Jag går S:t Paulsgatan ner mot Mariatorget och njuter den del av Stockholm som fortfarande erbjuder småstadens charm.
Det är kaféer och affärer av det mest skiftande slag. Folk promenerar, cyklar och kör bil i ett lugnt tempo och även fast alla har ett ärende hänger det ingen stress i luften.
Så plötsligt, bakifrån, förbi min vänstra axel blåser det förbi en cyklist. En man med ambitiöst åtsmitande kläder och med en hjälm så extremt aerodynamisk utformad att man undrar om han nyss ramlat ur en velodrom.
Den här utstuderade kostymen kanske är befogad i Tour de France, men här på en liten bakgata på Söder känns den... jag vet inte, skitlöjlig för att tala klarspråk.
Han trampar obekymrat mot enkelriktat trots mötande bilar, men det skulle han inte ha gjort.
Sopbilen som tuffar på i uppförsbacken gör ingen ansats till att väja. I stället girar den mot vänster, så nära trottoarkanten det går, så att cykelmannen tvingas hoppa av och rycka åt sig sin superlätta kolfiberkomposit-leksak.
Den ordväxling som sedan utbryter är som man brukar säga animerad.
Den kan i censurerat skick sammanfattas med att sopbilschauffören menar att det är dumt att cykla mot enkelriktat, och löjliga kroppsstrumpan säger att han inte förtjänar att bli påkörd.
Några kärnfulla svenska invektiv studsar mellan väggarna på S:t Paulsgatan och folk stannar till för att följa den plötsligt uppflammande vreden mellan två vuxna män mitt i vardagen.
När de kommit så långt det går att komma i en sådan diskussion, har jag nått fram jämsides med cykelmannen, och tre centimeter från hans öra gapar jag: "Det är sådana som du som ger oss cyklister dåligt rykte", och sedan med mina lungors fulla hals: "IDIOT!".
Angreppet kommer som en blixt från en klar himmel för honom så han vacklar till, greppar cykeln och jonnar iväg.
Fortfarande mot enkelriktat. Jag känner igen mig i kriminaljournalistik som beskriver våldsmannens minneslucka.
"Det svartnade för ögonen", med den avgörande skillnaden att jag stannar vid verbalt våld, om än på skadligt hög decibelnivå.
Jag blir helt enkelt tvärtokig när folk kör mot rött eller enkelriktat, oavsett fortskaffningsmedel.
När det gäller bil är det ju som så, att den som i Stockholm kör i fel färdriktning är antingen knarkpåverkad eller totalt förvirrad på annat sätt.
Det händer ytterst sällan. Egentligen är det ett mirakel att stadstrafiken fungerar så pass bra med tanke på hur mycket finlir det krävs för att få flyt i gathörnen.
Sådant småtrix som bygger på folks goda vilja att samarbeta. Både fotgängare och bilister iakttar för det mesta en ömsesidig respekt.
Ett ögonkast och bilen stannar och släpper fram mig med barnvagnen.
Med cyklar är det en helt annan femma.
Om jag promenerar från Zinkensdamm till Hornstull kan jag enkelt räkna till tio cyklister på lika många minuter som bryter mot alla lagar som finns, från Romkonventionen till Jordabalken.
Anarkin är total och respekten för trafikregler obefintlig.
Det är ett smärre under att inte fler människor stryker med när alla amatör-Fåglums hojar runt trafikstolparna som om det vore slalomportar.
Hur ska man få ordning på det här? Ingen aning. Jag kan bara tänka i banor som "ärtrör" och "superlim på sadeln" just nu.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Kul krönika som vanligt, Johan! Frågan om cyklisterna respekterar trafikregler tycker jag är högst relevant. Så sent som i går möttes jag på en enkelriktad gata av en cyklist som kom farandes mot mig. Jag tvingades stanna och cyklisten svepte förbi som om inget hade hänt.
Hahaha... Nu när snön ligger meterljup och snördrivorna når tre gånger så högt så finns det bara en sorts människor som dundrar över korsningar och överförter med full fart; cyklister... Finns ingen överlevninadsinstinkt?
överfört=överfart
Jag cyklar ofta mot enkelriktat, på cyceln försvinner alla regler.
Förbjud cyklar! Detta är ett av de farligaste transportsätten som finns samt att förarna jämställer sig med gångtrafikanter = fullständig anarki!
Har man inte råd att åka motordrivet ska man banne mig åka buss eller använda apostlahästarna.
En av de bästa beskrivningar av vad man måste utstå både som fotgängare och bilist. Man vill ju förbjuda och begränsa allt möjligt som kan ha med sämre trafiksäkerhet och rättsmedvetande att göra, jmf gärna "att tala i mobiltelefon när man kör", men dessa cyklisters självpåtagna rätt att både skrämma och skada andra och riskera sin egen hälsa lägger men inte ner det minsta resurser på. Bra rutet !
Nu har du överträffat dig själv. Inget går upp emot en beskrivnig av Verkligheten!
Sånt man som bilist får utstå varja dag.
Bilister får hålla utkik cyklister, mc-åkare får se upp för blinda bilister och som gångtrafikant får man se upp för allihopa...
Det borde kanske tilläggas att cyklister inte nödvändigtvis kan trafikregler, inte ens hur andra fordon ser ut och än mindre fungerar.
Ett lysande exempel är ett som en kollega råkade ut för i Lund för en tid sedan, Lund är ett cykel-världens motsvarighet till myrstack. En lärare till yrket, försökte cykla mellan kollegans lastbil och släp .. han hade uppenbarligen uppfattat att bil och släp är två av varandra oberoende fordon .. och därför med god fart hinner man mellan där ...
Historien slutade trots allt, rimligt lyckligt ... men se upp för cyklister, en del av dem saknar all kunskap om trafik och andra fordon än cyklar.
Roligt och underhållande skrivet!
Dessvärre är det inte så underhållande i verkligheten...
Ute i den naturnära förorten Tyresö med många och fina gång- och cykelvägar, är det mest fotgängarna som bryter mot alla regler i någon hjärndöd tro att man inte är trafikant om man inte dels använder ett fordon och dels inte befinner sig bland bilar.
Man lullar runt på alla möjliga ledder, mest på höger sida, vilket aldrig varit ens en rekommendation efter den där septemberdagen 1967. Somliga velar omkring mitt på vägbanan, än dragande åt höger, än åt vänster. En del går med bestämda steg på höger sida i någon tro att "det minsann är högertrafik" och då ska man gå på den högra sidan, när sanningen är den att man just därför ska gå på vänster sida. Andra sneddar plötsligt tvärs över vägbanan utan att så mycket som vrida på huvudet. Hundägare utan minsta alfabeteende låter sin ostyriga byracka löpa kors och tvärs i sin tremeters snubbellina. En och annan förfasar sig över cyklisters framfart, utan en tanke på att den normala motsvarigheten till gångfart är minst tre gånger snabbare på cykel. En grupp på endast tre personer lyckas blockera vägbanans hela bredd totalt och svär över cyklister som inte använder ringklockan. Motsvarigheten, mopedister som kör i bredd svärande över bilister osm inte använder signalhornet, har förmodigen aldrig föresvävat dem.
Gångtrafikanterna överlåter allt trafikansvar åt cyklisterna!
Visst dyker det upp en och annan cyklist bakifrån med styret centimetrar från högeraxeln. eftersom man cyklar i bredd, men det är ändå inte det vanligaste.
Och så åker man in till stan - och där råder precis den anarki som Johan beskriver! Här är det utan tvekan så att en mångfald cyklister är rena idioter. Johans utbrott kan knappas kallas för tillmäle - det är mest ett högljutt konstaterande.
Dålig impulskontroll kommer förr eller senare att sätta dig riktigt i klistret. När det "svartnar för ögonen" och du skriker åt en annan männsika är du inte fullt ut riktig... Arbeta hårt med impulskontrollen, nästa gång du tappar kontrollen kan det vara en situation där motparten också gör detsamma och du finner dig själv liggande på gatan , skadad. Kanske livshotande skadad t.o.m.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.