Bild
Nästa artikel

Testdatorer - förr och nu

Biltestarbloggen
En bild kan säga mer än tusen ord men jag måste ändå orda lite om den blå prick du ser på bilden här ovan. 

Det är vår nya testdator, en VBox Sport. Den är mindre än min mobiltelefon men den kan lika mycket som en gedigen ingenjörsexamen.

Den lilla blå är omgiven av två generationers testdatorer som använts här på redaktionen. Till vänster har vi en annan VBox-modell som vi använt i många år, både för bil- och däcktester. Den kan mäta det mesta man vill ha reda på när det gäller hur en bil rör sig, accelererar eller bromsar och den är, precis som sin moderna, minimala lillebror, alldeles tillförlitlig. Det finns inga rörliga delar och inkopplingen av sladdar till dator, antenn, display och strömförsörjning går snabbt – men inte alls lika snabbt som med den nya. Där räcker det med att trycka på strömbrytaren så är allting klart för att kommunicera med mobiltelefonen. Vi som testkör på flygfält har en app som sorterar alla de värden den lilla blå registrerar.

Till höger i bild ser vi en modell som användes nästan lite väl länge men som också gick som tåget. Det är en ”blandkonstruktion” med 1970-talskänsla i design och handhavande. Här finns gamla hederliga vippströmbrytare och utskrift av testresultat med hjälp av en knattrande skrivare som fäste värdena på en pappersrulle liknande dem som fanns i livsmedelsbutikerna förr. Därtill ett batteri hjuladaptrar för olika bult- och fälgstorlekar, verktyg för montering av givare, en Morakniv (Gud vet varför …), pinaler och mojänger i massor.


När jag drog fram det här lilla kabinettet av testutrustning drog jag mig till minnes min tid på Teknikens Värld för länge sedan och dess då oförliknelige och snillrike testingenjör Rolf Pax-Eriksson, medlem i redaktionsgänget sedan 1950-talet. Det fanns inte en teknisk fråga han inte kunde bena ut, rörde det sig om tillverkningen av ett skruvfäste för att komma åt ett bränslerör i en Ferrari Testarossa eller en plan för vintersäkring av driften i ett helt kraftverk någonstans i Baltikum. ”Roffa”, som denne älskvärde och lågmälde dalmas alltid kallades, ordnade saken med hjälp av sin högfartshjärna och de miljoner prylar och konstruktioner som han var pappa till och varav vilka en stor del förvarades eller konstruerades hemma i villagaraget. Det garaget var inte som andra.

Roffa konstruerade Hast-O-Maten, en testdator man gärna och med rätta gjorde väsen av i Teknikens Värld på 1970-talet. Den var en garant för exakta testvärden och ersatte effektivt metoden med ett ”femte hjul” som så många, inte minst amerikanska biltidningar, höll på med. Ett sådant fanns också på Vi Bilägare, har jag hört, men jag hittade det inte inför författandet av dessa rader.

Ferrari Testarossa ja, en gång skulle vi testa en sådan, det var 1987, och det var väl enda gången det gick lite fel för Roffa och hans mojänger. Bilen lämnades som brukligt till honom kvällen före testmätningarna och sin vana trogen gick testingenjören in i bränslesystemets irrgångar med diverse manicker för att bränsleförbrukningen på ett korrekt sätt skulle kunna mätas med ”genomströmningsmetoden”.

En Ferrari Testarossa har tolv motstående cylindrar. För att få dem i rörelse behövs förstås en faslig massa bränslerör som på något sätt ska fästas i det de leder vidare till. Roffa fick alla sina pinaler på plats alright, men någonstans, i någon övergång, i någon skarv (Gud vet var …) drog han förmodligen inte åt en tätning ordentligt innan garagelampan släcktes för kvällen.

När den stolta tolvan skulle startas i arla morgonstund dagen därpå bar det sig inte bättre än att hela motorn (mitt i bilen) blixtsnabbt dränktes av bensin satt under högtryck. Lyckligtvis fanns ingen rökare i närheten, lyckligtvis fann sig Roffa ögonblickligen och slog av tändningen – en bilbrand av det mer kostsamma slaget behövde inte rapporteras till ekonomiavdelningen …

Vår nya testdator kommer garanterat aldrig att orsaka bränslehaveri i någon testbil. Den arbetar med hjälp av satelliter i himlen och bränslemätningar är antagligen den enda parameter vår nykomling inte bemästrar.

Trevlig helg alla läsare!

Kommentarer

#1
2018-04-27 14:13

En gång stod jag vid en gammal V8 som puffade bakåt med lite lågor ur förgasaren som följd. För att släcka dem tog jag närmsta trasa och la över förgasaren. Det hade gått mycket bättre med en trasa som inte nyss använts för att torka bensinspill.

Bensin brinner när man minst anar det.

#2
2018-04-29 07:21

En gång i början på 1960-talet när en närliggande industri firade ett jubileum skulle traktens brandkår ha uppvisning.
Denna industri hanterade brandfarliga råvaror i produktionen så både personal, industrins egen brandkår och och kommunala brandkåren var väl utbildade i att använda relevant släckmedel för de olika moment i produktionen som kunde gå fel.
En av brandgubbarna skulle visa hur bensinbrand kunde släckas utan påverkan på produktionsutrustningen. Han valde sin egen SAAB -tvåtaktare, lät den gå på tomgång tog bort luftrenaren och tände på i förgasaren.
Tanken var att visa släckning med kolsyresläckare men i hastigheten tog han en pulversläckare och fyllde förgasaren och delar av motorrummet med pulver!
Det blev bärgning och ryktet sa att hela motorn fick bytas ut.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.