Bilfrågan: Byta däck på en axel?
"Ofta behöver man kanske inte byta fyra däck utan bara två. Hur ska man då tänka?" Vi Bilägare svarar.
Vi Bilägare svarar varje vardag på läsarfrågor om bilar eller trafik.
FRÅGA:
Ofta behöver man kanske inte byta fyra däck utan bara två. Hur ska man då tänka? Ska man försöka hitta samma däck som de två återstående?
Om jag hittar samma märke och modell lär väl de inte vara samma eftersom de utvecklats på några år?
Per Andersson
SVAR:
Först och främst ska man ha bra mönsterdjup på båda axlarna. Även om lagen för sommardäck säger minst 1,6 mm rekommenderas minst tre mm för rimligt säkra egenskaper i regn. Det gör att det ofta är en god idé att byta alla fyra samtidigt för säkrast väggrepp.
Men vid byte av en axels däck i taget så behöver mönstret inte vara samma. Skillnaden mellan vad fram- respektive bakaxeln kräver av/utsätter däcken för är större än skillnaden mellan två olika likvärdiga däck av samma typ.
Man bör dock eftersträva däck med liknade egenskaper för bästa balans. Köper man ett nyutvecklat däck är chansen större att det fortfarande finns i produktion när det är dags att byta på nästa axel.
Bengt Dieden, Vi Bilägare
Diskutera: Hur skulle du svara på frågan?









Artikeln har 45 kommentarer
För att belysa detta med vikten av att ha de bästa däcken bak, kan man göra ett litet experiment.
Men låt mig först slå fast några fakta.
Ett däck som inte har något fäste i underlaget har heller ingen riktning.
Det spelar ingen roll hur man vrider ratten när bilen kanar på låsta framhjul. Bilen fortsätter ändå oförändrat rakt fram.
Om man försöker komma igång på ett isigt underlag och fått bägge drivhjulen att spinna, så kanar de troligen in mot vägkanten eftersom vägen oftast lutar lite åt det hållet.
Det är alltså ingen egentlig skillnad på vilket sätt däcken inte greppar mot underlaget och den yttre kraften för att påverka bilens riktning kan vara mycket liten.
Ett sätt att testa själva bilens egenskaper frikopplade från motorn är förstås att hålla kopplingspedalen nedtryckt. Ett annat är att rulla nedför en backe.
Till experimentet:
Till det behövs en leksaksbil och ett lutande plan.
Leksaksbilen får gärna vara av det lite större slaget av halvhård plast med stora lättrullande hjul. Det lutande planet, backen, görs med hjälp av en planka eller ett snedställt bord - eller annat liknande, slätt underlag.
För att simulera det däckspar som har sämst grepp så gör vi det på maximalt sätt - vi låser hjulen med hjälp av en gummisnodd eller liknande.
Släpp nu bilen nedför backen med de låsta hjulen först. Bilen kommer snyggt och prydligt att åka nedför backen utan att något särskilt händer.
Släpp denna gång bilen med de låsta hjulen sist - och den behöver inte rulla långt förrän den mycket snabbt snurrar runt och fortsätter med de låsta hjulen först.
Det spelar ingen roll hur noga du varit med att först rikta upp bilen ordentligt.
Vad är det för krafter som får bilen att snurra?
Ja, inte är det några våldsamma rattrörelser eller stora stenbumlingar. Det är endast de ytterst små skillnader i friktionen mot underlaget som påbörjar rörelsen som sen blir självgenererande.
Om du har några tankar kring tyngdpunkten, så är den faktiskt inte särskilt avgörande. En leksaksbil har för övrigt en nästan exemplariskt jämn tyngdfördelning.
Men, för all del, flytta gummisnodden till det andra hjulparet och gör om experimentet.
Övertygande, eller hur?
Det behövs sannerligen inga stora åthävor för att åstadkomma ett resultat.
Har du försökt att släppa ett absolut slätt papper nedför en lika slät vägg?
De små rörelser som papperet gör, ger luften fäste och det viker snabbt ut från väggen.
Jag har ingen aning om ifall någon kommer att läsa detta eftersom det redan är förpassat till bakgården.
Redaktionen tar inga hänsyn till livaktiga trådar, utan plockar bort allt som de själva anser passerat bäst före-datum.
Jag kan bara uppmana Kapten att läsa ordentligt det både jag och han själv skrivit. Det är inte utan att jag börjar bli trött på alla omtolkningar och små lösryckta citat.
Kaptens onyktra omdömen om mig får stå för vad de är.
"Skåpholken" fanns med för att på ett enkelt sätt från vardagen beskriva vad som händer när bakdelen är sämre än framdelen. Det tror jag alla utom Kapten har begripit.
Kapten, du skriver att du aldrig sagt att din åsikt är en lag.
Jo, det är faktiskt precis just det du gör! Dina formuleringar hävdar bestämt att det är absolut på det sättet du skriver och inga andra uppfattningar har minsta relevans.
Ändå är det endast åsikter baserade på hemmagjorda teorier eller lösa uttalanden från obestämt håll.
När jag själv skriver så försöker jag vara tydlig med vad som är oomkullrunkeliga fakta och vad som är mina åsikter.
Roy skriver: "De där anonyma expeterna Kapten hänvisar till skulle jag allt vilja tala ett par sanningens ord med!
Några mm skillnad i mönsterdjup skulle alltså vara betydelselöst. Hur kan man ens tro något sånt!"
Roy, ett sådant uttalande i skriven form har FAKTISKT PUBLICERATS HÄR PÅ VIBILÄGARES HEMSIDA!!! Men leta får du fan göra själv. (Har dock för mig att det var i samband med någon typ "Dagens bilfråga".)
Roy (förbannad!) skriver vidare: "Lite märkliga argument.
I ena fallet spelar några mm skillnad i mönsterdjup ingen som helst roll, men i det andra fallet innebär det plötsligt 50 % längre bromssträcka! Ja, till och med 80 % i vissa fall! Som alla förstår är de här siffrorna tagna helt ur luften."
Enligt däcktillverknars experter (!) betyder några millimeters skillnad i mönsterdjup ingenting i frågan om den aktuella diskussionen. Däremot har den avgjort större betydelse för bromssträckan och förmågan att tränga undan vatten.
Vidare: "Kapten skriver om trafikvett och att ingen är så dåraktig så att den kör så att man kan få sladd. (Nähä, det har ju aldrig hänt...)".
Skärp dig Roy (för fan)! Jag skrev att jag anser att ingen är så dum att man medvetet kör så på gränsen i ett ordentligt regnoväder med mycket vatten på vägbanan som man gör i sådana här tester. Jag skrev att jag anser att folk normalt har vett att anpassa hastigheten. Fan Roy, är du full eller vad är det med dig?
Och snälla Roy, vad tillför ett exempel med gammal skåpholk i 60-talsutförande den här diskussionen? Är det exemplet relevant?
Sedan är det så att jag anser att däcken behöver anpassas efter vilka scenarier som är troligast. Hård inbromsning rakt fram är vanligast och kräver bra grepp. Därefter följer risken för vattenplaning följt av risken för bakvagnskast. Det torde vara logiskt att anpassa utrustningen efter sannolikheten. Eller hur? Dessutom har jag aldrig sagt att min åsikt är en lag - jag har bara sat att tycker att det faktiskt finns anledning til eftertanke om allt detta. Stör det dig, Roy?
Jag börjar helt plötsligt att förså Kaptens vurm för Mercedes.
Attityden i den senaste kommentaren är precis den som Mercedes hade i sitt försvar för A-seriens livsfarliga beteende i väjningstester som de föraktfullt kallade för "älgtest". För det var ju endast älgar man skulle kunna tänkas väja för... Vid normal körning (enligt vilken definition kan man undra) var bilen helt säker.
De tvingades att krypa till korset.
Den insikten är jag rädd för att Kapten aldrig får.
De där anonyma expeterna Kapten hänvisar till skulle jag allt vilja tala ett par sanningens ord med!
Några mm skillnad i mönsterdjup skulle alltså vara betydelselöst. Hur kan man ens tro något sånt!
Har du tre mm mönsterdjup så har du vad som minst rekommenderas (från riktiga experter) och i stort sett dubbelt mot vad lagen kräver. Två mm mindre är då alldeles förbannat betydelsefullt när det är vatten på vägbanan.
Man kan mycket väl vattenplana i farter under 80 km/h utan att köra genom vattenpölar, bara vanlig slät asfalt och ett rejält regnväder. Detta är ett faktum och inga fantasier.
När det är snöslask, is eller vatten och däcksmönstret otillräckligt så behövs det sannerligen inga rallarsvingar med ratten för bilen ska bryta ut i en sladd.
Lite märkliga argument.
I ena fallet spelar några mm skillnad i mönsterdjup ingen som helst roll, men i det andra fallet innebär det plötsligt 50 % längre bromssträcka! Ja, till och med 80 % i vissa fall! Som alla förstår är de här siffrorna tagna helt ur luften.
Kapten skriver om trafikvett och att ingen är så dåraktig så att den kör så att man kan få sladd. (Nähä, det har ju aldrig hänt...) Men tydligen är somliga så dåraktiga att de har riktiga skitdäck fram men de bak har fullt mönsterdjup.
Jag har lite svårt att få ihop kaptens logik - och framför allt konsekvens.
Det är dock rimligt att bromssträckan förbättras en del med de bättre däcken fram - så länge man bromsar på ett underlag med bra grepp och med väl fungerande ABS.
Åter detta "tusenfallt"... Även detta taget ur luften.
Om man inte håller rak kurs så ökar risken markant för en sladd om man tvingas bromsa rejält när de sämsta däcken sitter bak. I det läget kan hjälpsystemen inte göra mycket.
Uppriktigt sagt så är Kaptens "korrekta" rangordning av noll och intet värde. Vad spelar det för roll om en viss situation är något vanligare än en annan? Alla inträffar ju.
Hans punkt 3) "Bakvagnskast till följd av sällsynt panikundanmanöver á la Trafikamgasinet" är säkerligen inte så vanlig, men det är ju oerhört viktigt att bilen klarar en sån manöver, för när man gör något sånt så är det allvar!
Och som jag redan skrivit, så behövs det så litet för att få bilen att bryta ut i en sladd när underlaget och däcksplaceringen är fel.
Det där Transit-skåpet jag dundrade omkring i var av 60-talsmodell och rörde sig ganska värdigt med bra bromskraftfördelning när det var lastat ordentligt. Tom var det en helt annan sak. Fjädringen var hårt struttig och den lätta bakvagnen släppte lätt. Dessutom låste gärna bakhjulen före framhjulen när man bromsade, så det gällde att vid bromsning hålla spikrak kurs och ändå vara beredd på en utbrytning.
Det är lite så det är att köra med de sämsta däcken bak.
Vid ett tillfälle, på Magelungsvägen på väg till Högdalen, duttar jag till lite på bromspedalen i en lätt kurva för att undvika att köra över en utspringande räv. Det var fullt tillräckligt för att jag sen genom den snävare kurvan skulle ha fullt sjå att hålla bilen i rätt riktning. Kanske såg det i någras ögon snyggt ut där jag kom med ett perfekt uppställ genom böjen, men det var faktiskt inte riktigt meningen.
trasten: Vem då? Det lär ju inte bli jag i alla fall med bästa däcken bak. Tycker du att det låter motsägelsefullt? Då har du inte läst mina inlägg så noga.
Och så motfrågan: Vem möter jag i en kurva som kör rakt fram på grund av vattenplaning och med de sämsta däcken fram? Det låter också lite motsägelsefullt, men fundera lite.
Foliehatt på! Möter jag en MB på tvären i regn så vet jag vem det är!
Den där gamla filmen satt jag och väntade på att någon skulle länka till. Men vad säger filmen? Egentligen? Ingenting!
För det första finns det ingen normal bilförare som kör till "det brister" på det här sättet - och SÄRSKILT INTE när vägbanan är så här full av vatten!
För det andra är det högst onormalt att det är så här mycket vatten på vägbanan, och skulle det råka vara det finns det ingen som kör så fort (läs vårdslöst) att man balanserar på gränsen - eller går över den. Jag tror att alla redan i det läget har anpassat farten ordentligt.
För det tredje är just situationen på filmen helt orealistisk just därför att men helt struntar i allt trafikvett genom att provocera hela situationen till en nivå som i praktiken aldrig inträffar i verkliga livet - alltså, ingen kör så här dåraktigt i verkligheten. Och genom att provocera så här kan man ju bevisa vad som helst. Man kan få vilken bil som helst att välta om man bara ger sig fan på det med helt absurda rattrörelser och annat.
Så, så här mycket vatten finns det nästan aldrig på en väg och skulle det finnas det kör ingen på det här sättet. Dessutom väljer man i filmen att göra det absurda körprovet i en förhållandevis kraftig kurva. Man gjorde inte "testet" bara rakt fram - alltså i den situation som oftast är den vanliga. Och det är också då som det i de flesta fallen kan vara fara vid en plötslig vattensamling/vatten i spår i vägbanan.
Däcktillverarnas egna experter säger att några millimeters skillnad inte betyder något. Men märk att man i filmen också säger att det är viktigt att däcken med den bästa kvaliteten (glöm alltså tillfälligt tugget om mönsterdjup) skall sitta bak ... Jaha, och hur många har denna kvalitetsskillnad klar för sig??? Någon???
Roy, hur många gånger har du i till exempel 100 km/h tvingats till panikrattrörelser som skulle kunna ge dig en okontrollerbar sladd? Vi pratar inte om att "väja undan för något plötsligt uppdykande - stort som smått", utan om en fullständig röjarväng som kan ge ett bakvagnskast. Hur många gånger har Roy - eller någon annan - varit i den situationen? Jag har då aldrig hamnat i ett sådant skarpt läge. Mindre undanmanövrer har ju inträffat (givetvis) men aldrig av kalibern "Trafikmagasinets älgundanmanöver". En annan sak man kan fundera över är bromssträckan med de bästa däcken bak och de sämsta fram (vi håller oss till TORR vägbana). Hur mycket längre blir den? Upp till 50 procent? I stället för stopp vid 40 meter blir det stopp vid 60 meter? Och hur fan blir det vid våt vägbana? 80 procent längre bromssträcka med de sämsta däcken fram?Att tvingas till en kraftig inbromsning är ju tusenfatl vanligare än både bakvagnskast och vattenplaning. Men vem bryr sig om detta?
Jag vill bara att folk skall tänka till lite. Allt är inte så "självklart" som en vill få det här till. Enligt min högst korrekta rangordning angående risksiutationer vad däcken beträffar får vi: 1) Inbromsning 2) Vattenplaning (företrädesvis fram) 3) Bakvagnskast till följd av sällsynt panikundanmanöver á la Trafikamgasinet. Men jag undanber mig kollektiva uppmaningar av typen "rattmuff på/rattmugg av".
Jag tänkte att jag skulle bemöta Kaptens långa och felbemängda kommentar separat - något hultarn redan gjort (som genomgående argumenterar bra).
Kaptens i vanlig ordning hemsnickrade argument förstärks, också i vanlig ordning, med ord som "ens någonsin", "tusenfalt" och liknande - men det blir inte påståendena sannare av.
Så även jag kommer nu att gå igenom det hela punkt för punkt.
Att somliga inte vill förstå tycker jag också är märkligt. Till dessa hör uppenbarligen Kapten själv.
Jag håller med om att risken för vattenplaning är stor men jag håller definitivt inte med om att nödpareringar "nästan aldrig eller ens någonsin" inträffar! Det är ju ett direkt löjligt påstående.
Vid slask-, is- eller vattenplaning så behövs ytterligt lite för att bilen ska snurra. Det räcker med en kurskorrigering eller att man väjer för något litet hinder på vägbanan.
Nog tusan har vi väl alla (utom Kapten, då) väjt undan för något plötsligt uppdykande - stort som smått.
När man vattenplanar så gör man det faktiskt ofta med alla fyra hjulen även om det märks mest via ratten.
Inte ens vid de ganska få tillfällen när bakhjulen följer exakt i framhjulens spår så är dessa spår helt torrlagda. Och, viktigare, när framhjulen bygger upp den där kilen som den sen planar upp på så transporterar de inte längre bort något vatten alls! Då vill det till att bakhjulen har bra mönster, för är det en längre vattensamling (vilket det tack och lov sällan är) så kommer de annars ofelbart att fara i sidled - och här hjälper inget system i världen, det är för sent.
Den där obehagliga känslan du känner när du tappar styrförmågan är ingenting mot vad du känner när dessutom bakvagnen kommer farande och du inte kan göra någonting alls!
Och, som också hultarn påpekar, varför skulle det vara bättre att möta den där Scanian med bredsidan?
Vad det hela handlar om är att du, Kapten, har råkat ut för ganska harmlösa vattenplaningar och haft en jäkla tur!
Kapten och saabnisse omhuldar den gamla rekommendationen med de bästa däcken fram. Detta var tänkt för att man inte skulle tappa styrförmågan och allt fler bilar blev ju dessutom framhjulsdrivna. En ännu äldre rekommendation var att ha de bästa däcken på drivhjulen även om dessa satt bak. (Ett resonemang som lever kvar bland tunga fordon.)
Sen några år är rekommendationen att ha de bästa däcken bak, vilket Vi Bilägare framhållit flera gånger. Det har tydligen förbigått somliga och särskilt då Cox som tror att denna nya regel är gammal.
Jag tyckte själv att det lät lite bakvänt, men godtar argumenten.
Det är alltid bättre att åka med fronten först! Värst är att komma farande på tvären.
Om framhjulen tappar greppet så märker man det tidigt och det sker oftast odramatiskt - till skillnad mot om bakvagnen kommer farande och vill köra om.
Det fanns ett ställe på E4:an där jag som 20-åring alltid vattenplanade när det regnat när jag kom körande i firmans Transit-skåp. Det gällde där att hålla rak kurs och inget gaspådrag. Som vanligt kändes släppet tydligast i ratten, men det innebar inte att bakhjulen hade grepp.
Man ska inte ta för givet att bakhjulen rullar torrskodda i framhjulens spår. Och om så skulle vara fallet, så är det endast när man håller absolut rak kurs. (Har ni någonsin tittat på spåren efter bilen framför?)
När man bromsar så är det viktigt att inte bakhjulen låser före framhjulen, för då kommer garanterat bilen att snurra - och det kvickt! Alltså ytterligare ett argument för att ha de bästa däcken bak.
Man prioriterar alltså säkerheten framför maximal framkomlighet.
Det här har i alla fall hultarn, Eric H, trasten och några till begripit.
Nu sätts ju en del av de här egenskaperna ur spel med de system som finns på nyare bilar - men inte helt! Man kan aldrig trolla bort naturlagarna.
Jaglas råd att skifta runt däcken kan nog vara smart - under förutsättning att däckstypen tillåter detta, förstås.
Det förvånar mig att svaret från tidningen inte alls tar upp detta med var de bästa däcken bör sitta.
Kapten, kollade mitt brux. Det står "Undvik olika mönsterdjup på däcken." Jag har nu kört 3 Quattro på raken utan hänsyn till slitaget: inga problem. De Passater 4WD som vi har på firman: inga problem. Men det är klart, olika rullomkrets på hjulen ger ju en hel del rörelser i transmissionen som faktiskt kan undvikas. Men om de är skadliga? Vet inte.
Skriv ny kommentar
-
Logga in eller registrera dig för att kommentera