Jag såg en kul sak i dag på förmiddagen. Det var en matte som gick över ett övergångsställe på Ynglingagatan med en sån där liten rackare till hund. Tji wow-wow, tror jag att dom heter.
Mitt på övergångsstället satte sig jycken på bakhasorna, krummade med ryggen och krystade å det värsta så att ögonen nästan trillade ut. Det pluppade mycket riktigt ut något ur bakdelen, något som påminde om ett russin och framstod som en fjärt i världsrymden där det låg bland grus och småsten på gatan.
Men matte, hon var seriös hon. Fram med den in- och utåtvända plastpåsen, upp med den lilla skiten, knut på plastpåsen och deponering i närmaste skräpbehållare.
Jag berättar den här historien som en motbild till all skadegörelse och allt klotter som förfular vårt offentliga rum.