I dag var jag en sväng till Västerås med fotograf Simon Hamelius för att bildsätta en kommande artikel i Vi Bilägare om etanolproblemet. Passade på att prova Audi A5 Sportback med en tvåliters dieselmotor.
Skön bil absolut, men det första jag gjorde när jag skulle sätta mig i den var att dunka skallen i dörröppningen. Den är väldigt låg A5:an.
Nå, det var inte det som det här skulle handla om utan om mötesfria vägar. Stockholm-Västerås består gudskelov till större delen av motorväg och vajerväg; undantaget är bara en kort sträcka mellan Enköping och Sagån.
I helgen dog tre människor i en frontalkrock mellan en personbil och en buss på E4 norr om Piteå. Just den sträckan saknar mitträcke.
Jag har alltid varit förespråkare av vajervägar och aldrig begripit kritiken mot vägtypen. Inte minst har mc-organisationer protesterat. Jag kör själv hoj och undrar bara: vad är problemet?
Ingen kan förneka att det farligaste momentet i trafiken är mötet mellan två fordon. Mitträcken är ett effektivt och relativt billigt sätt att bygga bort den faran.
På senare år har också kritiken mot vajervägarna dött ut i takt med att dödsolyckorna minskat. Det var länge sen jag hörde någon säga något negativt om dem. Statistiken talar ett väldigt tydligt språk; enligt VTI räddar vajervägarna 44 liv per år. Dödstalen har minskat med 80 procent på vägar som fått mitträcken.
Synd bara att den där E4-sträckan norr om Piteå inte var mötesfri. Det skulle ha räddat liven på ytterligare tre människor.