Vintertest: Trygg, komfortabel allrounder

Om någon bil i stallet är en grå eminens är det Opel. Nya Astra ser modern men knappast uppseendeväckande ut, de inre egenskaperna är desto mer mogna och uppskattades allt mer ju längre testveckan led.

Först och främst satt alla testförare oavsett längd mycket bra i bilen. Skön klädsel, tillräcklig stolsvärme, sittdynor med varierbar längd och lagom skålning bidrog. Även baksätet fick beröm. Det är rymligare än man kanske tror men den uppdragna fönsterlinjen är inte så kul för barn som vill se ut. Bagageutrymmet har förhållandevis stor volym men inredningen är ganska enkel. Golv som kan placeras i olika höjd saknas, liksom genomlastningslucka.

Köregenskaperna är mycket konsekventa och bilen känns trygg på alla underlag. Utan att på något sätt vara extrem i känsla, snabba reaktioner eller precision gör Astra helt enkelt som man vill i alla lägen. Understyrning finns knappt alls, när vi pressade bilarna uppför och nedför vår kvällsslinga gick det snarare att mana fram en känsla av bakhjulsdrift. Motorn är pigg för sin storlek och ”sportläget” ger en riktigt påtaglig kick i gensvaret. Jämfört med många tidigare Opel är växellådan betydligt mer lätthanterlig.

Över huvud taget fick bilen många positiva omdömen: ”Bilen känns tung och solid på ett positivt sätt.” ”Logiska menysystem som är enkla att sköta, enkla reglage, saklig stil och bra finish. Snygg jobbat, Opel!”
Låg ljudnivå är också ett plus. På en slinga med isbark/asfalt/packad snö som underlag mätte vi Opel till 68 dB kupébuller, samma som Audi. Toyota var tystast i detta moment, 67 dB, medan Subaru noterades för 70 och Mazda, med sitt tygtak, för 72.

Minuspunkter för Astra fanns också. Snö fastnade och packades ovanligt lätt i hjulen med obalans som följd. P-sensorerna fick ofta fnatt och ljöd i tid och otid, även när vi ”stängt av” dem. Nivåvarning för spolarvätskan saknas, plötsligt tog den bara slut.

Strålkastarna med sitt anpassningsbara sken, som bland annat ska medge permanent helljuskörning, fungerade mestadels väldigt bra men på resan hem skärmades skenet av på ett märkligt sätt med stora obelysta ytor runt framförvarande bil. När vi slog av helljuset och satte på halvljuset försvann enbart det ljus som lyste mot staketet vid vägbanan. Det kan ha varit temporärt och möjligen beroende på kylan eller varit en inställningsfråga. Strålkastarspolning saknas, inget större problem i den kyla vi upplevde men ett minus i alla fall.

Helheten är ändå övertygande, främst tack vare köregenskaperna och framkomligheten. I sammanräkningen blev Astra tvåa totalt.