Många vill gärna ha en tidig Cooper/Cooper S, inte minst för att de är så värdefulla, och det är en enkel match att med hjälp av en vanlig Mini, några emblem, fälgar och lite annat skapa en replika på den tuffa sportversionen. Cooper debuterade redan 1961, två år efter Minis premiär. Namnet kom av racerföraren John Cooper som på egen hand trimmat en Mini till sensationell fart och väghållning.
Han visade sin bil för BMC som byggde Mini och man kom överens om att bygga 1 000 bilar efter Coopers recept. De fick motorn förstorad från 848 kubik till 997 och effekten angavs till 55 hk. Strax startade ett segertåg världen inte skådat tidigare. Mini Cooper segrade på bana och till skogs, tillverkningen sköt i höjden.
Med åren trimmades motorn ytterligare, detaljer på karossen och inne i bilen ändrades men grundformen var förstås den samma. 1971 ledsnade British Leyland på att betala royalty till John Cooper –måttliga två pund per bil – och efter drygt 100 000 byggda exemplar försvann Coopernamnet.
Att hitta en oförstörd bil är närmast omöjligt. Många slets ut i tävlingssammanhang men också i vanlig trafik, i händerna på entusiastiska förare. Maken till rolig bil att köra är svår att tänka sig. Spekulanten får bestämma sig för vilken nivå av originalskick som ska gälla, samt, givetvis, vara noggrann med rostkollen på, under och innanför karos-sen. Lyckligtvis finns det mesta att köpa, nytillverkat. Tilläggas bör väl att någon Cooper SS aldrig har byggts, en mycket vanlig missuppfattning.
Diskutera: Vad tycker du om Austin Cooper?
Nypris: 12 350 kr.
VÄRDE I DAG: 70 000–90 000 kr.
Motor: Tvärställd rak, vattenkyld fyra, stötstänger. 998 cm3/55 hk.
KRAFTÖVERFÖRING: Framhjulsdrift. Fyrväxlad låda, golvspak.
Fjädring/Hjulställ: Vätskefjädring. Fram hjälpram och tvärlänkar, bak hjälpram och längslänkar.
Mått: Axelavstånd 203 cm. Längd/bredd/höjd: 305/141/135 cm. Tjänstevikt 730 kg. Tank 25 l.
STYRNING: Kuggstångsstyrning.
HJUL: Fälg 3,58-10 Däck 145 R10.
BROMSAR: Skivor fram, trummor bak.
Fartresurser: Toppfart 140 km/tim. Acceleration 0–100 km/tim 15 s.
Förbrukning: 0,77 l/mil.
1959 Austin Seven och Morris Mini Minor presenteras och med dem sätts en helt ny definition på småbil: framhjulsdrift, tvärställd motor och hjulen i hörnen. Motorerna är på 850 kubik och 34 hk.
1961 Mini Cooper introduceras, från början tänkt som en begränsad serie om 1 000 bilar. Den första Coopermodellen har en 997 kubik stor motor på 55 hk och skivbromsar fram.
1967 Nu kommer den första ansiktslyftningen, Mark II introduceras som 1968 års modell. Större baklysen och kantigare grill är två av förändringarna.
1969 På hösten introduceras Mark III. Kioskluckerutorna i dörrarna ersätts av rutor som går att veva upp och ner och de utanpåliggande dörrgångjärnen ersätts av dolda. Cooper försvinner och ersätts av 1275 GT.
1971 Cooper S läggs ned när British Leyland inte längre vill betala royalty till John Cooper för namnet.
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.
Kommentarer
Av alla bilar jag kört är det tre, fyra som utmärkt sig av att verka ha motorn direkt skruvad till chassiet utan någon form av vibrationsdämpning, den första var Jowett 1928, den andra Mini 1960 (?), Morris 1100 1964 och Lada Samara 1987 (Nästan 60 år efter Jowetten!).
Av dessa var det bara i Mini som det kunde accepteras, men det berodde på att det var så kul att köra den så att vibbarna blev en del av körupplevelsen.
Men jag minns att vi tyckte den såg lite löjlig ut med barnvagnhjulen och vi trodde att den knappast skulle klara sig på skogsbanorna, vilket visade sig vara fel.
Jag beundrade Issigonis för att han kunde få så mycket utrymme i en liten bil, men bekväm var den inte, t.o.m. VW typ 1 var mer komfortabel, åtminstone höst och vår!
Ojoj - salig i åminnelse. Hade en blå Mk2 -68 som fick vara med om en hel del - även skogsåka och isbana. Många oförglömliga minnen förknippade med den bilen. Kanske inte den allra bästa tillverkningskvaliteten men köregenskaperna var desto roligare - och det övervägde ju på din tiden man var ung och entusiastisk...:)
Ska man vara riktigt petnoga, så har det faktiskt byggts Cooper SS i Australien, men då med den längre Clubman-nosen.
Men, det har aldrig byggts såna från fabrik i andra länder.
"Råkar" man ha ett par Cooper S 970 eller 1071 cc stående, så sitter man på en rejäl skatt. De är dyra!!
Mini var på många sätt modern, t.ex. har den från början 1959 och till den lades ner 2000, gummiupphängd bakvagn. Från 1977 även gummiupphängd framvagn.
Cooper återupplivades i slutet av 80-talet, men då var den inte lika busig som 60-talsmodellen.
Och till skillnad mot många nyare (och betydligt större...) bilar så kan jag sitta upprätt utan att ha huvudet i taket även bak!
Jag har haft 4 Kojor - under skilda tidsperioder: Cooper -66, Cooper S 1071-64, Cooper S 1275 -65 Gr.II, Cooper S 1275 -65, 100bhp.
1275:orna var, mer eller mindre, ombyggda till banbilar.
Orsaken är, självklart, att dom är fruktansvärt roliga att köra.
När jag - så småningom- tröttnat på den sista, köpte jag en Jensen Interceptor SP -72 :o)
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.