Saab V4 var en riktigt stryktålig mjukis

Med kniven mot strupen genomförde Saab bilhistoriens kanske mest lyckade motorbyte. Operation Kajsa innebar att den karaktärsfulla men omoderna tvåtaktaren ersattes av en halverad V8. Cool, robust och själfull, det kan vem som helst intyga som någon gång tuggat sig genom en snötyngd svensk granskog en öde januarinatt till det trygga bakgrundsljudet av en hummande V4.

I ett speciellt läge – det kan vara i 88 km/tim eller 103 km/tim eller 122 km/tim – andas motorn ut, slappnar av, och tåspetsarna nuddar vid evigheten.

Saab 95 och 96 V4 blev under många år basen i Saabs försäljning, den hade en trogen kundkrets och hann få syskon i form av 99 och 900 innan den till slut abdikerade. De första 600 bilarna byggdes i hemlighet och problemet med de 5 778 färdiga tvåtaktsbilarna i lager löstes genom att man bytte motorer på löpande band.

I Sverige såldes 50 949 Saab 95 mellan kalenderåren 1966 och 1981 (jo, det finns elva noterade 1979 och en 1980). Under samma period kom 176 135 st 96:or till världen. Enligt den senaste undersökningen tidningen Klassiker genomförde finns bara 4,6 procent kvar i registret. 1,2 procent är kvar i trafik.

En stryktålig, rolig och egensinnig bil. En unik körupplevelse med rattväxel och fenomenal vägkänsla. Frihjulet är en kvarleva från tvåtaktstiden, men faktum är att finessen fungerar bättre med fyrtaktarens lugna gång med snabbare nedgång till tomgångsvarv.

Så fort man kommit upp i fart behöver man inte använda kopplingen över huvud taget och när det rullar små garnbollar av motorljud ur avgasröret är det som att prova berusningsmedel för första gången.

Oavsett årsmodell är det en bil som förenar ingenjörsmättat flygarv med oförfalskad hemslöjd.