Hund i bil

64 inlägg 0 nya

Ja jösses.... Jaja, var och en blir salig på sitt. Tar du ingen medicin själv heller??

Jag talar ofta med mig själv - ibland behöver man en experts åsikt

För övrigt så har jag haft ett antal olika hundar som jag sa, aldrig dock en retriever. De är uppfostrade med tydlighet och vänlighet, och jag har haft snälla hundar som varit tillgivna och glada, trygga i alla situationer. Men reserverade. Ingen av dem hade några tendenser att gå fram till "vem som helst", utan okända personer var och är luft, mer eller mindre. Ointressanta. Men vänlighet utan fjäsk mot de som besöker oss eller som vi besöker. Aldrig ett hårdare ord än nej med bestämd röst, aldrig strypkoppel, aldrig bestraffningar utan i stället förstärkning av önskade beteenden och mycket aktivitet. Så uppfostrar jag mina hundar, men funkar den andra metoden på dina så är det ju bra.

Jag talar ofta med mig själv - ibland behöver man en experts åsikt

BBT6 wrote:
Ja jösses.... Jaja, var och en blir salig på sitt. Tar du ingen medicin själv heller??

Medicin det tar jag givetvis om läkaren så har ordinerat.
Jag är restriktiv med piller, jag skulle aldrig ta mig an en hund som behöver medicineras livet ut för att kunna leva drägligt därför att jag har gjort den resan med en svårt inavlad schäfer. Sett i backspegeln så skulle jag låtit den hunden gå till vilan redan direkt som unghund då alla dess problem visade upp sig.
En tidigare fullt frisk vän den stöttar man dock med alla medel som står till buds.

Det håller jag med dig om. Har haft en granne som medicinerade sin hund i kanske 8 år, blind, döv. epilepsi... vet inte riktigt allt hunden fick medicin för. Det är ju cash för veterinärerna och medicintillverkarna. Jag undviker Anicura och Evidensia som bara vill suga pengar utan håller mig till fristående veterinärer, som kan hjälpa mig att inse när man ska sätta punkt om jag inte kan se det själv. Däremot har jag inget problem med valium eller åksjukemedicin så länge man inte behöver medicinera varje dag, då bör man kanske hitta en annan lösning. Tror dock inte att "hårdare tag" funkar. Och jag tycker fortfarande Cesar M:s metoder är bullshit ;-)

Jag talar ofta med mig själv - ibland behöver man en experts åsikt

BBT6.
Jag har sett likande och det är inte ett värdigt liv och jag misstänker att en del veterinärer nyttjar våra skuldkänslor och viljan att göra rätt.
Vi lade ut saftigt för att operera cancer på vår förra hund. Den kom snabbt då hunden var tio och det är hemskt att se med vilken kraft och snabbhet som cancer kan växa, tennisbollar på tre månader, ren ondska!
Jag ansåg att vi måste tänka klart och låta henne gå till vila, 10 fina år är inte illa.
Veterinären bearbetade då min fru till upplösnings tillstånd med att finns det liv så finns det hopp och en så i övrigt frisk hund!
Jag fick skämmas så att säga...hunden fick igenom gå en stor operation där dem avlägsnade mycket vävnad och kanske för mycket kom veterinären själv fram till med ett redigt ärr och smärta av den och efterföljande träning, efter två år så kom cancern tillbaka på exakt samma ställe men än mer aggressivt, hon blev 12år.
Jag är ingen grym person och tycker mig se större tragedier orsakade av "do gooders" som undviker det svåra i livet och många gånger av ren egoism.
Nu är jag inte så hård som det kan verka utan faktiskt tvärtom så att vårat sätt med hundar skiljer sig inte men till skillnad ifrån dig så förkastar jag inte hårda tag, dom kan behövas ibland dom också.
Mja okej då.. C Millan är en bullshit! :-)

För ett år sen fick en av våra hundar en juvertumör som växte från ingenting till apelsinstorlek på någon vecka så det var bara att säga adjö. Fyra dagar senare försvann balanssinnet på den andra hunden så det blev en rask resa till UDS, Ultuna för att avsluta hennes lidande också. Min tanke innan den veckan hade varit att det skulle vara en tid utan hund, men det blev alldeles för tomt när båda försvann så tätt ihop.
Vi kunde inte motstå den här krabaten och försöker se till att hon har både hjärna och kropp aktiverad. Att valla höns är inte helt lätt.

LM, en riktig sköning! Vi har ju just nu bara en cairnterrier ( en bestämd äldre dam) och ibland saknar jag en border i familjen - så intelligenta och arbetssugna. Vi har också bestämt att vi efter vår nuvarande dam ska ha 2-3 hundfria år för att kunna resa och göra saker utan att tänka på hundpassning eller pensionat.

Tvärnit, jag tror inte du är någon speciellt hårdhänt hundägare, vi har lite olika filosofier och som jag sa tidigare så kräver säkert olika raser olika grad av tuffhet. Jag tror bara inte på det generellt eller för att bota åksjuka :-).

Jag talar ofta med mig själv - ibland behöver man en experts åsikt

Tvärnit wrote:
A.L Det största felet som görs med hundar är den att vi vill gärna förmänskliga dem. Det andra misstaget är och vilket sker särskilt här i Sverige det är det att vi är anti-auktoritet och tar oss krångliga vägar runt för ett o samma resultat och som därav låter vänta på sig.
I och med trenden med stora men framförallt agila kamphundstyper så har uppförande problematiken ökat stort, en hund begriper tal ja, men den bryr sig inte värst om tjat och långa haranger utan då gör den som den själv tycker är bäst!
Det har varit mycket om detta på TV A.L hur fel det blir!
En Rottweiler vallade upp sin Husse o Matte att sitta på diskbänken som två rädda möss för där tyckte Rottis pojken som till alldeles nyss varit en söt valp att det var bra att ha dem....helt enligt din egen devis att man aldrig argumenterar med tja..hur du nu menar.
Den hunden och hundar i överlag behöver känna auktoritet, auktoritet är för dem trygghet att luta sig emot.
Ojojoj jag skulle kunna dra exempel dagen lång ur livet hur en del tror fullt o fast på resonemanget, sin charm och höga nivå och hur omtyckt av alla som denna personen är! Men att varken hundar eller barn gillar personen som står och kör hela registret var gång och hund och ungar bara sveper förbi och går till alla andra...även hans egen hund flyr direkt som den kan. Hundar och barn är de ärligaste som finns.
Vi vuxna är många gånger blinda i vår tro.
Cesar Millan kan detta och är min favorit i gebitet.

Det du sannolikt menar är tillit. Och den bygger man upp med kontakt- och samarbetsövningar.

En Rottweiler som gör så är inte svårhanterlig. Den behöver bara känna lite förtroende för sin förare eller så är den i behov av stimulans- lämpligen via arbete. En Rottis är en brukshund - vilket inte är samma sak som en hund som avlats för hundhets. Får de inte meningsfulla sysselsättningar skapar de en på egen hand (ofta vakt). Det möter man inte med våld - särskilt inte om där finns skärpa. Den hunden blir i så fall väldigt svår att kontrollera och ännu sämre att arbeta med.

Angående C. Millan så arbetar han inte med dressyr eller hundtjänst utan med problembeteenden. Han har själv sagt att dressyr och aktiv hundtjänst inte är något för honom och att han saknar kompetens för det. Han har varit med på My Dog och oftast är han mycket intresserad av tjänstehundarna -som han menar är balanserade enligt hans perspektiv.

Men som redan har nämnts. Tvinga aldrig en hund. Det skapar en rädsla och tillitsproblem, vilket även Millan skulle ha sagt.

MVH AL

Never argue with stupid people, they will drag you down to their level and then beat you with experience.

Tvärnit:

Skilj, åter igen, på auktoritet och auktoritär.
Det du berättar om, är hur du är auktoritär mot din/dina hundar.
En auktoritet, är någon som aldrig använder våld och hårda tag.
Millan är auktoritär.
Karen Pryor är en auktoritet. (rekommenderar innerligt bland annat boken "Skjut inte hunden", som passar alla - såklart de med hund men särskilt de med barn och andra relationer)

Xanthopteryx wrote:
Tvärnit:
Skilj, åter igen, på auktoritet och auktoritär.
Det du berättar om, är hur du är auktoritär mot din/dina hundar.
En auktoritet, är någon som aldrig använder våld och hårda tag.
Millan är auktoritär.
Karen Pryor är en auktoritet. (rekommenderar innerligt bland annat boken "Skjut inte hunden", som passar alla - såklart de med hund men särskilt de med barn och andra relationer)

Och även du försöker vara en auktoritet men jag vet inte jag om du är så bra på det...
Fria fantasier har aldrig imponerat på mig.

Pryor är intressant, men som sagt behöver man skilja på hundar och hundar också, något som jag tycker hon inte lyckas med fullt ut - Liksom Cesar M, men man kanske som A.L. antyder inte ska döma honom efter TV-serien.
Nu är jag god vän med två olika kvinnor som driver hundkurser, en via eget företag och en via den lokala brukshundsklubben. En av dem har dessutom en sambo som arbetar med bevakningshundar. Den vägen har vi sett, hört och lärt oss massor! Vi har själv som sagt haft ett flertal hundar genom åren och även tävlat. Så jag vill påstå att jag/vi hemma har bra koll. Att vara en auktoritet som hundarna ser upp till är självklart. Då lyder hundarna utan att man knappat behöver höja rösten, och de samarbetar och är trygga. Mot vissa hundar krävs hårdare tag, bevakningshundarna är oerhört lydiga, men de hanteras betydligt strängare och hårdare än vad man skulle vilja se på en normal familjehund, detta beroende på att de har ett stort mått skärpa. De tillåts INGET som inte görs på kommando så länge de inte är i hundgården, inte ens inomhus får de röra sig helt fritt. Så hundar behöver bedömas och hanteras individuellt. Men åter till TS och problemet, det löser man inte genom tvång, det är jag tyvärr 95% säker på. Tillvänjning kan fungera, men som A.L sagt så är det med hundar som med människor, vissa är predisponerade för åksjuka och då krävs medicinering.

Jag talar ofta med mig själv - ibland behöver man en experts åsikt

Hustrun var på brukshundsklubben igår och agerade figurant med hunden när de tränade blivande hundkursinstruktörer. Eftersom de nyligen lärt sig teorierna bakom lyssnade de på hennes funderingar och kom med råd som lät vettiga. Tidigare kurser har varit med erfarna instruktörer som inte är lika inkännande utan mer hemmablinda.
Rådet hon fick var att göra andra övningar i närheten av Dacian så att bilen avdramatiseras. Bara enkla grejer som sitt/ligg/tass.. osv till en början och sen sökövningar där objektet först göms nära bilen och senare i den.

Att åka bil är inga problem så länge den är koreansk. På väg till jobbet idag var hon hur lugn som helst.

Jag är katt människa, och har aldrig suktat efter hund, men mitt ex ville ha en och skaffade en Cavallier, en positiv upplevelse för mig då den hunden var mer som en katt än hund, tex lät den inte.
Hunden var den enda överlevande i sin kull och blev ganska snart svårt sjuk, svävade mellan liv och död, men lyckades överleva när veterinärerna väl kom på vad det var för fel. Men det sas att vi får vara glada för varje dag hunden lever, sjukdomen hade tagit hårt på henne "Hon går på övertid"
Hon, Ronja, hade även ett egensinnigt utseende med 1 cm underbett jämfört med en normal Cavallier, som ser ganska arga ut, Ronja såg lite dum/frågande ut när hon tittade på en.

Hur som helst, vi separerade och jag har bara träffat hunden tillfälligt, men i somras fick jag den äran att ha Ronja hos mig några dagar, hon hade åkt jojo till veterinären på sistone med bla misstänkt hjärtproblem, hon blev andfådd för lilla minsta och hjärtat slog i 200.
Jag fick en massa medicin som skulle i henne, bla ett stort piller som skulle ner helt, man fick handgripligen trycka ner det i halsen, man var inte bästa vännen med henne då, man annars var hon lika glad som vanligt, hon och katten blev polare på en kvart.

Några dagar senare ringde ex och sa att Ronja avlivats akut, hon hade haft väldigt svårt att andas och veterinären konstaterade att problemet inte låg i hjärtat, utan halsen var angripen av cancer, det kom helt enkelt inte in nån luft.

Gissa om jag kände mig dum, där jag några dagar tidigare försökt pressa ner piller i den halsen.
Men hunden som fick dagar att leva när hon var ett halvår, överlevde i 10 år.

Vad bra Mäkinen, då kanske det löser sig utan medicinering vilket så klart är det allra bästa. Verkar ju inte vara renodlad åksjuka, utan kanske mera ett ljud, ljus eller en lukt i Dacian som hon reagerar på med obehagskänsla. Och det går kanske att träna bort även om jag inte är säker på det. Är det som Tvärnit sa bara en fix idé däremot så funkar det absolut. Men jag tror inte att en hund får fysiska besvär då - men jag kan ha fel även om jag aldrig stött på det fenomenet.

Jag talar ofta med mig själv - ibland behöver man en experts åsikt

Häe i Australien behöver man inte ha hunden i en bur. Däremot måste den vara fastspänd med ett hundbälte. Vi har inga problem med våra hundar. De älskar att åka bil.

Man måste inte ha bur här heller utan det räcker med en sele. Det är mest för hundens trevnad jag föredrar bur då den får ett eget utrymme där andra prylar inte finns. I bagageutrymmet förvaras ofta en del saker som paraplyer och extra barnstolar i händelse av att saker händer längs vägen.
I min bil (sedan) ligger buren på baksätet och då kan jag ställa saker bredvid den utan att hunden behöver slåss med dem.

Alltså ursäkta, men du har hunden i bur, för hundens trevnads skull? Är du på rikt?

Vad tror du att hunden skulle välja mellan? Bur eller koppel? Herregud.

VolvoXC90 wrote:
Alltså ursäkta, men du har hunden i bur, för hundens trevnads skull? Är du på rikt?
Vad tror du att hunden skulle välja mellan? Bur eller koppel? Herregud.

Du kan inte jämföra hundar med människor. Får vår hund välja föredrar hon faktiskt buren. Där ligger hon lugnt o sover under resan. Måste vi nån gång ta ur buren och används koppel i baksätet sitter hon spänd o tittar ner i golvet hela resan. Kan inte koppla av på samma sätt. Så buren kan innebära en trygghet för en hund och är inte så hemsk som du verkar tro.

Jag hade tidigare en hund som vägrade hoppa in i bilen om inte buren satt där. Nuvarande hund fungerade i sele när hon kunde ha huvet i knät på matte, men inte annars. Då vill hon bara knata runt, runt och dreglar. I buren i min bil lägger hon sig efter att ha bäddat lite.

Ja när en hund vant sig vid en bur, så är det rätt så givet att de föredrar den. Det är dock inte så att en hund går in i en bur om den får välja mellan golv eller bur, första gången.

Lägg till ny kommentar

Hej!

Våra annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta göra det vi gör. Så vi vore tacksamma ifall du kunde stänga av adBlocker!