Neurovetenskap förklarar varför vi inte kan följa vägen med mjuka rörelser.
Ny forskning från Chalmers förklarar varför vi inte kan rå för att styra ryckigt. Det här kan bli grunden för förarstödsystem som förutser dina rattrörelser.
Nya forskning från Chalmers institution för tillämpad mekanik i Göteborg ger en förklaring till varför vi rattar som vi gör. Resultatet kan lägga grunden för en ny generation smarta förarstöd.
– Med den förarmodell jag har utvecklat kan man förutsäga vad förare kommer göra med ratten innan de har gjort det. Direkt när föraren påbörjar en rattrörelse så kan man förutsäga hur långt personen kommer att vrida ratten. Det är som att se in i framtiden, säger chalmersforskaren Ola Benderius
Den rådande teorin för hur vi styr fordon har varit att föraren mjukt och flytande följer vägens dragning, så kallad ”tracking”. När den modellen för styrning jämfördes med data från verklig körning märkte forskarna dock en viss ryckighet. Det beteendet har varit oförklarat tills nu.
Ola Benderius och hans kollega Gustav Markkula satt på en föreläsning i neurovetenskap när de fick idén om vad som kan ligga bakom vårt ryckiga rattande. Föreläsningen handlade om hur människor för handen från punkt A för att plock upp något från punkt B. Oavsett hur långt avståndet är mellan punkterna så tar rörelsen lika lång tid. Enligt den neurovetenskapliga "Reaching-teorin" kompenserar vi ett längre avstånd undermedvetet genom att röra oss fortare.
– Genom att använda den här teorin så kunde vi förklara det som forskare sedan länge försökt lösa. Detta var svaret på de tidigare oförklarliga ryckigheterna i styrsignalen. Istället för att se på styrning som att man kontinuerligt följer vägen så gör man istället styrkorrigeringar på ett väldigt förutbestämt sätt, säger Ola Benderius.
Forskarna på Chalmers har efter vidare forskning nu utvecklat en matematisk modell som kan förklara förarens rattrörelser i flera situationer. Det här skulle enligt dem bland annat kunna användas till att göra antisladdsystem smartare men det kan finnas fler användningsområden.
– Tänk dig en trött förare som håller på att köra av vägen. Han eller hon vaknar plötsligt till och gör en reflexmässig jättemanöver, en felbedömning som riskerar att leda till något väldigt farligt. Eftersom vi nu kan förutsäga hur mycket föraren kommer vrida på ratten kan bilens stödsystem identifiera den här felbedömningen och lägga på ett motriktat moment på ratten, som resulterar i att vi kan undvika en svår olycka där bilen annars kanske hade åkt över i filen för mötande trafik, säger Ola Benderius.
Diskutera: Vad tycker du upptäckten borde användas till?
– Med den förarmodell jag har utvecklat kan man förutsäga vad förare kommer göra med ratten innan de har gjort det. Direkt när föraren påbörjar en rattrörelse så kan man förutsäga hur långt personen kommer att vrida ratten. Det är som att se in i framtiden, säger chalmersforskaren Ola Benderius
Den rådande teorin för hur vi styr fordon har varit att föraren mjukt och flytande följer vägens dragning, så kallad ”tracking”. När den modellen för styrning jämfördes med data från verklig körning märkte forskarna dock en viss ryckighet. Det beteendet har varit oförklarat tills nu.
Ola Benderius och hans kollega Gustav Markkula satt på en föreläsning i neurovetenskap när de fick idén om vad som kan ligga bakom vårt ryckiga rattande. Föreläsningen handlade om hur människor för handen från punkt A för att plock upp något från punkt B. Oavsett hur långt avståndet är mellan punkterna så tar rörelsen lika lång tid. Enligt den neurovetenskapliga "Reaching-teorin" kompenserar vi ett längre avstånd undermedvetet genom att röra oss fortare.
– Genom att använda den här teorin så kunde vi förklara det som forskare sedan länge försökt lösa. Detta var svaret på de tidigare oförklarliga ryckigheterna i styrsignalen. Istället för att se på styrning som att man kontinuerligt följer vägen så gör man istället styrkorrigeringar på ett väldigt förutbestämt sätt, säger Ola Benderius.
Forskarna på Chalmers har efter vidare forskning nu utvecklat en matematisk modell som kan förklara förarens rattrörelser i flera situationer. Det här skulle enligt dem bland annat kunna användas till att göra antisladdsystem smartare men det kan finnas fler användningsområden.
– Tänk dig en trött förare som håller på att köra av vägen. Han eller hon vaknar plötsligt till och gör en reflexmässig jättemanöver, en felbedömning som riskerar att leda till något väldigt farligt. Eftersom vi nu kan förutsäga hur mycket föraren kommer vrida på ratten kan bilens stödsystem identifiera den här felbedömningen och lägga på ett motriktat moment på ratten, som resulterar i att vi kan undvika en svår olycka där bilen annars kanske hade åkt över i filen för mötande trafik, säger Ola Benderius.
Diskutera: Vad tycker du upptäckten borde användas till?
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Rycker i ratten? nä det har jag inget minne av.
De som kör mycket och blir trötta kan ju ha nytta av detta.
Då måste jag vara en evolutionär avart... ty jag kan ratta utan ryckningar.
Att ta i för mycket efter att man just vaknat när man kör har inte med ämnet att göra. Problemet då är att bilen har redan en sådan vinkel mot diket som inte går att hämta hem alls (i den aktuella farten)... men föraren försöker ändå sikta tillbaks på vägen. I en sådan situation hjälper inga datorer. Bara lite sömn innan körningen.
De flesta bilar har en "icke-perfekt" styrprecision och ett chassi som heller inte är perfekt. Det innebär att föraren tvingas "saxa" genom kurvor - mer eller mindre tydligt. En ovan förare har dessutom sin överlagrade oskicklighet.
Jag tror att forskarna har misstolkat rattrörelserna. En matematisk modell av föraren tar inte hänsyn till bilens egenskaper.
Eftersom dom verkar inom Tillämpad Mekanik, tycker jag att dom skall börja med bilen.
Skit bakom ratten. om vi inte snackar jänkare för50 år sedan.
Flera bilars trötthetsvarninhssystem fungerar genom att bilen spelar in hur man rör ratten i början på bilfärden för att senare jämföra rattrörelser efter att man kört en stund, stämmer sedan inte rörelsemönstret det tidigare inspelade rörelsemönstret så varnar bilen föraren om att man behöver en paus då man är för trött för att framföra bilen säkert.
Jag har råkat ut för en "oväntad trötthet" och vaknade till i samband med ett ryck i ratten. Det var så skrämmande att jag lärde mig att aldrig mera ens hamna nära gränsen för sömn. Det gick bra för mig den gången men för många så slutar det med att aldrig mera vakna.
Säkert en toppen idé...
Men jag tror likt en sur gubbe att nästan alla olyckor kan utbildas bort. Ärligt talat, hur många kan köra bil egentligen? De som skryter mest brukar vara kvinnor och gubbkepsar och det är just de som hamnar i diket när bilen börjar styras av makterna. Nu på vintern skulle man locka ut folk på isarna och lära dem häva lite sladdar, använda handbromsen när det börjar överstyra, motorbromsa igenom tajta hala kurvor, inte släppa gasen när rumpan vill köra om osv. Lite isracing tror jag kan vara modellen för en smartare traffikant. Dessutom kanske några inser att halt väglag och dåliga däck är det bästa som finns...
Vad de först av allt skulle behöva lära sig är att använda blinkers och att inte ligga för nära bilar. Inte konstigt att det blir masskrockar på vintern när bilister inte håller rätt avstånd.
Öh, Ople! Använda handbromsen när det börjar överstyra? Jag hopas du menade understyra! I övrigt håller jag med dig att övning ger färdighet. Sedan är det som Hackenbush skriver, att det finns mycket annat som skulle behöva förbättras. Bilarna är nog det minsta problemet.
Har åkt med någon som velat korrigera dragningarna i ratten med lite för stor korrigering åt motsatt håll, men är man mjuk i händerna och inte motverkar dragningen med för mycket åt andra hållet, så märks inget knyck o ryck i bilen vilket jag brukar påpeka för föraren.
Har själv aldrig varit en sådan förare, och när jag har varit övningslärare har jag fått adepterna att anamma mjuka rattrörelser.
Men har kört nya bilar och har även en ny själv med elservo, dom är mycket känsligare än de gamla systemen vilket kanske är en anledning till de knyckigare körningarna, vissa är nästan obehagliga att köra när det är besvärligt före. Läste om Mondeon och den nya Passaten som verkade ha samma problem, lika är Syrrans Nissan Qasquai som man får anpassa hastigheten efter underlaget för att ha full kontroll.
Det är kanske flera som lagt märke till problemen, det drar väl mindre bränsle med nya systemet förmodligen, kanske en understyrning i systemet skulle motverka oroligheten ?
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.