Bild
Nästa artikel

Ju större desto bättre...

Fyrhjulsdrift i praktiken

Den som behöver en bil med extra förmåga till framkomlighet har mycket att välja på. Vi har tittat närmare på fyra olika sätt att åka fyrhjulsdrivet. Dessutom presenterar vi fakta om 80 av marknadens 4WD-bilar.

När svensken köper fyrhjulsdriven bil är det troligast att det blir en Volvo XC70. Modellen låg nyligen på elfte plats i den svenska registreringsstatistiken.

Volvo XC70 är i princip en fyrhjulsdriven V70, försedd med cirka åtta cm högre markfrigång och plastsköldar på karossen. Eftersom XC70 baseras på V70 delar den också samma fördelar.

Prisskillnaden mot en V70 AWD är 33 000 kr. Jämfört med en framhjulsdriven V70 är skillnaden 53 000 kr för den dieselmotor vi körde. Enligt tillverkaren är XC70 den Volvo som används mest i fritidsbetonade sammanhang, exempelvis som dragbil framför ett båt- eller hästsläp.
 
Få bilar är så trygga att köra på vintervägar som Volvo XC70. Vi råkade ut för en otrevlig snöstorm i Göteborg, men XC70:n rullade stabilt över snösträngarna på motorvägen.

Någon terrängbil är däremot Volvon inte. I den branta grusbacken kom XC70 knappt halvvägs. Då grävde framhjulen ned sig och bilen blev stående spinnande. I bästa fall är XC70 fyrhjuldriven, men lika ofta driver den bara på två eller tre hjul. En automatisk medlutsbroms är en nyhet på XC70, men då måste bilen kunna komma uppför backarna också.

Brutal charm

Det gör man definitivt med en Hummer H3. Den klättrar över stock och sten, genom lera och krafsar sig upp över grusbackar med lätthet. Branta nedförslut klarar den utan någon automatisk broms, med lågväxel och ettans läge på automatlådan. Karossens bredd kan dock vara ett problem i trånga skogspartier.


Köper en Hummer gör man av ungefär samma "rationella" skäl som man köper en Ferrari eller Harley-Davidson. Det är lätt att falla för den brutala charmen hos Hummer, trots att bilen inte är så märkvärdig.
Förarmiljön är småstökig, även om framstolarna är bekväma att sitta i. Baksätet är lågt och trångt, bagageutrymmet är ungefär lika stort som i en familjebil. Lasttröskeln är dessutom hög.

Att köra Hummer H3 påminner lite om att köra stridsvagn. Sikten är begränsad genom de små rutorna. Även om styrningen är ganska exakt är inte vägegenskaperna något vidare.

I hög fart på motorväg måste bilen passas för att hålla rätt kurs. Bladfjädrarna i bakvagnen gör att Hummern studsar till i ojämnheter på vägbanan. Motorn är också en besvikelse, ljudlig och trots 244 hk är accelerationen i svagaste laget. Med en lugn körstil trivs Hummern bättre men den är alltid törstig; vi mätte mellan 1,48 och 1,8 liter per mil.

Ett slagskepp på hjul

Det gäller också för lyxliraren i det här sällskapet, Toyotas nya Land Cruiser med V8-diesel. Runt 1,5 liter per mil vill den ha, vilket gör att den liksom Hummern blir ett hatobjekt i miljödebatten. Mer politiskt inkorrekta bilar är svårt att tänka sig.

Toyota Land Cruiser V8 är en enormt stor bil, en av de större på marknaden. Den rymmer sju personer med lite bagage, alternativt fem personer med långfärdspackning. Men riktigt bekvämt sitter man bara i framstolarna, även om långa förare önskar sig en längre sittdyna.

Med drygt 2,6 ton är Land Cruiser V8 ett riktigt slagskepp på hjul. Vikten gör sig påmind i tvära svängar då karossen gungar rejält. I stadstrafik är bilen rätt klumpig och på motorvägen kräver den ibland passning med ratten.

Land Cruiser V8 har det mesta av avancerad teknik för att klara terräng, som hydraulisk höjbar fjädring, automatisk medlutsbroms och start-i-backe-hjälp. Den permanenta fyrhjulsdriften driver normalt 40/60 fördelat mellan fram- och bakaxlar.

Beroende på underlag kan kraft-fördelningen automatiskt flyttas till 50/50 eller 30/70. Automatisk diffbroms kan också låsa bilen i 50/50-läge. Självklart finns även lågväxel.

Chassiet har bra flexibilitet, gasresponsen är lagom avvägd och vadningsdjupet är hela 70 cm.

Isuzu gör nu comeback i Sverige, efter två tidigare fiaskon. Pickupen Isuzu D-Max kallas för Rodeo på vissa marknader. Ett passande namn, för D-Max är en riktig cowboybil. Pickupmodeller har ökat sin försäljning i Sverige de senaste åren. Numera används de inte bara som arbetsredskap, utan  även som familjebilar.

På terrängbanan överaskade Isuzun positivt. Med lågväxelläge klättrade den över stenar och upp över grusbackar bättre än vad vi vågat tro. Lastförmågan på över ett ton är ytterligare ett köpargument för Isuzun.

Som personbil passar Isuzun inte något vidare. Varken komfort eller köregenskaper är något att skryta med. Framfjädringen är gungig medan bladfjädrarna bak gör bilen stötig. Baksätet är rätt obekvämt, ryggstödet har en nästan lodrät vinkel.

Ännu värre ställt är det med säkerheten. I Euro NCAP:s krocktest föll Isuzun igenom totalt och uppvisade katastrofala resultat, med dödliga skadeverkningar för föraren. Något antisladdsystem finns inte heller. D-Max är i grunden bakhjulsdriven och lätt att sladda med. Fyrhjulsdriften kopplas in med en knapp på instrumentbrädan.

Land Cruiser V8 tuggade sig lättast fram i grusbacken och klarade steniga skogspartier med bravur, även om bilens bredd kan skapa problem. En given vinnare i terrängen, med Hummer på andra plats och Isuzu på tredje. Volvon är inte alls med i det mästerskapet.
Image eller nytta?
Många köpare av stora 4WD-bilar behöver inte terrängegenskaper, utan är mer ute efter bilens image och utstrålning. Där vinner Hummer H3, följd av Toyota Land Cruiser. Volvo och Isuzu är för vardagliga för att imponera på omgivningen.
Om du behöver fyrhjulsdrift för snöiga vägar och kan leva med visst "Svensson-stuk" blir vinnaren en helt annan, nämligen Volvo XC70. Av dessa är det den bästa bilen för vägar, där bilar egentligen ska köras. *

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.