Croix i norr. Vi väljer det norra alternativet som innebär både bad, möjlighet att hyra kanot och som avslutning satsar vi på bergsvägarna längs Grand Canyon du Verdon.

Den azurblå Lac de Sainte Croix ser inbjudande ut redan på långt håll. Det är ont om sjöar i området och man hittar badplatser på östra och västra sidan av sjön. På den östra sidan ligger dessutom ett halvdussin uthyrare av kanoter, kajaker och trampbåtar. Att hyra en dubbelkanadensare på tre timmar kostar cirka 250 kronor. I det priset ingår en vattentät förvaringsbox och flytvästar.
 
Redan vid 10-tiden börjar kanoterna och de skuggigaste p-platserna ta slut. Det är oftast idé att ringa och beställa flytetyg någon eller några dagar i förväg. Så här dags på dagen är mynningen på  på Grand Canyon du Verdon fylld av båtar. Från bron över Verdon kan man titta ner på båtarna och därnere verkar många vilja luta sig tillbaka i kanoterna och titta upp mot det 700 meter höga berget.

Vid bron börjar också den spännande bilväg som slingrar sig parallellt med floden från Moustiers-Ste-Marie  till Trigance i öster. I själva verket finns det en väg på varje sida om Verdon. Förståsigpåarna grälar om vilken sträcka som är tuffast och var det är störst chans att få se en stenget.

Vi tar den norra vägen och väljer uppenbarligen rätt eftersom den så småningom dyker upp en stenget i en hårnålskurva. Den poserar villigt och är antagligen lite halvtam eftersom den låter sig matas med torrt gräs.

Vägsträckan längs Verdon är en stor körupplevelse. Visst slingrar sig vägen otäckt nära stupen men det finns gott om p-platser och  i år har sträckan fått ny asfaltbeläggning. Förhoppningsvis även försedd med vita kantlinjer senare i höst.

På väg hemåt är Paul Amoros utmärkta pannkakskrog i Soleis ett bra stopp. Även här ligger kök och servering på var sin sida av vägen och Paul kilar själv över vägen med galetterna/pannkakorna. Till dessa serveras ljuvliga fruktsafter utan tillsatser. Dyrt men prisvärt.

Paul Amoros är en av de många fransmän som delar intresset för medeltiden med vår hotellvärd Ragnvald Larsen. Pannkaksbagaren är lite försiktig när vi börjar fråga om tempelriddare och annat spännande.

-Det är inte helt ofarligt att prata om sådana saker idag…

Hemvägen går via Chateaudouble, en liten bergsby som hänger på en klippa och som legenden Nostradamus har spått en hemsk framtid . "Floden kommer att äta sig in i klippan och Chateaudouble rasar ner i floden". Just idag händer det inte och vi kommer så småningom hem till Villecroze.

Väg 3
Chez Bruno är namnet på en av Provence bättre krogar strax utanför Lorgues. I själva verket är den så bra att guideböckerna varnar för att Monsieur Bruno inte alltid finns på plats. "Plötsligt är han någon annanstans i världen och lagar mat åt toppolitiker och kändisar".

Nåja, den här dagen finns han på plats. När alla lunchgäster satt sig ner  gör han entré som den Superstar han är. Det är nästan så att vi börjar applådera. Han är mycket omfångsrik och fyller ut en vit tröja av storlek XXXL. Ändå rör han sig smidigt, tar alla i hand och säger några ord till varje gäst. Så är han plötsligt borta och lunchen kan börja.

Att äta lunch på Chez Bruno är ett evenemang. Bortsett från det faktum att man bör ha beställt bord en vecka i förväg så ställs gästerna omedelbart inför ett svårt beslut.

-Vill ni ha menyn tillredd med bra tryffel för 500 kr, ännu bättre tryffel för 650 kronor eller på lyxtryffel för 900 kr?

En titt i plånboken och vi stannar för lågpristryffel. Den som efter måltiden trots allt vill prova på den dyrare varianten kan shoppa i en butik, granne med Chez Bruno.

Under de närmaste timmarna serveras sedan en härlig lunch där rätterna fram till desserten bygger på tryffel, ännu mer tryffel och plus lite gåslever. Det smakar vidunderligt även om behovet av tryffel är fyllt åtminstone på den här resan.

Lite överraskande är Chez Bruno en trivsam restaurang trots sina Michelinstjärnor. I den 30-gradiga värmen upptäcker vi snart att alla gör som vi, sparkar av skorna under bordet. Krogen är charmigt barnvänlig. Både hovmästare och servitörer tävlar om att gulla med de yngsta gästerna.

Och bara så ni vet: Om Monsieur Bruno inte är på plats så finns det en köpvideo där han berättar om hur man kökstrollar med tryffel och gåslever.

Vi smälter gåslevern på en milslång omväg över Carcés som ligger i en brant dal vid floden Argens. Vårt egentliga mål är Abbaye du Thoronet, ett av Provence vackraste cistercienserkloster. Det ligger djupt inne i en mörk skog och används inte längre som kloster. Cistercienserna byggde Provence första kloster redan 1146 och det var i bruk ända fram till på 1700-talet.  På 1800-talet började man renovera Le Thoronet och idag kan besökarna njuta av den speciella, lugna arkitektur som präglar byggnaderna. Allra vackrast blir det i den långa klostergången på norra sidan av huvudbyggnaden.

Vi väljer vägen över La Garde-Freinet och Grimaud ner mot Medelhavet. Det är en långsam, slingrig vägsträcka som kan förlängas ytterligare med en tur in i kastanjedistriktet väster om La Garde-Freinet. Den turen slutar i den lilla orten Collebrières. Det är en lugn liten stad med mycket turister och  butiker som säljer glacerade kastanjer. Krogarna har tyvärr utvecklats till turistfällor och många föredrar krogutbudet i La Garde-Freinet. Inte minst i skymningen när tornsvalornas svirr studsar mellan husväggarna.

Grimaud en mil söderut tillhör de bergsbyar som brukar kallas villages perché. De ser ut som taggiga toppar på bergen och byggdes för att kunna försvaras mot angripare. I Grimaud var det tempelriddarna som hade hand om försvaret. Idag kommer angreppen möjligen från massturismen  och staden är på papperet helt bilfri. Det hindrar inte att en del av Grimauds invånare kör med stadsjeepar i de trånga gränderna. Var bered på att hoppa in i en portuppgång om de blir alltför trångt!

St Tropez, Cannes eller Antibes. Det är hugget som stucket vilken av Rivierans stränder som är bäst. Vi väljer ena dagen St Georges en oansenlig, stenig men lugn strand nära le Lavandou och nästa dag satsar vi på Ste Maxime längre österut. Det är däremot en bra badstrand med gratisparkering strax intill. Priserna är i topp och det kostar en 100-lapp enbart att hyra solstol. Lunchpriserna är också höga och det kostar skjortan att köpa en flaska vatten eller en melon. Den kloke handlar både, lunch, frukt och dryck på ett köpcentra inåt landet.

Vägen norrut är relativt snabb och innehåller inga sensationer. Ett välförsett fruktstånd som funnits där i decennier och Fonografmuseum strax intill är höjdpunkterna. I les Arcs ytterligare en bit norrut ligger Maison des Vins, en av Provence mest kompletta vinbutik med viner från hela distriktet.

Fortfarande hungrig? I Flayosc hittar vi av en slump l´Oustaou, stadens bästa krog förstår vi efter att ha konsulterat några stamgäster. För cirka 180 kronor äter vi en suverän meny med provensalska läckerheter. Bättre kan det inte sluta.

ViB fakta
Provence är en av Frankrikes populäraste landsdelar. Peter Mayles berömda bok "Ett år i Provence" är trots allt en bra introduktion till området. Idag är knappast problemet att byarna befolkas av "lata boulespelande bondlurkar". Numera har många hus övertagits av tyskar och skandinaver och i vissa samhällen är franskan ett minoritetsspråk.

Att köra bil från Sverige till Provence är knappast ett lönsamt alternativ. Lågprisflyg till Nice och sedan hyrbil behöver inte bli så dyrt. Med fyra personer som delar kostnaderma behöver kombinationen flyg-bil-bränsle inte överstiga 3000 kr per person/vecka.

Att bo är fortfarande billigt. Det finns gott om ställen som Auberge des Lavandes i Villecroze. Där kostar ett dubbelrum med stort badrum cirka 500 kronor inklusive frukost.

En familj kan komma billigare undan genom att hyra ett helt hus. Veckohyran varierar från 4000 kronor och uppåt.

Valutan är euro och de flesta priser räknas om till Franc åtminstone i butikerna.

Den som har eget hushåll vinner på att storhandla på varuhusen. De är ofta fräscha och har ett stort (och billigt) utbud av frukt, grönsaker kött och fisk. Bröd handlar man alltid på det lokala bageriet som finns i nästan varje samhälle.

(Reportaget publicerades i Vi Bilägare nr 13/2004)
Jörgen Perssons tio favoritresor

1.
2.
3.
4.   Ardennerna
5.   23 vackra vägar
6.   Kroatien
7.   Södra Holland
8.   Linköpings Flygvapenmuseum
9.   Estland
10. Provence

Jörgen Persson fortsätter att pressentera sina favoritresor. Under de kommande veckorna fortsätter nedräkningen till nummer ett. Missa inte fortsättningen!

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.