Bild
Nästa artikel

Kasta alltid in handduken!

Biltestarbloggen

Sedan en tid tillbaka behöver ju bilar äldre än 50 år inte längre besiktigas när de väl godkänts för sista gången innan de passerar gränsen.

Nu stod min gamla Triumph 1300 på allra, allra sista kontrollstationen innan de besiktningsfria, paradisiska ängarna skulle beträdas och det var inte utan att jag var en smula nervös.

Alla tidigare kontrollpunkter hade gått galant. Besiktningsmannen var en klart hygglig herre som under besiktningens gång blivit allt mer intresserad av min konstiga bil. Han hade noggrant gått igenom hjulupphängningar, lampor, styrleder, ja, ni vet, och nu var det bara avgasvärdena kvar.

Avgasvärdena, ja … 
Avgasvärdena har spelat mig åtskilliga panikframkallande spratt under de snart två decennier jag ägt bilen. Senast förra gången fick jag bakläxa eftersom CO-halten var alldeles uppe i skyn. Efter lite förgasarpill med en skruvmejsel och en fast nyckel i höger hand och verkstadshandboken i vänster fick jag dock ned halten till långt under gränsvärdet och bilen godkändes. Eftersom jag inte hade rört förgasaren sedan dess borde väl denna sista, pre-paradisiska kontroll förlöpa som smort?

Icke. CO-halten tjongade direkt upp i 5,3 och gränsvärdet är 4,5, som bekant. Gaah! Skulle bilen falla på målsnöret?

– Kan du göra något för att justera? frågade besiktningsmannen, väl medveten om mitt beråd. Det var som om han verkligen ville att bilen skulle gå igenom, det var ju bara detta nålsöga kvar. Jodå, det finns en skruv och en låsmutter jag behöver komma åt bara. Jag kirrar det på ett ögonblick.

Jag hade ju lärt mig sedan förra gången. Men var var nu skruvmejseln? Den fasta nyckeln? Hemma! Tysta stod besiktningsmannen och jag och såg hur mätningen cementerats på 5,3. Besiktningsmannen ville innerligt att bilen skulle bli godkänd men kunde förstås inte begå tjänstefel. Jag provade att vrida på låsmuttern och justerskruven. De satt som berget.

Jag kanske kan gå in och se vad vi har för verktyg, förlöste besiktningsmannen situationen och försvann in i hallen genom en plåtdörr. Kvar ute vid mätstationen stod jag. Jag såg framför mig hur den annalkande helgen förstördes av en 0,8 för hög CO-halt.

Det var då jag mindes frottéhandduken.
I bagageutrymmet har jag, bland diverse annan bråte som är bra att ha i en halvsekelgammal bil, kastat in en oljig frottéhandduk. Jag halade fram handduken och greppade med den runt låsmuttern under förgasaren. Sedan tog jag i så som jag väl aldrig har tagit i tidigare. 

Inget hände. Gaah!
Jag tog i ännu mer än så som jag aldrig har tagit i tidigare – och under över alla under: låsmuttern släppte! Sedan gick det som en dans att skruva på justerskruven och få ned CO-halten, jag var nere på 2,5 ett tag men släppte upp till knappt 4,0 innan jag låste med muttern. 

Jag studsade in i hallen och fick ut den verktygsletande besiktningsmannen som i rödaste rappet dokumenterade mätningen. Jag tyckte att han, liksom jag, pustade ut när vi tillsammans gick till kassan och protokollskrivaren. Där betalade och tackade jag gladeligen för mig, för allra sista gången.

Trevlig helg, alla läsare!
 

Kommentarer

#1
2018-08-31 12:30

Feelgood-artikel !

Blir nog inte bättre än så faktiskt :)

#2
2018-08-31 13:50

Glöm inte att ta med skruvmejseln och fasta nyckeln till nästa besiktning 2099 (enligt besiktningsresultatet) :)

#3
2018-08-31 14:31

Kan bara älska inställningen hos besiktningspersonen - ännu en pärla räddad för framtiden.

#4
2018-08-31 17:58

Funkade det inte med klassiska 20% karburatorsprit i tanken?
Eller E85?
Min 240 m B21 och glappa SU(?) fick 0.2% CO
Men det var då det.....

#5
2018-09-01 08:16

Påminner mig om när jag på sjuttiotalet ägde en Pontiac GTO med en original vinge på bakluckan. Vid en besiktning så skulle det bli en tvåa på vingen. Att den var original bet inte på besiktningsmannen. Men, han frågade, hur svårt är det att montera av vingen? Inte så svårt sa jag, Fyra muttrar lossades, tillsammans lyfte vi av vingen och besiktningsmannen sa, så där nu är den godkänd. Men, sa jag vad gör jag nu? Det är inte min sak sa han och gick. Varpå jag skruvade dit vingen och åkte hem.

#6
2018-09-01 09:34

Ja, det där har jag också varit med om. Besiktningsmannen/kvinnan är intresserade av att underlätta. För hobbybilarna körs ju så lite så det spelar egentligen ingen roll om det är 4,4 eller 5,5%.

Precis som Arne berättar var det ju. Bakvingen var livsfarlig, original eller inte. Man kunde fastna med handen i den, som en kompis fick höra när han fick 2:a på vingen på taket (!) på sin van.
Sen kom ju många bilar med vinge bak,t.ex. MI16.

Samma sak med de röda sidomarkeringsljusen, SBP vandaliserade insatsen för att de inte skulle gå att återställa (lysa rött)
Senare kom många bilar med röda lampor på sidorna.

Värst var väl 32-graders "vinkelhaken" som ställdes bredvid choppers framgaffel. Ingenstans fanns det en bestämmelse om gaffelvinkel, det hade SBP hittat på själva!
Idag har många customhojar flackare gaffelvinkel redan från fabrik....

Det har blivit mycket bättre hos besiktningen! (och dyrare..)

#7
2018-09-07 08:35

Ja Bilprovningen har absolut blivit trevligare och mer serviceinriktad.
Glömmer aldrig en av mina första besiktningar i min ungdom, på en stor anläggning, där jag försynt frågade om det var ok att hänga med och titta lite. Fick ett bryskt svar att "gå och ställ dig bakom staketet där så talar jag om när jag är klar" . Den anläggningen fick inga fler besök av mig, åkte hellre längre bort. Den är fö. nerlagd nu tack och lov.
Nu är de väldigt trevliga på de flesta stationer jag besökt. Självklart ska de göra sitt jobb, som i artikeln, men man kan ju vara smidig ändå.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.