Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Det är mänskligt att glömma. Eller? Jag vet inte hur många historier jag hört om bilägare som parkerat sin bil och sedan glömt var.
En av de mer pinsamma rörde en bekants kollega som skulle på semester och som skyndsamt parkerade bilen på Arlanda, ilade mot incheckning med familjen och sedan flög i väg på en välbehövlig paus från vardagsstressen.
När han kom hem och skulle hämta bilen var den borta. Stulen! Anmälan upprättades och tjänstebilen ersattes så småningom med en ny. Månader senare kom indrivningskrav på ej betalda parkeringsböter – från Arlandas parkeringsbolag! Pinsamt är en underdrift.
”Jag har nu löst akuta minnesluckor med min smartphone”
Jag måste erkänna att jag själv under liknande omständigheter också parkerat bilen i ett jättelikt P-hus och med hustrun i handen sprungit till en bokad föreställning, utan att notera annat än i det kortvariga minnet var. Och vid hemfärd jönsat runt och letat med en bristande minnesbild.
– Parkerade vi inte vid en gulmarkerad stolpe med bokstaven D? Eller förresten var det kanske E?
Man kan ju knappast fråga någon annan heller. Jag har nu löst akuta minnesluckor med min smartphone. En bild med bil och platsmarkering hjälper mer än tusen svärord!
