Häromdagen rapporterade Vi Bilägare, tv, radio och flera dagstidningar om en 17-årig cyklist som fastnat i en fartkontroll i Tranås. Hastigheten på 58 kilometer i timmen gav böter på 1 500 kronor. Det fanns dock ett problem med historien. Den var inte sann.
På torsdagen slog Rikspolisstyrelsen fast i ett pressmeddelande att ingen cyklist bötfällts på den angivna platsen. Bötesbeloppet var dessutom felaktigt, 2 000 kronor skulle det ha varit. Tranås Tidning som var först ut med nyheten hade sjabblat. En anka.
Hur kan det bli så här? Jag har två svar. Nyhetsbyrån TT kablade ut inte mindre än två telegram om incidenten och gav nyheten extra trovärdighet. Därtill strävar man alltid mot att saker och ting ska gå så fort som möjligt i mediernas värld. Då kan det ibland bli fel. Men det är ingen ursäkt, självklart måste vi ta ett källkritiskt ansvar.
De senaste månaderna har flera liknande exempel letat sig ut i massmedia. Ta till exempel läraren på Byggprogrammet i Filipstad som ville visa sina elever hur lätt det är att få in en nyhet i pressen. Verktyget den gången var en annons om en runsten. Eller mamman som uppgav att hon injicerat botox i sin åttaåriga dotter för att släta ut hennes rynkor. Bluff där också.
En sak var dock helt sann med nyheten om den snabbe cyklisten. En cykel räknas som ett fordon och omfattas därför av trafiklagstiftning. Precis som bilar.
Bild
Nästa artikel
Nyheter