Hur långt ska vi behöva gå för att skydda vår egendom? När det är fullt möjligt att utsätta människor för livsfara känns det som om vi tagit ett alldeles för långt steg i fel riktning.
Jag har under den senaste tiden ägnat mig åt att granska våra bilars låssystem, framför allt påkommet efter ett fall där en förälder blev utelåst och där ett litet barn inne i bilen var oförmögen att ta sig ut. Vi skrev om dramatiken i papperstidningen av Vi Bilägare nr 15.
I den Vi Bilägare som kommer ut till våra prenumeranter i veckan följer vi upp låsfallet. Här visar det sig att flera biltillverkare har satsat på dubbellåssystem, det vill säga att dörrarna varken går att öppna utifrån eller inifrån. Dubbellåsningen försvårar inbrott i bil, det funkar alltså inte för tjuven att bara krascha sidorutan och sticka in handen för att försöka öppna med innerhandtaget eller centrallåsknappen. Det är hellåst även därifrån!
Dubbellåsningen för också med sig andra och mer allvarliga konsekvenser. Dubbellåsningen försvårarar räddningsaktioner i nödsituationer. Ett olyckligt handhavandefel av bilägaren kan få oerhörda följder. Här varnar förvisso biltillverkarna för att aldrig lämna barn eller djur inne i en hellåst bil, men med aldrig så lite obetänksamhet kan katastrofen vara ett faktum.
Jag tänker mest på den etiska och filosofiska frågan i sammanhanget. Finns det verkligen ingen lagstiftning som förbjuder människor att låsa in andra människor i ett slutet rum – som inte är fängelse – utan vare sig nödutgångar eller nödhjälpmedel, i en bil lämpligtvis en nödhammare?
Jag har bollat över ärendet till myndigheter som kan tänkas ha en övervakande roll, men vare sig Transportstyrelsen, Arbetsskyddsstyrelsen eller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) säger sig ”äga frågan”.