Bild
Nästa artikel

Det var då, 1972: Test av sportbilar – för en gångs skull

Biltestarbloggen

 Antalet sportiga bilar i test i Vi Bilägare från början av 1970-talet är lätt räknat. Vid den här tiden ansågs det nog inte särskilt ”politiskt korrekt” att ha sådana i spalterna men i nummer 11 1972 slank i alla fall Opel Manta 1,9 SR, Renault 15 TS och Toyota Celica in. Det krävdes ett ganska långt försvarstal innan gaspedalerna kunde trampas ned:

”70, 90, 110 – det borde inte vara rätt miljö för sportbilar. Trots tätnande trafik, trots hastighetsbegränsningar vinner sportbilen mark. Många uppskattar utseendet, körglädjen den ger, accelerationsförmågan. I stället får de stå ut med de små utrymmena. Fler och fler sportbetonade bilar byggs och även svenska bilister gillar dem. Därför har Vi Bilägare jämfört dem. Men proven gjordes till stor del på motorbana.”

Christer Glenning skrev bland annat att nutida familjesportvagnar inte hade mycket gemensamt med gamla tiders ”skumpiga och ofta rätt svårkörda sportbilar”. Hastighetsgränserna var ett problem, men ”lite vädring av hästkrafterna kan det dock bli på de korta svenska motorvägsstumparna, men det blir inte helt på allvar. 110 och däröver gör de flesta av denna typ redan på trean”.

Opel Manta, pris 21 200 kronor, fick de flesta pluspoängen i jämförelsen. ”Utan att vara extrem är Mantan en mycket trivsam bil. Den ger ett rikt mått av körglädje. Även om man givetvis lider av att ta sig fram i 70 km/tim i vagnen som enligt fabriken klarar en toppfart som är 100 km/tim snabbare.”
”Mantan har en ovanligt god balans på vägen. Balansen tillsammans med den stela bakaxelns upphängning gör den mycket lättkörd, och inte ens vid forcerad körning vill den själv bestämma vägvalet.”
Utrymmena fick minuspoäng: ”Kuriöst nog är Mantan registrerad för fem personer, men det är klart att ta till i överkant. En vuxen på tvären är mer rättvisande, eller två inte alltför stora barn där bak.”
Inredningen ansågs välplanerad och handbromsen fanns på rätt plats, alltså mellan stolarna.

Toyota Celica var färsk på marknaden och kostade 21 975 kronor. ”Den mest designade av bilarna och den som utseendemässigt är mest sportig. Inredningen är vettig, med undantag av instrumentbrädan som formgivarna trasslat till väl mycket. En hastig blick ger intrycket att praktiskt taget alla instrument finns men en närmare granskning visar att exempelvis Mantan är mer välutrustad i den vägen.”
Åkkomforten ansågs mycket bra, tack vare den femte växeln. ”Prylsamlaren bör vara intresserad av Celican, som är väl rustad redan från början. Radio finns, automatisk antenn också. Vidare är halogenljus standard.”

Renault 15 TS, pris 23 800 kronor, låg mer åt komfort- än sporthållet. ”Den lilla Renaulten hade blickarna på sig under provturerna. Fransmännen har verkligen lyckats skapa en elegant sportkupé och framför allt var det ägare av Skrytbilen och antisportvagnen R4 som försökte hänga med på motorvägen och beskåda underverket.”
Bilen ansågs ”blixtra i accelerationen” men instrumenteringen ”gör en icke Renaultkännare konfunderad” och ”vid 3 300 varv (jodå, varvräknare finns!) kör motororkestern igång med oljud som får hela karossen att vibrera av förtrytelse.” Vägegenskaperna var klart understyrda: ”Liksom andra framhjulsdrivna bilar tuggar den sig fram i kurvan och kräver hårt grepp kring den lilla ratten.” Men bromsarna fick bra betyg och bakpartiets utformning av halvkombityp prisades: ”Utrymmet är stort för biltypen och vi kan garantera att det rymmer ett par medelstora säckar med torvmull och enhetsjord. Vi har prövat.”

Har du ägt eller kört någon i testtrion? Vilken av dem skulle du vilja ha i dag?
 
 

Kommentarer

#1
2017-06-02 08:20

Två av dem händer det att man ser, men jag tror inte jag sett nån Renault 15 (eller 17) på över 20 år. Manta A måste ha sålt i många exemplar med tanke på att inte alla rostat bort.

Jag skulle köpa en Manta för 25 år sen, men fick förardörren i handen när jag öppnade. Gångjärnen hade inget att fästa på i karossen. Säljaren hann inte påpeka att jag skulle ha gått in från andra sidan.

#2
2017-06-02 08:34

Opel manta=En designklassiker. Synd att inte Ford Capri var med, nästan lika cool som Manta.

#3
2017-06-02 08:53

Jag är uppvuxen (fram till 6 års ålder) med en Manta av -72 års modell med samma färgsättning som den på bilden. Jag grät när familjen sålde den och bytte till en orange fyrkantig Kadett -81:a.

#4
2017-06-02 10:42

När jag var i 8-10 årsåldern bytte en granne ut sin Renault 17 mot en Ford Capri MkII. Då begrep jag nog inte hur udda hans bilval var.
Något år senare blev vi smågrabbar exalterade av bilen en av grabbarnas storebror hade, en -70 Capri 3000 GT XLR. Ett sånt avgasljud hade ingen annan bil!

#5
2017-06-02 11:35

Mantan skulle nog bli valet. Jag är så glad att ha kvar en massa gamla motortidningar från 60 o sjuttiotalet när först brorsan och sen jag var som mest exalterade över bilar. Har man tråkigt nån dag så är det bara att börja läsa gamla test sedan den tiden, alltid lika roligt. Har blivit trakasserad många gånger för dessa tidningar men vägrar att göra mej av med dem.

#6
2017-06-02 11:46

Ägde en Manta SR-72. Oj vad jag saknar den bilen, senapsgul med mattsvart huv och svarta ränder på sidorna. Bytte originalförgasaren mot en Weber 36/36 med mekanisk öppning av båda spjällen, till skillnad mot originalets som styrdes an vacuum om jag minns rätt. Med ett litet kromat luftfilter till detta fick man ett urfräckt insugsjud med båda spjällen öppna. Wiremags i alu till detta. Gillade också den ursnygga grillen med dubbla runda ljus och minns det vasinnigt läckra luftinsläppen på huvens bakkant. För att inte tala om det läckra Manta-emblemet. Det är det enda jag har kvar idag och har sin givna plats på väggen i mitt garage. Ibland tittar jag på det och tänker tillbaka och förbannar mig själv att jag gjorde mig av med min fina Manta.

#7
2017-06-02 17:54

Kommer ihåg min pappa som ägde tre Toyotas under 70 och 80 talet innan han blev Saabfrälst! Men det var ju Celican man ville han skulle haft innan Corollor;-)! Sen kommer jag ihåg en kille jag träffade på krogen en gång...Han hade ägt en Saab 99 Turbo 145 vilda hästkrafter med ketchupeffekten;-)! Han sa att den bilen även om turbon gick sönder efter typ 3000 mil på den tiden så är det den bästa bil han ägt...

#8
2017-06-02 21:22

Fanns många härliga sportbilar på den tiden. Jag säger bara Opel Commodore GS/E. Opel Rally Kadett 1900, Volvo P1800, MGB GT, SAAB Sonett, VW-Porsche 914, BMW 2202Tii, MB 350SL, Ford Mustang, Triumph Spitfire, etc.
Med prestanda som då ansågs fantastiska men som i stort sett vilken bil som helst slår idag. Inte många som då gjorde 0-100 på under 10 sek.

#9
2017-06-02 21:48

Ett roligt minne från 70-talets biltyskland, när första Golf GTI'n kom. Många gånger på autobahn kom en GTI först, därefter Mercedes o BMW vilt jagandes efter den sketna folkvagnen. Många stolta bayrare var knäckta bakom den lilla framhjulsdrivna skruttbilen. Om jag inte minns fel toppade GTI ca 185 km/h då, en fart som de då höll så ofta som möjligt. Inte särskilt många andra bilar gick så mycket fortare då, den skulle vara ganska extrem i så fall. T.ex. MB 280e klarade väl ungefär den hastigheten, BMW 3.0 närmade sej väl 200. Det var andra tider det..

#10
2017-06-03 11:27

Har haft Manta, tänkte lägga in bild på den, men den funktionen verkar inte finnas längre ??
Jag är mer intresserad av att äga nått jag inte haft, så Celican blir mitt val.

På tidiga Mantor, min var en -72a, kunde man skruva bort B-stolpen, dra ur bakre sidofönstret, veva ner främre sidorutan, och få helt öppen sida, så även dom i baksätet kunde hänga ut med armbågen.

#11
2017-06-04 13:52

Min första bilen Toyota Celica-77. Det blir också mitt val av dessa tre, skulle gärna ha en i mint condition. Skit kul bil att köra med en utsökt växellåda med klick klick.

Rikard.

Så var det på Celica också att man vevade ner fönsteren och sedan var den helt öppen utan man behövde plocka bort någon B-stolpe som denna bil saknade, kallade de det inte HT, Hard Top?

#12
2017-06-06 11:12

Har tyvärr inte ägt eller kört någon av testtrion, men skulle vilja se mer av denna typen av artiklar.
Bilhistoria är alltid intressant men det ger oss även en bra insikt att saker faktiskt förändrats och att det inte alltid var bättre förr. ;-)

#13
2017-06-07 12:07

Jag minns när Manta först kom - vilken snygg bil!! Och det tycker jag fortfarande. Kul att köra, kändes "tight" och stabil. Skulle gärna ha en som hobbybil, men det finns inte många kvar. När sedan Manta B kom förstod jag ingenting - vad är detta? Någon slags europavariant på Chevrolet Monza?

#14
2017-06-07 13:54

Står en Celica GT -1975 i mitt garage, längtar efter att få den klar så att den kommer ut på vägen igen :)

#15
2017-06-07 20:22

Men du gör den inte original Simon no1, något jag tycker du ska göra.

#16
2017-06-08 13:11

Första Mantan är väl snygg till största delen, fronten är ju aggressiv, men bakre sidofönstrets linje är för trubbig.
Manta B är för mig snyggare, mer svepande linjer och i 400 version en riktig superbil.
Manta A fanns för övrigt i ett antal prototyper med 6-cylindrig motor och med Turbomotor, men valet föll på elektronisk insprutning i stället för att hålla bensinförbrukningen nere.

En liten serie med Manta A med turbomotor på strax under 160 hk tillverkades i England.

Hej!

Vi har förståelse för att du använder adblocker, men hoppas att du kan stänga av den för vår sajt. Annonser är en förutsättning för att vi ska kunna fortsätta att driva sajten.