Så har fjärde och sista testveckan för Vi Bilägares Dacia Logan MCV inletts. Familjen Ogdén/Stärkman från Uppsala, två växna och tre barn, utgör kärnan i testet. Första resan innebar dock full bil - fyra barn och tre vuxna.
"Dacian fått jobba en hel del under denna soliga vårhelg.
På lördagsmorgonen lastade vi bilen med två bilbarnstolar, tre vuxna, två tvååringar och två stora barn för en färd till Ekerö.
Selma och Mathilda 12, respektive 10 år tog direkt baksätet längst bak och de klagade inte över benutrymmet, vilket kanske inte var så konstigt.Min bror Sam fick äran att hålla en duo tvååringar sällskap i mittensätet, där han fann komforten vara godkänd.
En sak konstaterades ganska fort, bilen låter en hel del i "motorvägsfart".Att föra dialog med passagerarna längst bak på tredje raden är ingen god idé.
Annars skötte sig Dacian väl, ingen anmärkningsvärd vindkänslighet, och 1,6 litersmotorn jobbade bral med den fulla last vi hade.
Vi har läst de tidigare testfamiljernas omdömen, och mycket kan vi hålla med om.
Spolarpumparna får gärna kombineras med automatiska torkarrörelser och trepunktsbälte vid alla sittplatser, vore bra för att ta ett par exempel.Men, man sitter bra i stolarna, även från de bakre raderna med god sikt ut ur bilen.
Det märktes att detta inte var en "vanlig" bil. Personalen vid en av bensinmackarna var övertygad om att detta var en ny bil av Japansk modell.
Intressant var även att flera trodde att Dacia-konceptet kunde ha förutsättning för att lyckas i Sverige.Det kan vi nog hålla med om.
Interiören är bra och fräsch i sin enkelhet. Exteriört skulle det vara kul om den fick en design som lyckades behålla rymligheten, men få till en större bilkänsla än som ett rent transportfordon.
Ett högre säkerhetsvärde tror vi också är en förutsättning om den ska tas emot av Svenska köpare, och varför inte med en klimatanläggning som tillval?
När vi hade kommit hem efter knappa 20 mils resa bestämde vi oss för att dubbla körsträckan med en tripp till Söderhamn på söndagen.
Mer om den senare
Hälsningar/Gabriel & Petra
På lördagsmorgonen lastade vi bilen med två bilbarnstolar, tre vuxna, två tvååringar och två stora barn för en färd till Ekerö.
Selma och Mathilda 12, respektive 10 år tog direkt baksätet längst bak och de klagade inte över benutrymmet, vilket kanske inte var så konstigt.Min bror Sam fick äran att hålla en duo tvååringar sällskap i mittensätet, där han fann komforten vara godkänd.
En sak konstaterades ganska fort, bilen låter en hel del i "motorvägsfart".Att föra dialog med passagerarna längst bak på tredje raden är ingen god idé.
Annars skötte sig Dacian väl, ingen anmärkningsvärd vindkänslighet, och 1,6 litersmotorn jobbade bral med den fulla last vi hade.
Vi har läst de tidigare testfamiljernas omdömen, och mycket kan vi hålla med om.
Spolarpumparna får gärna kombineras med automatiska torkarrörelser och trepunktsbälte vid alla sittplatser, vore bra för att ta ett par exempel.Men, man sitter bra i stolarna, även från de bakre raderna med god sikt ut ur bilen.
Det märktes att detta inte var en "vanlig" bil. Personalen vid en av bensinmackarna var övertygad om att detta var en ny bil av Japansk modell.
Intressant var även att flera trodde att Dacia-konceptet kunde ha förutsättning för att lyckas i Sverige.Det kan vi nog hålla med om.
Interiören är bra och fräsch i sin enkelhet. Exteriört skulle det vara kul om den fick en design som lyckades behålla rymligheten, men få till en större bilkänsla än som ett rent transportfordon.
Ett högre säkerhetsvärde tror vi också är en förutsättning om den ska tas emot av Svenska köpare, och varför inte med en klimatanläggning som tillval?
När vi hade kommit hem efter knappa 20 mils resa bestämde vi oss för att dubbla körsträckan med en tripp till Söderhamn på söndagen.
Mer om den senare
Hälsningar/Gabriel & Petra
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.