Först måste jag bara säg att jag tycker detta är väldigt överdrivet, och jag vet att detta inte tjänar något till, det lär inte ändra någonting.
Vad som skulle krävas är en avhandling på 600 A4 med 200 matematiska tabeller, det är naturligtvis uteslutet.
Att de som inte håller med eller tycker om vad fakta säger inte accepterar fakta är ju knappast en nyhet.
Det är väl det de flesta och största av de häftigaste debatterna i samhället grundar sig på.
Fakta är det som inte är exklusivt kopplat till en eller flera enskilda personers personliga åsikt och upplevelse eller berättelse som specifikt dessa personer driver fram, utan är kunskaper, siffror, uppgifter som är tillgängliga för alla över hela världen att ta del av och alla över hela världen kommer att se identiskt samma uppgifter när de söker efter informationen - det är fakta.
Sedan om alla fakta som presenteras alltid är helt sanna och korrekta, det är en annan fråga, som man egentligen inte kan gå in på eftersom det blir astronomiskt stort ämne att ta upp.
Missvisande fakta kan exempelvis drivas av stater, företagsbranscher och ekonomiska intressenter i vars samlade intresse det ligger att den verkliga sanningen och de verkliga fakta inte ska bli allmänt kända eftersom det skulle ställa till stora problem för samhället, eller snarare för DEM, om så blev fallet.
Vad som någon vanligtvis UPPLEVER som enkelt vid första påseende är en psykologiskt upplevelse.
Psykologisk upplevelse och matematiska fakta är två skilda saker, det ena är subjektiv upplevelse som kommer sig av div. slumpartade tidigare förvärvade och upplevda erfarenheter, att gå från något man redan känner till, till något som ser nästan identiskt likadant ut och fungera nästan identiskt på samma sätt upplevs som enkelt.
Om man ställs inför något nytt och annorlunda och man har vissa personliga begränsningar för att kunna ta in nya intryck och processa ny information, så upplever man det nya som obegripligt och krångligt.
Men bara för att man pga. sin tidigare bakgrund och sin egna tillkortakommanden upplever något som krångligt innebär inte det att det också måste vara krångligt rent matematiskt – det vill säga ”väga, mäta, räkna”.
Det handlar åter om skillnaden mellan en individs personliga åsikt och upplevelse och vilka uppgifter och siffror och information som är tillgängliga för alla över hela världen att ta del av och där uppgifterna man tar del av är identiska överallt och hela tiden.
Det må var att man behöver utbildning i ett stridsflygplan men när man väl vet hut det fungerar ska det gå intuitivt, man ska kunna göra allt utan att behöva tänka och det ska gå blixtsnabbt – det var och är vad som avsågs och det är också en helt korrekt återgivning av hur verkligheten ser ut.
Detta säger nu ingenting eftersom den som är van vid det krångliga vanligtvis kan göra det som behövs relativt snabbt, (den omtalade franska farthållaren som sitter dold och osynlig bakom ratten exempelvis) istället får man gå in på detaljnivå och faktiskt se efter hur det är uppbyggt och hur det fungerar och hur det ser ut för att testa om det är enkelt eller krångligt och rörigt.
Det finns ju vissa allmänt accepterade grunder att hålla sig till i en sådan bedömning, exempelvis brukar man anse att det är enklare och tydligare att kunna se det föremål man ska göra något med än att inte kunna se det, att det man ska göra något med sitter så nära och lättillgängligt som möjligt är också en etablerad uppfattning att det är positivt liksom att storleken på föremålet också underlättar, en stor grej att greppa och manövrera med brukar anses som enklare än en liten pluttig pryl.
Att de saker man ofta använder ska stå framme och vara nära till hands medan de saker man sällan använder ska stå längre bort är också en allmänt etablerad och accepterad uppfattning om vad som är bra och praktiskt.
Då kan man sammanfatta de etablerade uppfattningar som finns med att det är bra om något är väl synligt, att det befinner sig på ett kort avstånd, att det har en storlek och volym som underlättar det handgrepp man ska utföra och att det är placerat i prioritetsordning med det man oftast använder närmast till hands.
Sedan kan man gå ännu längre genom att direkt mäta upp alla dessa saker, föremål och placeringar i direkta mått, vinklar och siffror.
Det finns ett vetenskapligt område som kallas ”ergonomi” som behandlar dessa frågor där skriver man bland annat ”Det var på 1960-talet som man insåg att utformning av verktyg och liknande inte alltid var mest ändamålsenligt utformade endast därför att de såg ut "som de gjort sedan urminnes tider".
Mätning av Ergonomi
Ett perfekt exempel på vad det handlar om, de som använt dessa verktyg sedan ”urminnes tider” ansåg säkert att de var väldigt enkla och tydliga att använda och när de i stället fick de nya verktygen utformade enligt ergonomisk design tyckte de säkert att de var konstiga och fjantiga och inte alls enkla att använda utan vidare eftersom de var ”annorlunda”...
Om man nu bortser från vad någon individ upplever till följd av slumpartade tidigare förvärvade erfarenheter som kan ta sig vilket uttryck som helst, och istället väger, mäter och räknar och baserar bedömningen på väl etablerade och allmänt accepterade grunder och uppfattningar, så visar det sig att Insignias panel som vissa anser så ofattbart rörig och krånglig, inte alls är det, och då blir det tydligt att denna åsikt inte baseras på ett matematiskt faktum utan är en effekt av slumpartade, individuella, tidigare förvärvade erfarenheter, där det invanda alltid upplevs som enkelt även när det bevisligen enligt metoden ”väga, mäta, räkna” inte alls är enkelt, som en osynlig farthållare exempelvis, men som experten på just den upplever som ofattbart enkel.
Relativt ren kaross är en helt korrekt beskrivning som de flesta förstår, inte ren, inte smutsig, utan lite smutsig men inte i en sådan omfattning att det blir ett problem med att man inte kan komma i närheten utan att få smutts på fingrarna när man öppnar dörren eller smutts på kläderna om man inte är väldigt uppmärksam när man ska i och ur, många bilar blir så smutsiga i smutsigt väglag på vintern och det är inte trevligt.
MEN det är naturligtvis varierat eftersom det endast gäller i högre hastigheter, kör man en hel dag långsamt i en smutsig stad spelar det ingen roll vilken bil man har, alla blir lika smutsiga, det är självklart att det endast fungerar i högre hastigheter där luftströmmarna kring bilen har någon möjlighet att påverka.
Ergonomi är vetenskap medan upplevelse är en subjektiv, just upplevelse.
Och ju kortare tid man är i kontakt med det man ”upplever” och ju mindre intresserad man är av objektet och ju färre kunskaper om det man har, desto mer ytligt subjektiv och känslobaserad blir den upplevelse man har och får, vilket ännu mer ökar sannolikheten för att den upplevelse man upplever riskerar att var allt för snabbt påkommen och förhastad.
För att nu ta praktiska exempel (som kräver mycket utrymme för att säga det som är tydligt och uppenbart redan från början och egentligen inte skulle behöva beröras överhuvudtaget...)
Insignias knappar är placerade högt upp i en lutande panel vilket gör att man ser knapparna och symbolerna bättre än i en vertikal panel, det är också bekvämare och enklare att trycka på en yta som inte är vertikal utan lutar.
Tror man nu inte på att det är så, så kan en hänvisning till NASA göras som kommit fram till att detta är den effektivaste formen vid utformning av manöverpanel-skärm.
Knapparna och panelen är mycket stor, större än på de flesta andra bilar.
De sitter uppdelade i 4 olika grupper.
En som sköter funktioner för bilen och de övriga tre är faktiskt radio, CD och navigation, har inget med bilen att göra.
Storlek, placering från vänster till höger, respektive högt-lågt baseras på hur viktig den bedöms vara och på hur ofta man bedöms använda den.
Ju högre upp och ju närmare förarens hand desto viktigare funktion eller beräknas knappen bli använd, de som antas bli använda oftast är större i storlek.
Knapparnas utformning baseras på funktion.
Klimatknapparna är utformade på samma sätt består av knappar med 5 olika former, storlekar färger och är placerade i prioriteringsordning.
Eftersom det på vintern kan vara så att de två funktioner elbakruta och defroster, som sällan används på sommaren annat än vid väldigt blöt väderlek, ändå använda flitigt, kompenseras att de sitter längst bort, med att de i gengäld sitter i de två största knapparna och därmed av den orsaken är lättare att trycka på.
En jämförelse med BMW 7-serie, Audi A6, Mercedes C-klass och Volvo V70 av motsvarande årsmodell.
BMW har knappar utspridda på flera olika ställen.
Knapparna är små, inställningen av luftfördelningen i tre lägen sker med en enda liten knapp, man måste trycka upprepade gånger på samma lilla knapp för inställning.
Alla knappar är likadana i storlek och form och dåligt åtskilda och väldigt små.
Audi har all kontroller placerade avigt bakom växelspaken, inte lätta att använda, värst är radioknappen som man ofta använder sitter nästan på sämsta tänkbara plats.
Mercedes är bättre utformat, inget stort fel men har ändå på flera ställen små likadana knappar det är sämre, kräver uppmärksamhet och panelen är inte lika lättöverskådlig.
Volvo V70
Blandat intryck, vridknappar tydliga, den konstiga luftfördelningen är tydlig när man väl kommit på vad det är för något, högt placerat i lutande panel, bra så långt, men sedan är knapparna väldigt ihopklämda på liten yta, knapparna som styr bilens funktioner är inte tydligt åtskilda från klimatknapparna och förarstolens värmeknapp sitter konstigt placerad.
Funktionen är hygglig, men knapparna är mycket mer svåranvända och kräver mer uppmärksamhet än Insignia.
Kommentarer
I vanliga fall skulle jag inte ha skrivit detta eftersom det vanligtvis är utanför ämnet, onödigt, oviktigt eller bryter av vad någon annan håller på med, men denna gången är det inte så, därför kan jag ta mig friheten att skriva i princip vad som helst utan att det lägger krokben för någon annan.
"Vad är det du är... ute efter N-iklas?"
Som jag sagt, så där 14 gånger, sanning och rättvisa, inget annat.
Anledningen är att jag studerat historien sedan 30 000 år och världen och vad som är möjligt att studera av universum och det har visat att brist på sanning, riktighet, korrekthet, respektive rättvisa, rättfärdighet, har haft och har oerhört destruktiva följder, det har förstört världen och lett till 3000 år av lidande.
Av många orsaker, som det säkert är lika bra att inte gå in på, accepterar jag inte detta, en anledning är förresten att jag inte accepterar det, just precis därför att de flesta andra i världen, på olika sätt, accepterar det, det är nödvändigt att någon gör vad andra inte gör för att världen ska ha en teoretiskt möjlighet att inte gå under.
Att förklara vad det där bygger på och innebär, kräver 36 sidor text så det tänker jag inte gå in på.
Dessa frågor och ämnen är för mig mer engagerande och intressantare än bilar, numera, det är mesta av gammal vana och tradition, jag alls intresserar mig för bilar längre.
Jag försökte förhindra den väg utvecklingen av bilar i allmänhet, (och förstås Opel) tagit, (datorer, sårbara elsystem, skärmar, opraktiska lösningar, SUV, fixeringen vid mjukvara istället för hårdvara, självkörande bilar, negativa trender inom säkerhet, onödigt lyxig utrustning på bekostnad av kvalitet och driftsäkerhet, osv osv...) när nu allt detta är ett faktum, är meningsfullheten och intresset för att engagera sig betydligt mindre.
Jag är mer upptagen med världen som helhet numera, och försöker hindra den negativa utvecklingen där, även om det ligger i framtiden, jag är inte klar med det arbete jag håller på med som skall åstadkomma det, och till dess, läger jag mig i diskussioner runt om i världen för att "så små frön" av avvikande ord, tankar och synsätt, som skall lägga snubbeltråd för vissa negativa åsikter och värderingar som framgångsrikt sprids och på så vis sakta ner den negativa utvecklingen för att vinna tid.
" Ah, med N-iklas resonemang så är han absolut i sin fulla rätt att uttala sig om Opel då han i det fallet är påläst som få."
"Men med samma resonemang kan han då inte alls uttala sig om andra märken då han inte på något vis är lika påläst i de fallen."
Ja det stämmer, men naturligtvis har jag en lösning på det, det är så att jag när jag var 14 började att studera och lära mig en speciell metod för problemlösning och skapande av kunskap, som börjar med det som kallas Heuristik och som jag sedan gått vidare med genom att utgå från arbeten utförda av matematiska genier, exempelvis George Polya vid Stanford (dog 1985) som jag beundrar oändligt mycket, och utifrån dem utarbeta egna metoder för att söka rätt på, utveckla och fastställa klara och tydliga fakta som ligger till grund för en kunskap i frågan och som kan användas till vad man än har behov av.
Genom att lyfta ut och isolera enskilda, detaljer, frågor, komponenter, vinklar och egenskaper och koncentrerat studera specifikt dessa, utifrån en tidigare ställd fråga som skall besvaras, är det möjligt att skaffa sig mycket detaljerad och ingående kunskap om en hel del, dock inte allt eftersom det ofta när man gräver efter detaljinformation visar sig att tillräcklig sådan information helt enkelt inte finns och då uppstår svårigheter som gör att man antingen får begränsa sig till den specifika del av frågan som det finns information om, eller helt enkelt lägga hela saken på is i väntan på att mer information ska bli tillgänglig i framtiden.
Det är alltså möjligt att med dessa metoder ta sig ann vilket ämne, område och fråga som helst och helt enkelt skapa den kunskap som efterfrågas för en viss situation eller uppgift.
Det möter därför endast begränsade svårigheter i vissa begränsade fall att förfoga över ingående och pålästa kunskaper om vilken bil som helst, så länge det handlar om specificerade, enskilda detaljer och frågor.
"Det tråkiga med att resonera med en så pass snedvriden, påläst, person är att denne inte är mottaglig för andras åsikter om de då inte är underbyggda av just åratal av ingående studier av bilmodellen per se."
Nej just så ligger det till, så fort någon säger något, så granskas det uttalandet utifrån det facit med rätta svar man sitter med, och svarar någon fel, så, finns det naturligtvis inget intresse för att stödja och sprida detta felaktiga svar, eftersom det kan få tråkiga konsekvenser om sådant sprids så som varande ett rätt och riktigt svar.
Men för den som inte fått sina kalkyler riktigt rätt är det ju en ganska nedslående upplevelse.
Förhoppningen är ju att man då ska inse sitt misstag och nyansera sina slutsatser till att bli mer i linje med vad som är rätt, istället för att hävda att man har rätt och inte gjort minsta misstag, men så fungerar det ju sällan i den praktiska verkligheten.
"Och även om så vore fallet så kommer man alltid till korta då denne redan bestämt sig för att "sitt" märke ändå är bäst oavsett vad andra påstår."
Det skulle man ju lätt kunna tro, men om man aldrig försökt, kan det ju hända att det är en något överdrivet negativ gissning om ett tänkbart utfall.
Det är nämligen så att fakta och verklighet inte kan styras eller påverkas av någon, det är ett faktum som är osårbart och omöjligt att förändra, därför är det betydelselöst vem som presenterar det och vem som tar emot det, alla måste underkasta sig verkligheten, vare sig de vill eller ej.
Men att ha som målsättning att döma ut ett helt bilmärke, det är att ha väldigt höga ambitioner och lasta på sig en svår uppgift att lyckas med, risken att misslyckas är stor.
Om... man inte har ett oerhört omfattande material bakom ryggen, och det var väl det som var olägenheten att man vanligtvis inte har, utan endast ”åsikter".
Att man sedan generellt vanligtvis lyckas få medhåll för sin åsikt och därmed lyckas döma ut ett bilmärke med hjälp av endast åsikter utan djupare grund att basera utdömandet på, är endast ett resultat av ”lika barn leka bäst” - ”om du tycker och tänker som jag, då röstar jag på dig”.
"Aha, N-iklas tjat om Opel är bara påhitt. Tänk jag trodde att det var allvar bakom hans ord.
Då känner jag mig lugnare.
Riktigt roande egentligen.
"Verkliga kampen"
Kul , hihi."
Det är ju positivt om någon väljer att tolka något som ett skämt, när alternativet ofta är betydligt mindre lustigt.
Annars var väl egentligen budskapet att uttalandet om bilarna för visso var riktigt, (dock kanske några kompletterande ord om den saken kunde vara lämpliga) men att det inte är för eller emot en viss bil, som är orsaken till de utdragna och återkommande diskussionerna – UTAN att det istället handlar om debatten om huruvida åsikten, har eller inte har, något värde som den grund varpå samhället, livet och världen skall byggas, eller om det är mer hälsosamt för världen, om dess existens baseras på en något mer genomarbetad grund.
Svaret på denna fråga, kräver att man genomför ett väldigt grundligt arbete, vilket får konsekvensen att alla som använder sig av åsikter som ledstjärna genom livet, helt enkelt utestängs från att kunna finna svaret på frågan, annat än med fler åsikter, vilket skapar en otillfredsställt oangenäm känsla av att den egna åsikten inte värderas så högt som man själv anser att den bör.
Och när många känner sig oangenäma tenderar det att bli dessa mångas åsikt i frågan som fastställs som varande den korrekta ståndpunkten att inneha.
Det är alltså makten som avgör och beslutar vad som är rätt och fel, som det alltid varit, inte om något är rätt eller fel i sig självt.
Vilket om man studerar historien och nutiden visar sig resultera i obegränsade mängder negativa utfall, händelser och effekter, därför att verklighetens sätt att vara och fungera inte bryr sig det ringaste om vilka åsikter människor kan tänkas hysa, den fungerar som den gör oavsett.
Vilket gör att det uppstår en konflikt mellan hur människor vill att världen ska se ut och fungera och hur den faktiskt ser ut och fungerar, vilket innebär att om man inte inser problematiken i detta, utan benhårt fortsätter att hävda sin åsikt som det enda man ämnar lägga någon vikt och betydelse i, så skapar människorna en parallell, artificiell verklighet som de väljer att leva i, medan den verkliga världen svänger av i en helt annan riktning och lämnar människorna åt sitt öde.
Konsekvenserna för människorna blir mycket olyckliga, men när olyckorna slår till, drar man inga slutsatser av det, utan tolkar dem som oundvikliga effekter av livet som man ska lära sig att acceptera och leva med och därefter glömma bort och låtsas som om de inte existerade så att man kan fortsätta ha kul precis som man hade innan olyckorna slog till.
Man bor i Pompeji, och har kul på amfiteatern, jordbävningar slår till, hus rasar, väggar och vattenledningar spricker, marken skälver men man vill inte låta detta påverka de dagliga nöjena och de politiska spelen, utan reparerar skadorna och låtsas som om inget har hänt - verkligheten däremot har helt andra planer för framtiden och sopade helt enkelt bort människorna som damm för vinden.
Känns som om(min åsikt) det verkar vara ett jobbigt liv att leva om man ständigt anser att allt(?) som sker är fel.
Prova och kör en VW så ska du se att tillvaron ljusnar :-)
Ok. Så Niklas har lästa ett par akademiska böcker(?) och är nu upplyst såtillvida att han förstår sig på verkligheten och sanningarna. Ett problem med denna självgoda inställning är att Niklas själv uppfattar sina åsikter som sanningar.
Måste ändå säga att N-iklas går all in i detta med att förstå hur verkligheten fungerar, och bör fungera.
Beundransvärt på ett sätt.
Å andra sidan finns det ju som bekant inga absoluta sanningar, utan den information och den fakta som en person samlat på sig genom åren och vill nå ut med, är inget annat än en ideologi i mängden.
För ju mer man läser och studerar desto mer speglas ens egen personlighet i detta och individen formas sakta men säkert i den riktningen studierna tar en.
Hur gärna man än vill framstå som unik i alla avseenden så är man inte det, man är en i mängden av alla dessa som trott sig förstå tillvaron och hur allt hänger ihop, och det viktigaste, hur det egentligen borde fungera.
Och det är den springande punkten, när man börjar försöka omvända folk till sin egen tro och synsätt, då är man egentligen inte bättre än alla förståsigpåare och allvetare genom tiderna.
Därför är de självutnämnt unika allt annat än just det.
Vad nu detta har med Insignias instrumentering att göra ..
+100
Man tar sig..... för pannan. Om någon som N-iklas är representativ för en typisk Opel-ägare, så är det väl - möjligen - svaret på varför märket gick i graven, om nu graven är att bli en del av PSA. Nåväl, om det så är fallet, så får man nog skylla sig själv. Får man skriva "Gode Gud" utan att bli bannad?
Jag skriver "Herregud!" Här finns material för en psykolog.
Jag har sagt det förr.
Så länge jag enkelt kan höja värmen och farthållaren är på vänster sida och gärna med spak är jag nöjd.
Telefonen snackar man ju med och säger vem man skall ringa upp sedan sista fem åren.
Mina krav är lite annorlunda och åt det mer praktiska hållet och mer åt att det skall finnas minst två vettiga utfällbara krokar för påsar som man inte vill ska tippa och det är än i dag ovanligt, och helst fyra stycken :)
Och även flera last öglor som sitter i karossen och inte i masonitgolvet som på vissa bilar och även ett uppdragbart lastförskjutnings skydd.
Ett höjdjusterbart armstöd för högerarmen är ett krav för avslappnad långkörning.
Tyvärr inte många bilar som kan erbjuda detta 2021
Man skall inte skälla på folk som försöker, även om det som i det här fallet sker i övertoner och med grandiosa inslag.
Nåväl. Först och främst; trådens inledning innehåller några felaktigheter. .
Ergonomi är inte matematik. Delar av Ergonomisk teoribildning bygger dock på att man använder matematiska verktyg för att samla in, analysera data och formulera slutsatser. De modeller som åberopas är dessutom inte helt representativa och definitivt inte bevisade. Det är tvärtom ett ganska välkänt faktum att ergonomi inte kan behandlas och analyseras på ett sätt. Ämnet är tvärtemot vad som påstås multidisciplinärt. Ergonomisk utformning passar dessutom inte alla. I en Opel exempelvis adresserar man bara den del av populationen som skall köpa bilen. Definitionen av ergonomiska rörelsemönster och mänsklig biomekanik anges med 95% dubbelsidiga intervall. Så fungerar nämligen medicin. Normalitet är definierat via datainsamling. Det är exempelvis också därför som elöverkänslighet inte är någon medicinskt klassad diagnos, utan ett uttryck för något annat (betingade autonoma reflexer - ungefär motsvarande förklaring till att märkesfanatiker inte kan hålla huvudet kallt när de pratar om knapparnas placering i en viss bil från ett specifikt bilmärke).
Vad det sedan gäller allehanda kvasivetenskapliga påståenden (som just är rent normativa till sin karaktär och natur) som sedan kommit till uttryck - också där i grandiosa ordalag och med psykologiska faktorer som ligger bakom både krig, trafikolyckor som dåliga investeringar - speglar bara den subjektivitet hos den som återger dem.
Alltså inget att ta på allvar det heller.
Ja Opel var det också... man sitter säkert bra i dem. Inget fel på det. Knapparna är säkert jättefina och bra placerade. Och det blir lite extra fina i takt med att någon klistrar ditt ett varunamn vid namn Opel. Märkesfanatism och objektivitet är varandras motpoler.
MVH AL
Detta skrivs INTE för att uppskattas av den som läser det... misstänker starkt... att det knappast blir en succé...
Det är inte avsikten, det är mer något som ska göras för att kunna bockas av på en lista som något som gjorts.
Men det är detta eller inget.
”come what may” som man säger på engelska.
Efter år av diskussioner, kändes det som om situationen öppnade upp för möjligheten att skriva något annat än enbart inlärda kunskaper och fakta.
Det visade sig bli svårare än väntat, jag fick gå längre och längre tillbaka för att hitta berättelser från tidpunkter med mindre och mindre inlärd kunskapa från direkta studier, men eftersom jag när jag blev intresserad av bilar kastade mig över ämnet och läste och studerade 10 timmar om dygnet i 14 år (det fanns frågor jag absolut ville ha svar på).
Till slut återstod endast att berätta hur det började, de första tre åren, endast där dominerar intryck, känslor och upplevelser och obefintlig kunskap.
Om en upplevelse är tillräckligt stark kan den stanna för resten av livet, så är det i detta fall.
Allt börjar sommaren 1983, jag är, i stort sett, totalt ointresserad av bilar, visst har jag omedvetet noterat saker och ting under åren före, det var så att min pappa var ganska berömd inom vissa kretsar och det gjorde att vi hade en strid ström av besökare, bekanta och gäster, inklusive från kungliga hovet (Vanden Plas Princess), och vanligen ingick då en biltur för att besöka vissa platser som man var intresserade av, jag brukade ibland följa med från 5 års ålder, ganska ofta åkte vi då i besökarens bil, eller i flera bilar, trots att jag inte var speciellt intresserad är det ju omöjligt att omedvetet lägga märket till mer framträdande saker, egenskaper och få ett helt omedvetet intryck och omedveten känsla som omedvetet läggs på minnet, det gjorde att när jag var 13 år hade jag viss omedveten erfarenhet av intryck och känsla från följande märken och modeller (i vissa fall flera olika av samma modell)
SAAB 96
VW TYP 1
VW TRANSPORTER
SIMCA 1100
RENAILT 16
OPEL REKORD
KADETT
VANDEN PLAS PRINCESS
ROVER P6 3500
MORRIS 1800 70-TALSMODELL
FORD GARANDA 1980
VOLVO AMAZON
VOLVO 142
VOLVO 240
VOLVO 264
MERCEDES W 123 240-300 D
MERCEDES W111 220
FIAT 128
AUDI 100 5E 1979
PEUGEOT 504
BMW 520 1980
Mycket tid tillbringades i baksätet på en Renault 16, dyraste modellen och två Rover P6 3500, jag minns ännu läderklädseln, träpanelerna och vikingaskeppet i ratten som såg så spännande ut) till det kommer taxibilar till och från skolan, lägg på det att min pappa också utöver annat, ansvarade för service och skötsel av bilparken bestående av 80 bilar hos ett företag, inklusive speciella lyxigare modeller för direktörerna.
Från början under 1970-talet var företagets bilar Opel...
Inklusive Admiral 2.8E och Commodore, utöver Rekord och Kadett i mängd, men också några Fiat 128, den åkte vi en tur i en gång, intrycket var positivt.
In på 80-talet kom också Subaru, den var rolig att sladda runt med i snön, på vintern, jag åkte bara med naturligtvis, samtidigt kom VW Caddy baserad på Golf, några turer i den blev det, och VW Transporter med boxermotorn, den enda VW jag verkligen tycker om, fast framsätenas ryggstöd är obekvämt vertikala, många och långa turer i den, hade en som hyrbil i tre veckor en gång, men det var efter 1983.
(Jag råkade också ha en farbror som var ingenjör och uppfinnare och arbetat på Saab och Volvo, han avslöjade en del saker om vad som hände under tillverkningen och han vägrade att äga en Volvo baserat på hur den tillverkades.)
Så influenser från många olika håll fanns det.
Visst noterade jag saker i bilarna, roligt ja, men trots... det, medvetet och tydligt intresserad? nej det var jag inte...
BMW 520 glömmer jag inte för jag kunde inte hitta handtaget för att öppna dörren när jag skulle ut, det fanns ju inget... Panik... till slut hittad jag det på ett undangömt ställe i armstödet, billig skräpbil var intrycket.
Ingen bil hade fångat mina känslor eller bjudit på en så stor upplevelse att det ett sådant intresse blev resultatet.
Inte fören sommaren 83, ”Han kom som ett yrväder” som det heter i Hemsöborna eller snarare, bokstavligt talat en blixt från blå himmel, och sedan blev inget sig likt igen.
Och här är vi nu...
Så kort kunde det skrivas, men det lämnar väl en del frågor obesvarade.
Vi bodde på en herrgård och där fanns långa och många interna grusvägar mellan hus, alléer och byggnader, det hör till bilden.
Den här sommardagen satt jag ute i trädgården i en vilstol och läste, Biggles troligen, (har samtliga 80 böcker - innan bilarna var det flygplan som var intresset) på den här tiden var trafiken mycket lugnare än i dag, så det var helt tyst, ingen trafik på vägen som låg 150 meter bort, när jag la märket till ljudet från en bil långt borta som tycktes köra i hög hastighet, det var mycket ovanligt, den kom närmare, jag började så smått undra vad det var som kom, jag slutade läsa och vände mig lite åt höger mot vägen för att se vad det var, men till min förvåning körde den inte förbi, istället gjorde den en häftig inbromsning och med ett fräsande av sprutande grus svängde den in på grusvägen som jag inte kunde se där jag satt, och sedan gasade den på våldsamt igen med ett märkligt både ljust och dovt vinande motorljud jag aldrig hört förut och passerade i en blink sträckan fram till den vägkorsning och allé som ledde upp på den bergås där vårt hus låg, för några ögonblick blev allt tyst, sedan blixtrade något blänkande förbi bakom häcken några meter till vänster där vägen gick, 30 meter längre bort svängde därefter en bil in på gräsmattan och började ljudlöst rulla fram under träden mot mig, fyra stålkastare gnistrade skarpt (extraljus) i skuggorna, den stannade 2 meter från min stol.
Det var en syn som inte liknade något jag sett i mitt liv, det var en bil som lika gärna kunde ha varit ett UFO - i jämförelse med de bilar jag tidigare upplevt, en låg, spetsig, neddragen, mjuk rundad front, en stor helt plan motorhuv som en glasruta som passerade ner mellan strålkastarna mot en liten låg grå grill bestående av ett rutmönster med sneda kortsidor, spetsiga strålkastare, stötfångare, lister och galler i mörkgrå plast med en form och utseende som liknade inget jag sett förut, vid den djupt mörka vindrutan som gjorde att man inte kunde se in i bilen, glänste de största bredaste kromlister jag sett, kombinationen av detaljer och deras utseende var totalt annorlunda mot alla bilar jag sett dittills.
Strålkastarna slocknade med en långsam rörelse och dörren öppnades, jag la märket till att också backspeglarna i dörrarna, dörrhandtagen och skyddslisten liknade inget jag sett, rutan i dörren var djupt tonad i brunt.
Det var min pappa som kom hem för att göra en snabb påhälsning på vägen förbi till Opel verkstaden för första servicen av vice VD:s nya tjänstebil, en ny Rekord GLE automat grönmetallic med en del extrautrustning.
20 minuter senare åkte jag iväg i den bilen med en rivstart som efterlämnade 12 meter långa spår i grusvägen.
Och, resten är historia...
Insidan var lika totalt revolutionerande som utsidan
vart jag såg och vad jag rörde vid så var det bara förundran och häpenhet, aldrig sett något liknade, innertaket var i en beige-brun nyans, underbart vackert, tjockt stoppat och ljuvligt att smeka, takluckans förkromade vev, den belysta spegeln i solskyddet som omgavs av en hel ljuspanel istället för bara lampor som i dagens bilar, som både kunde sättas på med knapp eller automatiskt av-på när man fällde skyddet upp-ner, imponerade stort på mig, liksom de komplicerade figurformade högtalargallren i instrumentpanelen som var hög, stor, bred och till synes tätt fylld med knappar, spakar och ”saker” uppifrån och ner, längst ned 6 stycken vita knappar i två rader som såg väldigt spännande ut, och så den T formade växelspaken med en greppyta i mjuk gummiplast med små pyramidformade piggar, mycket skön att ta i, aldrig åkt i en automatväxlad bil tidigare, sättet att fungera, helt annorlunda och nytt.
Nackstöd i baksätet, Balupunkt London MR 21 radio, mjuka gummi-plastrattar, härlig känsla och ljud.
De vita knapparna avisade sig vara 6 infällda kassettfack, aldrig sett...
Några vanliga låsknappar man drar upp och ner i dörrarna fanns inte heller utan i stället en skjutknapp mitt på dörren, ingen nyhet det heller, men inte hade jag sett det i någon bil tidigare.
Finns det något jag sett tidigare i någon bil?
Det kromade handtaget för att öppna dörren inifrån påminde om Mercedes, (fast inte lika klumpiga) liksom nackstöden, det var det enda, annars var allt aldrig sett förut.
Under motorhuven är det bara sensationer, ser inte ut som en vanlig motor med dessa stora svarta ”alienliknade” slangar, stora silverfärgade... vad det nu är?... och svarta lådor och saker som jag inte alls vet vad det är, formpressad, ljuddämpande matta i motorhuven – aldrig sett det heller tidigare.
(Det ska kanske för begriplighetens skull än en gång understrykas att jag återger en korrekt beskrivning av mina reaktioner just då, just där.)
Och så fortsätter det, upplevelsen under bilturen är förstås storslagen, automatlådan fungerar aggressivt, ett kort ögonblicks väntan, en kraftig nedväxling och sedan full gas med ett dovt vinande ljud, inget motorljud jag hört förut, känslan av något från framtiden är total.
En kort kappkörning med en Ford Granada hinns med på motorvägen in i stan, han körde i 130 i vänsterfilen, glömmer aldrig hans min när en bil plötsligt körde upp jämsides, obetalbart komiskt.
Jaja, osv, osv, m.m. m.m...
Så vi hoppar framåt, tre dagar, denna gången hör jag något som låter som ett svagt motorljud utanför huset, jag tittar ut genom fönstret och till min förvåning är det en mörkblå Mercedes som står på samma ställe som Rekorden, och ännu mer förvånad när det igen är min pappa som kommer, jag fattar vad det är frågan om, nu ska vi till Mercedes för service, och så var det, 10 minuter senare, iväg igen.
Denna gången är det VD:s bil som ska iväg, och jag har till att börja med enorm respekt för denna bil, en mörkblå Mercedes, man har ju sett på TV, jag förväntar mig världens största underverk, den ena otroligheten efter den andra, det känns STORT att ta i handtaget och öppna dörren, jag var helt klart påverkad av den image och det ryckte som Mercedes hade, till och med jag som visste så lite och var så ointresserad hade tagit till mig detta.
Jag hade ju åkt Taxi förut men på något sätt förknippade jag aldrig Taxi med Mercedes, jag fattade tydligen inte att det var samma sak och hade väldigt överdrivna förväntningar.
Visst dörren är tung och... men redan första intryck innan jag satt mig i framstolen så börjar jag känna en osäker känsla, detta ser väl inte så imponerande ut... trots träpaneler som ju ser lite spännande ut, jag sätter mig och får en veritabel chock... när stolen kollapsar... och jag tror jag ska hamna på golvet... Vad i hel... är det här?
Det visar sig att stolen tydligen är byggd med en skiva masonit som placerats ovanpå en bunt gnekande fjädrar, ”gnissel” ”gnissel” låter det – ja det var så jag tolkad det och upplevde saken.
Skillnaden mot Rekordens fasta och samtidigt mjuka och stadiga stolar var så grotesk att jag började skratta, ni måste skämta... vem sjutton bygger en sådan här stol? Tokskallar...
(Långt senare insåg jag att Mercedesstolen är trafikfarlig, den har inbyggd ”ubåtseffekt” man dyker ner under säkerhetsbältet i en krock, och jag fick se att Rekordens stolar liksom Volvo 760 som också var ny då hade en speciell balk i framstolarna för att förhindra det.)
Ja och så fortsätter det, allting är konstigt, handskfackluckan öppnar jag och ser ett pyttelitet handskfack, jämfört med det i Rekorden och luckans öppningshandtag glappar och luckan sitter slarvigt inpassad i panelen, Rekordens var betydligt mer exakt.
Mercedes instrumentpanel är betydligt mer massiv och gedigen, men också uppenbart sämre tekniskt och funktionsmässigt, ventilationsgallren var ju urmodiga och enkla, jämfört med Rekordens dubbla munstycken och genomtänkta ”vrid skiva” för att öppna och stänga individuellt, medan Mercedes bara hade att man fick vrida på själva munstycket.
Resten var ju inte så spännande heller kändes mest ”gammal skåpmat”, förmodligen började jag känna igen mig från Taxi, fast det tänkte jag ju inte alls på.
Instrumenten var underliga, svåra att begripa sig på handbromsen med en spak vid sidan om ratten, var ju väldigt konstigt, just konstig, underlig, var det starka intrycket.
???
Och snabb, nej det var den ju inte, gasen i botten här gav inte så mycket resultat, trots att den var manuellt växlad hade den inte en chans mot Rekorden.
Mest gungig, flytande komfort med stolen gnekande och svajande i takt med krängningen i kurvor, efter en stund började man vänja sig och accepter att det var en slags flodångare som i långsam takt gungade fram över vägen med blänkande stjärna som blickfång i motorhuven
Det hade ju sin ”charm” det också... Den var kanske inte så dålig ändå om man nöjde sig med att ta det lugnt.
Taklucka, men hur öppnat man den?
Här är en knapp som ser lite möjlig ut, vad händer om man trycker, jo det var luckan, med en smäll hoppar den bakåt 7-8 cm och ett ljudligt vinande fyller kupén, usch, hur stänger man, andra delen av knappen kanske, oj den ska vi inte öppna igen i så hög hastighet, Rekorden hade vindavvisare så det var tyst i 90 km/t, här var 50 absolut max.
Och till och med jag började så smått fundera på nackdelarna med elektrisk taklucka, tänk om den slutade fungera när den var öppen, med et sådant oväsen skulle bilen då i praktiken bli okörbar, inget bra...
(Detta var en av de första saker jag försökte ta reda på hur Opels elektriska taklucka såg ut och fungerade, det tog ett par månader men så fick jag tag i en instruktionsbok och började läsa, och där fanns den ju, jaha knappar i taket här och vad är detta?
Har man sett... en manuell nödlösning, slutar elektriciteten fungera kan man öppna en dragkedja i klädsel och stänga luckan manuellt - … Waov... Imponerande...
Mercedes sjunker som en sten, medan jag imponeras igen av Opel, utklassning.
Detta var början till det intensiva läsandet och studerandet, jag upptäckte att det man såg med ögonen bara var ytan, det fanns så mycket mer att läsa sig till om man kunde få tag i informationen.)
När vi kom till Mercedes så fick jag höra att kamaxel kedjan skulle bytas, tydligen vid 7000 mil (om jag minns rätt) häpen säger jag till mekanikern ”men Opels håller ju bilen ut” ”ja det är Opel det” svarar han, smått vimmelkantig av detta häpnadsväckande svar går jag långsamt därifrån i chocktillstånd, herregud en Mercedesmekaniker säger något sådant, jösses...
Oj oj Opel skjuter mot stjärnorna som en raket för var timme som går här.
Fantastiskt.
En provsittning i en 380 SE visar att jag inte får plats i baksätet när stolen står som jag vill ha den fram, utrymmet ser faktiskt sämre ut än i den mindre W123, en så stor bil man inte kan sitta i baksätet i som ska vara en lyxlimousin i världsklass.
Mercedes sjunker igen, allt jag får veta sänker Mercedes, det ena efter det andra medan Opel omvänt går i motsatt riktning.
När vi sedan kommer hem igen får jag en närmare titt under motorhuven och häpnar igen, men vad är det här?
Naken plåt, igen matta i motorhuven här, gamla grejor jag sett på bilder av veteranbilar från 1930-talet, här finns inga framtidsliknade slangar och svarta lådor och imponerande silverfärgade saker och medan Rekordens delar var noga utplacerade och väl förpackade är detta rörigt och ditstoppat lite hur som helst, gammal skrinda från 1930-talet blev det bestående intrycket.
En tid senare var det dags för en Saab 900 Turbo 16, sköna stolar, som Rekordens men med obefintligt sidostöd, 14 dagar efter den turen fick jag höra att nu hade växellådan i Saaben rasat... Hm... Jaha...
Tja, för mig var ju saken klar...
Och detta är den korta versionen, besök hos Volvo och BMW har utelämnats, men gränsen måste dras någonstans.
Så detta är alltså berättelsen hur det gick till när jag hade ingen kunskap och bara gick på känsla, intryck och upplevelse.
Bakgrund, kontraster och skillnader jag utgick ifrån som gjorde att jag tolkade det som jag gjorde.
Bilderna är inte helt rättvisande in i minsta detalj, men man får ta de som nu finns tillgängliga.
Min morfar hade en Kadett-80.....
Största skämt till bil i min släkt.
Och då fanns det ändå Peugeot och Fiat, VW(!) och någon svensk bil byggd i Göteborg i släkten.
Fick "köra" Kadetten ett par gånger, mer bångstyrig bil har jag sällan kört. Motor som vägrade gå rent, choke mer eller mindre hela tiden. Inredning som fick en Lada Samara att verka premium. Kadetten var två år när den köptes.
Min morfar hade en PV -65 innan....han saknade den...
Upplysningsvis kan jag säga att jag har suttit 60 sekunder bakom ratten i en Kadett GT/E 1984, det är all erfarenhet av den modellen, jag har medvetet undvikit alla småbilar, liksom enkla grundmodeller, dem har vi aldrig ägnat en blick, maxutrustade toppmodeller är det enda som gällt, alltid, medan det omvända vanligen gällt för flertalet, man köper en billig Opel eller en dyr av annat märke, nästan aldrig en dyr Opel, detta påverkar erfarenhet och upplevelse.
Se där vad olika man kan tycka, jag anser fortfarande det är en av de bästa placeringarna av öppningsmekanismer jag stött på i bildörrar. Hade samma på min 320 från -76.
Intressant att läsa om kunskapen kring veteranbilar. Det förklarar också varför skribenten brister i kunskap om/kring moderna bilar.
+100, Audi...:)
Men varför hade N-iklas far extraljusen påslagna denna soliga sommardag Då frälsaren uppenbarade sig?
Du vet att Mercedes med hade manuell nödlösning va?
N-iklas är helt klart en särling på detta forum, och jag undrar om han inte är det i andra sammanhang också. Men man kan inte låta bli att både imponeras och smått förundras över detta fanatiska intresse för Opel. Men hans kunskap om detta bilmärke är nog unikt, och jag måste ge honom respekt för det.
+100
"Du vet att Mercedes med hade manuell nödlösning va?"
Självklart hade jag ingen aning om det, och jag brydde mig inte ens om att undersöka det eftersom jag inte hade en tanke på att man var tvungen att öppna bagageluckan och veva i skärmen för att göra det, det låter ju helt ologiskt, jag tittade efter något framme i taket och där fanns ingenting.
Opels lösning kan man ju upptäcka även om man inte läst på, att hitta den där skruven i bagaget utan instruktionsbok är ju uteslutet.
Jag skulle tro att just så är det med en del som påstår saker om Opel utan att ha läst på, då kan man också tro saker som inte riktigt stämmer, nu vet du hur det fungerar.
Förövrigt kan jag tillägga att min beskrivning av takluckan på Rekorden inte var helt riktig, den sköts inte med två knappar på modell 83 utan med bara en knapp, (jag skriver "knappar" ovan, inte "knapp" om någon missat den detaljen) den med två är den äldre versionen från 1978, men jag ansåg det orättvist att ta den versionen eftersom W 123 är äldre än 83.
Dessutom kan det väl tilläggas att Mercedes lucka inte kan öppnas i bakkant - inte heller på S-klass - bara tas fram och tillbaka, inte heller den manuella takluckan kan öppnas i bakkant och till skillnad från Opels teknik (eller den som används snarare) så måste Mercedes lucka skjutas fram och tillbaka manuellt - den har alltså ingen vevmekanism.
Även bortsett från nödfallet är Mercedes taklucka både elektrisk och manuell klart sämre i funktionen.
Det betyder bland annat att Opel även utan vindavvisare kan ha nytta av takluckan i högre hastigheter, genom öppningen i bakkant, bortsett från alla andra situationer då det är praktiskt, medan Mercedes inte alls erbjuder den finessen.
"är helt klart en särling på detta forum, och jag undrar om han inte är det i andra sammanhang också"
Det ska man ju inte säga något om själv, men min bedömning är att det är försiktigt... uttryckt.
Observera att det konto du använder för att kommentera artiklar skiljer sig från det konto som används för att logga in och läsa Premium-innehåll.