Bilköp näst största lyckan

Jag blir gladast när jag gjort ett bra begagnatklipp. Det brukar vara det bästa sättet att köpa prylar på. Billigare och enligt min erfarenhet bättre hållbarhet. Många nya produkter levereras med fel och det blir en massa strul med garantiärenden etc.

Känns som att du har väldigt begränsad eller kanske ingen alls erfarenhet av att köpa nya bilar, Saabium. Har haft ytterst få fel på mina nyköpta bilar de senaste typ 20 åren och OM det varit nåt enstaka fel så har de åtgärdats omgående - utan strul. Så dina argument att inte köpa nytt är nog rätt tunna som jag ser det. Sen är det ett dyrt "nöje" men det är en annan sak.

Har snart kört 6000 mil med min nya bil och inte ett enda fel ingen återkallning eller några garantiärenden. Skönt att bara tuta och köra och följa serviceschemat.

Annars har jag nog aldrig varit så glad eller upprymd som när vår första son föddes, den känslan kan inga bilar eller hus slå.

Håller med dig helt Hacken!

Att köpa bil är betydligt mer en kick. Förspelet då man söker bil det är förbannat kul och jag lägger stor tid på förarbetet med målet att hålla mig inom givna ramar vilket brukar sluta med att jag har hela Sveriges bilutbud i luften typ som när man räknar får.
Vid randen till psykbryt så brukar ljuset infinna sig där jag ser allt klart o tydligt framför mig och undrar vad fan vad trams som jag sysslat med för jag skulle ju inte bära iväg!

Att köpa bostad är betydlig mer invecklat och brett, man kan gärna ha missat något för att så var det hela uttänkt och att det är mycket med en bostad och att du lever i den och om då allt är ok så vet man aldrig sedan med grannarna. Nej att köpa bostad är ingen hit för min del, det är så stora pengar och åtaganden med en bostad att man kan hålla sig för skratt faktiskt och jag äger ett hus så jag vet, fy fan äger man inte en stor säck med pengar så måste man kunna fixa själv.

Bilköp det är inte värre än att det går att skratta åt i efterhand och jag har gjort ett riktigt dåligt köp en gång där i princip hela bilen föll i bitar framför ögonen.

Visst var jag upprymd när jag hämtade ut min nya bil, men det avtog i takt med värdeminskningen. Jag säger som Saabium: bra begagnat är trevligt. Barn brukar jag inte köpa och sälja... ;-)

Älskar Tvärnits beskrivning av bilköpet! :-D Förmodligen för att det stämmer bra på mina egna bilköp. Stundtals känns det som att INGEN bil matchar ens kravspec, men när beslutsångesten är som svårast brukar man som sagt se ljuset och sorterar fram en vinnare. När bilen väl är beställd så infinner sig istället en otålighet att få den så snart som möjligt. Därför är det nog, som någon skrivit på annat ställe, bäst att köpa en bil som redan står i hallen, för snabb leverans. DÅ börjar det riktigt roliga, när man får åka och hämta den!

Sen är ju frågan vad som är roligast - köpa ny bil, eller sälja/byta bort en krånglande... ;-)

Jag har samma erfarenhet som Saabium när det gäller två nya bilar av samma onämnbara märke. Då är det inte särskilt kul. Men om allt fungerar så är man glad en ganska kort tid tills man vant sig. Håller helt med Tvärnit om "förspelet". Det ska man dra ut på länge och det är jag expert på. Kan spana in en typ av objekt och sedan vara spekulant i säkert 10, om inte 20 år. Jag är helt värdelös ur en säljares perspektiv: "Bara kikar lite." "Måste fundera på saken". "Återkommer".

Helt sjukt. Konsumera mera och bli lycklig...

Ja nog blir man lite hög på bilköp. Desto värre vad det lidet när bilens brister avslöjas bit för bit ju mer familjär man blir med den. Ungefär som ett förhållande med dess olika faser. Förhoppningsvis kan man leva med bristerna eller så blir de outhärdliga.